Copyrightdirektivet

Förberedelserna inför att sjösätta Upphovsrättsdirektivet i Sverige fortsätter. Sedan tidigare har denna blogg berättat hur en referensgrupp tillsatts för att hittat sätt att implementera direktivet i svensk lag.

Idag, tisdag, träffades gruppen för tredje gången, nu med fokus bland annat på artikel 15, som också kallats ”länkskatt” eller ”länklicens”.

Flera som var närvarande har försett denna blogg med information från mötet, här är de viktigaste punkterna:

Gruppen var förstärkt – men många färre deltog. Tidigare har justitiedepartementet efterfrågat fler deltagare och fler perspektiv till gruppen, eftersom balansen varit ojämn: Långt många fler från upphovsrättssidan än från organisationer med medborgarperspektiv har varit med. Ett antal nya representanter fanns nu med i gruppen, bland annat spelhobbyförbundet Sverok och Sveriges museer. Men under mötet deltog också långt färre deltagare än under tidigare möten. Kanske var det för att den mest kontroversiella punkten, ”internetfilter”, inte avhandlades? Eller för att det är uppenbart att mötenas betydelse just nu är av informerande karaktär, input ges via skriftliga utlåtanden.

Ämnet var var artikel 13-16. Vilket i huvudsak är långt mycket mindre kontroversiella än artikel 17, internetfilter. Men här finns artikel 15, den så kallade länklicensen, vars effekt i september åkte på ett stort bakslag, när Google menade att de inte kommer att betala licenser till medieföretag mot synlighet i deras tjänster.

Promemorian innehöll få kontroversiella förslag. Det förefaller också som att de flesta som deltog på mötet inte hade hunnit läsa igenom promemorian innan mötet och därför inte hunnit ha någon kvalificerad åsikt. Promemorian är även denna gång en tjänstemannaprodukt och alltså inte ens regeringens inofficiell åsikt. Eventuella synpunkter på materialet behöver referensgruppen skicka in senast 22 november.

Här kan du läsa promemorian.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Frankrikes regering har reagerat kraftfullt på Googles utspel om att medier nu kommer att få minskad synlighet. Kulturministern menar att det är ”oacceptabelt” och ska nu kontakta sina ministerkollegor för att kräva att Google ändrar sig och öppnar plånboken.
Men flera experter menar att Frankrike har lite att hämta.

Bakgrunden är att det i upphovsrättsdirektivets artikel 15 (tidigare 11) krävs att kommersiella sajter ska betala om de vill förhandsvisa en tidningsartikels ingress, rubrik eller bild (läs mer). Vill de inte det måste de ta bort allt utom ”enstaka ord” eller ”väldigt korta utdrag”. Det är alltså denna väg som Google valt, vilket gör att mediers synlighet på Google kommer att minska.

Direktivet ska bli lag i hela europa, men än så länge är det bara Frankrike som kommit så långt att parlamentet röstat igenom det som lag. I oktober ska lagen träda i kraft och därför har Google nu börjat förbereda medier över hela Europa – även Sverige – om konsekvenserna.

Läs mer: ”Google listar medier som kommer försvinna från sökresultatet: ”Svenska medier får mejl i dagarna”

Kulturministern menar att beslutet är ”oacceptabelt”, eftersom hela direktiv bygger på att fler ska betala för det skapade värdet, menar ministern.

Men den svenska juristen och IT-rättsexperten Daniel Westman är skeptisk till att en sådan argumentation skulle ha någon reell bäring.

– Jag har svårt att se det. Däremot finns det ett konkurrensrättsspår som jag tror har prövats i Tyskland. Det vill säga att man säger att Googles agerande innebär ett missbruk av dominerande ställning.

Westman syftar på det liknande försök som gjordes i Tyskland för några år sedan, där en lokal lag skulle tvinga Google att betala, eller annars sluta visa upp ”rika länkar” över tidningsartiklar. Google valde även där att minska mediernas synlighet och medierna valde då i sin tur att ge Google rätt att, kostnadsfritt, använda deras ingresser och bilder – trafikbortfallet blev för stort. Istället överklagades Googles beslut till tyska myndigheter, eftersom man menade att Google missbrukade sin dominerande ställning.-

Julia Reda, tidigare EU-ledamot för Piratpartiet, Tyskland och ledande representant för den Gröna gruppen i parlamentet, den grupp som varit största kritiker till upphovsrättsdirektivet. Hon har varit med och förhandlat fram detaljerna i direktivet och ser inte hur Googles beslut skulle gå emot någon del i direktivet. Hon kan inte se att Frankrike har något att hämta i det konkurrensrättsspår som testats i Tyskland. Det är redan avfärdat av tyska myndigheter.

– I grunden handlar det om att antingen är det bra för publicister att finnas på Google, och då missbrukar inte Google sin position genom att erbjuda att länkar till medier. Eller så är det dåligt för publicister att vara på Google, och då borde de ju vara glada att Google följer lagen och tar bort dem och deras snippets, kommenterar Julia Reda till denna blogg.

Hon menar att den aktuella tyska myndigheten, Bundeskartellamt, tydligt slagit fast att Googles dominans på marknaden är oviktig i just den här frågan.

– Publicister erbjuder en tjänst för pengar och företag, oavsett deras storlek, står fria att tacka nej till ett sådant erbjudande, säger Julia Reda.

I Sverige är det Tidningsutgivarna som varit den mest högljudda supportern för ”länklicensen” i Upphovsrättsdirektivet. Jan Fager är organisationens jurist och ser inte heller hur Googles agerande skulle strida mot någon del i upphovsrättsdirektivet.

– Googles agerande i Frankrike förefaller att ligga i linje med direktivet, det vill säga det står Google fritt att om de håller sig under de i direktivet angivna utdragen så ska ingen licens krävas. Hur stort detta utrymme blir får i slutändan EU domstolen avgöra samt vi får också avvakta vad EU-kommissionen ger för riktlinjer under implementeringstiden.

När det gäller vad som händer i Sverige, menar han att det är för tidigt att säga, eftersom det ännu inte blivit lag här och att lagen kan se annorlunda ut än i Frankrike. Men han menar också att förhållandena i Sverige är annorlunda.

– Vad avser den nordiska marknaden är den trafik som kommer till mediehusen via Google sök och liknande låg. Den svenska implementeringen pågår som du vet för fullt och Sverige ligger i denna process bland de första nordiska länderna, säger Jan Fager, jurist Tidningsutgivarna.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Google support-sida

Google meddelade igår att de inte kommer öppna plånboken och betala medier för att visa ingresser och bilder i sökresultatet. Detta efter att en del av upphovsrättsdirektivet träder i kraft i Frankrike nästa vecka.
Men nu meddelar Google också att de gjort en lista över alla medier som kommer kommer uteslutas.

Det är artikel 15 (tidigare 11) i Upphovsrättsdirektivet som reglerar att om kommersiella sajter vill länka med ingresser eller bilder till nyhetsmedier, måste de betala. Googles svar på det har varit att böja sig, men inte på det sätt som medier hoppades. Istället väljer de att sluta länka medier med ingresser eller bilder, vilket fått Frankrikes regering att rasa.

Men nu meddelar Google att de gjort en lista över samtliga medier som kommer att beröras. På en svensköversatt support-sida skriver Google:

”Eftersom lagen inte innehåller någon förteckning över vilka publikationer som påverkas har Google varit tvungen att skapa en första lista med presspublikationer som vi identifierar som europeiska presspublikationer.”

Publicister kan själva logga in och kolla om de är berörda, och om de i så fall vill avsäga sig ersättningsanspråk och åter släppas in sökresultatet med ingress och bild. 

En källa med god insyn säger att Google under de närmaste dagarna kommer att skicka mejl till berörda svenska publicister och meddela att de berörs av förändringarna.

Varken Dagens nyheter eller Aftonbladet har nåtts av ett sådant meddelande, men den digitala tidningen Breakit har fått meddelandet.

–  Vi har fått mejl om det. Så ja, vi blockas nu i Frankrike, säger Olle Aronsson, medgrundare av Breakit, i en kommentar per mejl.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

ccbysa

Efter att franska Google under dagen förklarat att de kommer sluta visa rubriker, ingresser och bilder för medier som kräver pengar för att synas, reagerar nu regeringen.
Frankrikes kulturminister Franck Riester skriver i ett
pressmeddelande att Googles uttalande är ”oacceptabelt”. Han kommer nu samla sina europeiska kollegor för att komma tillrätta med Googles hållning.

Googles svar på upphovsrättsdirektivet blev en överraskning i Frankrike. Flera representanter från franska mediehus har reagerat och sagt att ”kampen fortsätter”.

Och den franska kulturministern har alltså reagerat kraftfullt.

Efter att i ett pressmeddelande först förklarat Googles svar ”oacceptabelt” fortsätter han att förklara att andan i direktivet inte kan läsas på ett sätt som möjliggör denna utväg för Google.

”Lagen är extremt tydlig: att tillåta en rättvis fördelning av det skapade värdet/…/Utifrån det perspektivet är Googles förslag uppenbarligen inte acceptabelt, som jag sagt till Mr. Gingras och hans team (Google, reds anm)”.

Kulturministern kräver nu att det ska ske förhandling på en högre nivå mellan Google och utgivare över hela Europa.

”Jag kommer snart att prata med mina europeiska motsvarigheter för att åtgärda denna situation”, avslutar Franck Riester.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Frankrike blev det första land att införa delar av Upphovsrättsdirektivet som lag och i oktober träder det i kraft. Och nu svarar Google på hur de kommer att agera: De kommer att sluta visa innehåll från medier i sökresultaten.

Den nya lagen utgår från en del av direktivet som heter artikel 15 (tidigare 11) och som populärt kallats ”länkskatt” eller ”länklicens”. Det röstades igenom som fransk lag av parlamentet i juli och ska träda i kraft i landet i oktober.

I korthet går lagen ut på att kommersiella sajter ska betala om de vill visa ”rika länkar” från mediehusens artiklar. Det vill säga det som ser ut såhär i sökresultaten:

Vill till exempel Google fortsätta visa sökresultat på det här viset måste de betala de mediehus som kräver det. Vägrar Google, tvingas de korta ner vad de citerar till ”enskilda ord” eller ”väldigt korta utdrag” – i jämförelse med de redan korta utdrag som visas idag.

Frågan har varit hur Google och Facebook ska reagera på denna lag. Och nu svarar alltså Google.

I ett blogginlägg skriver franska Google att de nu ”inte längre kommer att visa en översikt över innehållet från europeiska pressförlag/…/Detta gäller för sökresultat från alla Googles tjänster.”

I en bild visar Google vad det är som är upphovsrättskyddat från mediehus och som alltså inte längre kommer visas för de som bor i Frankrike, efter att lagen trätt i kraft:

Google Frankrike tillägger också att ändringen gäller för de publicister som gör dessa anspråk och lanserar därför samtidigt en funktion där medier aktivt kan gå in och meddela om det är okej för Google att fortsätta indexera och visa tidningarnas innehåll gratis.

Samtidigt som Google Frankrike meddelar sin hållning tydliggör också Google internationellt att de aldrig kommer att betala publicister för trafik till deras sajter. Precis som de inte tar emot betalning för att andra ska synas i det organiska sökresultatet.

I ett blogginlägg skriver Richard Gingrad, VP of News:

”We don’t pay publishers when people click on their links in a search result.”

Läs också: Frankrikes kulturminister – ”Oacceptabelt”

Beslutet innebär ett dråpslag för de mediehus som lagt mycket resurser på att lobba igenom lagen och hoppades att det skulle tvinga nätjättarna att öppna plånboken.

I Sverige har upphovsrättsdirektivet ännu inte blivit lag. Du kan läsa mer om den svenska processen att göra direktivet till lag här.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

Läs också:

{ 0 kommentarer }

Justitiedepartementet har idag, tisdag, hållit det första skarpa mötet om upphovsdirektivets artikel 17, det som kallats ”internetfilter” och tidigare hette ”artikel 13”.

Mötet hölls under två timmar med de 70-talet inbjudna som denna blogg tidigare publicerat en lista på.

Flera källor har till denna blogg berättat om mötet som kan sammanfattas på följande sätt:

Inga enskilda fick komma till tals
Mötet var mest en presentation av departementets tolkning av direktivet, som nedtecknats i den promemoria som tidigare publicerats på denna blogg. Det var ingen öppen diskussion, vill någon av deltagarna tycka till och bidra ska det framöver göras skriftligen.

Referensgruppen har ”skev” representation
Under mötets gång menade departementsrådet att listan på inbjudna var ”skev”. Det specificerades inte mer, men givet att de inbjudna framför allt kommer från rättighetsinnehavare och väldigt få representanter från användarsidan, är det rimligt att anta att det är just detta som avses. Departementsrådet vädjade till de samlade att identifiera fler som kunde bjudas in. Detta inte minst för att departementet i sin promemoria pekar ut att flera frågor kring användare fortfarande är obesvarade. Det verkar också ha varit svårt att identifiera svenska plattformar som man tror berörs av artikel 17.

Departementets tolkning av artikel 17
Den tydligaste nyheten var kanske departementets tolkning av artikel 17.4. Det är svårtydda texter i direktivet och kanske det mest kontroversiella, det är det som gjort att kritikerna pratar om att ett ”internetfilter” behöver införas. Flera som var på mötet hos departementet reagerade på att tjänstemännen gjort en flexibel tolkning. I promemorian har de skrivit följande:

”När det gäller dessa två moment ska Delningstjänsterna som utgångspunkt göra vad de kan (eng. made best efforts). Den svenska översättningen av artikel 17.4 kan ge intryck av att Delningstjänsten närmast med alla till buds stående medel ska uppfylla de två momenten. Av direktivet framgår dock tydligt att så inte är fallet. De begränsningar som anges i artikel 17.5 innebär – på ett övergripande plan – att det ska göras en helhetsbedömning av vidtagna åtgärder där samtliga relevanta omständigheter ska vägas in och en proportionalitetsbedömning ska göras. Sammantaget syftar bestämmelserna – som anges i skäl 66 – till att Delningstjänsten ska vidta alla de åtgärder som en samvetsgill operatör skulle ha vidtagit, ett begrepp som tangerar EU- domstolens praxis på området. /…/De närmare gränserna och förutsättningarna för att en Delningstjänst ska anses ansvarsfri enligt artikel 17 kommer att övervägas mycket noga i det fortsatta svenska genomförandearbetet.”

Det är viktigt att påminna om att ovanstående text inte är regeringens, utan tjänstemännen och att frågan är öppet ställd till referensgruppen kring hur de ställer sig till departementets tolkning. Det är i ljuset av det också intressant hur viktigt departementet tycker att det är att få med en större bredd av åsikter och infallsvinklar.

Nästa möte sker 22 oktober.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Polen har dragit upphovsrättsdirektivet till domstol. Sverige var ett av länderna som vill rösta ned det som kallades ”Artikel 13” – och nu efterfrågas deras stöd inför rättsprocessen.

Jag har tidigare skrivit om Polens långskott, att försöka dra det kontroversiella upphovsrättsdirektivet till domstol. För några veckor sedan registrerades Polens anmälan av domstolen och publicerades öppet. Anmälan riktar in sig på det som kallats ”internetfilter” och menar att det borde utgöra ett brott, eftersom det i praktiken är en begränsning av yttrandefriheten.

Daniel Westman, forskare och expert på IT- och medierätt, menar att läget ännu är svårbedömt eftersom det vi hittills fått se är kortfattat. Han menar också att det är problematiskt att det är just Polen som står för anmälan.

– Givet kontexten i Polen kan man oroa sig lite över hur väl de kommer att driva målet. Invändningen kan rent rättsligt framstå som abstrakt. Det blir intressant att se ett mer utförligt resonemang längre fram, säger Westman.

Polen önskar att fler länder ställer sig bakom anmälan, något som skulle ge symbolisk och politisk tyngd, men det avvisar regeringspartiet Socialdemokraterna.
– Med utgångspunkt i att Socialdemokraterna – som enda parti – stod bakom direktivet torde det framstå som självklart att vi inte delar Polens bedömning av artikel 17 (tidigare Artikel 13, reds anmärkning) eller stödjer det som sagts från polsk sida beträffande artikel 17, hälsar partiet genom sin presstalesperson.

Miljöpartiet nyfikna
Men regeringspartnern Miljöpartiet är nyfikna. Lorentz Tovatt är partiets ledamot i EU-nämnden och den som drev den historiskt, unika linjen att gå emot sin regeringspartner och tvinga regeringen att byta fot i Ministerrådet. Han menar att han och partiet nu följer anmälan med intresse.
– Just artikel 17, som det är Polen riktar in sig på att ogiltigförklara, är ett av de skälen till att vi gröna har varit emot direktivet så som det var utformat. Det är fullt rimligt att detta testas mot EU:s grundstadga om yttrandefrihet och informationsfrihet. Så som direktivet nu är utformat riskerar det att bli en munkavel på fri informationsspridning. Därför välkomnar jag Polens initiativ, säger Lorentz Tovatt.

Även Vänsterpartiet välkomnar anmälan, liksom Centerpartiet.
– Eftersom det politiska slaget är förlorat, står hoppet till domstolen, säger Fredrick Federley.

Svårt att ställa sig bakom
Men ingen av dem tror på att tvinga regeringen att ställa sig bakom det. Vänsterpartiets Ilona Szatmári Waldau, kommer inte kräva det och Fredrick Federley (C) menar att han inte ens är säker på hur det skulle gå till.

– Detta kommer ju inte som formellt ärende i vare sig riksdagen som helhet eller i EUN så svårt att tvinga dom där igen.

Sverigedemokraterna är dock av annan åsikt.
– Vi stödjer alla initiativ till att begränsa direktivet och avser begära att regeringen ställer sig bakom Polen i detta arbete, säger Martin Kinnunen gruppledare för SD i EU-nämnden.

Daniel Westman påminner dock att en domstol inte tar hänsyn till vilka som står bakom anmälan, utan vilka argument som anförs.
– Medlemsstater får intervenera, men det är en rättsprocess så antalet som ställer sig bakom är inte relevant utan vilka argument/bevis som förs fram, säger Daniel Westman.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Den nyvalda Europeiska kommissionen påbörjar nu det praktiska arbetet med Upphovsrättsdirektivet. Som en första åtgärd bjuds relevanta intressenter in till möte.

Vi har tidigare skrivit om det antagna Upphovsrättsdirektivet (med de tidigare artiklarna 13 och 11, ”internetfilter” och ”länklicens”) och hur den svenska regeringen påbörjat arbetet med lokal lagstiftning. Nu är det EU-kommissionens tur. I en öppen inbjudan skriver kommissionen att intressenter nu bjuds in till en dialog kring hur direktivet ska fungera i praktiken. Totalt 80 platser finns och platserna går till de som direkt kommer att påverkas av direktivet, eller har intressen som påverkas av det.

Mötet, som hålls i Bryssel den 18 oktober, ska hjälpa kommissionen att kartlägga om det redan idag finns erfarenheter kring att till exempel filtrera stora mängder innehåll i jakt på upphovsrättsskyddat innehåll, liksom om det finns erfarenheter kring hur användare i så fall har upplevt det.

Mötet är det första i en rad möten som ska hållas fram till 2020. Organisationer som tror sig vara intressenter har nu tre veckor på sig att skicka in en ansökan om att få delta i processen. EU-kommissionen kommer sedan själva välja ut relevanta organisationer och representanter till mötet.

Under 2020 kommer EU-kommissionen skicka ut en rekommendation till medlemsländerna om en praktisk implementering av Upphovsrättsdirektivet.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

  • Sverige har börjat arbetet med artikel 13 och startat arbetsgrupp med tung övervikt av upphovsrättshavare – där Wikimedia inte fick plats.
  • Frankrike har, som första land, redan antagit en del av direktivet.
  • Polen greppar efter ett sista halmstrå – och tar direktivet till domstol, men behöver hjälp.

I mars antog EU det nya Upphovsrättsdirektivet, med artiklarna som då hette Artikel 13 och 11 (numera 15 och 17). Sedan dess har det varit ett EU-val (där frågan fick lite utrymme) och parlamentet och EU-kommissionen har bytts ut. Det betyder ingenting för det antagna direktivet – som tidigast kommer granskas av kommissionen några år efter att det implementerats som lag. Däremot har implementering börjat – som mött olika reaktioner.

Sverige startar implementeringen

I Sverige har det funnits ett kompakt politiskt motstånd i frågan (bara Socialdemokraterna är positiva). När nu direktivet trots det ska bli lag har regeringens lösning varit att bilda en referensgrupp för en öppen process.

I början av sommaren aviserade Regeringen att en arbetsgrupp (senare kallat referensgrupp) bildats och att en inbjudan gått ut till drygt 80 organisationer och företag. Gruppen har en stark övervikt av upphovsrättsorganisationer (ungefär en tredjedel) och antalet representanter gör den också svårhanterlig. Den ska därför kanske mest ses som ett sätt att bygga broar inför den kommande processen – antagandet av direktivet föranleddes av en mycket infekterad och polariserad debatt. Arbetsgruppen verkar heller inte vara särskilt exklusiv. Svenska Wikimedia, organisationen bakom Wikipedia, var inte inbjudna, men kunde efter påstötning i praktiken bjuda in sig själva och ingår numera i gruppen.

Det första mötet hölls 18 juni och där informerades bland annat att om att:

  • Regeringen startar ingen utredning. Det är för kort tid – allt ska vara klart som svensk lag om två år. Dessutom, menar regeringen, att det är ovanligt med utredning för den här typen av frågor. Det kan också ses som ett sätt för regeringen att behålla initiativet och greppet om frågan. Referensgruppens storlek indikerar hur svårt det skulle vara att välja en expertgrupp som skulle leda utredningen.
  • Regeringen kommer att upprätta en promemoria, som ska ligga till underlag för beslut om genomförande. Denna skickas ut på remiss nästa sommar, sedan skickas en proposition till riksdagen för att klubbas och bli lag senast 7 juni 2021.
  • Varför är det så många upphovsrättsorganisationer i gruppen? Regeringen förklarar att 1) Det är många intressenter, dvs direkt berörda. 2) Gruppen är öppen – förslag på fler namn välkomnas 3) Gruppen röstar inte, här tas inga majoritetsbeslut.
  • Referensgruppen kommer att träffas sju gånger i storgrupp. De hetaste frågorna, den om ”internetfilter” (tidigare artikel 13) och ”länkskatt” (tidigare artikel 11), ska diskuteras under de tre första mötena, 24 september, 22 oktober, 19 november.
  • Referensgruppens bredd gör att det blir svårt att diskutera under mötena, därför får deltagarna skicka in skriftligt underlag inför varje möte, som sedan sammanställs och presenteras av regeringen som inledning till mötena.
  • Det kommer också att, inför promemorian, göras individuella möten med utvalda intressenter.

Frankrike antog länkskatten

Frankrike har, som första land, antagit ”länkskatten” som lag. I EU-parlamentet var Frankrikes ledamöter nästan uteslutande positiva till direktivet som helhet och det gick alltså även snabbt i det egna parlament. Förra veckan, den 23 juli antogs artikel 15 (tidigare 11) i direktivet – det som kallats ”länkskatt” – av Frankrikes parlament. Kulturministern gick därefter ut och hyllade beslutet: ”Vi kan vara stolta som det första land att anta direktivet”. Men det är alltså inte hela direktivet, utan bara den delen som handlar om länkskatt.

I debatten inför beslutet framhöll nätjättarnas part att man önskade ett förtydligande till vad som nu är tillåtet att länka. Enligt direktivet står det klart att till exempel Googles sökmotor bara får använda ”väldigt korta utdrag” från en artikelingress, till skillnad från idag. Så var går gränsen? Parlamentet brydde sig inte om att adressera det, utan hänvisade till domstol för tolkning i den frågan.

Det som nu händer är – när beslutet träder i kraft – att nyhetsmedier får besluta om de vill avstå eller utnyttja rätten att tvinga till exempel Google att betala för ”snippets” i deras tjänster. Och för till exempel Googles del handlar det om att besluta om de kanske helt enkelt ska strunta i att visa nyhetsmedier i sina tjänster. Du kan läsa mer om utmaningarna här: ”Vem vill ha en urvattnad länkskatt?”

Polens anmälan till EU-domstolen

Polen är ett av de länder som har varit starkast kritiska mot direktivet, även i EU-parlamentet. Den 24 maj anmälde landet hela direktivet till EU-domstolen, eftersom de menar att det förstör balansen mellan medborgares integritet och företagens rättigheter. Den ansedda tidningen Wired har skrivit en artikel om saken och rapporterar där att anmälan mest ska ses som en markering gjorda av inrikespolitiska skäl – för att vinna poänger hos de egna (yngre) medborgarna. Experter är förvånade, särskilt som just Polen inte gjort sig känd som försvarare av yttrandefrihet. Samtidigt öppnar det för andra länder att ansluta sig för att ge anmälan tyngd. En politisk tjänsteman som Wired talat med menar att det skulle vara avgörande:
”Allt beror på en faktor: Huruvida minst två andra länder kommer ansluta sig. Det är möjligt, eftersom sex länder i ministerrådet röstade mot direktivet och tre avstod från att rösta”, säger Paweł Jabłoński, vice ordförande på International Project Coordination Department hos den polska statsmininstern.

Fallet kommer antagligen avgöras av domstolen först nästa år, och skulle domstolen då anse att direktivet är olagligt, skulle det innebära att direktivet stoppades från implementering i EU.

Fakta

EU har röstat igenom en stor reform av upphovsrätten, kallad Upphovsrättsdirektivet. Den har varit kontroversiell, framför allt på grund av två artiklar: 13 och 11. Kritiker tycker att de gör för stora intrång i yttrandefriheten, medan andra menar att den är nödvändig för att skydda upphovsrättshavare.
Två lagstiftande församlingar i EU har nu antagit direktivet och Sverige har haft en högprofilerad roll. Dels genom att två svenska ledamöter röstade fel i parlamentet, dels genom att Sveriges riksdag tvingade regeringen att ändra sin röst i Ministerrådet.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

KOMMENTAR. Nu är det klart. Nu finns det inte ens några formella hinder kvar. Nu är Upphovsrättsdirektivet, med Artikel 13, helt antaget.
Det finns mycket att säga, men framför allt två saker: Politiker och etablerade medier bär ett tungt ansvar för direktivets utformning.

Över 5 miljoner namnunderskrifter, hundratusentals demonstranter på gator och torg. Och parlamentsledamöter som berättar om fler mejl och starkare lobbytryck än som upplevts i någon annan fråga – någonsin.

Man skulle kunna tänka att det skulle leda till att Europas redaktioner hårdbevakade utformningen av upphovsrättsdirektivet. Att fler skulle sätta sig in i frågan, fler skulle ha koll. Men så blev det inte. När jag själv snubblade över frågan för ett år sedan utgick jag från att frågan kanske bara behövde en knuff. Att de journalistiska kvarnarna sedan skulle börja mala, bevakningen öka. Intresset fanns ju där? Läsarna också – vilket är ovanligt när det handlar om EU-frågor. Men nästan ingenting hände. Jag reste själv ned till parlamentet och bevakade EU-parlamentets första votering i frågan. Efter röstningen intervjuade SVT mig, istället för ledamöter eller den egna korrespondent. Och i mars, i den avgörande voteringen, var bevakningen fortsatt så låg, men engagemanget så högt, att jag på några dagar kunde samla in över 100 000 kronor för att finansiera ett eget litet team som åkte ned och rapporterade om frågan – på flera språk.

Men vad som är värre: Inte ens politikerna har tagit frågan på allvar.

Att Sveriges riksdag, fem i tolv, krävde att regeringen skulle ändra sin röst i Ministerrådet var unikt. Det var första gången någonsin regeringspartiet Miljöpartiet röstade emot sin koalitionspartner Socialdemokraterna och rapporterna inifrån mötet var spektakulära. Men varför först nu? Varför var inte riksdagsledamöterna investerade i frågan under de dryga två år direktivet förberetts? Näringsutskottet i riksdagen har knappt lämnat några synpunkter i ärendet. Och att nu, när allt var klart, försöka få regeringen att ändra sig framstår närmast som populism?

Inte för att Socialdemokraterna haft någon typ av konsekvent hållning. De har flackat fram och tillbaka och har uppenbarligen inget grepp alls om hur direktivet ska fungera i praktiken, vilket framkommer till exempel i denna intervju. Och när ansvarigt statsråd får instruktion av den riksdag de förväntas företräda, går han efteråt till lobby-organistionen och ber om ursäkt.

Och det mest otroliga: När våra ledamöter till slut ska rösta om ett beslut som väntas förändra det internet som vi känner – så trycker tre ledamöter på fel knapp. Två dyker inte ens upp. Det dödade därmed möjligheterna att föra in förbättringar, eller stryka artikel 13, ”internetfilter”.

För vi behöver komma ihåg det. Att Upphovsrättsdirektivet har många väldigt bra och viktiga delar. Det skapades med en intention att göra internet bättre, tydligare, men blev problematiskt under vägen. För att tvinga nätjättarna till förhandlingsbordet, få dem att öppna plånboken och teckna licenser med världens alla licenshavare, kom kravet om att det är sajterna som ska bära straff- och skadeståndsansvar för upphovsrättsbrott. Och med det kom filter som konsekvens. Både om en sajt vill slippa betala licens (då får inget upphovsrättsskyddat publiceras), eller för att hålla borta det som upphovsrättshavare inte vill ska finnas tillgänglig (då måste dessa specifika verk blockeras).

Man kan tycka olika om det. Ett nödvändigt ont för yttrandefriheten, för att stärka en omöjlig situation för kulturarbetare. Eller ett alldeles för stort intrång i det öppna internet och yttrandefriheten.

Men klart är att vi aldrig fick chansen att diskutera det på bred front.

Den skulden bär medier och politiker gemensamt.

FAKTA:
EU har röstat igenom en stor reform av upphovsrätten, kallad Upphovsrättsdirektivet. Den har varit kontroversiell, framför allt på grund av två artiklar: 13 och 11. Kritiker tycker att de gör för stora intrång i yttrandefriheten, medan andra menar att den är nödvändig för att skydda upphovsrättshavare.
Två lagstiftande församlingar har nu antagit direktivet och Sveriges har haft en högprofilerad roll. Dels genom att två svenska ledamöter röstade fel i parlamentet, dels genom att Sveriges riksdag tvingade regeringen att ändra sin röst i Ministerrådet.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }