Dagens krönika handlar om de nya webbstjärnorna. Som blivit stora helt oavsett medias hjälp. Som äger en hel generation, hela kulturer, men ändå är helt okända för de flesta av oss.
Läsarna av den här bloggen (och bloggare i allmänhet) känner så klart till Kenza. Lika stor som hela tv4.se, men ändå skulle så få känna igen hennes ansikte på stan.
Då är det ännu mer spännande med en person som Tejbz. Jag läste om honom häromdagen hos @joinsimon och insåg att det inte bara är tanter som är webb-blinda, utan även jag. Piteåsonen Tejbz driver Sveriges största youtubekanal (bortsett företag). Han spelar in sina tvspelsskills och laddar upp dem på Youtube. Videorna har skapat en så stark kult kring hans person att han övergått till videobloggande, sketcher och…musikvideos. Bara musikvideon har två miljoner visningar. Han gör klädkollektioner (nåja, tshirts..) och blir erbjuden filmroller.
Tejbz och Kenza är såklart bara två exempel. Det hade varit roligt att räkna upp många fler. Som Ana Gina (med egen underground webbtvshow – nu upplockad av SVT) och Freddegredde (med fler tittar på sina klipp än de flesta svenska stjärnors musikvideos).
Men Kenza och Tejbz är extremer. Exempel på en tid som är annorlunda och som aldrig kommer bli densamma igen.
Well, där sammanfattade jag visst hela krönikan. Oh, well. Läs om ni vill, även om det är vardagsmat för de flesta av er som följer bloggen.
Jag kan inte låta bli att fascineras över fenomenet nätstjärnor, och jag hoppas att det inspirerar fler (ung som gammal) att våga visa upp sina kreativa talanger. För snart elva år sedan fick jag uppleva något liknande själv genom dåtidens MP3.com, och det gav mig otroligt många nyttiga lärdomar och erfarenheter. En av de viktigaste var att det går att marknadsföra sig själv och sina verk utan att behöva begränsas av mellanhänder (skivbolag, musikförlag etc.). Jag insåg också att den typen av exponering som nätstjärnorna får kan vara ganska slitsam, många glömmer bort att det trots allt bara är en helt vanlig människa av kött och blod bakom fenomenet…
Sant! Du själv är ju ett synnerligen gott exempel på samma webbstjärnestatus!
Nej, tycker jag inte att jag är. Om det som hände för elva år sedan hade hänt idag så hade det varit en sak, men internet år 2011 är långt ifrån vad internet var år 2000. De cirka 20.000 låtar som laddades ner per dygn under den period Lagoona låg etta på MP3.com music chart går inte att jämföra med dagens YouTube-fenomen och de miljontals videovisningar de har på varje enskild video, allt är så mycket större idag. Men det var lärorikt ändå, och fantastiskt roligt (för det mesta).
Vad gäller dagsläget så hör jag inte alls hemma i kategorin av stjärnor du beskriver. Om något är känt för många så är det själva namnet och det sammanhang det förekommer i. Människan bakom namnet är bara en parantes. :)
Sant. Och det är väl också en stor del av min poäng – subkultursstjärnor har alltid funnits, men på det sätt de växer fram i dag är de inte längre del av en subkultur, utan är egna arenor med sin miljonpublik. Och lyckas kapitalisera på saken.
Missa inte PressPausePlay! K-Special sänder den 3 juni, tipstipstips! http://www.youtube.com/watch?v=MterbpYTyjM&feature=youtu.be
Däremot råder det stor brist på epitet i den nya ”nätvärlden”. Jag deltog i en paneldebatt häromveckan där alla deltagare var namngivna med titel och företag. Själv hette jag bara Therese Reuterswärd. På ett annat roligt entrékort som jag sparat, så står det ”bloggare”. Vi kanske bör hjälpa omvärlden på traven med att kategorisera oss (vilket alla flockdjur vill göra)?
Förslag:
Nätstjärna
Proffsbloggare
Nyamedier-konsult
..mer?
För att inte tala om epiteten i webbredaktionsvärlden. Där är man antingen webbredaktör eller någon typ av chef. Alla nyanser däremellan är namnlösa.
En sak som jag reagerade på när jag läste krönikan är tilltalet. Vem skriver du till? Inte till mig, inte till de miljontals läsare på bloggarna. Det är märkligt att du avslutar med att ”vi inte ens känner till deras namn” när du i en hel krönika beskrivit vilka storstjärnor de är, vilka gigantiska läsarsiffror de når upp till. Vilka är ”vi”? Får känslan av att du håller ett slags föreläsning för mina föräldrars generation, men jag tror att många DN-läsare har full koll på bloggvärlden och dess stjärnor. Samtidigt förstår jag att du inte kan gå direkt på en analys (mina föräldrars generationer behöver som sagt en bakgrund…), men nu blir krönikan från början till slut ett konstaterande av något som många, många vet. Hur resonerade du kring det?
Bra och relevant fråga! Krönikorna på DN har inneburit ett trevande och långsamt inkännande av en jättegrupp människor. På ett sätt var den här krönikan ett svar på det. Den är vänd till vår generations föräldrar, på ett sätt. Men lika mycket till mig själv. Jag visste till exempel inte vem Tejbz var och har fått kämpa ganska hårt för att inte avfärda Kenza-gänget utan försöka följa och förstå hur de kan leda miljontals unga tjejer och vad det betyder för framtiden.
Min bedömning av ”DN-läsaren” är alltså att den inte har koll på det här. Möjligtvis att den känner den som ”fenomen”, men inte som etablerad kraft. Det gäller inte för alla läsare, särskilt inte för de digitala, men jag uppfattade det som viktigt att lägga grunden för fortsatt…samtal, antar jag. Hur ”på riktigt” nätframgångar numera är och hur det är på väg att rubba stora samhällsstrukturer om hur vi hämtar information och tar oss fram.
Att döma av reaktionerna på mejl och telefon (ironiskt nog har jag aldrig fått så många telefonreaktioner som i dag) så är min känsla att det var rätt.
Jag tycker ju att det här är ett så intressant ämne. Därför hade jag gärna sett dig resonera mer kring just vad de är för ”etablerad kraft” och vad det betyder att de är på väg att ”rubba stora samhällsstrukturer. Är de verkligen det? Varför? Och varför är det pinsamt att så många inte känner till dessa stjärnor, det handlar ju mest om underhållning. Se där, lite inspiration för nästa krönika…
Och som ett brev på posten så skrev @malinlernfelt en uppföljare i GP i dag:
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.642038-malin-lernfelt-egoboost-som-ekar-tomt