Nu har jag läst allt i Aftonbladet stora avslöjande om den förre arbetsmarknadsministern [[Sven-Otto Littorin]]. Det handlar om att han har sexchattat väldigt mycket. Ibland med människor som utgett för någon de inte är. Allt kokar egentligen ner till följande, som chefredaktör Jan Helin skriver:
”Aftonbladets research visar att Littorin medgav för statsministerns närmsta man, natten innan han avgick, att han ägnat sig åt sexkontakter på nätet. Ett uppenbart högriskbeteende.”
Verkligen? Är det ett högriskbeteende att sexchatta? Ens när det är med människor som vill en illa? Moraliskt förkastligt, sure. Äckligt beteende, visst. Men högriskbeteende?
Det Aftonbladet gör är att, ett år efter att en minister avgår, begå karaktärsmord på en person som inte längre är offentlig. På en person som medvetet – säkert med allt det här i åtanke – dragit sig undan för att slippa bli uthängd under allmänintressets flagg.
En sådan har Aftonbladet ändå hittat genom att mena att sexchattandet handlar om ett högriskbeteende. Men inte för Littorin – det hade inte varit tillräckligt för publicering – utan för svenska staten.
Hela granskningen bygger på att man måste berätta de komprometterande detaljerna om Littorins sexliv, för att förklara hur rikets säkerhet varit i gungning.
Det är svårt, nästan omöjligt, att inte känna att det är ett konstruerat motiv för att kunna göra något av de uppgifter som landat i knät.
Aftonbladet gjorde flera misstag när de förra sommaren publicerade uppgifterna om Littorin. [[Jan Helin]] erkänner flera av dem och aviserar ett spännande reportage imorgon där flera av dem kommer tas upp. Det här avslöjandet kan (och försöker) så klart vara en upprättelse. Men har man hamnat i samma fälla igen?
Klart är att Littorin utsatt sig för en situation som kunde ha lett till utpressning i sitt privatliv. Han har både barn, exfru och flickvän. Men på vilket sätt borde regeringen agerat om de hade fått reda på att Littorin var otrogen på nätet? På vilket sätt borde SÄPO agerat om de hade fått reda på att Littorin sexchattade i sammanhang där man inte vet vem som är bakom [[avataren]]?
På vilket sätt kan rikets säkerhet drabbas av saken? Vad skulle kunna ha blivit den värsta konsekvensen?
Att Littorin fick avgå? För visst hade han hellre gjort det än att lämna ut några av rikets dokument?
Att Littorin fått betala svarta pengar till någon sexchattande snubbe? Riskerar det rikets säkerhet?
Eller handlar det om att det är internet och att då finns det så många nya variablar, så många ”tänk om”? För var går annars gränsen? Ska vi förbjuda ministrar att prata med alla som Säpo inte godkänt – även utanför internet? Eller är det bara på internet som vi måste utgå från att det finns en skummis bakom varje profilbild?
Det kan hända att det finns väldigt legitima skäl till publiceringen som jag behöver hjälp att förstå. Men jag får allra mest en känsla av att det handlar om att peka ut någons moraliskt förkastliga liv.
Det är alltid lätt att kasta den första stenen. Särskilt när man kan skylla på att man egentligen siktade på något annat.
Att Littorin skulle välja att avgå istället för att lämna ut dokument är knappast självklart. Det är där rikets säkerhet riskeras.
Då utgår vi från att alla ministrar i utpressningssituation hellre hade outat allt om rikets säkerhet än att avgå? Går inte det mot hur Littorin direkt valde att avgå när saken var på väg att bli offentlig?
Nej, när de nått pressen är det naturligt att avgå. Men om en privatperson utpressar är det en helt annan sak.
Du verkar tycka att det är ett antingen eller situation, om att ”outa” rikets säkerhet. Sådant är naturligtvis inte fallet. Det är oerhört individuellt. Men om man gör saker, såsom att sexchatta med barn, öppnar man upp för för en utpressning, eller hur?
Littorin visste ju inte att han hade chattat med barn. Unga tjejer? Ja. Men
tom Aftonbladet skriver tydligt att han inte hade någon aning om att tjejen
var underårig. Då blir istället frågan var man sätter gränsen. Är det vid
kontakter via nätet? Vissa typer av klubbar? Vissa städer? Det blir
orimligt. Väl?
Funderar på om inte alla svenskar som någon gång sexchattat med någon de inte varit gift med kanske borde sluta sina jobb. Bara för säkerhets skull? De KAN ju faktiskt vara möjliga mål för utpressning som kan leda till (företags-?) spionage? Nej, hela storyn stinker, tycker jag. Aftonbladet verkar inte ha tänkt till kring pressetiken här…
Tycker det var osmakligt att han skylde sin avgång på barnen. Han ville värna dem. Det stämde tydligen inte… De blev väl också kvar i Sverige när han åkte till USA och ”forskade” och levde på skattemedel istället för att söka jobb.
1. Littorin är laga mål för kvällspressen sedan länge. Han betraktas som en ’looser’ och för en sådan behöver herrar som Helin och Mattsson inte visa respekt. Nya loosers behövs då och för att hålla kvällspressen igång.
2. Åtminstone sedan Geijer-affären på 70-talet har ’från normen sexuellt avvikande beteende’ uppfattats som en säkerhetsrisk bland höga politiker och tjänstemän. Minns även Sverker Åström som ständigt var på tapeten hos SÄPO för att han var homofil (deras ordval).
Stackar kille. Det här är väldigt väldigt nära psykisk misshandel. Konsten att knäcka en människa för överskådlig framtid genom att rasera tillvaron igen på årsdagen. Lågt Aftonbladet.. Lågt. Om ett par veckor sitter väl Jan ”Pudeljanne” Helin i Tv-soffan och erkänner att de kanske gjorde fel igen.
Som någon redan varit inne på så är det inte alls självklart att det handlar om ett val mellan att avgå eller ”lämna ut dokument”. I en utpressningssituation där ministern har att välja på att gå med på utpressarens krav eller själv bli exponerad så finns det nog en mängd liknande exempel där människor är i stånd att gå rätt långt för att slippa outas. Att avgå är naturligtvis det rätta alternativet för rikets säkerhet, men det är snarare en oundviklig konsekvens i det fall man blir outad, inte ett frikort ur situationen. Utpressningsscenariot är naturligtvis fiktivt och ren spekulation, men att utgå ifrån att en eventuell utpressare skulle nöja sig med ministerns avgång är nog inte speciellt rimligt. Som minister och representant för folket bör man ha bättre omdöme än vad Littorin visat sig ha.
Så då handlar det alltså om att Littorin inte får sexchatta, för att det händer att det KAN leda till utpressning? Vilka andra saker får man inte göra? Prata med främlingar? Hänga på krogen efter klockan två?
Men jag förstår vad du menar – och säger nog egentligen inte emot dig – men ser flera problem med var vi (eller pressen) sätter gränsen för vad som är att gå utanför rikets säkerhet.
Aftonbladet sysslar i mångt och mycket med sensationsjournalistik och deras rubriker kan naturligtvis ifrågasättas. Dock tycker jag att dom gjort rätt som publicerat och visat på att Littorin varit ute på tunn is. Det handlar inte om att han inte får sexchatta, det handlar om att han borde ha omdöme nog att inte sätta sig själv i en sådan komprometterande situation att rikets säkerhet sätts på spel. Har man accepterat uppdraget och ansvaret som makthavare så får man även finna sig i vissa inskränkningar av vad man kan göra, både i ämbetet och privat. Kan man inte rätta sig efter det, eller saknar omdöme nog att navigera, bör man avgå innan det gått så långt som i Littorins fall. Uppenbarligen ville han inte att denna information skulle nå varken allmänheten eller sina närstående, och däri ligger risken då det öppnar för möjlig utpressning, ytterligare spekulation är ej nödvändig. De flesta är medvetna om att det lurar fula fiskar bakom många stenar i det grumliga träsk som han rört sig i, det i kombination med att han inte vågade/ville stå för vad han sysslade med gör att han medvetet utsatt sig för en risk som inte är riktigt jämförbar med att t.ex. ”prata med främlingar på stan”. Slutligen, naturligtvis finns det vissa saker som politiker inte bör syssla med. ”Hänga på krogen efter klockan två” är väl ok om man inte har ansvar för t.ex. katastrofberedskapen i landet. ”Hänga på krogen efter klockan två skålandes och skrålandes i armkrok med någon profil ur maffian” är inte ok. Dessutom har du har JÄV-situationer som dikterar vem eller vilka du får ha umgänge med, etc.
Tack, goda poänger!
Det som gör mig mest orolig är att Aftonbladet verkar anse att Säpo skall ha rätt att förhandspröva ministrars lämplighet. Förvisso att jag inte vill ha kriminella i regeringen, men jag tror DEFINITIVT att det finns bättre metoder än att ge en säkerhetstjänst vetorätt mot folkvalda.