I förra veckan antogs den omstridda terrorlagen där sajtägare måste ta ner det som EU-länderna anser är ”terrorpropaganda” inom en timme. Förslaget antogs utan en sista omröstning – eftersom ingen svensk ledamöterna krävde en sådan. Och enligt Miljöpartiet är det Piratpartiets fel.
Tre av de svenska partierna i EU-parlamentet var emot terrorförordningen: Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Centerpartiet. Trots det röstade ingen av ledamöterna för en sista omröstning. Alla tre menar att de, utan resultat, försökte vinna stöd för sin kritik genom den partigrupp de tillhör i parlamentet. Miljöpartiet är försiktigt positiva till lagen, men behövde aldrig formellt ta ställning och menar att det inte är deras fel att det inte blev omröstning – utan Piratpartiet. Den tyske parlamentsledamoten Patrick Breyer var formellt ansvarig för att begära omröstning för gruppen De gröna, men missförstod ordningsgången och begärde därför aldrig en formell omröstning. Beslutet kunde därför antas automatiskt och Miljöpartiet behövde aldrig formellt försvara sig den kontroversiella förordningen.
För kontroversiell är den. Förordningen ska stävja terrorpropaganda, men vad som är terror beslutar varje EU-land själv – och beslutet gäller sedan i alla EU-länder. Ofta tas Ungern upp som exempel, ett EU-land med tveksamma demokratiska värderingar, där den fria pressen nedmonterats. Förslaget har mötts av högljudda protester från medborgarrättsrörelser, som vädjat till EU:s parlamentsledamöter att riva upp förslaget. Till ingen nytta. Nu har förslaget passerat och hade rimligtvis gjort så även om det blivit en formell sista omröstning. En majoritet i parlamentet och bland Sveriges ledamöter tycker förslaget är bra och välavvägt och nu (eller i slutet på maj) blir det automatiskt svensk lag, vilken ska börja tillämpas inom ett år.
Regeringen har redan börjat förberedelserna. Den 15 april tillsattes en utredning om hur förordningen ska fungera i Sverige och senast en 1 oktober i år ska ett förslag finnas på vilken myndighet som blir ansvarig.
För just vem som blir ansvarig blir extra känsligt. Det är inte en domstol med insyn, utan en myndighet som ska hantera avvägningarna. Och vad som är terror för ett EU-land, ska gälla för alla EU-länder. Flera av de svenska partierna menar att man löst detta genom att ge andra länder ett veto, men det finns många om och men kring det. Om ett land ska införa ett veto måste det ske inom en snäv tidsrymd, vilket gör att utrymmet att agera är begränsat.
Hur Sverige ska hantera allt det här blir nu föremål för utredning. Men senast maj 2022 är systemet på plats.
Här läser du mer om kritiken mot terrorlagen.
Den här artikeln är kostnadsfri tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara tillgänglig.
Du kan också bidra, från 20 kr i månaden, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.
För mig som tidigare EU-parlamentariker (tidigare MP, numera Partiet Vändpunkt) så låter den här underliga historien om att en ledamot missat begära votering tyvärr ganska sannolik. EU-parlamentets arbetsordning kan vara riktigt komplicerad och det kan bli rejält rörigt under voteringarna.
Det brukar dock vara så att Gröna Gruppens personal, kallade Rådgivare, är extremt noggranna med att upplysa ledamöter om exakt vad de ska göra när det gäller den här sortens saker. Det här är förstås pinsamt för den tyske Piratpartisten om han snubblade på mållinjen, men han har vad jag förstår gjort ett bra jobb med att få in skrivningar som skademinimerar den här lagen.
Om det hade blivit en omröstning så hade det tyvärr blivit en överväldigande majoritet för den nya lagen, eftersom det fanns en överenskommelse mellan de stora grupperna.
Ja, det är pinsamt men jag har fått det bekräftat från fler håll. Det handlar om en person som trodde att eftersom det var oenighet i Libe så skulle det automatiskt bli omröstning i plenum. Han hade fel.
Ouch. Det förklarar saken.
EU-parlamentets arbetsordning är rörig.