copyrightdirektivet

Vad är copyrightdirektivet? Läs min sammanfattande grundkurs i vad internetfilter och länklicens handlar om

Jag har tidigare skrivit mycket om Copyrightdirektivet och även om det har känts mörkt tändes ett litet hopp för några veckor sedan när bland annat Sverige vägrade kompromissa i ministerrådet. I praktiken innebar det att den sista avgörande trilogen inte kunde hållas och att beslutet sköts upp. Skulle pausen hålla till EU-valet i maj? Där det skulle kunna skapas en ny dynamik i parlamentet, och frågan till och med bli en valfråga?

Svaret på den frågan blev nej. Så ser det i alla fall ut. För i veckan meddelade Frankrike och Tyskland att de nu har kommit överens om en gemensam hållning. Därmed så var den ”blockerande minoritet” som tidigare stoppade förslaget över. Tysklands röst är så stor i alla EU-sammanhang att det räcker att de byter sida för att förhandlingarna kan gå vidare.

Men framför allt blev förslaget nu ännu värre.

Julia Reda har gått igenom det här mer i detalj, men i korthet innebär det inte bara att nätjättarna ska införa ”internetfilter”, utan i princip alla sajter/tjänster som har någon social funktion och funnits i längre än 3 år.

I praktiken skulle det räcka att ha en blogg där användare kan posta bilder och text, för att du skulle klassas som en sajt som behöver ha gjort ”allt i sin makt” mot upphovsrättsbrott kan hända på din sida (alltså KAN hända – det räcker inte med efterhandsmoderering). För att vara säker på det behöver de flesta sajter ha ett filter som går igenom allt material som kommer in – annars är det sajten som kommer krävas på skadestånd.

Det här innebär att forum som Familjeliv, KPwebben eller Svenskafans – bara för att ta några exempel – behöver hitta och utveckla någon teknik som skyddar dem. Hur de ska ha råd med det är oklart.

För Sveriges del är utvecklingen bekymmersam. Jag pratade under dagen med den sakkunnige som nu förbereder Sveriges förhandlingslinje inför ministerrådet imorgon.

Det som fick Sverige att rösta nej till ett utökat förhandlingsmandat i ministerrådet förra gången var framför allt artikel 11, den så kallade ”länkskatten” eller ”länklicensen”. I den tidigare versionen av copyrightdirektivet, som Sverige godtog, fanns en möjlighet för medlemsländerna att göra långtgående individuella anpassningar. Sverige menade då att de kunde, som land, strunta i länkskatten. I det nya förslaget finns inte längre denna möjlighet. Tvärtom skärptes och exemplifierades nu exakt vad artikel 11 skulle innebära.

  • Den som länkar till en tidningsartikel får inte citera ens rubriken på artikeln utan att det blir upphovsrättsbrott. Detta innebär att man till exempel inte får använda länkar från Göteborgsposten, eftersom deras rubrik ligger i länken (ex: http://www.gp.se/kultur/kultur/förbjud-hundar-och-höga-sängben-1.12161779 )

Det är alldeles för djupgående för att Sverige ska kunna acceptera och därför stoppade de tillsammans med bland annat Tyskland förslaget.

Men det är alltså tillbaka på bordet nu.

Och nu finns det också andra saker som är bekymmersamma – även i artikel 13.

Det Sverige motsätter sig i artikel 13 nu är en skärpning angående satir. Förslaget till ministerrådet och parlamentet är att det ska införas ett undantag för parodier i internetfiltret. Det vill säga: Det ska vara ok att posta saker som kan vara upphovsrättskyddade, om de är menade som parodier. Det är ett uppenbart försök att blidka en bred kritik om att internet nu ska ”döda memes” och därför kan det på ytan låta bra. Men det som gör att Sverige vill reservera sig är att om EU-länderna ska komma överens om vad en parodi är, kommer EU-länderna också vara överens om vad en parodi _inte_ är.

Det här är problematiskt, eftersom en sådan skrivning kommer innebära att en EU-domstol ska avgöra parodins, humorns och satirens gränser. Och inom Europa finns det många olika länder, med många olika kulturer och religioner som ska samsas om vad som är rimligt kränkande och vad som inte är det. Vad som är en rimlig parodi i Sverige är kanske inte det i Frankrike eller Rumänien, men med en sådan skrivning kommer nu alla behöva samsas om en definition.

Det vill Sverige inte gå med på. Men Sverige är ett litet land.

För att stoppa vidare förhandlingar behövs en blockerande minoritet i ministerrådet. Eller rättare sagt: Minst fyra rådsmedlemmar (dvs representanter från EU-medlemsländer) som företräder minst 35 procent av EU:s befolkning. Skulle man inte få Tyskland med sig krävs det _väldigt_ många små EU-länder för att nå upp i sådana siffror.

Imorgon avgörs allt det igen.

Och fortfarande: Hur kan det komma sig att nästan ingen i Sverige skriver eller bevakar det här? Hur kan vi inte förstå vilka långtgående konsekvenser det här kommer få för vår vardag, digitala samhällsutveckling och våra internetliv?

Vad är copyrightdirektivet? Läs min sammanfattande grundkurs i vad internetfilter och länklicens handlar om

Uppdaterat:

Sverige höll emot, till liten nytta:

{ 0 kommentarer }