Foto: Martin Ridne
Idag är det nästan kittlande stort att följa reaktionerna på den näst sista medgrundaren, Damon Rasti. Du kan läsa hans introduktionstext här.
För massor av år sedan satt jag framför min dator i Örebro och författade en kommentar på Damons blogg. Jag beundrade honom. För hans mod, för att han lyckades med allt han tog sig för. Han hade startat sajten Tjuvlyssnat och den hade blivit en enorm succé, med egna anställda, bok- och serieutgivning. Jag fnissade åt tjuvlyssningarna, men allra mest fascinerades jag av Damon. Hans känslan för tajming, att bygga en berättelse kring det han gjorde och väcka känslor. Jag hade följt honom genom hans juridikstudier. Sett hans starka patos. Hur han startade ett eget studentparti, Damons lista, när ingen tog hans frågor på allvar – och vann tre mandat. Jag älskade de bombastiska anslagen i det han gjorde. Att han inte vek sig, alltid ville mer. Men också hans mod att blotta och visa svaga sidor.
Jag sög på min författade kommentar. Skulle det låta stalker-aktigt? Jag ville förklara att jag beundrade och inspirerades av honom, men inte låta som en tönt. Jag minns inte vad jag till slut skrev. Men jag minns just den andemeningen. Att jag kände något slags släktskap med hans driv, det han ville uppnå och att jag trodde vi kunde bli goda vänner.
Jag flyttade till Stockholm och började på Dagen. Fortsatte följa Damon på distans. Hans osvikliga förmåga att gå in på spelplanen och agera när alla andra satt vid sidlinjen och gnällde. När Sverigedemokraternas invandrarförakt närmade sig riksdagen startade Damon kampanjen ”inga invandrare” som visade hur fattigt Sverige skulle vara utan invandrare. Medan vi andra ryckte på axlarna över oundvikligt faktum försökte Damon, lyckades engagera massorna, riksmedierna och gav både insikt och avtryck.
Jag följde hans väg in i klubbvärlden. När han blev klubbarrangör på F12 och vågade avslöja hur klubbägare systematiskt diskriminerade den med invandrarbakgrund. Ingen hade någonsin tidigare vågat det. Avslöjandet gjorde honom svartlistad i den etablerade klubbvärlden, men Damon skakade av sig, startade en egen klubb som prisades av DN som ”sommarens måsteklubb”.
För ett knappt år sedan tog jag mod till mig och bestämde träff med Damon. Vi har sedan dess utvecklat en fin vänskap. Jag är nog fortfarande hans fan, men just nu mest stolt över att Damon är en av medgrundarna i Ajour. Han kommer att bidra med ett mod, en insikt och lyfta perspektiv som ingen av oss övriga vita män, trebarnsmorsor eller kodare kommer förstå eller göra.
Vilka eldsjälar! Det kommer bli bra!
Jepp, då förstår jag varför nr 6 tillgör drömlaget.
Kul – det kommer bli omvälvande… Och viktigt inför framtiden. (Mer än vad ni själva anar.)