Såg ni igår? Jonas Gardells religionstv satte igång. Visst kändes det rätt trött?
- Den här grejen med att filma vid sidan av, att hälften av programmets prator liksom var ”vi får sitta bredvid och lyssna när Gardell pratar med producenten”, vad var det fiffiga i det? Var det meningen? Råkade det bli så att han sa bäst saker när han inte förberedde sig? Och de gånger han hade riggade prator stakade han sig flera gånger. Men det tog de inte om? Märklig sak det där.
- Introt. Dels det allra första, där Gardell spelar grå frikyrkotant som varnar för homofilen. ”Stäng av med tid ännu finns”. Men allra märkligast: Predikoklippet från Ulf Ekman när han säger något i stil med ”Gud älskar dig _inte_ som du är. Han vill komma och förvandla dig”. Är kärleken till mitt människan villkorad? Jag (tror jag) förstår vad han är ute efter, det där med förvandling och så vidare. Men hjälp. Man uttrycker sig väl inte så? Förstår han inte vilka spår det sätter, vilken prestationsångest? Vilken otillräcklighet? Jag är inte älskad som den jag är? jeez.
- Vad trött jag blir på Gardells bibeltolkningar eller sammanfattningar som någon slags sanning. Gör han inte samma misstag som han tycker resten av kyrkan gör? Förklarar hur det är, för att det bara är så. ”Det vet ju jag”. När han emellanåt slår fast att ”så här tyckte man” så hade jag åtminstone velat ha några källor. Var kommer påståendet ifrån?
- Tråden! Tråden, för guds skull. Vad handlar programmet om? Vad gjorde de i öknen? Var är vi på väg?
- Stefan Swärd. Han är för rolig. Gjorde en stor grej av att han är med i programmet, släppte den, skapade känslan av att det var ett fast segment med Swärd. Han fick två sekunder. Tillsammans med ett radband av olika gudsförespråkare. Det tyckte jag var roligt.
Ser vi på det nästa vecka? Tveksamt, va? Om vi råkar zappa, kanske.
Känns som dom bara ställer ut skorna och hoppas på att Jonas karisma ska bära hela showen. Men varför då inte hålla fokus på hans perspektiv i stället för denna kakafoni av röster och klyschiga kollage med påven, oblater, Britney-Spears-och-en-boaorm etc?
i Trailern till programet så ställdes frågan ”Kan vi få ihop Guden som älskar oss med Guden som inte godkänner oss- utan hotar, straffar och förbannar oss?”
Försökte svara på den frågan här:
http://erevna.nu/?p=849
Jag tyckte nog att programmet var rätt bra. Frikyrkodamen tillförde dock inget alls. Det är intressant att jämföra Gardell med Channel 4 i england som just nu också kör en serie om bibeln: The Bible – A History. Efter att ha sett första avsnitten av bägge så var Channel4 ett antal snäpp bättre.
Vad hände Emanuel? Jag förstår att det är lättare att kritisera än att producera och att en viss frihet infunnit sig sedan du lämnade Dagen, men vad hände med din ansvar för din plattform? Att raljera och köra med ”vad var det jag sa” när en predikant åkt på skilsmässa, att tala om för Ulf Ekman vad dåligt han predikar, att hylla Billgren och dissa alla möjliga kristna initiativ. Var för sig funkar det säkert, men det verkar finnas något slags tråkigt mönster. Det blir tröttsamt i längden med kritiska människor, du brukade ju vara en kreativ människa…
Hej Menn!
Det stämmer nog att det är en på-knapp som satts igång sedan jag slutade på Dagen. Jag har tänkt att skriva om det någon gång. Hur svårt det är att hålla någon slags neutralitet när man, genom att vara en nyhetsredaktion mitt i svensk kristenhet, står i ett ständigt flöde av negativa nyheter om kyrkan. Jag tror inte riktigt man förstår eller inser hur mycket och hur starkt Dagen (och andra kyrkomedier) sållar bland alla dessa negativa nyheter. Och hur frustrerande det då är när man trots det får skit för att bara rapportera om det negativa.
Hursomhelst. Det är en egen post. Men säkert kan det vara så att jag uppfattas extra kritisk, extra negativ, för att jag nu får, kan, kritisera på ett annat sätt. Inte behöver känna ansvar för 40 000 läsare. Bara för mig själv. Och du får gärna kalla mig både okreativ och neggo. Det är ok.
Angående Billgren så hyllade jag honom flera gånger i Dagenbloggen. Jag tycker det är en förmån att ha en kritiker som så konstruktivt försöker föra fram sin kritik. Även om jag inte alltid håller med honom. Angående Benny Hinn tyckte jag att jag förde ett rätt så självkritiskt argument om ”vad var det jag sa” och angående ”alla möjliga kristna initiativ” så vet jag inte riktigt vad du menar.
Men, ja. Jag söker inte lika aktivt längre efter positiva kristna initiativ. Det tar mkt kraft och tid att hitta dem, och den tiden lägger jag inte längre. Kanske att göra det enkelt för sig, men det är iaf anledningen.
Kul att såg och reagerade!
Personligen tycker jag att det är bra med vettiga diskussioner om vad som är bra och dåligt med oss kristna och kyrkan. Sen tycker jag (och förlåt Emanuel om jag tolkar dig fel) att Emanuel talar för många av oss kristna som har problem med hur kyrkan fungerar idag och hur många kristna beter sig och som kanske till och med drar oss för att vara aktiva i kyrkan just på grund av ”i kyrkan håller man ihop”-mentaliteten.
Mycket svammel men det jag vill säga är att jag tycker att det som skrivs här är viktigt och verkligen fyller en funktion för många.
Fint! Tack.
Känns som dom bara ställer ut skorna och hoppas på att Jonas karisma ska bära hela showen. Men varför då inte hålla fokus på hans perspektiv i stället för denna kakafoni av röster och klyschiga kollage med påven, oblater, Britney-Spears-och-en-boaorm etc?
Jag tyckte att det var ett bra program. Pedagogiskt. Det vänder sig nog inte till övertygade kristna som vill fördjupa eller debattera sin gudssyn. Utan till oss som inte vet så mycket, men undrar en hel del. Det var intressant att få höra om forna tiders olika gudar.
Det centrala budskapet var att allt vi säger om Gud är bara våra föreställningar om Gud och det tycker jag var en väldigt bra utgångspunkt för att fundera på hur jag ställer mig till hela guderiet.
i Trailern till programet så ställdes frågan ”Kan vi få ihop Guden som älskar oss med Guden som inte godkänner oss- utan hotar, straffar och förbannar oss?”
Försökte svara på den frågan här:
http://erevna.nu/?p=849
Jag tyckte nog att programmet var rätt bra. Frikyrkodamen tillförde dock inget alls. Det är intressant att jämföra Gardell med Channel 4 i england som just nu också kör en serie om bibeln: The Bible – A History. Efter att ha sett första avsnitten av bägge så var Channel4 ett antal snäpp bättre.
Blev lite nyfiken när du beskriver att du på Dagens nyhetsredaktion stod ”i ett ständigt flöde av negativa nyheter om kyrkan” som ni inte publicerade. Innebar det alltså att ni valde att blunda för verkligheten för att kunna presentera en mer positiv bild, eller hur ska man tolka det? Låter ju i så fall rätt tveksamt ur ett journalistiskt perspektiv…
Bra blogg för övrigt!
Nej, det skulle jag inte säga. Jag skulle vilja påstå att det är likadant på alla tidningar. Det är lättare att fylla en tidning med negativa nyheter än vad det är att skriva om positiva. Jag skulle kunna skriva, bokstavligen, om tre fall om dagen där pastorer över världen sexutnyttjat medlemmar, barn, kvinnor eller män. Även om det också funnits fall där jag tycker vi duckat i onödan vill jag definitivt inte påstå att det hörde till vanligheterna. Snarare tvärtom.
Vad hände Emanuel? Jag förstår att det är lättare att kritisera än att producera och att en viss frihet infunnit sig sedan du lämnade Dagen, men vad hände med din ansvar för din plattform? Att raljera och köra med ”vad var det jag sa” när en predikant åkt på skilsmässa, att tala om för Ulf Ekman vad dåligt han predikar, att hylla Billgren och dissa alla möjliga kristna initiativ. Var för sig funkar det säkert, men det verkar finnas något slags tråkigt mönster. Det blir tröttsamt i längden med kritiska människor, du brukade ju vara en kreativ människa…
Hej Menn!
Det stämmer nog att det är en på-knapp som satts igång sedan jag slutade på Dagen. Jag har tänkt att skriva om det någon gång. Hur svårt det är att hålla någon slags neutralitet när man, genom att vara en nyhetsredaktion mitt i svensk kristenhet, står i ett ständigt flöde av negativa nyheter om kyrkan. Jag tror inte riktigt man förstår eller inser hur mycket och hur starkt Dagen (och andra kyrkomedier) sållar bland alla dessa negativa nyheter. Och hur frustrerande det då är när man trots det får skit för att bara rapportera om det negativa.
Hursomhelst. Det är en egen post. Men säkert kan det vara så att jag uppfattas extra kritisk, extra negativ, för att jag nu får, kan, kritisera på ett annat sätt. Inte behöver känna ansvar för 40 000 läsare. Bara för mig själv. Och du får gärna kalla mig både okreativ och neggo. Det är ok.
Angående Billgren så hyllade jag honom flera gånger i Dagenbloggen. Jag tycker det är en förmån att ha en kritiker som så konstruktivt försöker föra fram sin kritik. Även om jag inte alltid håller med honom. Angående Benny Hinn tyckte jag att jag förde ett rätt så självkritiskt argument om ”vad var det jag sa” och angående ”alla möjliga kristna initiativ” så vet jag inte riktigt vad du menar.
Men, ja. Jag söker inte lika aktivt längre efter positiva kristna initiativ. Det tar mkt kraft och tid att hitta dem, och den tiden lägger jag inte längre. Kanske att göra det enkelt för sig, men det är iaf anledningen.
Kul att såg och reagerade!
Personligen tycker jag att det är bra med vettiga diskussioner om vad som är bra och dåligt med oss kristna och kyrkan. Sen tycker jag (och förlåt Emanuel om jag tolkar dig fel) att Emanuel talar för många av oss kristna som har problem med hur kyrkan fungerar idag och hur många kristna beter sig och som kanske till och med drar oss för att vara aktiva i kyrkan just på grund av ”i kyrkan håller man ihop”-mentaliteten.
Mycket svammel men det jag vill säga är att jag tycker att det som skrivs här är viktigt och verkligen fyller en funktion för många.
Fint! Tack.
Jag tyckte att det var ett bra program. Pedagogiskt. Det vänder sig nog inte till övertygade kristna som vill fördjupa eller debattera sin gudssyn. Utan till oss som inte vet så mycket, men undrar en hel del. Det var intressant att få höra om forna tiders olika gudar.
Det centrala budskapet var att allt vi säger om Gud är bara våra föreställningar om Gud och det tycker jag var en väldigt bra utgångspunkt för att fundera på hur jag ställer mig till hela guderiet.
Blev lite nyfiken när du beskriver att du på Dagens nyhetsredaktion stod ”i ett ständigt flöde av negativa nyheter om kyrkan” som ni inte publicerade. Innebar det alltså att ni valde att blunda för verkligheten för att kunna presentera en mer positiv bild, eller hur ska man tolka det? Låter ju i så fall rätt tveksamt ur ett journalistiskt perspektiv…
Bra blogg för övrigt!
Nej, det skulle jag inte säga. Jag skulle vilja påstå att det är likadant på alla tidningar. Det är lättare att fylla en tidning med negativa nyheter än vad det är att skriva om positiva. Jag skulle kunna skriva, bokstavligen, om tre fall om dagen där pastorer över världen sexutnyttjat medlemmar, barn, kvinnor eller män. Även om det också funnits fall där jag tycker vi duckat i onödan vill jag definitivt inte påstå att det hörde till vanligheterna. Snarare tvärtom.
En bekant till mig sa att han direkt kopplade frikyrkotanten i introt som en parodi på Elisabeth Sandlund. Det gjorde inte jag men nu när jag sett det igen förstår jag lite vad han menar. Sandlund får ju ofta uppträda som en representant för svensk kristenhet i en massa sammanhang och det är ingen orimlig parodi på henne.
Det som talar emot att det bara är en random frikyrkotant skulle vara att Gardell inte är i en frikyrka. Det syns ju lång väg att kyrkan är svensk-kyrklig eller möjligen romersk-katolsk.
Oj, där har vi ett scoop för branschmedier. ”Gardell hånade chefredaktör i religionsprogram”
Elisabeth är också svenskkyrklig, så det stämmer så långt :)
En bekant till mig sa att han direkt kopplade frikyrkotanten i introt som en parodi på Elisabeth Sandlund. Det gjorde inte jag men nu när jag sett det igen förstår jag lite vad han menar. Sandlund får ju ofta uppträda som en representant för svensk kristenhet i en massa sammanhang och det är ingen orimlig parodi på henne.
Det som talar emot att det bara är en random frikyrkotant skulle vara att Gardell inte är i en frikyrka. Det syns ju lång väg att kyrkan är svensk-kyrklig eller möjligen romersk-katolsk.
Oj, där har vi ett scoop för branschmedier. ”Gardell hånade chefredaktör i religionsprogram”
Elisabeth är också svenskkyrklig, så det stämmer så långt :)
Jag vill bara säga att jag lyssnade på det möte där Ulf sa ”…Gud älskar -inte- dej som du är…”. Och man kan verkligen säga att citatet är klippt ur sitt sammanhang :)
För om jag minns rätt så talade han just innan om att Guds villkorslösa kärlek till alla människor inte är det samma som att Gud accepterar allt som vi gör. Om man menar det så, så har man fel när man säger att Gud älskar oss som vi är. Typ så.
Han bemötte alltså en felaktig tolkning av en ofta använd mening.
Han klargjorde detta tydligt i predikan vill jag bestämt minnas. Och det lät inte alls konstigt.
Jag vill bara säga att jag lyssnade på det möte där Ulf sa ”…Gud älskar -inte- dej som du är…”. Och man kan verkligen säga att citatet är klippt ur sitt sammanhang :)
För om jag minns rätt så talade han just innan om att Guds villkorslösa kärlek till alla människor inte är det samma som att Gud accepterar allt som vi gör. Om man menar det så, så har man fel när man säger att Gud älskar oss som vi är. Typ så.
Han bemötte alltså en felaktig tolkning av en ofta använd mening.
Han klargjorde detta tydligt i predikan vill jag bestämt minnas. Och det lät inte alls konstigt.
Ja, han är ju allt för gullig den där Jonas Gardell… F´låt min ironi,men det var väldigt svårt att inte låta bli
Ja, han är ju allt för gullig den där Jonas Gardell… F´låt min ironi,men det var väldigt svårt att inte låta bli
Hoppsan, får ta och titta på det där programmet i efterhand. När det sändes gjorde jag något mycket roligare, nämligen reste och vandrade i Jesu fotspår i Israel. Och i kväll missar jag del två eftersom jag ska tala över ämnet ”Slaget om Jesus” i Falkenberg.
Men att bli parodierad av Jonas Gardell, kan man nå mycket längre? Och Mattias har alldeles rätt i att jag inte är frikyrkotant utan svenskkyrklig tant. Sannolikt är jag världens yngsta tant, fyller 11 som kristen i sommar.
Hoppsan, får ta och titta på det där programmet i efterhand. När det sändes gjorde jag något mycket roligare, nämligen reste och vandrade i Jesu fotspår i Israel. Och i kväll missar jag del två eftersom jag ska tala över ämnet ”Slaget om Jesus” i Falkenberg.
Men att bli parodierad av Jonas Gardell, kan man nå mycket längre? Och Mattias har alldeles rätt i att jag inte är frikyrkotant utan svenskkyrklig tant. Sannolikt är jag världens yngsta tant, fyller 11 som kristen i sommar.