Dagens nyheter

DN skriver idag om att Facebooks annonsverktyg visar hur många barn i Sverige som är intresserade av alkohol. Vilket också möjliggör annonser till dessa.
Exakt den vinkeln fick jag skickad till mig av en lobbyorganisation för en månad sedan. Jag valde att inte skriva, eftersom här fanns det ingen story.
Nu ångrar jag mig.
För hur många läser mer än Dagens nyheters rubrik?

Jag finansieras av ett hundratal läsare varje månad. De gör det mot löfte att granska hur internet behandlas av politiker, men också hur nätjättar behandlar individer. Det senare har fått mindre fokus i det jag skrivit, varför jag ständigt är på jakt efter fler sådana vinklar. När jag fick tips av en lobbyorganisation om att Facebooks annonsverktyg visade hur man kunde annonsera till barn, kändes artikeln given. Spel om pengar och alkohol – till barn? Hur kunde Facebook gör så.

Jag fick intervju med Facebook, gjorde den – men släppte det. Här fanns ingen story. Eller den fanns, men den hade oundvikligen blivit alarmistisk. Att skriva, hade skapat ett problem som egentligen inte fanns.

För såhär är det:
Facebook kartlägger varje användare utifrån en rad parametrar. Vad du gillar, pratar om och besökt. Du kan se hur Facebook bedömer dig på en särskild sida. Facebook gör det för att annonsörer ska kunna nå en så exakt publik som möjligt, med sina budskap.
Utifrån detta kan annonsörer välja en målgrupp. Som till exempel hur många barn som är intresserade av alkohol:

Det blir en grupp på 70 000. När jag gjorde sökningen innan jul var den högre, 81 000. DN verkar gjort sin sökning då också.

Är inte det här ett problem? Jo, det verkar så. Men problemet är inte att vi ser vilka barn som är intresserade av alkohol, utan om gruppen verkligen exponerats för reklam för alkoholhaltiga drycker. Och något sådant exempel finns inte.

Så varför har Facebook ens den möjligheten?
För att det finns andra intressen än strikt kommersiella.

Facebook exemplifierar med en kampanj som nyss avslutades i Danmark, där en organisation, likt svenska ”No smoking generation”, ville nå unga i som var i farozonen för att börja röka. Facebooks annonsverktyg var perfekt. Samma sak skulle en nykterhetsorganisation göra i Sverige, med hjälp av verktyget.

Så finns det inte en dubbelmoral i att Facebook kartlägger vissa olagliga beteenden, men inte andra? De tillåter till exempel inte att kartlägga vapenintreserade barn eller vilka som är intresserade av nazism eller terrorism.
Jo, och här finns möjligtvis en mer intressant vinkel.
Och det är möjligtvis här jag ångrar mig. Att jag borde valt den vägen.

Mitt problem var att det kändes opportunt.

För just nu är det världens enklaste sak att få en negativ rubrik på Facebook. Dagens nyheters rubrik är uppenbar: ”Facebook erbjuder reklam till ungdomar ”intresserade av alkohol”. Men hade desarmerats helt av tillägget: ”Kan och får bara användas av nykterhetsorganisationer”.

Det skriver också DN. Långt ner i texten. Men fortsätter sedan med ett stycke, som är både spekulativt och helt ovidkommande:
”Det är inte första gången Facebooks sätt att klassa sina användare väcker frågor. Redan 2016 framkom i att företag som annonserar om lediga bostäder kan utesluta afroamerikaner och amerikaner av asiatiskt eller latinamerikanskt ursprung. ’Tänk om’, skrev den nyhetssajten Propublica i sin granskning, ’tidningar erbjöd annonsörer möjlighet att bara annonsera i tidningar som går till vita läsare. Det är i allt väsenligt vad Facebook gör nu för tiden.’
Det fick flera organisationer att stämma Facebook, som i våras lovade att betala miljontals dollar och att 
vidta åtgärder för att stoppa diskriminering på plattformen.”

När vinkeln inte längre håller, lyfter DN helt enkelt in ett tidigare problem, som inte längre finns.

Så här blir det ofta journalistiska medier skriver om sociala medier. Lockelsen att svartmåla och misstänkliggöra är så stark att den trumfar varje försök att göra läsaren smartare.

Det har betydelse. Efter artikeln skriver Statens medieråds generaldirektör och ber vuxna skicka skärmdumpar om de ser alkoholannonser på deras barns konton. Det är inget fel i att be om det, men det görs utifrån den uppenbara andemeningen i DN:s artikel: Vi har hittat ett problem!
Trots att alla bevis man har, pekar på noll problem.

En nyhet hade varit att företag annonserat mot barn. Fram till dess är den enda nyhet vi har att Sverige har fått ett verktyg för att förstå hur populärt alkohol är bland unga.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Google support-sida

Google meddelade igår att de inte kommer öppna plånboken och betala medier för att visa ingresser och bilder i sökresultatet. Detta efter att en del av upphovsrättsdirektivet träder i kraft i Frankrike nästa vecka.
Men nu meddelar Google också att de gjort en lista över alla medier som kommer kommer uteslutas.

Det är artikel 15 (tidigare 11) i Upphovsrättsdirektivet som reglerar att om kommersiella sajter vill länka med ingresser eller bilder till nyhetsmedier, måste de betala. Googles svar på det har varit att böja sig, men inte på det sätt som medier hoppades. Istället väljer de att sluta länka medier med ingresser eller bilder, vilket fått Frankrikes regering att rasa.

Men nu meddelar Google att de gjort en lista över samtliga medier som kommer att beröras. På en svensköversatt support-sida skriver Google:

”Eftersom lagen inte innehåller någon förteckning över vilka publikationer som påverkas har Google varit tvungen att skapa en första lista med presspublikationer som vi identifierar som europeiska presspublikationer.”

Publicister kan själva logga in och kolla om de är berörda, och om de i så fall vill avsäga sig ersättningsanspråk och åter släppas in sökresultatet med ingress och bild. 

En källa med god insyn säger att Google under de närmaste dagarna kommer att skicka mejl till berörda svenska publicister och meddela att de berörs av förändringarna.

Varken Dagens nyheter eller Aftonbladet har nåtts av ett sådant meddelande, men den digitala tidningen Breakit har fått meddelandet.

–  Vi har fått mejl om det. Så ja, vi blockas nu i Frankrike, säger Olle Aronsson, medgrundare av Breakit, i en kommentar per mejl.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

En DN-krönika om trams

av Emanuel Karlsten den augusti 30, 2011

i Medier och internet

Det enda jag kan tänka på nu är mediehusens stängning av kommentarsfälten. Det gör mig så upprörd, så ledsen, så arg att jag på riktigt ligger vaken och tänker på det.

Det handlar inte om censur, det handlar inte om nätromantik, det handlar om hur mediehusen skopar ur stora delar av sin relevans genom att låtsas som att de – som Expressen beskrivit det – är offer för en ”omogen” nätkultur. Min sorg ligger inte hos människor som inte får kommentera, utan hos mediehus som har haft decennier av tid på sig och reagerar först när de står utan val.

Men om detta vill jag ännu varken skriva om eller kommentera mer än så. Två av de som gjort förändringar är mina uppdragsgivare och den tredje är min förra arbetsgivare och dessutom största konkurrent till en av mina nuvarande uppdragsgivare. Det är därför känsligt, jag behöver välja mina ord för att det varken ska avfärdas som partsinlaga, eller klumpig internkritik. För mig handlar det inte om något av det. Kort sagt är jag ändå tacksam för att jag känner större respekt och förståelse för min uppdragsgivares, Dagens nyheter och Aftonbladet, beslut än min förra arbetsgivares Expressen.

Och ska vi försöka se något positivt kan vi ändå säga att det är ett berömvärt första steg till något bättre. Egentligen efterlyser jag nog bara en större ödmjukhet kring historieskrivningen – ett erkännande om att man får den kommentarskultur man förtjänar.

Skit i det nu. Den här bloggposten skulle handla om dagens DN-krönika. Jag funderade ett tag på näthat, och även om jag ångrar det i dag tänkte jag att allt ändå är sagt, inget kan tillföras. Så jag skrev om trams istället:

Det låter kanske värre än vad det är, men det är en passning till kritikerna som avfärdar internet som dåligt, för att det innehåller så mkt trams. När det egentligen är just tramset som håller ihop oss. Och alltid har hållt ihop oss. Ett slag socialt kitt. Du läser krönikan här. Men eftersom det för tillfället inte går att kommentera på DN så kan du facebooka och twittra eller kommentera här nedan istället.

{ 17 kommentarer }

Sanningen bakom DN:s annonsmiss

av Emanuel Karlsten den augusti 25, 2011

i Medier och internet

Ja, det var väl en spännande rubrik. Men det handlar mest om att reda ut en kort grej om Twitters just nu mest delade bild. På ett uppslag i dagens DN. Här är bilden, till synes tagen av @reklamaren:

Det är såklart en väldigt, väldigt komisk sak. Man tar sig för pannan, dör lite.

Men sanningen är inte riktigt lika delikat. För slår man upp DN blir det tydligt att någon har photoshoppat ihop uppslagen. Kanske allra mest bara för att visa på sambanden.

Sanningen är att artikeln om Kamprads nazistsympatier är på sidan fyra och annonsen på sidan tre. Vilket iofs inte gör saken mycket mindre rolig. För först slår man upp följande uppslag och ser Ikeas garderob:

Och sedan vänder man blad och ser följande:

Det är såklart lätt hänt, två olika redigerare sitter och gör var sitt uppslag, omedvetna om annonsen på uppslaget innan. Men ändå: Så fantastiskt stor, skräckinjagande humor. Vi måste väl se det som det?

Uppdaterat: @pwolodarski, som är redaktör för uppslagen, twittrar om misstaget:

{ 5 kommentarer }

Om höstens storslagna planer och hemliga möten

av Emanuel Karlsten den augusti 22, 2011

i Medier och internet

Här ska ni få en metabloggpost. Jag skriver om Resumé som skriver om att jag twittrade om att jag har ett hemligt möte som inte var särskilt hemligt utan en drift med det hemliga hemlighetsmakeriet inför höstens hemliga uppstarter.

Vilket i sin tur fick mina (faktiskt!) hemliga uppdragsgivare att ringa upp och med andan i halsen undra vad som var på gång.

Ibland måste man älska mediebranschen, den ankdamm den är. Inte alls särskilt annorlunda från den kyrkvärld jag är uppväxt i, men mycket bredare genomslag. En konstig värld.

Jag besväras på riktigt av allt hemlighetsmakeri. Vill stå och ropa från hustaken så fort någon har ringt och föreslagit eller ens funderat på samarbete. Twittra och skrika ”XX HAR RINGT! JAG DÖR I HYBRIS”. Istället är det, hemliga mejl, sms, och möten där man lutar sig över bord och viskar. Vilket också är kul, men inte alls på det där fnittriga sättet.

Så jag gjorde i veckan en grej av det där. Inte minst i dag. Om hur jag var och fotograferades för en hemlig grej, gick på hemliga möten och viskade. Och Resumé upptäckte att jag avslöjade min geografiska position och – enligt en medielogik jag älskar – BUSTED!

Det är roligt. Framförallt väldigt piggt av Resumé! En klackspark om hetsen kring höstens hemliga uppstartsmöten.

Men vill ni veta om hösten? Sure. Låt oss prata om den i allra mest möjliga och löjliga ordalag:

Jag kommer att ha två fasta uppdrag under hösten. Dels fortsätter jag skriva krönikor i DN på tisdagar och sedan är det klart, så när som på signaturen, med en annan uppdragsgivare. Det är ett längre uppdrag och kommer att handla om att skriva och analyser. Allt detta kommer vara öppet att läsa och följa.

Närmast ligger också ett större kortare projekt som kommer sluka nästan all min tid i början av hösten. Det kommer bli storslaget, vackert och innovativt och du kommer att märka av det. Detta projektet offentliggörs på torsdag.

Hösten får därmed en hektisk start, men jag kommer ändå att spränga in olika föreläsnings-, utbildnings- och konsultuppdrag hos mediehus, företag och personer. För övrigt tvingades jag i dag till sist tacka nej till den talarinbjudan som kom från Indien. Det gick inte att hitta en flygbiljett som garanterat kunde ta mig till Sverige t/r under 48h – vilket var en förutsättning för att det skulle fungera för min andra uppdragsgivare under tiden. Istället ser det ut att bli en Indienresa för ett mediehus i oktober, som vill ha socialamedier-tränare. Knasig grej, men mest – JAG VILL GLÄDJESKRIKA OM DET FRÅN HUSTAKEN!

Den stora höstgrejen handlar dock om något helt annat och något som hela jag bubblar av och om. Ett privat initiativ utanför alla mediehus, utanför allt det etablerade. Dess perspektiv kommer att ruska om branschen.

Vi kallar det ”Den där nya grejen” och gruppen träffas nu med jämna mellanrum för att bygga upp, slipa och skapa det nya. Det är ambitiöst och så nytt i själen, grunden och idén att det gör lite ont av förväntan.

Med i gruppen finns de personer i Sverige jag tycker skulle vara allra mest spännande att jobba med. Några känner du, andra känner du inte. Men vad det resulterar i kommer säkert att påverka dig.

Ah, jag har lovat att inte skriva mer. Men jag dör av spänning.

10 oktober öppnar vi dörrarna. Inte med dunder och brak, utan med djup ödmjukhet över att vi vet att vi inte vet – och kommer göra världens bästa utifrån det.

Ok. Nog med hemlighetsmakeri. Vi hörs i veckan. Vi har ju massor av premiärer att se fram emot!

{ 13 kommentarer }