≡ Menu

Är det ett problem att Facebook låter annonsörer se vilka barn som är intresserade av alkohol?

DN skriver idag om att Facebooks annonsverktyg visar hur många barn i Sverige som är intresserade av alkohol. Vilket också möjliggör annonser till dessa.
Exakt den vinkeln fick jag skickad till mig av en lobbyorganisation för en månad sedan. Jag valde att inte skriva, eftersom här fanns det ingen story.
Nu ångrar jag mig.
För hur många läser mer än Dagens nyheters rubrik?

Jag finansieras av ett hundratal läsare varje månad. De gör det mot löfte att granska hur internet behandlas av politiker, men också hur nätjättar behandlar individer. Det senare har fått mindre fokus i det jag skrivit, varför jag ständigt är på jakt efter fler sådana vinklar. När jag fick tips av en lobbyorganisation om att Facebooks annonsverktyg visade hur man kunde annonsera till barn, kändes artikeln given. Spel om pengar och alkohol – till barn? Hur kunde Facebook gör så.

Jag fick intervju med Facebook, gjorde den – men släppte det. Här fanns ingen story. Eller den fanns, men den hade oundvikligen blivit alarmistisk. Att skriva, hade skapat ett problem som egentligen inte fanns.

För såhär är det:
Facebook kartlägger varje användare utifrån en rad parametrar. Vad du gillar, pratar om och besökt. Du kan se hur Facebook bedömer dig på en särskild sida. Facebook gör det för att annonsörer ska kunna nå en så exakt publik som möjligt, med sina budskap.
Utifrån detta kan annonsörer välja en målgrupp. Som till exempel hur många barn som är intresserade av alkohol:

Det blir en grupp på 70 000. När jag gjorde sökningen innan jul var den högre, 81 000. DN verkar gjort sin sökning då också.

Är inte det här ett problem? Jo, det verkar så. Men problemet är inte att vi ser vilka barn som är intresserade av alkohol, utan om gruppen verkligen exponerats för reklam för alkoholhaltiga drycker. Och något sådant exempel finns inte.

Så varför har Facebook ens den möjligheten?
För att det finns andra intressen än strikt kommersiella.

Facebook exemplifierar med en kampanj som nyss avslutades i Danmark, där en organisation, likt svenska ”No smoking generation”, ville nå unga i som var i farozonen för att börja röka. Facebooks annonsverktyg var perfekt. Samma sak skulle en nykterhetsorganisation göra i Sverige, med hjälp av verktyget.

Så finns det inte en dubbelmoral i att Facebook kartlägger vissa olagliga beteenden, men inte andra? De tillåter till exempel inte att kartlägga vapenintreserade barn eller vilka som är intresserade av nazism eller terrorism.
Jo, och här finns möjligtvis en mer intressant vinkel.
Och det är möjligtvis här jag ångrar mig. Att jag borde valt den vägen.

Mitt problem var att det kändes opportunt.

För just nu är det världens enklaste sak att få en negativ rubrik på Facebook. Dagens nyheters rubrik är uppenbar: ”Facebook erbjuder reklam till ungdomar ”intresserade av alkohol”. Men hade desarmerats helt av tillägget: ”Kan och får bara användas av nykterhetsorganisationer”.

Det skriver också DN. Långt ner i texten. Men fortsätter sedan med ett stycke, som är både spekulativt och helt ovidkommande:
”Det är inte första gången Facebooks sätt att klassa sina användare väcker frågor. Redan 2016 framkom i att företag som annonserar om lediga bostäder kan utesluta afroamerikaner och amerikaner av asiatiskt eller latinamerikanskt ursprung. ’Tänk om’, skrev den nyhetssajten Propublica i sin granskning, ’tidningar erbjöd annonsörer möjlighet att bara annonsera i tidningar som går till vita läsare. Det är i allt väsenligt vad Facebook gör nu för tiden.’
Det fick flera organisationer att stämma Facebook, som i våras lovade att betala miljontals dollar och att 
vidta åtgärder för att stoppa diskriminering på plattformen.”

När vinkeln inte längre håller, lyfter DN helt enkelt in ett tidigare problem, som inte längre finns.

Så här blir det ofta journalistiska medier skriver om sociala medier. Lockelsen att svartmåla och misstänkliggöra är så stark att den trumfar varje försök att göra läsaren smartare.

Det har betydelse. Efter artikeln skriver Statens medieråds generaldirektör och ber vuxna skicka skärmdumpar om de ser alkoholannonser på deras barns konton. Det är inget fel i att be om det, men det görs utifrån den uppenbara andemeningen i DN:s artikel: Vi har hittat ett problem!
Trots att alla bevis man har, pekar på noll problem.

En nyhet hade varit att företag annonserat mot barn. Fram till dess är den enda nyhet vi har att Sverige har fått ett verktyg för att förstå hur populärt alkohol är bland unga.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

Här ansvarar den som skriver kommentarer för sitt eget innehåll

Leave a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.