Aftonbladet och Expressen låter inte Google arkivera

Jag tänker inte moralisera över det här, jag tror inte ens jag tycker att det är fel.

Men ikväll lärde jag mig att våra kvällstidningar (Aftonbladet och Expressen inkl KVP och GT) inte låter Google cacha deras sidor.

Ni vet vad det handlar om, va? Det här med cachning? Kunskapen borde ligga i grundutbildningen för alla journalister. Google går då och då in på världens alla sajter och tar ett foto på hur det ser ut. En cachning, kallas det. Vilket till exempel hjälper oss journalister att i efterhand se de misstag som gjorts på nätet.

Kommer ni ihåg hur Lars Ohlys sambo bloggade om att Lasse Berghagen hade köpt porrtidningar på en mack? När kvällstidningarna använde henne som källa raderade hon snabbt hela(!) bloggen, men google cachade (hade kvar foton på) allt. På Dagen använde vi det flera gånger. När SSPX-härvan avslöjades försökte de radera flera av sina sidor, till redaktionens förtret. Men med google cache kunde vi göra faximiler till tidningen med bevis för vad de skrivit och påstått.

Google cache är internets samvete, kan man säga. När vi gör fel på internet finns det kvar och säger ”aja baja”. På gott och ont.

I dag gjorde Aftonbladet en tabbe. En fyra år gammal nyhet började varvas på nätet (sannolikt) efter att den länkats på buzz. Sydsvenskan märkte den höjda trafiken, gick in och putsade den, vilket (sannolikt) resulterade att Google fick nys på den igen och någonstans här såg en Aftonbladetreporter nyheten, rajtade och slängde ut på Sveriges största nyhetssajt.

Inte jättemycket att skämmas över, kanske. Och Aftonbladet rättade sig själva snabbt genom att radera nyheten från sajten. Men när jag, och andra, skulle leta i internetsamvetet efter hur stort Aftonbladet slagit upp saken, hur artikeln såg ut, insåg jag: Aftonbladet har förbjudit Google att cacha deras sajter. Så också Expressen.

Det är inget revolutionerande, men kanske intressant?

Jag förstår varför man inte vill låta någon annan, i efterhand, se de misstag man har gjort.

Men samtidigt: Borde kvällstidningarna i någon anda av transparens och god vilja låta andra ta del och cacha allt det tidningen gör, för att i sin tur förvänta att få del av de internetraderingar som görs runt om i samhället?

Och vidare: Blir det fånigt att försöka stoppa cachningen? Eller finns det andra, tekniska skäl som jag inte nämnt till att man vill göra det? (uppdaterad: Ja, det gör det) För ännu fånigare blir det när hela texten ändå går att nå och se via googles sök och nyhetssök

Simon Sundén twittrade om hur enkelt det var att hitta hela texten.

Genom att googla del för del av texten kan man, via en slags bakväg, få ut hela texten från Aftonbladet.

Kontentan blir kanske då: Vi kan aldrig gömma våra misstag på internet, så kanske borde vi låta bli att försöka?

Här är förresten hela texten. Tack Simon Sundén som letade ihop den:

(uppdaterad: Läs gärna min uppföljande bloggpost)

Titel på inlägg:
Blind slog döv efter klockbråk

Huvudrubrik:
Blind slog döv

Underrubrik:
Vilt slagsmål efter fråga om tid
Den blinde mannen ringde på hos den döve och frågade vad klockan var.
När han inte fick något svar utbröt ett vilt slagsmål.
De två männen är båda i 60-årsåldern och bor i samma kvarter i Arlöv.
Den blinde mannen var berusad och ringde i tisdags på hos sin granne för att fråga vad klockan var.
Men eftersom den döve inte kunde höra frågan så gav han han inget svar.

Såg inte klockan
På besökarens kroppsspråk förstod han dock att att frågan gällde vad klockan var och han höll fram sin klocka – som gästen inte kunde se. Den blinde blev provocerad av tystnaden.
– Den blinde slog till den döve. Han tog ett tag om nacken och drog ner honom på golvet. Båda föll till marken, säger kommissarie Mikael Holmström vid Skånepolisen till Sydsvenskan.

”Borde känna till varandra”
Efter ett slagsmål lyckades den döve mannen slå sig fri från den blinde och låsa in sig i lägenheten. Med hjälp av en personlig assistent har han polisanmält händelsen.
Polisen har inga vittnen till händelsen. Inte heller känner de till om männen är bekanta med varandra, men de bor i samma kvarter.
– De borde känna till varandras problem, säger Mikael Holmström till Sydsvenskan.