83:e #Oscarsgalan floppade

Ni vet när man just nått upp till tonåren och fortfarande är lite valpig, men tillräckligt självmedveten för att veta vad som funkar och inte. Man ska ha fest och ens föräldrar är med – varesig man vill eller inte –  och anordnar. De är medvetna om den där förändringen man är i just nu och försöker därför vara så känsliga som de bara kan. Låter en spela lite tuff musik och försöker vara lite coolt avståndstagande. Men ändå kommer de in med en bricka röd saft, nyper någon av  kompisarna i kinden och använder ett vokabulär de inte behärskar.

Just så kändes årets Oscarsgala. Anne Hathaway och James Franco må varit ett ungdomligt och stilriktigt val som värdar för galan och som symboler för ett nytt, ungt Hollywood. Men de hölls i ett så hårt hållet koppel att  galan blev livlös. På gränsen till pinsam. Det spontana, det lustiga, det spektakulära var utbytt mot förinspelade videoinslag, iPhone-skämt och T-painremixar på filmmusik. Det hjälpte inte att fantastiska Anne Hathaway gjorde sitt yttersta – galan sänktes av de förutsättningar den gavs. Eller inte gavs. Det är sorgligt för en gala som de senaste åren har haft riktigt underhållande värdpar.

Och då har vi inte ens börjat tala om den katastrof till Oscarsgala som producerades i Sverige.

Den svenska studioversionen av Oscarsgalan har traditionellt sett varit ganska styvmoderligt behandlad. Några år har intresset hos kanalerna till  och med varit så svagt att hela galan varit nära att inte sändas. Det var inför ett sådant år kanal9 klev in. Inför lanseringen av kanal5-avknoppningen räddade de hjältemodigt kvar galan på en svenska kanal för några år sedan. Antagligen med ganska dåliga tittarsiffror, men buren av stor kärlek från det lilla, brinnande oscarscommunity som varje år offrar en söndagsnatt för galan.

Gissningsvis var det också på grund av just tittarsiffrorna som Kanal9 jublade när Filip och Fredrik kontaktade kanalen och frågade om de fick ta hand om galan. Jag gissar åtminstone det. Och Filip och Fredrik tänkte att de kör sin vanliga grej. Att totalt oinitierat kommentera saker med bitterljuv vardagscynism. Så fel det landade.

Under hela galan pratade de i mun på vinnare som tog emot priser och presentatörer som gav priser. Raljerande med sin okunskap om nomineringarna, gjorde en poäng av sin partiskhet. Kulmen nåddes under minnesceremonin som hyllar de filmskapare som dött under det gångna året. Fredrik Wikingsson går in och avbryter med den rekordcyniska kommentaren: ”Inget kanonår för in memorian”.

Jag brukar höra till skaran som prisar Filip och Fredrik för sitt sätt att tillgängliggöra det otillgängliga. Som under USA-valet, där deras partiska valvaka blev mer sedd än de stora kanalernas. Men under Oscarsgalan fanns varken utrymme eller anledning till sådant. Oscarsgalan sänds på en tid och på ett sätt som sållar bort alla som inte är djupt eller nördigt intresserade. Vi som sitter uppe gör det för att vi vägrar de nedkokade, snuttifierade sammanfattningarna ett dygn senare. Vi gör det för att känna av och se nyanser hos filmmakares tal. För att tycka till om hur producenten klipper, hur snabbt de börjar spela tackmusiken och rasa över valet av klänning hos någon nominerad.

I stället fick vi Filip och Fredriks okunniga och låtsasprovokationer till gissningar och kommentarer. Ett av tv-historiens löjligaste överskattningar av två tv-miljonärers underhållningspotential.

Turligt nog hittade jag en okommenterad webbtv-stream efter en timme. Därmed har också Kanal9 påmint sin publik om hur mycket de har spelat ut sin roll. Tillsammans med twittertaggen #oscarsgalan fanns inget att sakna.

I övrigt:

# Jag är så glad över Kings speech! Det är verkligen årets bästa film. Så rätt, så vackert, så bra!

# Jennifer Hudsons chockbantning. Det kändes som att hon var på besök i en annan kvinnas kropp. Smallycklig och skräckslaget ängslig på samma gång. ”Duger jag?”

# Galan var kortare i år? Bara dryga tre timmar.

# Jag har förstått att James Franco alltid är sådär disträ, att det ligger en komisk underton i att vara stel. Jag förstår det inte.

# Är så glad över att Hämnden vann och tyckte Bier höll ett väldigt fint, känsofyllt tal! Men bästa tacktal?  Colin Firth. Hur kan man framställa sig så intellektuellt överlägset glad när man just chockbelönats med en Oscar?

# Bästa tackline: ”Should have gotten a haircut”. Dokumäntarvinnaren Luke Matheny adresserade det ALLA tänkte: Vad har han på huvudet?

# Men Randy Newman var inte långt efter med sin rant om att vilja göra bra tv.

# Visst verkar det annars som att de satt upp sekundräknare i år? Vinnarna verkade ovanligt medvetna om hur många sekunder de hade kvar på sitt tal.

# Melissa Leos ”Fuck”. Hann USA beepa bort den?

# Jag har väldigt lite att anmärka på angående någon av vinnarna. Även om jag var långt ifrån att pricka in alla vinnare känns det inte konstigt att Kings speech vann regi, eller att Alice i underlandet tog hem artypriserna. Jag kan till och med tycka det var ok att Inside job vann bästa dokumentär – då fick de chans att göra ytterligare politisk markering mot de finanschefer som fortfarande inte utretts för brott.

# Men jag kan inte hjälpa att tänka på vad som hade hänt om Banksy vann. Fanns han i lokalen?

# Så hur många prickade jag rätt? 13 av 21… Ja, det var ganska mediokert. Samma fälla som alltid: Jag gör det svårare än vad det är.

Uppdaterad: Här skriver Expressen om Filip och Fredriks flopp