Det verkar helt otroligt, men det framstår också som helt sant. Journalisten och judinnan Annika H Rothstein la ut sitt nytryckta nationella ID-kort på Twitter. Hennes bild ser ut att ha gjorts om – som en nidbild av en judisk näsa. Men det finns, konstigt nog, en logisk förklaring.
Annika, som hade besökt polisstationen med en davidsstjärna runt halsen, tog kort i deras automat och godkände bilden. En tid senare fick hon tillbaka passet – med en bild där hennes näsa såg helt annorlunda ut. Som om någon klippt in en rasistisk nidbild av en jude, med stor näsa.
Went to get a new National ID card & passport at a police station in #Sweden, handing in employment papers from an Israeli newspaper as well as proof of ID with 2 very Jewish names (while wearing a Magen David btw). Got back my ID and my nose has been doctored as seen below. pic.twitter.com/YF6wfOOaAg
Det var häpnadsväckande, samtidigt som Rothstein inte var förvånad, skriver hon på Twitter. Även om det här var på en ny nivå. Hon publicerade bilden på Twitter och för den som ville zooma in såg det tveklöst ut som att någon klistrat in en enorm näsa:
Polisen ser allvarligt på det och skriver i ett skriftligt svar till denna blogg:
”Vi kommer självklart att titta närmare på ärendet och vi ber därför också personen kontakta oss snarast. Vi håller på att bakspåra för att se om det kan handla om en manipulering eller eventuella skuggor på bilden. När en bild till ett nationellt id-kort tas i ett fotobås på en polisstation någonstans i Sverige sker en automatiserad process utan manuell handpåläggning, Men det finns alltid en risk att digitala system manipuleras därför tar vi det här på största allvar.”
Men det finns en annan förklaring. På Twitter börjar allt fler berätta egna erfarenheter kring foton som blir konstiga.
”Min vän och råkade ut för exakt samma sak, näsan blev ’lång’ vilket den inte var när kortet togs”, skrev någon.
”Det har hänt mig med. Har sett vissa få ”blyertstecknade” hitler-mustacher Har med foto- och tryck- utrustningen att göra.”, skrev någon annan.
Och snart började ytterligare några bifoga bilder.
This is untrue, it is the overlip and the tip of the nose that are blurred together. As can be seen here on mine.
This is a very serious accusation, in a country where antisemitism happens, so please consider retracting this, so that it doesn't remove legitimacy from others. pic.twitter.com/3x7W9yIigF
Det verkar sannolikt så att svenska myndigheters maskiner ökar kontrasten så mycket att skuggan ökar vid läppen och minskar vid näsan – vilket skapar nidbilder av både judiska näsor – och Adolf Hitler.
Internetfilter och länklicens, tidigare kallat artikel 13 och 11 (nu 17 och 15), håller på att bli lag runt om i Europa. Frankrike har redan åkt på ett dråpslag från Google, men hur går det i övrigt? En avgörande faktor är EU-kommissionens arbete. Nästan samtliga länder inväntar rekommendationen från kommissionen om hur direktivet kan implementeras som lag.
cc-by
Kommissionen har sammankallat till möte för samtliga intressenter, ett så kallat ”stake holder dialogue”. Det är liknande den referensgrupp den svenska regeringen skapat inför vår lagstiftning. Alla möten livesänds och här finns representanter från totalt 80 intressenter och 25 medlemsländer. Det som sägs här givetvis stora implikationer. Hittills har två möten avverkats och ett tredje hålls i mitten på december. Här är de viktigaste punkterna hittills:
Filmindustrin vill blockera – inte ha betalt
Redan i debatten inför internetfilter stod det klart att filmjättarna inte främst var intresserad av att få betalt av till exempel Facebook, de ville mest se till att deras innehåll inte sprids. Debatten om det är just ett filter blir därför särskilt relevant här, eftersom företagen kan kräva att bilder och video förbjuds att laddas upp på sociala medier. Men det innebär också att musikindustrins argument att lagen bara kommer att handla om att få betalt för vad som sprids – inte stoppa användning – klingar falskt.
Publicister rasande på Google
Eftersom Google redan aviserat sin hållning i frågan om länklicens, har medier och publicisters röst under mötena (och framför allt det senaste mötet) allra mest handlat om att ge kritik på nätjättens agerande. Men det uttrycks också en frustration kring att andra stora plattformar inte redan nu visat vilja eller öppnat upp för att börja betala publicister när deras innehåll sprids på deras tjänster. Plattformarnas representanter visade under mötet inte heller prov på vilja att frivilligt börja eller initiera sådana samtal, vilket knappast bättrade på relationen. För att Facebook och andra stora plattformar ska öppna plånboken kommer det sannolikt inte räcka med enbart lagstiftning, utan också kräva stora gemensamma insatser från branschen med kollektiv licensiering.
Små aktörer oroliga
Med på mötet har också representanter från mindre plattformar funnits, som tyska Animexx och tjeckiska Seznam. De agerar på lokala marknader och har försökt lyfta hur en implementering, krav och utveckling av till exempel internetfilter kommer göra det svårt för dem att överleva. Det framstår ironiskt, eftersom lagstiftningen i så fall skulle cementerar den makt hos nätjättarna, som lagen ursprungligen syftade till att begränsa. Här kommer det bli avgörande hur man i rekommendationen definierar vilka plattformar som kommer drabbas av direktivets krav.
Facebook och Google hemlighetsfulla
Representanter från Facebook och Google har inte avslöjat någon tydlig eller ny hållning under mötena. Det framstår som att de allra mest bevakar andra aktörers positioner och hoppas (eller åtminstone argumenterar för) att vad de redan idag gör och betalar för upphovsrättshavare ska räcka – eller godtas inom ramen för det nya upphovsrättsdirektivet.
Sammanfattningsvis
Det verkar bli en dragkamp mellan musik- och filmindustrins olika hållningar. Medan filmindustrin vill fokusera mer på att blockera och radera, vill musikindustrin fokusera mer på att få betalt för det som går att få betalt för – och strunta i det andra. Medborgarrättsorganisationer får alltså, möjligtvis oväntad, draghjälp från musikindustrin i att skapa en rekommendation till implementering som får minst negativa effekter för enskilda användare. Det är också här mindre kulturarbetare har störst chans att få betalt för det arbete som sprids, men det krävs i så fall ett mycket detaljerat och tydligt kollektiv licensiering, för att inte slå fel.
Det tredje mötet hålls i mitten på december och kommer att fokusera på hur direktivet ska tillvarata rättigheter för enskilda användare. Det kommer att bli ett mycket delikat arbete, vilket en grupp på 51 akademiker framhåller i ett uppmärksammat öppet brev till kommissionen under november. Där menar de bland annat att det är mycket tveksamt om nuvarande teknik är tillräcklig för att tillvarata inviders rättigheter och intressen, och radar upp en rad problem gruppen nu måste ta hänsyn till. Läs en sammanfattning av deras inlägg här.
Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon. Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.
Hanif Bali är tillbaka efter sin, tja, paus? Vilket märks på veckans topplista.
10)
Jag har förstått att detta är den oberoende, opartiska och fria televisionens nationalekonomiska expert. Misstag sker ibland, som tur är detta är engångsföreteelse hos SVT. https://t.co/NDMkTxkCqV
TRÅD OM VRF VI MED INVANDRAR BAKGRUND ALLTID MÅSTE BEVSIA OSS❗️❗️
Allt började idag när jag var i Solna(en ort i Sthlm) påväg mot en vän. Jag sitter i min bil och kör på en 40 väg. Jag kör lagligt, hade inget att stressa över och har även prövotid och vill inte riskera något.
Vissa går upp fem på morgonen, tar på sig arbetskläderna inför en hård arbetsdag – för att betala för genusvetare som går och räknar könen på de uppstoppade djuren i museernas samlingar.
Twitter! Min trettonårige son med Aspergers har svårt att hitta praoplats, vecka 48 i Stockholm. Helst vill han ha något med ljud-eller ljusteknik men även annat är av intresse. RT=❤️
Ännu en islamistskandal hos S: Hakim Alzoubi (S) som systematiskt utnyttjar nyanlända i sin förening visar sig vara S-politiker och ha sympatier med Muslimska brödraskapet. pic.twitter.com/xVYByVtR9P
Frankrike blev det första landet i EU att göra om artikel 15, den så kallade ”länklicensen”, i upphovsrättsdirektivet till lag. Google meddelade då att de inte kommer att betala medier för synlighet i deras sökmotor, utan istället kommer anpassa sig och ta bort det upphovsrättskyddade materialet. Men det duger inte för franska medier, som nu drar Google till landets konkurrensmyndighet.
Under torsdagen gick ett dussintal franska medier ut och meddelade att de gemensamt kommer att anmäla sökjätten till konkurrensmyndigheter.
– Google erbjuder oss ett val mellan att kapa vår trafik, vilket kommer hindra läsare från att hitta oss eller komma åt våra sajter via sökmotorer, eller att kapa våra rättigheter, säger Pierre Louette, vd för PDG som bland annat äger dagstidningen Le Parisien, rapporterar Ny teknik via TT.
Google tillbakavisar de påståendena och säger i en kommentar till AFP:
”Google hjälper internetanvändare att hitta nyheter från många källor och resultatet baseras alltid på relevans, inte handelsavtal.”
Google påpekar vidare att publicister aldrig haft så många valmöjligheter kring hur deras innehåll kan synas på Google och att de inte kommer att ta bort dem från sökmotorn eller ändra dess relevans.
”Lagen kräver inte en avgift för att posta länkar och europeiska publicister får redan ett stort värde från de åtta miljarder besök de får varje månad från internetanvändare som söker genom Google”, säger en talesperson från Google till AFP.
Även den nyhetsbyrå som rapporterar ovanstående nyhet, AFP, planerar att göra en separat anmälan mot Google, och under veckan signerade över tusen journalister och upphovsrättshavare ett öppet brev, där de kräver att Google och andra nätjättar följer det nya direktivet. De har stöd från den franska regeringen som riktat stark kritik mot Google.
Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon. Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.
Upphovsrättsdirektivet är genomröstat – och nu ska det bli svensk lag inom två år. Jag har tidigare rapporterat om svenska regeringens plan för att det ska bli verklighet.
”När nu direktivet trots det ska bli lag har regeringens lösning varit att bilda en referensgrupp för en öppen process”, skrev jag tidigare.
Denna grupp träffades första gången i juni, men nu, under andra mötet, är det skarpt läge. Då har flera nya aktörer bjudits in, eller bjudit in sig själva, däribland Wikimedia. Och nu ska frågan om ”artikel 13” avhandlas.
Inför mötet har regeringen skickat ut promemoria till berörda parter med rubriken: ”Underlag för inhämtning av synpunkter rörande genomförandet av artikel 17 i EUs nya upphovsrättsdirektiv”. Artikel 17 är det uppdaterade namnet på det som för allmänheten är känt som ”artikel 13”.
Promemorian inleds med att förklara att den är framtagen som underlag av tjänstemän, och inte ska tolkas som regeringens uppfattning i hur upphovsdirektivet ska implementeras. Eventuella synpunkter ska lämnas in inom en månad.
Promemorian har även delats till denna blogg och kan laddas ned i sin helhet här.
En fullständig deltagarlista över referensgruppen finns här nedan:
Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon. Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.
Aktör
Namn på anmäld
Justitiekanslern
Emilia Carlsten
Konkurrensverket
David Kristing
Statens skolverk
Katarina Isaksson
Stockholms universitet
Per Jonas Nordell Charlotte Abrahamsson
Lunds universitet (Juridiska fakulteten)
Ulrika Wennersten
Kungl. Biblioteket
Jerker Ryden
Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien
Anne-Marie Eklund Löwinder Linda Olsson
Patent- och registreringsverket
Martin Berger
Tillväxtverket
Therese Wallqvister
Specialpedagogiska skolmyndigheten
Ida Hallberg
Statens kulturråd
Greta von Rosen Stövind
Myndigheten för press, radio och tv
Peter Schierbeck
Administration av Litterära Rättigheter i Sverige
Astrid Nymansson Helen Asker
Bildupphovsrätt i Sverige
Erica Wänelöf Mats Lindberg
Bonnier Broadcasting AB
Lotta Wattrang
Bonnier Publications AB/ News
Ann Norgren
Bonus Copyright Access
Nina Wadensjö Malin Hertzell Matthias Willdal
Daniel Westman (oberoende rådgivare)
Daniel Westman
Dataspelsbranschen
Per Strömbäck
Digisam
Sofia Kullman
Epidemic Sound AB
Caroline Ekström
Fackförbundet DIK
Stina Hamberg
Film&TV-producenterna
Johan Holmer Sanna Thiel
Film- och TV-branschens samarbetskommitté
Eric Broberg
Filmproducenternas Rättighetsförening
Christine Larnfelt
Föreningen Copyswede
Mattias Åkerlind Lars Grönquist
Google Sverige
Annika Bevington
IFPI Sverige
Ludvig Werner Magnus Mårtensson Maria Svedenström
Internationella Handelskammaren
Thomas G. Lindqvist
IT & Telekomföretagen
Pär Nygårds
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd
Ulrika Källén
Medieföretagen
Charlott Richardson Louise Bjarnestam
Rättighetsalliansen
Sara Lindbäck Henrik Pontén
SKAP – Sveriges kompositörer och textförfattare
Alfons Karabuda
Svensk biblioteksförening
Katarina Wiberg Björn Orring
Svensk Scenkonst
Susanne Abbefalk
Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation
Ulrika Wendt Martina Andersson
Svenska Filminstitutet
Jonas Vilhelmsson
Svenska Föreningen för Immaterialrätt
Marianne Levin Bodil Ehlers
Svenska Förläggareföreningen
Mikaela Zabrodsky
Svenska Journalistförbundet
Olle Wilöf
Svenska Tidningsutgivareföreningen
Jan Fager
Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå
Thorbjörn Öström
Svenskt näringsliv
Christina Wainikka
Sveriges Annonsörer
Niklas Briselius
Sveriges Dramatikerförbund
Susin Lindblom-Curman
Sveriges Konsumenter
Sinan Akdag
Sveriges Läromedelsförfattares Förbund
Johan Ingildsen-Olsson
Sveriges Radio
Anna Wesslau
Sveriges Television
Helene Lindström
Teaterförbundet
Ulf Mårtens Pontus Lenke
Telia Sverige AB
Patrik Hiselius
Acast
Gustav Skanby Daniel Adrian
Mediehuset Nordic Entertainment Group (NENT Group)
Henrik Berglund Maja Wikman Ulrich
Musikerförbundet
Anton Gunnars
Företagarna
Patrick Krassén
Musikförläggarna
Elisabet Widlund Fornelius
Svenska Fotografers Förbund
Åsa Anesäter Malin Edin
Wikimedia
John Andersson Erik Luth
Svenska tecknare
Sofia Jerneck
Svenska Föreningen för Upphovsrätt (SFU)/Prof. SU
Jan Rosen
Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter (DFRI)
Julien Pinget
Stiftelsen för internetstruktur/internetinfrastruktur
Ni vet den där "flyktingpojken Abed" som SVT-journalisten Önnevall smugglade till Sverige? I onsdags dömdes "Abed" för innehav av en rejäl kniv på Gamla Torget i Uppsala. Säkert för att skala frukt och plocka svamp med den. Källa: Uppsala tr 3996-19 #svpolhttps://t.co/DWDkH4VE6F
Kommer ni ihåg ramaskriet när Expressen blev portad från SD:s valvaka? Kommer ihåg att den samstämmiga analysen från sossar att det var att det var ett hot mot demokratin och en indikation på deras antidemokratiska ådra? https://t.co/5F2Nb8WIor
Här är en historia i fem akter, om hur en bild skapar rykten som befäster rasism. 1) Jan Sjunneson, tidigare chefred SD:s tidning Samtiden, delade den här bilden på en busschaufför som bad under sin rast: pic.twitter.com/POssJQuhm5
Idag blev jag rasistisk påhoppad pga av min slöja för första gången i mitt liv. Klockan var 16:30. Jag var utanför brinks salong vid skatteverket i Örebro med en dam från boendet jag jobbar på. Damen hade klippt sig i brings salong och vi väntade på färdtjänsten tillbaka hem…
Det här är så starkt och osannolikt att det är kvällens, veckans, kanske sommarens!, bästa läsning. Tack Christoffer Carlsson för att du berättade! (Öppna denna sida i safari om du inte kan se tweetsen nedan)
De borde inte ens ha deltagit. På pressbilden som tas av dem kort innan allting sparkar igång, tvingas de luta sig mot bilen för att inte skaka. De har sjukhusfrisyrer. De är magsjuka. Bilen – en bitchin’ Mercedes 220SE, utan servo – har redan märkts med ett startnummer; 711. pic.twitter.com/T6UELCRpby
Hon har sju, ibland åtta veterinärsbesök varje dag. Avstånden mellan gårdarna är stora. Hon kör bil mellan dem. Hon klockar sina tider mellan gårdarna för att kunna planera sitt arbete bättre, hur många besök hon hinner med. Till slut är hon rasande snabb.
Hon vinner Europamästerskapet i rally tre år i rad: 1959, 1960, 1961. Hon kontrakteras som fabriksförare för Volvo. Hon vinner Midnattssolsrallyts damklass fyra år i rad, 1959-62. Hon utnämns till Årets Idrottskvinna i Sverige 1961. Och: hon värvas. Från Volvo till Mercedes. pic.twitter.com/wzCsxY5eyY
Även Ewy Rosqvist vinner på Nurburgring. Hon kör i kolsvart mörker och ösregn längs en skogsväg smal som passagen bakom en ladugård – i 200 kilometer i timmen. Hon ser vänner och konkurrenter omkomma i eldvrak. Ett kvarlämnat plåtkadaver är allt som återstår. pic.twitter.com/olm1R5NJBz
Föraren greppar växelspaken, en hand på ratten. Det är som om hennes hud blivit mycket tunn: hon är ett med luften härinne, den uppgift som ålagts henne. Världen är tyst, stillsam, den hänger äntligen samman. Hon är ett med sin andning. Gränserna upplöses. Och så faller flaggan.
De är en sensation. När de klarat av Etapp 2 dagen därpå är de stjärnor. De är fortfarande snabbast, men inte längre med en minut. Den här gången har Ewy och Ursula varit en kvart snabbare än någon annan tävlande. Hon kliver ur bilen. En stor tratt sätts i tanken för bensin. pic.twitter.com/LIbYn4dUX9
Det är deras kollegor, och vänner, Manfred och Hermann. Manfred ligger på sjukhus och kommer att klara sig. Men Hermann … Hermann Kühne; under etapp 2 tvingas han till en undanmanöver för att inte kollidera med en skock lösgående får på vägen.
Den kvällen är hon ensam på hotellrummet. Det är ett avgörande ögonblick, tror jag. Hon vill egentligen inte fortsätta. Hennes vän är död. Och hon kan fortfarande inte gråta. Vilken dum jävla idé, att tävla i bilar. Vad fan har drivit henne till det? pic.twitter.com/O6g3DeILvf
De stiger, stiger, stiger mot den plats som kallas Skärseldens Sadel. Ju högre de kommer desto mer bländande blir solen. Varje gång hon vrider ratten bränner och värker det i armarna och axlarna nu, i ryggen. Hon kisar. Ursula stoppar druvsocker i hennes mun för att hon ska orka. pic.twitter.com/WmHpCMRchY
Det händer under Etapp 5. Ena sekunden är de inte där, i nästa står de där. Bilen forsar fram i över 160. Viker hon av åt höger rasar de rakt utför en brant; en säker död för henne och Ursula. På vänster sida, träd och fårhjorden. Sex, sju stycken får befinner sig ute i körbanan.
Det händer under Etapp 5. Ena sekunden är de inte där, i nästa står de där. Bilen forsar fram i över 160. Viker hon av åt höger rasar de rakt utför en brant; en säker död för henne och Ursula. På vänster sida, träd och fårhjorden. Sex, sju stycken får befinner sig ute i körbanan.
Den höga farten får blodet att trängas bort från vindrutan. Snart ser hon igen. Det smärtar våldsamt i händerna. Genom hettan och dammet blir blodspåren på kylaren mörkgrå. De vinner Etapp 5 med 32 minuter till tvåan, José Migliore i en Peugot men hon är bara glad att hon lever. pic.twitter.com/6GmawQVdi6
När de rullar in i autodromen i Buenos Aires har de två kvinnorna gjort något som ingen annan har lyckats med förut: de har vunnit alla sex etapper av den 5000 kilometer långs tävlingen. Och de har gjort de med en snitthastighet på över 128 km/h; snabbare än någon annan före dem. pic.twitter.com/i6sSJvpPUg
Ewy Rosqvist har givetvis gjort ofantligt mycket mer än att vinna det stora Argentinarallyt här i livet. På lördag, den 3 augusti, fyller hon 90 år.
Vilken enastående historia, människa, kvinna och tävlingsförare. Tänk på henne och skåla grattis till en pionjär på lördag. ❤️ pic.twitter.com/1G2XwvzwIK
Sarnecki pantar sin obefintliga trovärdighet med ett gravt metodfel genom att undersöka relationen mellan ”kommunmottagna”, eller ”inskrivna i mottagningssystem” och anmälda sexbrott i kommuner.
C skulle vara ett ”liberalt oppositionsparti” och ”en liberal nagel i ögat på S”. Det var Annie Lööfs löfte till väljarna i januari. Idag är C ett rent lydparti till S. Onekligen en liberal tolkning av begreppet opposition. #svpol#misstroende
Spanien kräver att de två nu invalda katalanska ledarna som lever i exil ska hämta krediteringsbrev i Madrid, där de kommer att fängslas för att få inta sina platser i EU-parlamentet. I Sverige får vi ett brev hemskickat att vi är valda. Borde räcka för alla MEP @Katalanskt@KRLS
Här är historien om polisens väg till den stora fotbollskonflikten 2019. Den har en centralgestalt: Riksidrottsförbundets ordförande och vaktbolagens främste lobbyist Björn Eriksson. Av mig och @Frisund.https://t.co/mRVaxhDdoE
I Stockholms tunnelbana gör just nu Sverigedemokraterna stort nummer av att Europa behöver bli friare. I en annons lyfter man särskilt fram det hot mot yttrandefriheten som Artikel 13 och Upphovsrättsdirektivet blivit.
På annonserna får Socialdemokraterna skulden. ”Till följd av att Socialdemokraterna röstade igenom copyrightdirektivet har yttrandefriheten blivit än mer begränsad”.
Men vad annonsen inte säger är att det var lika mycket Sverigedemokraternas röster som röstade igenom direktivet – utan ändringar.
När Direktivet skulle röstas i Europaparlamentet var det en votering som var särskilt viktig: Den om att införa förändringar i Artikel 13, det som kallats ”internetfilter”.
Voteringen förlorades med bara fem rösters marginal. Och det var dels tack vare Sverigedemokraterna. Båda deras ledamöter röstade MOT att föra in ändringsförslag. I efterhand menar ledamöterna att det var ett misstag. De tryckte på fel knapp.
Hade SD tryckt på rätt knapp hade det bara skiljt en enda röst. Då hade det räckt att Soraya Post (Fi) hade varit frisk och röstat, eller att Anna Maria Corazza Bildt (M) närvarat istället för att moderera ett seminarium i Luxemburg – och så hade förändringar kunnat röstas igenom.
Faktum är att Socialdemokraterna var mer splittrade än SD. Bland Socialdemokraterna röstade 3 av 5 ledamöter för att införa ändringar i direktivet, medan alla SD:s ledamöter alltså röstade mot.
Trots det går SD till val på direktivet – med samma ledamöter som tryckte på fel knapp i en av mandatperiodens viktigaste omröstningar.
Den här artikeln är gratis och tillgänglig tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att texterna ska vara öppna. Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon. Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.
Vi har precis kommit hem från en intensiv dag bland demonstrerande tyskar. En helt otrolig mängd folk, det uppges vara över 30 000 i Berlin, men ändå inte störst. I München var det enligt officiella siffror uppåt 50 000 som tagit sig ut på gatorna! Totalt 170 000 uppges gått ut på gatorna i Europa.
Det här är ju inte en nyhet i sig, i alla fall inte för oss i Sverige, så vi har valt en annan vinkel på dagen. Här är vårat reportage från besöket i Berlin.
Programledare, fristående journalist och rådgivare. Föreläser, utbildar, modererar och skriver om saker som är digitala och sociala.
kontakt@emanuelkarlsten.se
0702772030
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se:
Cookie-policy