≡ Menu

Efter gårdagens besked att Jytte Guteland och Marita Ulvskog svänger och röstar ja till direktivet, bekräftade ledamoten Anna Hedh att hon röstar nej, medan Aleksander Gabelic och Olle Ludvigsson var osäkra.

Gabelic lutar åt ett nej, men överväger också att avstå från att rösta, eftersom han är rädd för hur ett nej skulle uppfattas.

– I den här upphetsade debatten hamnar man med ett ”nej” i ett läger där man skulle vara mot kulturskapares självklara rättigheter att få betalt. Jag tycker det är väldigt obehagligt. Om jag avstår är det endast för att en annan röst skulle kunna missbrukas som att jag vore mot kulturskapare. Det jag är emot är artikel 13, som, precis som FN:s observatör för yttrandefrihet sagt vid upprepade tillfällen, är mycket problematisk.

Även Olle Ludvigsson är osäker.

– Jag lutar åt att rösta ja, men jag har inte bestämt mig, det är mycket att gå igenom. Jag har läst in mig på de mindre kulturskaparnas problem och det är mycket det som det handlar om för mig, hur ska de få betalt.

Läs också:

Efter den gemensamma pressträffen samlade jag Ludvigsson, Hedh och Gabelic i en gemensam intervju. Du hör den här:


Ny text kommer snart om sprickan i Socialdemokraterna.

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 comments }

Idag röstar parlamentet – så kan det sluta

Foto: Diliff ccbysa

Klockan 12.30 idag röstar Europaparlamentet slutligen om upphovsrättsdirektivet. Alla svenska ledamöter utom två socialdemokrater kommer sannolikt att rösta nej. Men hur slutresultatet blir när 751 ledamöter lagt sin röst, är osäkert.

English translation

Här följer du livestream från röstningen.

Röstningen kommer att gå snabbt. En ledamot kommer begära ordet och föreslå att ändringar ska göras i direktivet. Den föredragande för direktivet kommer argumentera emot, eftersom ministerrådet redan antagit direktivet i sin helhet. Den första voteringen kommer därför att handla om ifall parlamentet ska tillåts rösta om ändringar.

Om den röstningen förloras, går direktivet igenom och då är det klart efter bara en minut – och direktivet kan börja resan mot att bli lag i Sverige.

Om röstningen vinns, kommer parlamentet få rösta om en rad ändringsförslag som skickats in på förhand. Julia Reda har gått igenom det metodiskt.

Stryk artikel 11

Röstning sker på ändringsförslagen 267+270, signerade av 108 ledamöter.
Röstas de ned, kan artikel 11 antas som det är i direktivet.

Stryk artikel 13

Röstning sker på ändringsförslag: 257+265+268+269, signerade av 209 ledamöter.
Röstas de ned, kan artikel 13 antas som det är i direktivet.

Avslutande röstning

Skulle några av ändringsförslagen godtas, kan den föredragande ledamoten Axel Voss begära att arbetet nu får fortsätta i utskottet. Skulle parlamentet välja att istället rösta igenom direktivet med de nya ändringsförslagen (det vill säga till exempel utan artikel 11 eller 13) kan ministerrådet antingen godkänna det, eller fortsätta förhandlingar. I korridorerna i Strasbourg viskas det att man tror att ett sådant beslut kastar tillbaka direktivet till ritbordet, eftersom dessa förhandlingar kommer ske efter EU-valet, med ett helt nytt parlament.

När blir det lag?

Det finns två års frist för medlemsländerna att anpassa sig till direktivet, det kommer alltså inte hända direkt, utan förhandlas lokalt i åtminstone två år, det vill säga tidigast 2021.

Läs också:

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 comments }
Foto: Jonatan Svensson Glad(ccbysa)/Per Wilkens/TeaMeister

Jytte Guteland och Marita Ulvskog kommer att rösta ja till det kontroversiella Upphovsrättsdirektivet i sin helhet, inklusive artikel 11 och 13. Det uppger Guteland till denna blogg. Partiet har tidigare inte avslöjat sin hållning och Guteland och Ulvskog är därmed hittills de enda svenska ledamöterna i EU-parlamentet som sagt att de kommer att rösta ja till direktivet. Tidigare har denna blogg avslöjat att socialdemokraten Anna Hedh kommer att rösta nej.

English version

Guteland är själv ännu inte i Strasbourg, men säger över telefon att hon företräder både sin och Ulvskogs röst. Gutelands beslut handlar främst om att hjälpa upphovsrättshavare till en bättre förhandlingsposition med nätjättar, som gör stora vinster på enskildas verk, utan att betala. Hon framhåller att direktivet i artikel 13 försöker begränsa sig till att handla om plattformar som konkurrerar med till exempel Spotify eller andra sajter som ersätter upphovsrättshavare. Och hon anser inte att det handlar om att skapa några generella filter.
– Det är inte filter, utan det handlar om att sajterna ska vidta rimliga åtgärder och det finns också gratis och billiga sådana, säger Jytte Guteland.

I direktivet står att sajterna behöver göra ”best efforts” ”in accordance with high industry standards of professional diligence”. En av de aktörer som direktivet vill nå är Google, vars igenkänningsfilter på Youtube, Content ID, kostade 100 miljoner dollar att utveckla.

Hur menar du med ”gratis och billiga” sätt att vidta de åtgärderna som behövs för att stoppa upphovsrättskyddat material från att spridas?
– Man ska inte behöva förbinda sig till dyra tekniska lösningar, utan det ska vara proportionerligt och rimliga åtgärder utifrån det material man har. Och är man en kommersiell aktör med väldigt stora material, så behöver man ha andra åtgärder.

Hur ser du på balansen här, det finns undantag i direktivet för satir, kritik och parodier. Hur ska en ”funktion” känna igen vad som är upphovsrättsbrott och vad som är ett undantag – innan det publiceras?
– Det finns både möjligheten att i efterhand överklaga och en oberoende instans som den som får sitt material nedplockat kan få det prövat hos, vilket inte är möjligt idag. Vi menar att det stärker möjligheter att lyfta fram parodi.

Men satir kommer försvinna först i så fall? Alltså den som vill kritisera något som också är upphovsrättskyddat. Först blockeras det, sedan kan det publiceras?
– Även idag kan material plockas ned, lagen idag skyddar inte medborgare idag. Nu får man ett lagstöd att hävda sin rätt.

Men då får man vänta…?
– Det ska inte vara långa domstolsprocesser. Även stora plattformar har intresse av att det inte blir långa domstolsprocesser.

Om vi ska ta ett exempel: Instagramkontot 1337likes ville under Metoo lyfta fram hur uppenbar vardagssexismen var. Hon gjorde satir utifrån några klipp från Nyhetsmorgon. Hur skulle det fungerat om det hade skett i framtiden, med den nya lagen?
– Jag ser framför mig att det utvecklas en mekanism som inte finns idag, där vi ju idag har igenkänningteknik, men inte överprövning. Men att det i framtiden blir en naturlighet hos plattformar att granska om material är satir. Och då kommer upp igen snabbt. Men det handlar om att igenkänningen blir en tvåstegsapparat där det idag bara finns ett och då blir det lättare att göra bedömningar.

Att användare inte kan publicera satir och kritik, utan att också anmäla det till prövning – är det något ont som man får stå ut med för att få det goda?
– Nej, satir ska skyddas, och eftersom det lyfts fram i artikeltexten och inte i skälen så är det skyddet särskilt starkt.

Men i praktiken så blockeras först satir som görs av upphovsrättsskyddade verk.
– Det är din bild av det.

Nej, det är din bild, så som du beskrev det i exemplet alldeles nyss? Att det kommer upp igen, efter att det är nedtaget.
– Ja, alltså, jag förställer mig att det går till så… Att tekniken är sådan att man är oerhört noga med att vad man tittar på… Att det finns en tydlighet att det är material som är just upphovsrättskyddat och om material hamnar i den sitsen att det plockas ned, då är väldigt snabb med att göra detta. För företagen handlar det om att det ska vara en oerhört snabb prövning.

Det står ingenting i direktivet om att det ska ske en snabb prövning?
– Nej, men det ligger i deras intresse vara snabba, de vill ha material på plattformarna.

Jytte Guteland menar att hon och Ulvskog kommer att rösta ja till hela direktivet, inklusive artikel 11 och 13. Det är därmed en kraftig vändning mot hennes och partiets tidigare hållning. Då skrev partiet ”Vi tror inte att obligatoriska övervakningsfilter som föreslås i artikel 13 är rätt väg att gå.  De riskerar att hämma både yttrandefriheten och den digitala utvecklingen. Istället vill vi att digitala jättar som Youtube och andra ska tvingas teckna kollektiva licensavtal med upphovsrättsinnehavarna.” Hela partiet röstade också mot ett undantag mot satir, detta på grund av en feltryckning, efteråt gjorde de en korrigering.

Imorgon 07.45 har Socialdemokraterna bjudit in pressen till en frukost med de övriga av partiets ledamöter i parlamentet. Ledamöter i partiet uppges vara djupt oense i frågan, enligt uppgifter är ledamoten Anna Hedh rasande över att partiet försöker piska in henne i ledet och rösta ja.
Vi rapporterar direkt från pressträffen.

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 comments }

Detta är vad Upphovsrättsdirektivet handlar om

Hundratusentals demonstrerade igår mot en ny internetlag som ska antas på tisdag. Det är extremt nära, det är till och med sannolikt att det kommer att röstas igenom – och om du inte vet vad det handlar om, är det dags att du tar reda på det.

Read english version of this story

I korthet är det två saker; En länkskatt och ett internetfilter.

Länkskatten kommer från artikel 11 i Upphovsrättsdirektivet och handlar om när länkar till tidningar och medier från till exempel Google ser ut såhär:

Ska de fortsätta se ut så måste Google betala, eftersom medier menar att Google snyltar på tidningars material. Om Google vägrar? Då kan sökresultaten se ut såhär:

Och det där får väl bli som det blir, den största förloraren blir ju medierna själva som inte får trafiken. Och vi användare som inte får tillräckligt med information innan vi klickar.

Internetfilter

Men vad värre är artikel 13, internetfilter.
För alla som har upphovsrätt på bilder, filmer och text är trötta på att det sprids omkring fritt på internet, utan att någon betalar. Så nu ska alla större sociala medier tvingas betala för spridningen av allt sådant.
Alltså: Sociala medier måste betala om du ska få se ett utdrag ur Astrid Lindgren, så som instagramkontot Filmfabriken ofta gör:

Eller om du vill skratta åt Greta Thunbergs roliga videoklipp:

View this post on Instagram

Receiving planet earth from older generations like

A post shared by Greta Thunberg (@gretathunberg) on

Och det låter väl bra och Facebook och de andra nätjättarna har väl råd?Ja, men problemet när de som äger bilderna vill att deras material ska finnas i sociala medier, att du ska få ladda upp det. Och därför kan de kräva att Facebook aldrig publicerar det.

Som till exempel bilden på Karlsson på taket. Om bilden skulle publiceras är det Facebook som begår brott och får straffet eller betala skadeståndet. Alltså: Facebook behöver ha en licens med alla i hela världen som kräver sin upphovsrätt, och säkerställa att inga upphovsrättsbrott någonsin publiceras.

Egentligen räcker det att du bara påstår att du har upphovsrätt på den där fula bilden på dig som din kompis publicerar. Då måste Facebook ta bort bilden direkt, för att inte begå brott.

Det finns undantag. Satir, kritik och parodier, ska fortsatt tillåtas – även om de görs på upphovsrättsskyddade verk. Som till exempel ett sådant här:

Ett uppenbart upphovsrättsintrång, men är den rolig? Är det satir? Eller är det bara ett plumpt snyltande?
Det ska ett automatiskt filter begripa – innan det ens hunnit publiceras!
Eller den här:

Instagramkontot 1337likes var viktigt under #metoo för att uppmärksamma vardagssexism. Men det hade varit en smal sak för TV4 att säga att inga sociala medier fick publicera bilder från Nyhetsmorgon – och 1337 likes hade inte kunnat publicera bilderna. Eller? Hade det kvalat som kritik? Ett filter kommer aldrig kunna begripa – och tar bort först, för att eventuellt reda ut senare.
Eller den här:




En bild på en explosion i Stockholm. Men det är en person som har upphovsrätten. Som sedan kanske säljer den till  Expressen. Och Expressen vill att alla kommer till dem och tittar – inte att du ska skicka videon till dina vänner. Då är det upp till Facebook att stoppa alla kopior av den här.

Det kan också handla om att du vill kritisera en tidningsartikel eller citera en debatt i teve – då är det inte längre självklart att det går att ta en skärmdump och publicera. Facebook måste vara säker på att det inte är ett brott – och eftersom det är de som har ansvaret behöver de ha rejäl säkerhetsmarginal.

Det är det här som är kärnan i problemet med det nya direktivet. Inte att upphovsrättshavare ska ha bra betalt – det tror jag att alla håller med om – utan hur lagen är utformad.

Att det är plattformarna som inte bara har ansvar, utan blir straff- och skadeståndsskyldiga ifall det gör något fel. Det är att ge privata företag status som polis, åklagare och domare. Och framförallt är det något som riskerar att beskära yttrandefriheten.

Då har vi knappt ens hunnit gå in på hur svårt det blir för helt nya sajter att skapas. Hur ska de kunna bygga ett filter som kan känna av vad på sajten som är ett upphovsrättsbrott? Youtube har ett liknande, otillräckligt idag, som kostade 100 miljoner dollar att utveckla.Hur ska andra sajter ha råd med sådant?

Det är orimligt, det försvårar den fria konkurrensen – men framför allt riskerar det en självklar del av yttrandefriheten.

Det är om detta EU-parlamentet slutligen röstar om på tisdag klockan 12. Då vet vi vilket internet vi har imorgon. 

Så röstar de svenska ledamöterna:

Emanuel Karlsten. Foto: Herman Caroan. cc-by

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 comments }

English version
Över 100 000 tog sig ut på gatorna i Tyskland igår. Bara i München var det runt 50 000 och i Berlin beräknades det varit 30 000. De gav sig ut på gatorna som ett svar mot att parlamentariker i EU återkommande kallat kritiker för ”botar”, att de egentligen inte existerade utan att de var ett resultat av nätjättarnas försök att manipulera EU.

När de under gårdagen syntes på gatorna fanns nya förklaringar. Det tyska storpartiet CDU:s gruppledare i EU, Daniel Caspary, gick i tidningen Bild ut och menade att demonstranter var köpta – för 450 euro.

”Nu försöker de såklart att förhindra antagandet av upphovsrättsdirektivet även med köpta demonstranter. Upp till 450 euro erbjuds av en så kallad NGO för demonstrationen. Pengarna verkar komma, åtminstone delvis, från stora amerikanska Internetföretag. När amerikanska företag med massiv användning av desinformation och köpta demonstranter försöker förhindra lagar är vår demokrati hotad. ”

Daniel Caspary i Bild 23/3 2019

Uttalandet källhänvisas inte och några vidare frågor ställs inte, men CDU lyfter det på Twitter för att understryka det man upplever som ett djupt problem.

CDU har under lördagen och söndagsmorgonen inte återkommit med en kommentar, men av allt att döma syftar Caspary på den ideella organisationen EDRI som delat ut kostnadsersättning om totalt 450 euro till medborgare som vill resa till Strasbourg och ”träffa parlamentsledamöter och be dem rösta emot ett uppladdningsfilter”.

Det är alltså ett uppenbart försök från EDRI att lobba och påverka. Men det är 1) inte för att demonstrera och 2) kostnadsersättning till parlamentet, inte någon av demonstrationsstäderna och, viktigast, 3) det handlar om ett tiotal personer som fått ersättning.

De här:

Mattias Bjärnemalm, Svenska piratpartiets kandidat till EU, pekade ut kopplingen till Edri. ”De flesta felaktigheter bygger på någon form av verklig händelse som förvrängts”, säger han.

Uppdaterat: Under söndagen bekräftar Caspary att det är Edri han syftar på. Han skriver det också i en tweet:

”Jag har stor respekt för de många som tar på gatorna för din åsikt. Jag kommer alltid att kämpa för frihet, demokrati och rätten att demonstrera. Jag ångrar om ett annat intryck uppstått. Men när organisationer försöker påverka den allmänna opinionen genom tvivelaktiga metoder som ”ekonomiskt stöd” är det också möjligt att kritisera”, säger Caspary och hänvisar till Edri.

Klart är att Edri knappast är någon rik förening med tung finansiering från amerikanska nätjättar. I alla fall inte för att täcka ersättning till 100 000 demonstranter. Det faller på sin egen rimlighet att ens 1 procent av dem skulle vara finansierade, det skulle i så fall innebära att nätjättarna betalade ut 5 miljoner kronor, bara för att fylla ut en minimal del av protesterna.

Flera av organisationerna bakom demonstrationen har också kämpat för att få in pengar för att finansiera de utgifter som demonstrationerna inneburit. Den samlande organisationen Save your internet har till exempel bara fått in drygt hälften av de 50 000 euro de begärt. Även under lördagens demonstration i Berlin var det uppenbart att budgeten till både scen och ljudanläggning var kraftigt begränsad. Från denna scen hölls anföranden som skulle nå 100 000 personer. Det blev en föreställning för de tusen som var närmast.

Här är vår rapport från demonstrationen:

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 comments }

Över 100 000 demonstrerade i Tyskland

Foto: Herman Caroan, ccby

English version

Vi har precis kommit hem från en intensiv dag bland demonstrerande tyskar. En helt otrolig mängd folk, det uppges vara över 30 000 i Berlin, men ändå inte störst. I München var det enligt officiella siffror uppåt 50 000 som tagit sig ut på gatorna! Totalt 170 000 uppges gått ut på gatorna i Europa.

Det här är ju inte en nyhet i sig, i alla fall inte för oss i Sverige, så vi har valt en annan vinkel på dagen. Här är vårat reportage från besöket i Berlin.

{ 0 comments }

Idag avslöjas botar och zombies – hur ser de ut?

English translation

I debatten om Upphovsrättsdirektivet har en återkommande kritik varit att de som är kritiska inte finns. Det har till och med en vanlig uppfattning bland svenska ledamöter. När jag träffade till exempel Jasenko Selimovic (L) var han helt övertygad om att han var utsatt för manipulation av Facebook och Google, på grund av den stora andel mejl som nått honom från ”medborgare”. Jytte Guteland (S) berättade om liknande teorier, men var mer försiktig.

När direktivet röstades igenom av parlamentet till trilog berättade Voss under presskonferensen efteråt att de vann trots manipulation från Facebook och Google. Idén är att Facebook och Google med ledning och teknik stöttat de olika medborgarinitiativ som gjorts, till exempel via Save your internet. Och att de som skrivit till parlamenteriker egentligen inte finns. Även självaste EU-kommissionen har varit inne på liknande spår, när de publicerade en bloggpost som menade att kritiker var en ”mobb” och köpt av nätjättar.

I den svenska debatten har detta uttryckts av företrädare av upphovsrättsorganisationer. Tydligast har Alfons Karabuda, ordförande i SKAP och ledamot i STIM. Vi har sökt honom i flera veckor, men Karabuda har inte hittat någon lucka för att låta sig intervjuas, ens på telefon. Men i en debattartikel i SVT opinion skrev han följande:

”De flesta kritikerna finns inte ens på riktigt: när EU-parlamentets ledamöter fick femton tusen mail om detta precis innan parlamentets första omröstning blev många oroliga. Så vi försökte tillsammans svara några – men det var som att skicka mail till ett svart hål, helt tyst.

Detta märktes också när man försökte få ihop kritiker till ett ”stort” fysiskt möte i Berlin – åttio dök upp.”

Av detta skäl är jag idag i Berlin. För inte bara här, utan i hela Europa, samlas idag människor som är kritiska till direktivet.

Så finns dessa personer på riktigt? I Berlin påstås den största manifestationen vara. Med start från Potsdamer platz, mot Brandenburger torg, ska de vandra. Jag och fotograf Herman Caroan följer med.

Om inte annat för att få en chans att se hur botar och zombies ser ut i verkligheten.

Följ oss på http://twitter.com/emanuelkarlsten för liveuppdateringar

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 comments }

English translation

Alla svenska ledamöter har sagt att de kommer att rösta mot artikel 13 – utom Socialdemokraterna. Trots upprepade försök att få en kommentar, har partiets ledamöter i EU vägrat svara på hur de kommer att rösta.

Men i torsdags släpptes ändringsförslagen inför voteringen på tisdag och där fanns en överraskning. Ett svenskt socialdemokratiskt namn, Anna Hedh, hade skrivit under ändringsförslaget. Och förslaget förordar att stryka hela det kontroversiella artikel 13,” internetfilter”, i upphovsrättsdirektivet.

Anna Hedh har varit ledamot sedan 2004, men meddelade i december att hon kommer att lämna sin plats och inte ställa upp för omval 2019. Det kan vara en anledning till att hon, som ensam svensk S-ledamot, skrivit på ändringsförslaget. Eftersom hon inte ska gå till omval, kan hon gå mer efter egen övertygelse, än partiets eventuella linje. Det kan också vara ett sätt för henne att sätta press på de övriga ledamöterna.

Foto-AG Gymnasium Melle, CCBY

Men mer om de bakomliggande orsakerna vet vi inte. Vi har sökt Anna Hedh via alla kanaler, men hon vill inte kommentera ytterligare. Socialdemokraternas pressekreterare meddelar återigen att ingen ledamot uttalar sig innan omröstningen, men bekräftar att Hedh har skrivit under ändringsförslaget.

Beskedet är avgörande, eftersom det bland svenska ledamöter nu är minst två som har ändrat sig. Och det bland de 751 ledamöter som röstade om direktivet senast det var i parlamentet, bara skiljde drygt 30 röster.

Samtidigt är det ovanligt att parlamentet röstar ned ett direktiv i sista röstningen, det har bara hänt några få gånger tidigare, men hände till exempel med ACTA-avtalet 2012.

Uppdaterat: Artikel 13 har i det senaste utkastet av direktivet fått namnet artikel 17. Men ledamöterna ser också de gamla artikelnumren, och i ovansteånde fall handlar det alltså om den ”gamla” artikel 13, ”internetfilter”, som Hedh motsatt sig.

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

Läs också:

{ 0 comments }
Foto: Marco Verch, cc-by

Vad är artikel 13, det som kallats ett internetfilter? Som en del av min rapportering inför EU:s avslutande omröstning om Upphovsrättsdirektivet går jag igenom de två mest kontroversiella delarna, artikel 11 (läs här) och 13.

Artikel 13 handlar i korthet om att den som äger en bild, text eller video ska få betalt när den sprids. Publiceras verket utan ägarens tillåtelse är det ett brott – och nu ska sajtägaren hållas ansvarig för det.

Problemen är uppenbara: Hur ska en sajt, med miljarder användare som Facebook, eller med mindre resurser, kunna skapa en funktion som håller isär tillåtet från otillåtet innehåll? Det behövs någon typ av filter.

Det här är redan idag ett problem, eftersom det är svårt att skapa smarta filter. Youtube har ett på plats , ”Content ID”, som har kostat ungefär en halv miljard kronor att utveckla. Trots det fungerar det idag såhär:

Redan idag räcker det alltså att ett upphovsrättskyddat verk skymtar för att det ska räknas som ett intrång för Youtubes filter, men skulle det också vara ett juridiskt intrång är det du som användare som är skyldig. Med artikel 13 blir även sajten skyldig – och då måste sajten vara säker på att aldrig begå brott. Men hur ska ett filter kunna hålla isär vad som är kritik eller parodi av ett upphovsrättsskyddat verk?

Under de avslutande förhandlingarna har det försökts göra bättre versioner av upphovsrättsdirektivet. Sajter är nu fria från ansvar för användares brott mot upphovsrätten, ifall de:

1) Försökt att få licens till upphovsrättskyddat material
2) Gjort ”best effort” för att försäkra sig att om upphovsrättskyddat material inte publiceras
3) Har ett anmälningssystem och när något är anmält som upphovsrättsskyddat kommer det inte upp igen.

Missas någon punkt är sajten ansvarig för uppladdningen. Det skulle alltså räcka att en sajt beslutade att de vill vara en sajt för upphovsrättsskyddat material och därmed inte ens försöka få någon licens, för att ha en skyldighet att inget brott begås på deras sajt, det vill säga skaffa ett filter. Samma sak gäller punkt 3: Ska en sajt se till att ett anmält verk inte publiceras igen måste man ha ett filter som känner igen just detta verk.

Fler saker som behöver beaktas:

Upphovsrättshavaren måste själv ha hävdat sin upphovsrätt.

Nästan allt vi publicerar på nätet kan falla under upphovsrätt. Alla statusar, bilder och filmer vi själva producerat är så klart våra egna, men i användarvillkoren hos till exempel Facebook ger vi dem rätten att visa det vi själva producerar och publicerar. Det Artikel 13 gör är att hindra andra från att publicera dina verk i sociala medier – om du vill. Har ingen hävdat upphovsrätt för verket, kan sajten publicera det fritt. Har däremot någon hävdat upphovsrätt måste Facebook antingen 1) inhämta godkännande och betala licens eller 2) se till att verket aldrig publiceras igen. Svårigheten är uppenbar: Hur ska Facebook veta att personen som hävdar upphovsrätt verkligen äger verket? Föreställ följande scenario: Din kompis tar en bild du inte gillar. I teorin skulle det räcka att du hävdar att du fotat bilden, för att sajten skulle tvingas filtrera bort den (eller betala). Eftersom det är brottsligt av Facebook att publicera upphovsrättsskyddade verk är det viktigare att snabbt ta bort, än att ifrågasätta upphovsmannen.

Sajter ska ha gjort ”best effort” mot upphovsrättsbrott

I punkt 4(b) i artikel 13 står det alltså att sajten ska ha gjort ”best efforts” ”in accordance with high industry standards of professional diligence” för att se till att upphovsrättskyddat material inte olovligen tillgängliggörs. I skäl 38b tydliggörs också att ett sajter inte får stoppa annat lagligt material från att synas och användas. Hur det ska gå till i praktiken framgår inte, idag finns inget filter som är så avancerat att det inte skulle råka stoppa även lagligt material.
I praktiken kan artikel 13 alltså fungera såhär: Upphovsrättsorganisationer kommer att tillhandahålla en lista på alla texter, bilder, ljud och filmer som är upphovsrättsskyddade. Sajter behöver då skapa en tjänst som kan korsköra denna lista mot allt användare laddar upp – för att registrera hur det använts och ta bort otillåten publicering.

Daniel Westman
Daniel Westman.

Det här låter omöjligt dyrt för små och mindre sajter. Men det skulle kunna gå att utläsa ytterligare undantag:

Dels förklaras det i artikel 2:5 att om sajten är ideell (som Wikipedia), en köp och sälj-sajt (som Blocket), eller en molntjänst för internt bruk (som Dropbox), så undantas man från direktivet.

I skäl 37a försöker direktivet också klargöra att inte alla små tjänster behöver drabbas av direktivet, utan endast ”uppkopplade tjänster som spelar en viktig roll på den digitala innehållsmarknaden, genom att det tävlar med andra uppkopplade tjänster, som ljud- eller videostreamade tjänster, för samma målgrupp” (min översättning).
Det direktivet försöker säga är att artikel 13 främst ska sikta in sig på stora sajter som Google och Facebook. Det vill säga de som hotar Spotify, HBO eller andra tjänster som tydligt genererar pengar till upphovsrättshavare. Men den här skrivningen (37a) står inte i artiklarna, utan i skälen.

Daniel Westman är jurist och nätforskare. Han menar att var denna formulering står är viktigt när domstol senare kommer att avgöra hur direktivet ska tolkas.
– Det en domstol är bunden av är det som står i artikeln, det som sägs i skälen är tolkningshjälpmedel. Om det skulle vara juridiskt korrekt borde man gått tillbaka och formulerat om det även i artikeln, säger Westman.
Formuleringen kan vara ett resultat av hårda förhandlingar, där skrivningen fördes in för att blidka kritiska röster, tror Westman. Ett sätt att skjuta upp den exakta tolkningen till en domstol längre fram.
– Man kan se det (skälen, reds anm) som ett juridiskt kompromissverktyg, när man har olika uppfattning kan man lägga in saker i de här skälen och det blir inte bindande lagtext, säger Westman.

Klart är att sajter tvingas till förhandlingsbordet med upphovsrättshavare på grund av direktivet. Vilket så klart är syftet, men det innebär inte per automatik att allt innehåll kommer vara kvar på sajterna. Precis som det redan fungerar på Youtube idag så kommer några upphovsrättshavare inte vilja att deras bilder, video eller musik hörs på Facebook. Och då försvinner det.

Privata företag som polis, åklagare och domare?

Det mest kontroversiella med direktivet är just straff- och skadeståndsansvar. Att staten genom straff vill tvinga företag att agera poliser – och radera innehåll innan det har publicerats. Idén att privata företag kan ha ansvar gällande medborgares gärningar är förvisso inte helt ny. Till exempel kan banker ha visst ansvar för att stoppa kunder att begå brott innan de begås, eller en hyresvärd ha ansvar för brott som koppleri, ifall det pågår i hyreshuset. Men skillnaden nu är att intrången denna gång görs i en central mänsklig rättighet: Yttrandefriheten. För när sajter får straffansvar av staten, signalerar den att det krävs särskild försiktighet och att det är viktigare att ta bort för mycket än för lite.

Juristen och nätforskaren Daniel Westman menar att här går skiljelinjen i debatten: Mellan de som ser artikel 13 som en yttrandefrihetsfråga och de som ser det som en ren marknadsfråga. De senare har inga problem med att marknaden äntligen får hjälp att överleva.

– Ser man internet bara som en arena som har att göra med en marknad och distribution av någons skyddade verk, då är detta ganska oproblematiskt. Men ser man att det träffar bredare än så, då är det problematiskt.

Daniel Westman menar också att det är viktigt att fundera över nästa konsekvens. Om vi öppnar dörren för att hindra upphovsrättsintrång innan publicering, vad kommer efter det? EU-kommissionen har redan pratat om att förhindra terrorpropaganda på samma sätt, men man kan lika gärna föreställa sig andra brott, som att publicera personuppgifter. Ska privata företag vara ansvariga för den gränsdragningen och är det värt att riskera blockera vår kommunikation för att stävja dessa brott?

– En del kanske tycker det skulle vara bra, men det skulle bli en väldigt stor begränsning i yttrandefriheten. Det är därför många ser allvarligt på det, men det kan framstå subtilt för den enskilda användaren, säger Daniel Westman

Kommer memes försvinna?

En av de vanligaste ingångarna i artikel 13 har handlat om memes, en internetkultur där man ofta använder upphovsrättskyddade verk för att skoja med eller kommentera samtiden. Kommer det att förbjudas?
Kommer gifar som den här inte längre kunna postas?

Nja, memes kommer inte att förbjudas helt, men memes som den här ovan ägs av Disney och därför kommer den att fastna i filter och innebära att Disney får avgöra om de vill ha kompensation eller om klippet ska blockeras. Men:
I den senaste versionen av artikel 13 har förhandlarna försökt runda det i punkt 5. Där står det att följande innehåll ska undantas i direktivet: ”a) Citering, kritik, granskning b) Karikatyr, parodi eller pastisch”.

Det finns alltså inget uttryckligt undantag för memes, eftersom memes inte alltid är en karikatyr, parodi eller pastisch. I gif-bilden ovan används bara en Disney-scen för att göra en rolig jämförelse med dagens politik. Eller skulle det kunna vara en pastisch? Allt detta kommer en domstol behöva ta beslut om. En domstol som alltså ska avgöra vad hela Europa ska anse vara parodins och pastischens gränser. Det blir en uppenbar svårighet för sajterna.
– Det svåra är att göra den bedömningen på förhand. Vad är bara ett enkelt snyltande på någon annans verk och vad är någonting som verkligen är skyddat som satir och parodi. Det är jättesvåra bedömningar, säger Daniel Westman.
– Gränsen är svår för juridiska experter och domare, men det är ännu svårare för de ungdomar som vill klippa ihop ett meme, säger Daniel Westman.

Allt det här behöver ledamöterna i parlamentet nu sätta sig in i och överväga. Ser de det som en unik möjlighet att tvinga nätjättar till förhandlingsbordet med en krisande upphovsrättsbransch? Eller ser man det som ett allt för stort ingrepp i yttrandefriheten.

– Ska man vara helt ärlig så är det ingen som vet exakt hur Youtube eller Facebook kommer att agera om man får en sådan här bestämmelse. Kommer man att ta ut svängarna och ta lite risker, för att behålla den här friheten. Eller kommer de att vara försiktiga för att inte exponera sig för några stämningar, säger Daniel Westman.

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

Se hela intervjun med Daniel Westman:


BUS, SKAP och STIM har avböjt att medverka i en intervju för denna text, men STIM skriver själva omfattande om direktivet här.

Läs också:


{ 3 comments }

Mest retweetade v11

10)

9)

8)

7)

6)

5)

4)

3)

2)

1)

Se tidigare veckors största tweets här.

Topp 10 mest retweetade tweets någonsin

{ 0 comments }