”Lärare har ingen högre risk för att smittas av covid-19” slog Folkhälsomyndigheten fast i en rapport förra veckan.
Men är det helt sant?
Tre ekonomer har djupdykt i samma data och kan, i en ännu opublicerad studie, ge en mer komplicerad bild.
Folkhälsomyndigheten har i flera omgångar tittat på vilken risk olika svenska yrkesgrupper har att smittas av coronaviruset. I somras publicerades en första studie där yrkesverksamma taxichaufförer och pizzabagare hade högst risk, jämfört med andra yrkeskårer. Lärare konstaterades då knappt ha någon förhöjd risk alls och när man nu följer upp rapporten visas samma resultat: Den relativa risken, RR, mellan olika yrkeskårer ligger nära snittsiffran 1, nästan rakt igenom. Oavsett om du är lärare på grundskola, förskola eller gymnasium. Gymnasium ligger lägre, givet att lärarna där jobbade hemifrån under nästan hela perioden (här nedan mätt från 13 mars till 30 juni).
Folkhälsomyndigheten redovisar också en längre mätperiod, från 13 mars fram till 19 oktober. Det inkluderar delar av hösten när gymnasieelever åter varit i skolan, men det innefattar också den långa sommarperiod då lärare varit lediga. I den utökade mätningen ökar den relativa risken för gymnasielärare till strax över snittet, 1,05. Men högst risk har – även här – de skolfunktioner som i huvudsak träffar fler vuxna än barn; skolchefer och rektorer.
Grundskolelärare klumpas ihop
Störst gruppen yrkesverksamma i skolan är ”grundskolelärare”, med drygt 105 000 lärare. De har alltså en smittorisk som är nästan exakt på snittet i samhället, 0.99 under perioden 13 mars – 30 juni. Men varför delas inte redovisningen för lärare upp på fler nivåer? Det borde de göra, menar Jonas Vlachos. Han är nationalekonom och professor vid Stockholms universitet och har tillsammans med sina kollegor Edvin Hertegård och Helena Svaneryd gjort en studie på samma data som Folkhälsomyndigheten. I ekonomernas studie, som ännu inte är publicerad, har hög- mellan- och lågstadielärare redovisats separat. Nu blir det tydliga skillnader. Högstadielärare var under våren nästan dubbelt utsatta, jämfört med en hemmajobbande gymnasielärare.
Det är viktigt att tydliggöra att ekonomernas studie inte visar att lärare skulle vara ett högriskyrke. Det är ungefär lika riskfyllt att vara högstadielärare som att vara förälder till en högstadieelev (se ”Parents school years 7-12”, Lower sec, ex health i tabellen nedan). Men det är stor skillnad mellan högstadielärare och de gymnasielärare som under våren inte undervisade med elever i skolan.
Ekonomerna har också räknat hur smittan har varit för mellan- och lågstadielärare. Resultatet visar att risken minskar ju yngre barn som undervisas.
På lågstadiet finns 3,81 fall per 1000 lärare.
Mellanstadiet 4,82 fall per tusen lärare.
Högstadiet 5,91 fall per tusen lärare.
Så varför särredovisar Folkhälsomyndigheten inte olika läraryrken närmare? På grund av formella begränsningar.
– Vi har använt oss av data från SCB och där finns inte den informationen, säger Camilla Olofsson.
Olofsson är utredare på Folkhälsomyndigheten och den som varit med och författat rapporten om smittan bland lärare. Och mer utförligt svar än så vill hon inte ge på varför de inte ändrat. För redan i somras, efter myndighetens första rapport, kom kritik mot att man inte använde andra data, som hade möjliggjort en mer detaljerad kartläggning.
– Man kan följa utvecklingen på olika sätt. Vi följer det på nivåerna förskola, grundskola och gymnasieskola. Vi följer fortsatt utvecklingen och justerar vid behov, säger Olofsson.
En uppdelning på hög- och mellanstadie skulle kunnat tydliggöra att den relativa risken var högre för till exempel högstadielärare. Det måste inte innebära att skolor ska stängas, men det skulle kunna ge allmänheten en rättvisare bild av de risker lärare får ta. För hittills framstår den relativa risken nästan obefintlig för lärare idag. Men även här finns frågetecken.
När Folkhälsomyndigheten räknar relativ risk inkluderas bara yrkesgrupper med minst ett smittofall. Det kan tyckas rimligt, men det innebär att miljontals yrkesverksamma exkluderas. Totalt 1,8 miljoner yrkesverksamma, vårdpersonal borträknat, saknas i Folkhälsomyndighetens rapport. Professor Jonas Vlachos är kritisk till det och menar att det skapar en skev bild av smittorisken.
– Det är sant att man måste ha minst ett (1) fall för att kunna beräkna relativ risk på det sätt som Folkhälsomyndigheten gör. Problemet är att metoden, tillsammans med deras smala yrkeskategorier, gör att de tappar en betydande del av den mindre drabbade delen av arbetsmarknaden. Metoden skapar alltså bias, säger Jonas Vlachos.
Folkhälsomyndigheten håller inte med. De menar att de har kompenserat för det jävet på andra sätt. Utredaren Camilla Olofsson menar att de gjort den mest rättvisa jämförelsen.
– Vi har matchat fallen mot populationen på ålder och kön för att det inte ska bli en skev jämförelse, säger Olofsson.
Jonas Vlachos är skeptisk och förstår inte varför man inte väljer en annan metod. Han menar att skevheten blir tydlig bara genom att titta på Folkhälsomyndigheten två olika mätperioder. I den längre mätperioden har samtliga lärares smittorisk ökat. Vilket skulle kunna bero på att de under sommaren varit lediga och träffat fler vuxna, men mest sannolikt handlar det om att smittan nått in i fler yrkeskategorier. När fler yrkeskategorier räknas med, stiger den relativa risken för lärarna. För nu finns det helt enkelt fler yrkesverksamma att mäta risken mot.
– Vi vet, per definition, att de 0,6 miljoner yrkesverksamma som kommit in i urvalet mellan juni och oktober tillhör yrken med låg risk. Annars hade dessa yrken varit med redan i juni.
Bland Sveriges epidemiologer tolkas Folkhälsomyndighetens rapport på olika sätt. Jonas Björk är professor i epidemilog vid Lunds universitet. Han tycker rapporten har slarvats fram och har även hittat andra problem. Som att myndigheten mäter risk för hela landets yrkesverksamma, utan att beakta skillnaderna i smittspridning i olika regioner. Eftersom smittan är störst i storstäderna och vissa yrkeskategorier är överrepresenterade där, kan det skapa en felaktig bild.
– Det är oklart om och hur detta påverkar slutsatserna beträffande lärarnas risk, men det är besvärande att man inte använder state-of-the-art epidemiologisk metodik för att försöka besvara denna fråga, säger Björk.
Folkhälsomyndigheten svar på det är att uppdrag handlar om riksnivå. Och andra, som Martin Kulldorff, svensk professor och epidemiolog på Harvard, är mer positiv. Han tycker generellt man ska vara försiktig i tolkningarna, eftersom till exempel både Folkhälsomyndighetens rapport och Vlachos studie i grunden säger ungefär samma sak: Lärares smitta är inte särskilt hög.
– Exakt nivå och vad det beror på är en annan frågeställning som kräver mer djupgående analyser. Det står vilken forskare som helst fritt att göra sådana mer detaljerade studier. Att kritisera Folkhälsomyndigheten för att inte ha gjort dem är underligt. Folkhälsomyndigheten är en folkhälsomyndighet, inte ett forskningsinstitut, säger Kulldorff.
LÄS OCKSÅ: Skolministern: Jag tar lärarnas oro på allvar
Den här artikeln är kostnadsfri tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara tillgänglig.
Du kan också bidra, från 20 kr i månaden, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.
Hur är det då med förskollärare, som har de yngsta barnen men också tätare/närmre kontakt med både barn och vårdnadshavare/andra vuxna….?
Sedan ifrågasätter jag fhm kommentarer att unga inte blir lika svårt sjuka som äldre, men nog smittar ungas smitta fortfarande till äldre, som kan bli svårt sjuka…?
Så vitt jag vet är det allmänt accepterat att barn inte sprider smittan i samma utsträckning som vuxna. Det är väl därför som lärare som arbetar med yngre barn har mindre risk att bli smittade fastän de har mer problem att hålla distans.
Det kanske skulle vara en bra ide att låta de unga barnbarnen hälsa på de gammla som bor på hem medan föräldrarna sitter i bilen och meverkar via videolänk?
Jag förstår inte riktigt ekonomernas studie (har bara tittat på din skärmdump). Det ser ju ut som lärare är avsevärt underrepresenterade. ”Bara” 4.61 fall per 1000, jämfört med ~8.8 för föräldrar och 6.16 för lärares partners. Skulle det gå att förtydliga för jag antar jag missat något i min mycket ytliga läsning?
Angående det här mediabråket som utbrutit angående ”nedstängning”, grundlag och undantagslagar så känner jag mig skyldig. Kanske var det den där kommentaren här på denna blogg som satte igång det hela. Nu spinner redaktioner och välrenomerade jurister på detta in absurdum, ordkrängeriet vet inga gränser verkar det som för oss vanliga lekmän.
Jag tänker lite så här nu, mycket skamsen över min kommentar – som triggade en fjärilseffekt jag aldrig avsåg men borde förutspått – att vi nog ändå kan fundera över följande..
Vad lägger de olika opinionsbildarna in i ord som nedstängning eller lockdown? Det känns avgörande till att börja med. Pratar vi om nuvarande lagstiftning eller den som fanns på plats för flera månader sen? Betyder en sådan lag att det den tillåter inte kan vara motstridigt (ej i juridisk mening alltså eftersom lagen möjliggör avsteg) mot det som står i grundlagen? Varför behövs i så fall en sådan tillfällig lag med tydliga ramar och betänkligheter? Betyder det att de olika remissinstanserna, inlusive Lagrådet automatiskt skulle göra samma bedömning idag för att de gjorde det för ett halvår sen? Vad vet jag, men ord som proportionalitet avvägs förmodligen mot nuvarande situation skulle jag gissa. Kanske samma slutsats skulle dras, kanske inte.
Finns det ett värde i att vi försöker hantera krisen baserat på det grundvärden vår demokrati vilar på? Kanske inte, vad vet jag. Jag trodde det i min enfald, men avsåg inte att ge mer bensin åt en redan infekterad debatt. Finns det ett värde i att vi inte spär på den växande paniken och skrämselnarrativet? Finns det då ett värde att inte göra en fråga om grundläggande fri- och rättigheter till en del av det narrativet. Ja och här gör jag därmed avbön – glöm det jag skrev, sluta göra politik av pandemistrategin och ta ansvar för att saker och ting blir proportionerliga.
Jag vill även understryka att jag inte företräder något parti, här finns ingen intressekonflikt, eftersom jag får känslan att en del verkar tro det. Jag är inte heller journalist eller jurist. Jag äger heller inga aktier. Om alla vill ha möjlighet att inskränka fri- och rättigheter, så go on.. Det första inlägget rörde något grundläggande i vårt samhälle, det var tänkt att väcka eftertanke, det var tänkt att spegla min personliga uppfattning om att vi bör hålla fast vid en strategi som delvis tog hänsyn till just grundläggande värde, värden som också återspeglas i vår grundlag. Jag röstar inte på S, så nu vet ni det, de bör inte halshuggas för att en liten mus tog till orda i en bloggs kommentarsfält. Men för all del, till syvende och sist fyller det väl ett syfte i alla fall kanske. Nu bekänner många färg, helt självmant. Det kan vara nyttigt för oss alla att bevittna. För inget är objektivt och det lär vi oss nu – om vi tittar noga och läser mellan raderna.
Det här med intressekonflikter förresten, det börjar onekligen kännas som att det kan finnas en del sådant inblandat när det kommer till massmedia. Det får vi ändå konstatera med tanke på hur det publiceras och rapporteras om viruset och strategin. Något luktar unket, men så kanske det blir när majoriteten har samma ägare och samma politiska inriktning. Och så kanske det blir när ingen granskar de som granskar. Kanske vi som inte känner oss bekväma ska ställning, bojkotta en månad eller så? Inte besöka sajter, inte köpa tidningar, inte dela artiklar. Kanske vi ska börja dela andra grejer, forskares nya rön och myndigheternas webbsidor istället. Kanske vi inte ska underskatta vår möjlighet att påverka så istället.
Apropå kontext. När man säger att barn inte smittar i lika stor utsträckning. Dels beror det på att man inte testade barn i våras och dels på att mängden virus hos barn inte är lika stor (Tegmark-Wisell) så att trots att man nu testar barn inte kan påvisa smitta hos dem lika lätt som hos vuxna. För att skära ut det i papp: Om barn inte konstaterats smittade så tror man att smittan kommer någon annanstans ifrån och konkluderar att barn inte smittar 🙄
Om fyra i familjen har exakt likadana symtom samtidigt, två vuxna och två barn och endast de vuxna testar positivt. Har barnen då ett annat virus? 🤪
Att man klumpar ihop lärare som grupp med gymnasielärare som var hemma i våras och även inkluderar sommarlovet i perioden är SÅ fel.
Gör om gör rätt.
R-talet minskar pga att vi inte testar i lika stor utsträckning som tidigare. Inte för att smittan minskar.
Tyvärr. Vi testar dessutom mindre än andra länder redan innan.
Att smittspårning endast sker 1 dag bakåt är katastrof.
Man tror att ”omfattande smittspårning” innebär att man går tillbaka till alla man kan tänkas ha mött som även kan bidra till att ta reda på var man smittats. Men icke.
Om jag tex varit med på en föreläsning på tisdagen på höstlovet tillsammans med 50 andra lärare och insjuknar på torsdagen så får de 49 som var med inte veta om det eftersom man endast tittar 24 h bakåt… Enligt WHO är man smittsam upp till två dagar innan symtom. Varför gör Sverige tvärtemot vad andra länder gör, även här? (Gisiecke som instruerar i kulissen?)
Likadant lärare eller elever som insjuknat på söndagen. Då behöver inte rektor starta smittspårning eftersom man enligt Sveriges regler inte behöver kontakta elever och lärare som man träffat på fredagen.
Sedan skickar rektor ut ”Vi har inga konstaterat smittade på skolan…”
Katastrof.