Granskning

En av gårdagens största artiklar kom från Skojig.com. Det är ett skämt om hur snövit, stålmannen och pinocchio tävlade i olika tävlingar, som skönhet, styrka och lögn. Alla vinner, utom Pinocchio som kommer ut från tävlingen med en gigantisk näsa och frågar: ”Vem fan är Stefan Löfven?”

Artikeln får drygt 3 000 Facebookreaktioner, vilket gör att den kvalar in i topp av de svenska artiklar som engagerade flest under tisdagen denna vecka.

Men vet Sverigevännerna vems skämt det är de skrattar åt?

Sajten de klickar in på, skojig.com, uppges drivas av Krystian Czarnecki. Det är enda spåret som finns från skaparen av sajten. Ett relativt vanligt namn i öststatsländer. Men Facebook ger mer information. Skojig.com har en officiella Facebooksida, ”Roliga skämt”. Sidan har 65 000 fans och skrivs även den helt på svenska. Det är härifrån majoriteten av den aktuella artikelns reaktioner kommer från. Facebooks transparensverktyg visar här att bakom sidan finns två personer, som båda befinner sig i Polen.

I Polen sitter det alltså minst två personer som skapar hånande humor om Sveriges statsminister, som blir en av de största artiklarna på svenska internet.

Vet de som skrattar om det? Och spelar det någon roll?

Man får såklart skratta åt både smakfulla och osmakliga skämt, även om Sveriges statsminister. Och det behöver inte innebära att det är främmande makt som försöker så split eller bidra till polarisering i det svenska debatten. Det skulle lika gärna kunna handla om sajter som bara vill tjäna några enkla pengar. Som ser att skämt om Löfven fungerar särskilt bra just nu.

Att titta på Skojig.com:s tidigare innehåll signalerar inte att de skulle vara särskilt intresserade av politik. Ett av deras mest framgångsrika försök på viraltrafik på den svenska marknaden har varit skämt om någon som köpte sprit på Systembolaget, ett ord de har vissa svårigheter att stava rätt till (nej, stavningen är inte en del av skämtet).

Precis som svenska viralsajter tar sig in på tyska, franska och turkiska marknader, är Sverige utsatt för samma typ av aktörer. Som försöker tjäna snabba pengar på svenska annonsörer, genom att dra trafik till dem från Facebook. Uppdraget är enkelt: Hitta skämten och innehållet som drar mest engagemang, kommentarer, reaktioner – och kanske bråk?

Man kan här se det från två perspektiv: Antingen, som en axelryckning. Att det är en konsekvens av en global marknad där vem som helst kan tjäna pengar på det som får oss att skratta, rasa eller gråta.

Eller som att det blivit lättare än någonsin för externa aktörer att spela på våra starkaste känslor. Och som därmed – medvetet eller omedvetet – bidrar till en starkare polarisering i samhället.

Men frågan är fortfarande relevant: Vet vi svenskar vems skämt det är vi skrattar åt? Och spelar det någon roll?

Har du tips på fler sidor att granska? Skicka ett mejl eller ett dm.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

Uppdaterat: Jack Werner hittar att sajten har ett Google adsense-konto som pekar ut flera sidor i nätverket:

Utifrån de nya uppgifterna går det att se att denna stora polska Facebooksida verkar vara ursprunget, också drivet av två polacker.

Uppdaterat2: Nyhetsmorgon bjöd in mig och då fick jag utveckla detta ytterligare

{ 0 kommentarer }

Polen har dragit upphovsrättsdirektivet till domstol. Sverige var ett av länderna som vill rösta ned det som kallades ”Artikel 13” – och nu efterfrågas deras stöd inför rättsprocessen.

Jag har tidigare skrivit om Polens långskott, att försöka dra det kontroversiella upphovsrättsdirektivet till domstol. För några veckor sedan registrerades Polens anmälan av domstolen och publicerades öppet. Anmälan riktar in sig på det som kallats ”internetfilter” och menar att det borde utgöra ett brott, eftersom det i praktiken är en begränsning av yttrandefriheten.

Daniel Westman, forskare och expert på IT- och medierätt, menar att läget ännu är svårbedömt eftersom det vi hittills fått se är kortfattat. Han menar också att det är problematiskt att det är just Polen som står för anmälan.

– Givet kontexten i Polen kan man oroa sig lite över hur väl de kommer att driva målet. Invändningen kan rent rättsligt framstå som abstrakt. Det blir intressant att se ett mer utförligt resonemang längre fram, säger Westman.

Polen önskar att fler länder ställer sig bakom anmälan, något som skulle ge symbolisk och politisk tyngd, men det avvisar regeringspartiet Socialdemokraterna.
– Med utgångspunkt i att Socialdemokraterna – som enda parti – stod bakom direktivet torde det framstå som självklart att vi inte delar Polens bedömning av artikel 17 (tidigare Artikel 13, reds anmärkning) eller stödjer det som sagts från polsk sida beträffande artikel 17, hälsar partiet genom sin presstalesperson.

Miljöpartiet nyfikna
Men regeringspartnern Miljöpartiet är nyfikna. Lorentz Tovatt är partiets ledamot i EU-nämnden och den som drev den historiskt, unika linjen att gå emot sin regeringspartner och tvinga regeringen att byta fot i Ministerrådet. Han menar att han och partiet nu följer anmälan med intresse.
– Just artikel 17, som det är Polen riktar in sig på att ogiltigförklara, är ett av de skälen till att vi gröna har varit emot direktivet så som det var utformat. Det är fullt rimligt att detta testas mot EU:s grundstadga om yttrandefrihet och informationsfrihet. Så som direktivet nu är utformat riskerar det att bli en munkavel på fri informationsspridning. Därför välkomnar jag Polens initiativ, säger Lorentz Tovatt.

Även Vänsterpartiet välkomnar anmälan, liksom Centerpartiet.
– Eftersom det politiska slaget är förlorat, står hoppet till domstolen, säger Fredrick Federley.

Svårt att ställa sig bakom
Men ingen av dem tror på att tvinga regeringen att ställa sig bakom det. Vänsterpartiets Ilona Szatmári Waldau, kommer inte kräva det och Fredrick Federley (C) menar att han inte ens är säker på hur det skulle gå till.

– Detta kommer ju inte som formellt ärende i vare sig riksdagen som helhet eller i EUN så svårt att tvinga dom där igen.

Sverigedemokraterna är dock av annan åsikt.
– Vi stödjer alla initiativ till att begränsa direktivet och avser begära att regeringen ställer sig bakom Polen i detta arbete, säger Martin Kinnunen gruppledare för SD i EU-nämnden.

Daniel Westman påminner dock att en domstol inte tar hänsyn till vilka som står bakom anmälan, utan vilka argument som anförs.
– Medlemsstater får intervenera, men det är en rättsprocess så antalet som ställer sig bakom är inte relevant utan vilka argument/bevis som förs fram, säger Daniel Westman.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

På söndag är det val till EU och många är fortfarande osäkra. Men många tycker också att det är svårt att få en överblick av vad partierna tycker om frågor som rör internet. Inför valet har opinionsundersökningar och enkäter ofta inte ens frågat om internet som en valfråga – varför det halkat ned på dagordningen. Detta trots att till exempel Artikel 13 var förra mandatperiodens hetaste fråga, enligt de svenska ledamöterna.

Här är därför en sammanställning av vad de svenska partierna skriver i sina valmanifest om internet, digitalisering och integritet.

Partierna är utvalda utifrån vilka partier Valmyndigheten beslutat att särredovisa under valnatten

Utöver valmanifestet ska stor vikt läggas vid vilken kandidat partiet skickar, då det individuella ansvaret och möjligheten att påverka i parlamentet är stort.

Socialdemokraterna

Valmanifest.
Antal omnämnanden av Internet, digitalisering, integritet eller filter: 2
Röstade mot Upphovsrättsdirektivet: Nej (3 av 5)
Röstade för att införa ändringar i Artikel 13: Ja, av misstag (3 av 5)
Röstade mot entimmesregeln i terrorfilter: Nej.

Socialdemokraterna var det enda partiet i Sverige som var för Artikel 13, vilket ledde till stor uppmärksamhet på hemmaplan och blev den första frågan där regeringspartierna gick i öppen konflikt.
I partiets valmanifest nämns internet en gång, i samband med terror. Partiet vill ”bekämpa hat och våldsbejakande inlägg på internet genom att ställa högre krav på nätjättarna och ta fram en EU-gemensam lagstiftning som ålägger plattformar att snabbt ta ner terrorisminnehåll.” Det är det så kallade terrorfiltret, vilket innebär att alla sajter – stora som små – får en timme på sig att ta ner vad medlemsländernas regering anser vara terrorpropaganda. I övrigt nämns digitalisering genom att ”Streamingtjänster ska fungera inom hela EU”.

Prognos och kandidater

Partiet ser ut att få fyra mandat och bli största parti. Ingen av de som varit kritiska mot Artikel 13 är med högt upp, den tidigare ledamoten Aleksander Gabelic (som var kritisk till Artikel 13) har knuffats ner till plats 16. Den enda som är kvar är Jytte Guteland, som var den som drev hårdast för ett internetfilter, men som också röstade mot entimmesregeln.

Sverigedemokraterna

Valmanifest.
Antal omnämnande av Internet, digitalisering, integritet eller filter: 21
Röstade mot Upphovsrättsdirektivet: Ja
Röstade för att införa ändringar i Artikel 13: Nej, av misstag
Röstade mot entimmesregeln i terrorfilter: Ja.

Sverigedemokraterna är det etablerade parti som flitigast nämner digitala frågor. Avsnittet om ”Internet, integritet och kultur” sträcker sig över tre A4-sidor. Partiet pekar på problemet med att en för hård styrning av internet också riskerar styra samhällsdebatten. ”I en tid då EU i många avseenden hotar internet, arbetar Sverigedemokraterna för ett fortsatt fritt internet och strävar efter att stärka yttrandefriheten”. I en rad punkter tydliggörs partiets hållning.
– Stoppa förslaget om länkskatt och delningsförbud
– Reformera upphovsrätten
– En mer flexibel dataskyddsreglering
– Skydda yttrandefriheten mot statliga eller överstatliga inskränkningar

Partiet tar upp flera internetfrågor som varit kontroversiella längre än den senaste mandatperioden, bland annat cookielagen. Samtidigt finns flera problem, främst i texten om länkskatten och internetfilter – som inte är ett ”förslag”. Det är ett direktiv som redan röstats igenom, vilket gör att det inte är ett förslag som går att stoppa, så som manifestet lovar.

Prognos och kandidater

Partiet ser ut att få tre, eventuellt fyra, kandidater. Förstanamnet Peter Lundgren är en av de två som suttit en mandatperiod för partiet i parlamentet. Han erkände nyss i en video att han tafsat på en partikamrat och tar nu time out från debatter inför valet. En annan partikamrat, Kristina Winberg, avslöjade händelsen. Winberg har suttit en mandatperiod i parlamentet med Lundgren och var partiets fjärdenamn, men har nu uteslutits av partiet på grund av illojalitet.
Ledamöterna har varit relativt passiva i parlamentet under mandatperioden och råkade båda trycka fel i den avgörande omröstningen om Artikel 13. Trots det har partiet gått på val om att Artikel 13 är Socialdemokraternas fel.

Moderaterna

Valmanifest.
Antal omnämnande av Internet, digitalisering, integritet eller filter: 11
Röstade mot Upphovsrättsdirektivet: Ja
Röstade för att införa ändringar i Artikel 13: Ja
Röstade mot entimmesregeln i terrorfilter: Nej.

Moderaterna nämner digitalisering brett i sitt manifest och tar uttryckligen upp ”uppladdningsfilter” och ”länkskatt” i manifestet som något negativt. Annars handlar internetfrågorna mest om bättre frihandelsavtal, där även utveckling av digitalisering bör räknas in, menar Moderaterna. Partiet lägger också visst fokus på utbyggnaden av 5g-nät och att Sverige ska driva på den utvecklingen för en bättre digital infrastruktur. Europa ska leda digitaliseringen, för den fria handelns skull.

Prognos och kandidater

Partiet ser ut att få tre ledamöter parlamentet. Det är i så fall en mindre än idag. Ingen av ledamöterna som tidigare suttit i parlamentet finns att välja, men ettan på listan, Tomas Tobé, är både en partitopp i M och en relativt erfaren riksdagspolitiker. Tobé var en av de som ledde oppositionen i EU-nämnden, vilken tvingade Morgan Johansson att byta hållning om Upphovsrättsdirektivet i Ministerrådet. Samtidigt tillhör moderaterna dem som flest gånger korrigerat feltryck i parlamentet och den nu petade ledamoten Anna Maria Corazza Bildt prioriterade ett moderatorsuppdrag, före att rösta om Artikel 13. Partiet har röstat för entimmesregeln, och de nya kandidaterna har inte aviserat någon ändring i frågan.

Kristdemokraterna

Valmanifest.
Antal omnämnande av Internet, digitalisering, integritet eller filter: 2
Röstade mot Upphovsrättsdirektivet: Ja
Röstade för att införa ändringar i Artikel 13: Ja
Röstade mot entimmesregeln i terrorfilter: Nej.

Kristdemokraterna nämner framför allt att den digitala inre marknaden behöver utvecklas genom gemensamma lösningar på olika digitala områden. ”Telekom, e-handel och dataflöden har fortsatt stor potential att utvecklas ytterligare”.
I övrigt har partiet gjort en egen punkt om upphovsrätten, ”En konkurrenskraftig europeisk upphovsrätt”. Där slår de fast att Artikel 13 var fel, att partiet röstade nej och gärna skulle vilja se den ändras, men att det nu mest är att vänta och se. Samtidigt poängterar partiet att det blir viktigt att ”EU-kommissionen i implementeringsfasen övervakar de faktiska konsekvenserna och agerar snabbt om de löften som direktivets förespråkare ställt ut inte håller måttet.”

Prognos och kandidater

Partiet får sannolikt två ledamöter i parlamentet, Sara Skyttedal och David Lega. Ingen av dem har erfarenhet från EU-politik tidigare. Den tidigare ledamoten Lars Adaktusson lämnade sin plats i parlamentet efter riksdagsvalet, då han tog plats i riksdagen. Hans ersättare i EU, Anders Sellström, finns inte med på listan inför detta val. Sellström röstade för entimmesregeln och inget pekar på att de nya ledamöterna har något emot det. Adaktusson har fått mycket uppmärksamhet för att han röstat mot abort över 20 gånger under sin tid i parlamentet. Det väntas påverka partiets valresultat.

Vänsterpartiet

Valmanifest.
Antal omnämnande av Internet, digitalisering, integritet eller filter: 2
Röstade mot Upphovsrättsdirektivet: Ja
Röstade för att införa ändringar i Artikel 13: Ja
Röstade mot entimmesregeln i terrorfilter: Ja.

Vänsterpartiet nämner Internet i ett stycke i sitt valmanifest, under rubriken Ett demokratiskt Europa: ”Internet ska vara öppet och fritt för alla för att stimulera skapande, lärande och kreativitet. Principen om nätneutralitet ska värnas. Mänskliga rättigheter ska även gälla på Internet.”

Prognos och kandidater

Partiet ser ut att få två ledamöter, därmed får Malin Björk, som under mandatperioden varit ensam ledamot från partiet, förstärkning. Partiets kandidater har röstat emot både filter och länkskatt. I organisationen Porrfri Barndoms enkät, ville flera av kandidaterna på listan arbeta för att kräva att vuxna legitimerar sig om de vill besöka porrsajter.

Centerpartiet

Valmanifest.
Antal omnämnande av Internet, digitalisering, integritet eller filter: 1
Röstade mot Upphovsrättsdirektivet: Ja
Röstade för att införa ändringar i Artikel 13: Ja
Röstade mot entimmesregeln i terrorfilter: Nej.

Partiet nämner integritet en gång i sitt manifest, under rubriken Övervaka brottslingar – inte medbogare: ”I vår strävan att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten måste vi samtidigt vara vaksamma, så att brottsbekämpningen i sig inte går ut över människors fri- och rättigheter. Den personliga integriteten måste värnas. I en tid då brottsligheten internationaliseras finns bara en väg framåt för EU: mer samarbete för ökad trygghet.”

Prognos och kandidater

Partiet ser ut att öka antalet ledamöter till två platser. Fredrick Federley är toppnamn och han har varit en av de mest högljudda kritikerna till internetfilter och artikel 13, men han har också försvarat entimmesregeln.

Miljöpartiet

Valmanifest.
Antal omnämnanden av Internet, digitalisering, integritet eller filter: 4
Röstade mot Upphovsrättsdirektivet: Ja
Röstade för att införa ändringar i Artikel 13: Ja
Röstade mot entimmesregeln i terrorfilter: Ja

Miljöpartiet är det enda svenska parti som tillhör partigruppen Greens i EU-parlamentet. Greens är den grupp som varit den mest kritiska till Artikel 13, men även andra inskränkningar i internets frihet. Vid voteringar har MP-ledamöterna varit mycket lojala till partigruppen.
I valmanifestet berör partiet internetfrågor under rubriken ”En motståndskraftig demokrati”. De menar att demokratin är satt under press och politisk kontroll och att det tar sig uttryck i den tekniska utvecklingen. I ett antal punkter förklarar sedan MP vad de vill:
– Stärk lagstiftningen för att skydda människors privatliv och kommunikation på internet.
– Stärk och utöka resurserna för EU:s egen kompetens för cybersäkerhet.
– Förbättra upphovsrätten så att kulturarbetare får bättre ekonomiska villkor. För ett fritt och öppet internet är det viktigt att möjligheten att länka till nyheter inte ska begränsas av krav på licenser. Stoppa förslaget om obligatoriska uppladdningsfilter som alltför ofta skulle hindra människor att på nätet dela material som får delas.
– Bredbandsutbyggnad och digitalisering kan stärka möjligheten att leva, bo och verka på landsbygden.

Prognos och kandidater

Partiet kommer sannolikt bara få två ledamöter, jämfört med de fyra som partiet har idag. Flera av dem var under den senaste mandatperioden tongivande i internetfrågor. Förstakandidat idag är tidigare kulturministern Alice Bah Kuhnke. I SVT:s utfrågning var hon svävande kring upphovsrättsdirektivet, men landade i att hon skulle rösta i enlighet med hennes partikollegor. Kring terrorfilter hade hon dock en tydlig motsatt åsikt, och menade att hon skulle rösta för entimmesregeln.

Liberalerna

Valmanifest.
Antal omnämnande av Internet, digitalisering, integritet eller filter: 0
Röstade mot Upphovsrättsdirektivet: Ja
Röstade för att införa ändringar i Artikel 13: Ja
Röstade mot entimmesregeln i terrorfilter: Nej.

Liberalerna nämner inte Internet, digitalisering, integritet eller filter en enda gång i sitt valmanifest.

Prognos och kandidater

Partiet ser inte ut att få något mandat i parlamentet. Deras tidigare kandidat, Cecilia Wikström, har varit en av parlamentets flitigaste, men sparkades från listan under våren. Hennes ersättare, Karin Karlsbro, har haft svårt att göra sig hörd i debatten.

Feministiskt initiativ

Valmanifest.
Antal omnämnande av Internet, digitalisering, integritet eller filter: 0
Röstade mot Upphovsrättsdirektivet: – sjuk
Röstade för att införa ändringar i Artikel 13: – sjuk
Röstade mot entimmesregeln i terrorfilter: Ja.

Partiet nämner inte internet eller digitalisering i sitt manifest.

Prognos och kandidater

Partiet kommer att åka ur parlamentet.

Piratpartiet

Valmanifest.
Antal omnämnande av Internet, digitalisering, integritet eller filter: 52
Röstade mot Upphovsrättsdirektivet:
Röstade för att införa ändringar i Artikel 13: –
Röstade mot entimmesregeln i terrorfilter: –

Det enda parti utan plats i parlamentet som Valmyndigheten valt att särredovisa under valnatten, därför får det även plats här. Partiet nämner givetvis internet flest gånger och kommer sannolikt få fler ledamöter än tidigare i parlamentet – men ingen från Sverige. Samtidigt har partiets enda ledamot i EU, Julia Reda, haft enormt inflytande på mandatperiodens hetaste fråga, den om Upphovsrättsdirektivet.

Prognos och kandidater

Förstanamnet är Mattias Bjärnemalm, idag tjänsteman i Greens partigrupp, men nu tjänstledig för att kandidera för Piratpartiet. Partiet har växt under de senaste opinionsundersökningarna, men skulle de ta en av Sveriges platser i parlamentet skulle det bli valets största skräll.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att texterna ska vara öppna. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

”Porrfri barndom” har fått mycket uppmärksamhet den senaste tiden. Organisationen arbetar för att olika filter ska implementeras i skolor som ska stoppa porr. Ämnet är kontroversiellt, inte minst eftersom forskare varnar för konsekvenserna ett porrfilter kan få.

I dagarna gick organisationen ut och menade att flera kandidater i EU-valet lovat arbeta för ett av organisationernas mål: Att förse porrsidor med e-legitimation.

Bland annat uppgavs samtliga Miljöpartiets kandidater vilja arbeta för kravet.

Men det stämmer inte, menar nu Miljöpartiet.

I ett mejl till denna sajt skriver Miljöpartiets pressansvariga att de svarat fel:

”Nej, det stämmer inte. Vi får in otroligt mycket enkäter och den här gången blev det en miss i hanteringen. Korrigering har skickats in för samtliga av Miljöpartiets toppkandidater.”

Porrfri barndom har i efterhand publicerat de svar som Miljöpartiet ursprungligen gav, och menar att partiet under söndagen hört av sig och vill korrigera sitt svar. Under måndag eftermiddag uppdaterade organisationen svaren på sin hemsida och på Instagram.

Uppdaterat: Organisationen menar dock att kandidaten, Emma Nohrén, som är på en femteplats på partiets valsedel, fortfarande vill arbeta för åldersverifiering av porrs. Miljöpartiet har inte omedelbart återkommit med svar.

Utöver Miljöpartiet har även Vänsterpartiet flera kandidater som vill införa verifieringen. De har ännu inte återkommit med en bekräftelse på att deras svar är korrekta.

Porrfri barndom har tidigare föreslagit bank-id som verifiering för att vuxna ska kunna se porr, men menar nu att de är öppna för andra förslag. ”Vi önskar en översyn av hur åldersverifering kan ske på bästa sätt och en implementering av åldersverifiering baserat på utkomsten av utredningen”, skriver Jenny Holmström, medgrundare Porrfri barndom, i ett mejl.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att texterna ska vara öppna. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

KOMMENTAR: Att Cissi Wallin försvinner från Instagrams sökresultat kan tyckas vara en liten sak. Men som princip är den viktig eftersom den understryker exakt hur mycket makt bilddelningstjänsten har över det offentliga samtalet.
Vilka som får växa, synas och höras.

Rykten om “shadow bans” har cirkulerat länge i mindre smickrande sammanhang. Ofta handlar det om aktörer på den politiska kartans utkanter som menar att de är censurerade eller att deras spridning är minskad. Det är oftast anekdotisk och förvirrad bevisföring. Men i fallet med Cissi Wallin är det annorlunda.

Det aktuella händelsen var inte samhällsviktig. Cissi Wallin fångades på video när hon stod upp mot Virtanen i en debatt. Det var effektfullt, stark teve, men inte viktig för samhället. Och kanske har förändringen aktiverats i en automatisk process, kanske handlar det om att något är flaggat i systemet och att det krävts en manuell granskning innan det släpps upp igen. Eller så har hon varit dold i sökresultaten en längre tid? Hennes konto har varit privat och ”låst”, vilket kan påverka hennes position. Det var också först efter att videon spreds som andra började söka efter hennes namn i högre utsträckning som förändringen blev en nyhet.

Allt detta ställer en rad frågor om Instagram – som inte får tydliga svar. För sådana ger inte Instagram på individnivå. Vilket då öppnar för spekulationer

För även om det kan tyckas banalt och enkelt, en sökning i en sökmotor, finns här något principiellt viktigt: När användare försöker hänga med i vad som händer, vilka röster som hörs, litar vi på att sökmotorer hjälper oss rätt.

Det handlar inte om att det är många som heter “cissi”, eller att meningsmotståndare kan dränka sökresultaten med liknande namn. Dagens sökmotorer är medvetna om alla datapunkter som kan hjälpa användaren hitta rätt konto och rätt innehåll – exakt när vi behöver det.

Det är därför ändringen är så anmärkningsvärd. Och därför är det så problematiskt att förstå vad som hände i just de enskilda, symboliska fallen.

Instagram måste rimligen vetat att många just nu ville veta vad som hänt Cissi Wallin. Hennes konto hade växt med nästan tio tusen följare.
Trots det döljs kontot, tillväxten begränsas.

Kanske för att något i systemet flaggat att det hennes konto eller innehåll är känsligt? I så fall visade det sig vara en felaktig bedömning. För nu är allt som vanligt, hennes konto åter i topp vid en sökning.

Ja, det kan tyckas oproblematiskt just nu. Men säg att det handlat om en politisk fråga, en vecka innan valet. Tänk om händelsen blivit politiskt laddad på ett sätt som kunde välta en valrörelse. Men Instagrams algoritmer gjort en annan bedömning – och stoppat spridningen, stoppat användares möjlighet att informera sig.

Då hade det kunnat bli riktigt allvarligt.
Därför är händelsen anmärkningsvärd.

Nästa gång någon pratar om en shadow ban finns en referens, en händelse att hänvisa till. Som påvisar exakt hur stor Facebook och Instagrams makt är – att kväva eller ge syre till en digital, politisk rörelse.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att texterna ska vara öppna. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.


{ 0 kommentarer }

Flera användare rapporterar om hur Instagram förra veckan dolde medieprofilen Cissi Wallin i appens sökresultat.
”Shadow ban”, påstår Cissi Wallin.
Instagram har en annan version.
Händelsen ställer nya frågor kring nätjättarnas makt över det offentliga samtalet.

Du har kanske sett det. Mötet mellan medieprofilen Cissi Wallin och journalisten Fredrik Virtanen. Det första sedan Cissi Wallin pekade ut Virtanen som sin förövare och våldtäktsman, en publicering som kom att bli startskottet för Metoo-rörelsen i Sverige.

Nu sågs de alltså igen, på Publicistklubben. Virtanen i panel, för att prata om när ”skiten träffar fläkten”, Wallin i publiken, enligt henne själv för att inte låta Virtanens version stå oemotsagd.

När debatten öppnar upp för publikfrågor och Wallins namn nämns ropar hon, ”Jag står här”. Det blir ett starkt ögonblick som fångas på film och läggs ut i sociala medier.

Efter händelsen öppnar Wallin upp sitt Instagramkonto, som varit låst en tid. Många delar videon, nämner och taggar Wallins konto. Hennes konto växer tio procent under några dagar, men många rapporterar också att de har svårt att hitta hennes konto vid en sökning.

Knappt två dagar efter debatten såg det ut såhär vid en sökning på Wallins konto.

Vid en sökning på ”Cissi” dyker inte Cissi Wallin upp, däremot konton med färre följare.
Inte heller vid en sökning på ”Cissi Wallin”, dyker hennes konto upp, däremot en hashtag, liksom backup-konton och Wallins namne.

Först vid en sökning på ”Cissiwallin” dyker kontot upp – på en femteplats.

Vid en snabb enkät samma dag, visade det sig att flera hundra andra användare hade samma problem.

Efter att denna sajt under onsdagen kontaktat Facebook, som äger Instagram, kunde kontot återigen hittas vid en sökning på ”cissi”.

Wallin är själv övertygad om att Facebook har agerat mot henne.

– Klockren Shadow ban, säger hon när hon ser videon.
– Jag blev väl för radikalt feministisk.

Shadow ban” är ett begrepp som populariserats under de senaste åren och beskriver hur en användare blir helt eller delvis blockerad från en plattform, utan att användaren själv blir varse om det. Syftet ska vara att minska användarens möjlighet till spridning. Tidigare har Mic visat att Instagram använt metoden 2017, på hashtaggar. Någon sådan spridningsminskning har inte kunnat påvisas i Wallins fall.

Pressansvarig för Facebook i Sverige, Lukasz Lindell, säger att han inte kan kommentera enskilda händelser. Han tillbakavisar däremot ”Shadow ban” eftersom det inte finns ett sådant begrepp hos Facebook. Inte heller kan det, enligt honom, handla om att Wallin varit ”för radikalt feministisk”.

– Det finns ingen koppling till att vara kontroversiell. Inte heller fungerar massanmälningar. Om vi agerar mot något så är det för att man gått emot det regelverk som finns publicerat.

I Instagrams regelverk anges följande konsekvenser vid regelbrott:

”Vi kan vägra att tillhandahålla eller sluta tillhandahålla hela eller delar av tjänsten till dig (inklusive uppsägning eller inaktivering av ditt konto) direkt om du: tydligt, allvarligt eller vid upprepade tillfällen bryter mot dessa användarvillkor eller våra policyer, inklusive våra communityriktlinjer

I communityriktlinjerna finns en rad punkter som handlar om hot, hat, upphovsrätt eller att bara hålla schysst ton. I stycket om ””Respektera andra medlemmar i Instagram-communityn” står till exempel:

”Vi tar bort innehåll som omfattar trovärdiga hot eller hets mot folkgrupp, innehåll riktat mot privatpersoner i syfte att nedvärdera eller kränka dem”

Sedan en tid tillbaka har en åklagare flaggat för att de kommer att väcka åtal mot Cissi Wallin för förtal av Virtanen. Det har dragit ut på tiden, men handlar bland annat om Wallins uppgifter om Virtanen som våldtäktsman. Lagen om förtal tar inte hänsyn till ett påståendes sanningshalt.

Cissi Wallin har också lyft fram och kritiserat flera andra medieprofiler på Instagram, men samtidigt tillägger Instagrams regelverk:

”Vi tillåter generellt starka diskussioner om personer som förekommer i nyheterna eller som har en stor publik till följd av sitt yrke eller olika aktiviteter”

Det är alltså inte helt klart vad som skapat situationen där Cissi Wallins konto under en tid dolts av Instagram. Inte heller vill Facebook kommentera, varken till denna sajt eller direkt till Cissi Wallin.

Wallin har heller inte kontaktats av Instagram med mer information.

Facebook menar att de inte kan kommentera ytterligare, utan pekar på att systemen kan vikta relevans olika över tid.

– Men som sagt, har inget att dela om enskilda fall, säger Lukasz Lindell.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att texterna ska vara öppna. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Den invandringskritiska tidningen Fria tider kartlägger medborgares och journalisters åsikter om invandring. Med hjälp av automatiserade samtal har tidningen ringt och spelat in samtal över hela landet – och sparat dem i en databas.
– Syftet är förstås att se om det finns någon skillnad i attityd till invandring mellan journalister och Sverige som helhet, säger Widar Nord publisher på Fria tider.

foto: public domain

Fria tider är en tidning som av Statens medieråd benämnts som en del av den ”radikala högerpopulistiska nätmiljön”. Den finansieras av gåvor och prenumerationer och under det senaste året har tidningen återkommande kritiserats för aggressiv telefonförsäljning. Själva menar Fria tider att det handlar om missförstånd.

Totalt kan hundratusentals medborgare ha fått samtal från tidningen. Enligt Fria tiders egna uppgifter har de ringt ”runt en miljon samtal”. De som svarar har fått information om tidningen följt av frågor om deras syn på invandring.
Vi har ett scoop på gång gällande bidrag för invandrare. Först vill jag bara veta att vi har kommit till rätt person, är du kritisk mot den höga invandringen?”, har det kunnat låta.
När personen svarar ja eller nej, avslutas ofta samtalet. Tidigare har flera rapporterat om hur medborgare känt obehag efter samtalen, och att till exempel Sverigedemokraterna polisanmält Fria tider, eftersom tidningen använder partiet för att beskriva sin profil.

Men vad som inte tidigare rapporteras är att samtalen går längre än att bara handla om att sälja prenumerationer.

Bakom datainsamlingen finns en metod som är lik den som i USA kallas “robocalls”. Det vill säga telefonsamtal med ett budskap som spelas upp för mottagaren. Rapporterna om hur samtalen låter har varierat. Några har fått mer information om tidningen, andra har upplevt att den som ringer inte lyssnar på svar. Alla meddelar att numret de rings upp från sedan inte går att nå i efterhand.

Variationerna har en förklaring, för de är alla en del av ett avancerat upplägg, som ska ge Fria tider maximal insyn i var Sveriges mest invandringskritiska medborgare bor.

Tidningen Fria tider medger själva att de använder sig av en så kallad dialer, som slumpvis ringer upp telefonnummer över hela Sverige. Mottagaren svarar och en röst ställer frågor kring om personen är “kritisk mot den höga invandringen”. Svaren registreras i en databas för att bli en del av en opinionsundersökning tidningen ska publicera längre fram. Fria tiders publisher, Widar Nord, menar att ingen data sparas på individnivå, men att de protokollför vilket postnummer personen har. Det gör att de undkommer lagen om personuppgiftslagring, GDPR, men framför allt skapar det ett viktigt underlag – för nästa steg.

Om ett postnummer ger tillräckligt många ”positiva” träffar påbörjas en kampanj i området. Då samlar tidningen först in alla telefonnummer de kan hitta via öppna tjänster som Eniro och Hitta.se. Sedan kompletterar de med att köpa telefonlistor. Samtalen som därefter görs är en blandning av automatiserade och manuella samtal och kan därför upplevas och utformas på olika sätt. Det innebär att enskilda postnummerområden kan uppleva en mycket hög andel samtal från tidningen under kort tid.

Widar Nord menar att de genom åren ringt en miljon samtal, och att de har registrerat över hundra tusen svar. En stor mängd journalister har rapporterat att de blivit uppringda.

Är journalister en särskild del av er enkät?

– Det stämmer. Telefonnumren kommer från vårt journalistregister och syftet är förstås att se om det finns någon skillnad i attityd till invandring mellan journalister och Sverige som helhet. Denna rundringning slutfördes nyligen, säger Widar Nord.

Enligt Fria tider har de samlat in ett hundratal svar från svenska journalister, men journalister är också den enda specifika målgrupp som valts ut.

Samtalen är inte olagliga, men de är på gränsen. I svensk marknadsföringslag finns en paragraf som behandlar automatiska uppringningar i marknadsföringssyfte. Niclas Ernebratt, jurist på Konsumentverket, menar att tidningens första, sonderande, samtal kan falla under kategorin “opinionsmätning”. Därmed behöver det inte vara olagligt. Det är först i uppföljningen, när tidningen vill sälja en produkt, som det skulle kunna bli tal om marknadsföring.

– Kommer det inte in någon person i samtalet så får man se det som automatiserat och då är det olagligt, säger Niclas Ernebratt.

Fria tider menar att så inte är fallet.

– Det är en dialer som ringer upp och det är det alltid på alla callcenter tills dess att en ledig operatör, en levande människa, tar över samtalet, säger Widar Nord.

Han är noga med att samtalen bara i värsta fall har en förinspelad röst och att det är ett misstag från deras sida om ingen svarar, inte något de har satt i system.

– Även om det i teknisk mening blir ett robocall så är det alltså ett fullt legitimt sådant då syftet inte är marknadsföring utan att undvika obehagliga, tysta samtal. Det händer dessutom bara i undantagsfall. Det kan bli konstigt när kunder vill avbryta eller säljaren trycker fel och har dålig tajming, men det är givetvis fullt lagligt, säger Widar Nord.

Konsumentverket är försiktigt skeptiska, men menar att Fria tiders öppning för att det är enskilda misstag, gör det svårt att bevisa lagbrott.

– Det är klart att man kan ha teknikstrul, men ska man se ett sådant fall isolerat så faller det in under att det är automatiskt och då är det olagligt, säger Konsumentverkets jurist Niclas Ernebratt.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att mina texter ska vara öppna.
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

KDU publicerade en kampanj-bild inför EU: ”Sverige ska inte lida pågrund av att andra länder inte kan skydda sina gränser” [sic].
Texten bildsattes med flyktingar som räddas på Medelhavet.

Bilden publicerades på KDU:s Facebooksida, men fick snabbt hård kritik. Under måndagen togs statusen bort. KDU:s ordförande skrev då en ursäkt och en förklaring där han menar att bilden var från en räddningsinsats ledd av EU:s kustbevakning Frontex.

”Det var inte vår avsikt att sätta ett motsatsförhållande mellan flyktingar som lever under oerhört svåra förhållanden och att Sverige haft ett stort tryck i migrationen /…/Bildsättningen blev helt enkelt fel och för det ber vi om ursäkt”, förklarade KDU:s ordförande Martin Hallander.

Men Facebooks nya verktyg för politisk påverkan visar att det inte bara var ett publiceringsmisstag. Bilden har skickats ut och betalats också som en annons. Signerad av KDU:s generalsekreterare Sarah Havneraas.

Sarah Havneraas har inte återkommit med en kommentar.

KDU-ordförande Hallander menar att det är en ”särskild person” som har ansvar för annonserna, men menar också att det inte var en särskild kontroll av annonsen.

– Annonsering sker i samband med alla våra kampanjbilder under valrörelsen. Det är alltså inte specifika inlägg vi annonserar ut och detta sker samtidigt.

Men en granskning av KDU:s Facebookannonser visar att bara en Facebookpost tidigare annonserats, däremellan har det varit två andra annonser. Hallander menar att detta beror på att Facebook ansett att dessa annonser har ”för mycket text”. Båda de tidigare annonserna har mindre text än den kritiserade annonsen.

Hallander är självkritisk. Framför allt kring att det inte varit fler inblandade i vilka som gör beslut om annonsering.

–Detta ska inte få hända och det är därför vi nu har sett över våra rutiner kring hur vi jobbar med detta, säger Hallander.

Budgeten för annonsen är blygsam. Enligt Facebooks annonssystem har KDU lagt ungefär tusen kronor för att mellan den 3-6 maj nå ut till mellan 5 000 – 10 000 människor. Flest män i storstäderna, men ironiskt nog engagerade ungdomsförbundet flest pensionärer.

Samtidigt är annonseringen särskilt känslig, efter valet i USA och Cambridge analytica. Inte minst är den känslig för Facebook som nyligen tvingat alla annonsörer att märka upp all politisk reklam, så att det kan godkännas av Facebook. Inför EU-valet har reglerna och transparensen för allmänheten ökat ytterligare, vilken tillåter insyn som denna. Medborgare kan själv granska politisk annonsering här.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig på grund av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att mina texter ska vara öppna.
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

En kartläggning av EU-parlamentets ledamöter visar att svenskarna har svårt att hitta rätt knapp under voteringar. Under den senaste mandatperioden tryckte våra ledamöter fel 907 gånger.
Det är näst sämst i EU.

Tillsammans med datajournalisterna på J++ kunde vi igår avslöja vilka svenska ledamöter som oftast trycker fel vid voteringar.

Nästan alla tonade då ner betydelsen av felrösterna. Marita Ulvskog (S) förklarade det som ”lätt hänt” att rösta fel och ”uppenbarligen rätt många som har samma problem”.

Men en kartläggning av alla parlamentsledamöters feltryck visar att svenskarnas feltryck är ovanligt många. Procentuellt är våra 20 ledamöterna näst sämst i EU. Bara Frankrike är sämre.

Procent av lagda röster som i efterhand rättats som felaktiga. Data framtagen med hjälp av J++

Men även i faktiska tal är Sverige utmärkande. De 20 svenska ledamöterna har tillsammans röstat och rättat fel 907 gånger och är därmed sämre än folkrika nationer som Polen, som trots sina 51 ledamöter bara tryckt fel totalt 848 gånger.

Procent av lagda röster som i efterhand rättats som felaktiga. Data framtagen med hjälp av J++

Sofie Blombäck är statsvetare på Mittuniversitet och är särskilt kunnig på röstningsförfaranden i EU-parlamentet. Hon menar att siffrorna är intressanta och att man kan tolka dem på två sätt.
– Antingen är våra ledamöter mest klantiga, eller så är det mest noggranna med att faktiskt rätta.

Det är viktigt att betona att korrigeringarna i efterhand är symboliska, de förändrar inte den röst som lades i parlamentet. Sofie Blombäck menar att det är särskilt allvarligt när feltrycken görs i avgörande frågor, som när 13 ledamöters feltryck avgjorde frågan om artikel 13. Samtidigt pekar hon på hur EU-ledamöterna slits mellan flera olika partilinjer.
–Man har en linje som är partigruppen i parlamentet, en linje för det nationella partiet, tänkbart är också en tredje linje, som ska följa den i ministerrådet, om man tillhör ett parti som till exempel sitter i regeringen.

Det gör att en EU-ledamot har fler anledningar att ändra sin röst i efterhand.

Bakom svenskarnas 907 feltryck är i huvudsak två moderater: Anna Maria Corazza Bildt (167 rättade feltryck) och Christofer Fjellner (110). Tillsammans står de för nästan en tredjedel av feltrycken.

Hur tycker du att man som väljare ska tolka siffrorna?
–Jag skulle vilja veta mer om vad som ligger bakom. Är de mer noggranna med att rätta, eller är de mindre noggranna när det gäller hur man röstar? Det skulle jag titta på som väljare, säger Sofie Blombäck.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, allt material är fritt att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

Fakta:

Statistiken över voteringar i EU-parlamentet togs fram av J++ och kommer från 25 maj 2014 till och med 10 april 2019. Den utgår från den data som sajten VoteWatch samlat. Vi har samlat in uppgifter om samtliga voteringar, inklusive om det gjorts en korrigering. 
Som “feltryck” räknar vi alla voteringar där ledamoten aktivt röstat för, emot eller avstått och sedan gjort en korrigering i efterhand.
Andelen feltryck, som vi använder för att jämföra ledamöter och partier, är beräknat som antal feltryck, delat med antal voteringar där ledamoten varit närvarande. Arbetet med insamlingen har gjorts av J++

Här är detaljerade data från ledamöters röstningar

{ 0 kommentarer }

Anna Maria Corazza Bildt är sämst i Sverige på att trycka på rätt knapp under voteringar i EU-parlamentet. Och lika illa är det för partiet hon företräder, Moderaterna, som hamnar sist bland de svenska partierna.

Tillsammans med datajournalisterna på J++ har vi tagit fram unik data över de svenska ledamöternas mandatperiod i EU-parlamentet. 2014-2019. Det handlar om totalt 10 049 röstningar som ledamöter har haft möjlighet att rösta på under den uppmätta perioden. Men under flera avgörande lägen trycker ledamöter på fel knapp. Till exempel tryckte 13 ledamöter fel i den avgörande voteringen om Artikel13, vilket ledde till att direktivet inte kunde ändras.

Att komma väl förberedd och rösta rätt är en av ledamöternas viktigaste uppgifter. De har anställda assistenter som hjälper till med röstlistor och ger instruktioner om vilka knappar som ska tryckas på i tur och ordning under de tempofyllda rösttillfällena.
I plenum finns det tre knappar att välja på:

I efterhand kan ledamöter anmäla om de röstade fel. Det förändrar inte resultatet, men det kan föras in som en notering till protokollet. Det är den data vi, tillsammans med J++, nu tagit fram.

Moderaten Anna Maria Corazza Bildt har suttit hela mandatperioden och har rättat sina röster totalt 167 gånger. Det är överlägset sämst och innebär att 1,96 procent, eller ungefär var 50:e röst hon lägger blir fel.
Hon har inför denna artikels publicering avböjt att kommentera statistiken.

Efter Corazza Bildt följer moderaten Christofer Fjellner, med en felprocent på 1,27%. Sedan kommer Kristdemokraten Lars Adaktusson (0,72%), följt av Socialdemokraten Olle Ludvigsson (0,71%) och strax efter kommer den tredje och sista moderaten i parlamentet, Gunnar Hökmark (0,64%). Alla utom Adaktusson är mycket rutinerade och har suttit minst två mandatperioder.
– Det var pinsamt, säger Christofer Fjellner om sin placering.
Han vill samtidigt tona ner betydelsen av feltrycken.
– Det är många voteringar på kort tid och jag kan inte dra mig till minnes att jag har röstat fel i någon avgörande votering som varit viktig på riktigt.

Bäst klarar sig Marit Paulsen (L) och Isabella Lövin (MP), som inte tryckt fel en enda gång. Men ledamöterna hann bara sitta någon månad (Lövin) eller ett år (Paulsen) innan de lämnat parlamentet. Cecilia Wikström (L) har däremot suttit hela mandatperioden. På 10 049 voteringar har hon bara rättat feltryck tre gånger.
– Jag är väl förberedd, jag kan det här jobbet, säger Wikström.
När hon ser siffrorna över antalet feltryck från övriga ledamöter blir hon förvånad.
– Det är ju för mycket, det kan ju inte vara så svårt att skilja rött från grönt?, säger Wikström.
Wikström har suttit i parlamentet sedan 2009 och tror inte att det handlar om att ledamöter trycker fel, utan att de faller för grupptryck från partigrupperna.
–Ja, de röstar och så är det någon som kontaktar dem efteråt och säger ”Gud, varför tryckte du sådär” och då anmäler de att de tryckt fel.
Särskilt förvånas hon över Anna Maria Corazza Bildts stora antal korrigeringar av ”röstade inte”. Det vill säga: Ledamoten har inte tryckt på någon knapp alls under voteringen.
–Det är det värsta för det visar att man inte orkar fatta ett beslut, inte ens trycka på vit knapp. Jag satt bredvid en ledamot som gjorde det häromdagen. När vi skulle rösta sa han ”Nej, jag orkar inte stå för det här, det blir fel hur jag än röstar” och så avstod han från att rösta.
Vad sa du då?
–Men det är ju inte rätt? Du måste ju stå för vad du tycker? Då såg han väldigt generad ut. Men jag förstår inte det där. Om man är där för att fatta beslut måste man ha en åsikt och orka stå för det.
Wikström kommer i år lämna parlamentet. Efter en intern konflikt i partiet är hon petad från Liberalernas lista.
Men du menar att du har belägg för att det här handlar om taktik?
–Ja, ja, ja.

Även moderaten Gunnar Hökmark vill tona ned siffrorna. Han tror inte att det handlar om grupptryck, men har en annan förklaring än Fjellner: Moderaterna avviker ofta från den partigrupp de tillhör i parlamentet, EPP. Och eftersom det är partigruppen som förser ledamöter med röstlistor, det vill säga hur ledamöterna ombeds rösta, kan det ibland bli så att Hökmark röstar mot sin egen övertygelse i en detaljfråga, något han i efterhand vill justera.
Men kan det inte finnas något problematiskt i att ha så många felröster?
–Nej, inte problematiskt. Andra bryr sig kanske inte om att rätta detta, några är kanske mer lojala med partigruppen, det här är snarare ett uttryck för att vi avviker.

Flera ledamöter framhåller just att det är av ärlighet som de rättar sina röster. Att de skulle ha kunnat ”mörka” sin felröst, men att ändringen istället är ett bevis på transparens och ärlighet. Socialdemokraternas Marita Ulvskog är en av dem som framhåller det, men menar också att röstningarna i plenum är kluriga.
– Det är inte lätt som en plätt, det är väldigt stressade situationer, stökig miljö, en ordförande som talar sitt egen språk och som sedan ska översättas i lurarna. Det är lätt hänt att man faktiskt trycker fel och det är uppenbarligen rätt många som har samma problem, säger Marita Ulvskog.
Cecilia Wikström verkar kunna klara av det och menar att det handlar om att komma förberedd? Är inte du det?
–Nej, jag är minst lika förberedd.
Marita Ulvskog var en av de som tryckte fel i omröstningen om Artikel 13, som blev avgörande för att direktivet inte gick att ändra.
Är det fel på systemet då när det är så många feltryckningar, även i avgörande lägen?
–Klart man kan tycka det, men det är inte så ofta det är avgörande, men det är klart det vore enklare med en annan typ av omröstning om man ska vara säker på att det ska bli helt korrekt, säger Marita Ulvskog.
Tror du att det har betydelse för väljarna, att ni inte lyckas trycka mer rätt?
–Nej, jag tror faktiskt inte det, det är ett komplicerat system.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara öppen.
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, allt material är fritt att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

Fakta:

Statistiken över voteringar i EU-parlamentet togs fram av J++ och kommer från 25 maj 2014 till och med 10 april 2019. Den utgår från den data som sajten VoteWatch samlat. Vi har samlat in uppgifter om samtliga voteringar, inklusive om det gjorts en korrigering.
Som “feltryck” räknar vi alla voteringar där ledamoten aktivt röstat för, emot eller avstått och sedan gjort en korrigering i efterhand.
Andelen feltryck, som vi använder för att jämföra ledamöter och partier, är beräknat som antal feltryck, delat med antal voteringar där ledamoten varit närvarande. Arbetet med insamlingen har gjorts av J++

Hela detaljerade data från svenska ledamöters röstningar:

MEPAntal voteringar med närvaroAndel rättningar (av voteringar där MEP varit närvarande)
Anna Maria Corazza Bildt, M85401.96%
Christofer Fjellner, M86751.27%
Lars Adaktusson, KD65470.72%
Olle Ludvigsson, S100350.71%
Gunnar Hökmark, M97100.68%
Marita Ulvskog, S90720.65%
Anna Hedh, S86890.43%
Aleksander Gabelic, S30850.42%
Malin Björk, V96500.41%
Jens Nilsson, S60630.41%
Jytte Guteland, S84350.38%
Jakop Dalunde, MP64880.37%
Jasenko Selimovic, L83590.32%
Soraya Post, FI96970.32%
Kristina Winberg, SD93330.31%
Max Andersson, MP93170.29%
Fredrick Federley, C92850.27%
Peter Lundgren, SD91950.25%
Bodil Valero, MP98850.24%
Anders Sellström, KD22270.22%
Linnéa Engström, MP73290.22%
Peter Eriksson, MP32430.19%
Cecilia Wikström, L90220.03%
Isabella Lövin, MP820.00%
Marit Paulsen, L15650.00%

{ 0 kommentarer }