När jag fundera på om Expressen var något för mig läste jag Ingvar Hedlunds bok ”Tabloism”. Där skriver han de mest hisnande historierna om livet på Sveriges största kvällstidning. Sedan träffade jag Niklas Svensson på ett flyg till Umeå där han berättade om pulsen, om att plötsligt sitta på en helikopter på väg till nån liten ort i Sverige för att vara först på plats i samband med något stort brott.
Tillsammans med den förnyelse Expressen hade gått igenom – transparensen, de digitala försöken, de dagliga djuplodade dokumenten i papperstidning, Dawit-kampanjen – gjorde att Expressen var det alternativ som kändes mest attraktivt.
Men aldrig hade jag trott att jag, på min tredje vecka här, skulle få sätta mig i helikopter, cirkulera över Stockholm i två timmar och chatta med läsarna om upplevelsen.
Och det mest fascinerande i det här inlägget är att du erkänner att du har läst en bok =)
Meh. Det där är lite av en myt jag skapat kring mig själv. För att framstå mer som ett underbarn ;)
Och det mest fascinerande i det här inlägget är att du erkänner att du har läst en bok =)
Meh. Det där är lite av en myt jag skapat kring mig själv. För att framstå mer som ett underbarn ;)
Stört roligt att läsa. Hedlunds bok finns förresten cachad här för skärmläsning: http://bit.ly/9E1SyK. En hederlig gammal kvällstidningsmurvel!
Stört roligt att läsa. Hedlunds bok finns förresten cachad här för skärmläsning: http://bit.ly/9E1SyK. En hederlig gammal kvällstidningsmurvel!