SVT hörde av sig igår och bad mig skriva en text hos dem utifrån min bloggpost om Osloterroristens Facebook- och twitteranvändande.
”Det har gått två dagar sedan Osloterroristen mördade 85 personer på Utöy, men redan vet vi allt om honom. Varför? För att Anders Behring Breivik ville det. Han har serverat ett färdigt kit av pressbilder, persondata och vilka intressen han har. Och du, jag och media har svalt allt. Skapat vår bild av honom utifrån de premisser en kallblodig mördare själv förberett i detalj.” [läs hela texten]
Studio ett ringde precis och vi kommer att prata vidare om det under deras sändning imorgon.
Det kan tyckas makabert att skriva en medieanalys bara två dagar efter ett helt ofattbart makabert dåd. Men det här är ingen post-analys, eller ens en medieanalys. Det här handlar om dig, mig och hur vi hanterar information. I två dygn har jag suttit, utan uppdragsgivare eller arbetsgivare och rapporterat nästan oavbrutet om vad som hänt. Det gör mig inte till en tidning, men det gör mig till en spridare av information. Och att jag har något slags ansvar för det jag sprider vidare. Precis som du har.
Utgivaransvaret begränsas inte längre av personer med presspass i hatten. När publiceringsplattformarna blir fler, nischade och utspridda kommer samma ansvar – regelstadgat eller ej.
Men allra viktigast: Saken är fortfarande pågående. I sitt manifest skriver Osloterroristen att han har tre primära mål, plus ett bonusmål. Här finns också indikationer på att terrordådet var till för att marknadsföra manifestet. Via sin advokat i dag har terroristen dessutom slagit fast att han vill att måndagens förhör ska vara öppet för media, så att han kan berätta ”sin” historia.
Hur ser vi till att inte vara en del av dessa mål?
Vilken roll spelar vi som sprider informationen vidare i det? Det handlar inte om retroperspektiv, utan om beslut här och nu. Ska vi läsa upp manifestet, länka vidare till det? Ska vi berätta och beskriva honom utifrån hans Facebookprofil? Ska vi ta den bild han presenterat för oss på silverfat som sann och giltig?
Imorgon fortsätter förhör som skulle kunna bli publika. Hur gör vi för att inte bli en bricka i en terrorists spel?
Det är därför texten är viktig. Den berör alla och den berör nu.
Ytterligare en intressant och bra text Emanuel. Tack för det. Jag är emellertid delvis av en annan åsikt avseende spridning, grävande, analyserande och användande av ABBs material.
Jag tycker vi kan använda och sprida allt material så länge vi gör det med medvetenhet. Det gäller att alltid reflektera över vad vårt användande sänder för budskap (snarare än vad vi tror att ABB ville sända för budskap).
En stor del av hans eftermäle visar at han var rimligt väl fungerande i samhället men att han ändå var helt galen i huvudet. Han kan inte tolka omvärden på ett korrekt sätt och förstår inte empati och inte klarar av kompletta resonemang bestående av flera olika åsikter.
Sedan får man skilja lite på lagstadgat och allänmänsligt/etiskt ansvar i frågan om vad vi delar med oss av.
Ja, en viktig del av det här är väl att det inte finns något facit. Inget rätt eller fel sätt att göra det på.
Nästan precis det jag skrev om;
http://asahoffman.blogg.se/2011/july/oppet-brev-till-alla-journalister.html
SJUKT!
läste din artikel på svt.se(tror jag det var,hittade den i varje fall genom en annan blogg)
jätte intressant läsning..vet inte om du sett en film som heter;
Law abiding citizen? men osloterroristene påminner så mycket om honom i filmen…allt är planlagt in i minsta detalj till och med vad som kommer hända nu efter dåden..många pratar om varför han inte sköt sig själv när han var färdig för det gör dom flesta som gjort liknande dåd…men det är ju för att han har fler planer än och som du säger så gör ”vi” inget annat än att spela honom i händerna…
Tack, låter som en intressant film i sammanhanget!