En läkare som jobbade på intensiven gick in på Twitter och skrev ned några snabba iakttagelser efter ett pass. Det var egentligen inget ovanligt. Läkaren har twittrat sedan 2016 med ett anonymt konto, @jonassonj84. Men nu handlade iakttagelsen om corona mitt under brinnande pandemi. Och plötsligt var hon inte läkare, utan en del av en utländsk desinformationskampanj.
Jag har nu pratat med läkaren bakom kontot. Sett ID-kort, läkarleg och även talat med personen på telefon, liksom sökt hennes arbete. Jag kan bekräfta hennes identitet. Liksom att hon är chockad över reaktionerna.
Kanske finns något sedelärande i den här historien?
I början av coronapandemin hörde medier då och då av sig till mig för en kommentar om ryktesspridning på nätet. Jag svarade alltid att jag inte tycker att det är så farligt. Ja, visst finns det undantag, men generellt sköter sig svenskarna bra och bättre än många andra länder. Historiskt tycks svenskarna alltid vara restriktiva med rykten i stora kriser. Vi manar varandra till lugn, att tänka över publiceringar. Till och med under Metoo så övergick det relativt snabbt från personuthängningar till systemfokus.
Och just att vi är så skeptiska gör att vi också är särskilt mottagliga för idéer om att just vi, Sverige, är särskilt utsatta för digitala hot och påverkanskampanjer. Det är sant. Men det har också gjort oss konspiratoriska. Vi ser nu digitala ubåtar överallt.
När vår digitaliseringsminister, Anders Ygeman, häromveckan fick tusentals kommentarer på Facebook, var det inte reaktioner från medborgare, utan rysk påverkan. Det visade sig vara kommentarer från en Facebookgrupp oroliga för strålning. Gruppen administrerad av en 64 årig dam.
Och när forskaren Cecilia Söderberg-Nauclér, Karolinska institutet, började twittra hemmasnickrade grafer, var det inte vanligt akademiskt käbbel, utan misstänkt påverkan. Och ja, det var konstigt, lite ovarsamt, men påverkan?
Det är speciella tider nu. Sverige har förlitat sig på expertisen. Regering och medborgare har satt sig i passagerarsätet när Anders Tegnells expert-myndighet styr oss framåt. Vi har beslutat att det är bäst så, de flesta sluter upp bakom det, och har därför skaffat acceptans för hobbyepidemiologers grafer på Twitter. Men när en akademiker med avvikande åsikt dyker upp, blir det annorlunda. Då lyssnar vi. Vi har ju lärt oss lyssna på dem nu. Och därför nagelfars de också extra hårt.
Det var detta som hände Jenny Jonasson. Hon heter egentligen inte så, men det var så hon kallade sig när hon började twittra för fyra år sedan. Hon la upp någon genrebild på en läkare hon googlat sig till, men skrev ändå en korrekt beskrivning av sig själv: Hon är läkare. Hon arbetar med anestesi och intensivvård. Men det var inte därför hon hade twitter. Hon var intresserad av politik. Röstar blått och då och då skrev hon några tweets om det. Läste mest. Tills en dag.
Hon hade varit på ett pass på corona-intensiven på sjukhuset. Det var tungt, men också märkligt. Varför vaknar inte patienter? Efter passet skrev hon en snabb tweet.
Någon delade den vidare, retweetade. Och så satte det igång. På kort tid fick den över tusen likes och hundratals tweets. Det är mycket i det lilla Twittersverige. Och snart rasade ifrågasättandena in. Vilken läkare säger ”lungmässigt”? Vad är det egentligen för ”läkare” som använder en sån bild? Snart drogs det kopplingar till påverkan:
”Jenny” var förtvivlad. La timmar på att försöka förklara, bemöta. Tänkte att om hon bara tog frågorna på allvar och försökte ge ett svar så skulle andra förstå. Hon ångrade sin tweet. Eller åtminstone sin formulering. Kanske skulle hon inte sagt något. Kanske borde hon förstått? Samtidigt ville hon inte gå ut med sin identitet och sin arbetsplats. Kunde hon ens det, givet patientsekretessen?
När jag pratar med henne är hon på en joggingrunda. Ska snart in på ett nytt pass. Hon kan inte förstå skepsisen. Ja, visst, hon har skrivit politiska tweets genom åren, men för den som tittar kan man se att hon svarat folk om sjukvårds och läkarfrågor i de hundratals tweets hon författat genom åren. Varför ville ingen lita på henne?
Kanske för att Sverige är särskilt bra på källkritik.
Ibland lite för bra.
Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen.
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.
hej emanuel.
jag förstår inte, var inte det läkaren skrev sant? då är det fake news förstås.
är det sant är det väl bra att det nämns? eller?
mvh
anders
Anders:
Absolut är det viktigt att det som är sant sprids. Men det är nästan lika viktigt att det som inte är sant inte sprids. Annars vet man ju inte vilket som är vilket. Och det man kan lära sig av det här är att den finns risker med att hitta på en sak i sin berättelse, som t.ex. sitt eget namn och hur man ser ut, om man vill att folk ska tro på resten.
(Och om man verkligen inte vill visa vem man är så får man göra påhittet övertydligt istället. Om ”Jenny” hade kallat sig för ”Tutankhamons mumie” istället så hade det här ju inte blivit något problem.)
Det är väl självklart att ett anonymt konto med random bild från internet påverkar trovärdigheten. Ett alias som lätt förväxlas med personnamn gör det troligen ännu mer.
Kanske vi inte ska bry oss så mycket om vad folk skriver och tycker på digitala medier. Jag tillhör kanske fel generation idag, jag har inget Facebook, Twitter, Redit eller vad det nu heter konto. Jag har ett Google konto som jag måste ha för att kunna få lite appar men loggar aldrig in när jag inte absolut måste. Microsoft konto har jag inte heller. Varför ?
Därför att Google. Microsoft och Facebook läser våra email, lagrar all info dom kan komma över och säljer vår själ utan att vi får någon ersättning. Jag betalar hellre för en tjänst jag vill ha än att ha någonting gratis mot att dom får spionera fritt på mig eller censurera det dom tycker är fel.
Däremot använder jag internet till att söka information. Det finns i massor. Det finns många medcinska ställen där man publiserar studier om Wuhan-Covid-19 viruset och hur kroppen påverkas. Vad man kan göra finns också och det verkar som om många gör likadant. T.ex. var Quercetin slutsålt i USA i Mars redan. Här hemma finns det fortfarande in i Maj. Varför är det konstigt ? Jo, det fungerar delvis på samma sätt som den numera kända malaria medicinen men utan biverkningar. Dessutom är det receptfritt. Folk är inte dumma i allmänhet ! Ett argument som alla tar på allvar är att medicinering fungerar bäst tidigt och till och med preventivt.
Så en läkare som får mothugg för sitt ställningstagande ? Det är inte särskilt ovanligt idag. Byt ut läkaren till någon med en idé om klimatet och hon kan vara glad att hon inte blev avskedad och kallad skeptiker. Det är så vi fungerar i det digitala tidevarvet och det är alldeles för lätt att atackera någon utan att det är fakta baserat.
Så om man nu jämför antal döda i Sverige bör man ta hänsyn till två saker. Population och densitet. Gör man det får man fram ett ’hiskeligt’ diagram där Sverige är i topp på ca 12 poäng, Spanien halvägs på 6 och USA på hedrande tredjeplats på 2.52 poäng. Tyvärr gäller det att ha lite poäng … så det är från botten. Med det perspektivet måste man anse att den valda strategin i Sverige kan vara det verkliga bottennappet särskilt om viruset muterar och andravågen består av ett virus där i stort sett ingen i Sverige har något skydd. Hur kan det vara värt att ta en sådan chans jämfört med att införa karantän tidigt för alla som passerar vår gräns ?
Jag trodde i min enfald att det var våra myndigheters första skyldighet att försvara ALLA svenska medborgare ! Det skulle inte ge någon myndighet möjlighet att ’leka’ med scenarier och modeller man inte vet är åtminstone 99% riktiga på bekostnad av svenska liv.