sommar

Jag är en ganska lättpåverkad typ. Jag insåg det häromdagen när jag tydligen drabbats av någon typ av faiblesse för de töntiga små passväskorna i läder folk bär runt halsen. Jag besväras mycket av detta. Analyserar det, försöker förstå dess orsak.

Jag gissar att det handlar om att jag ser dem överallt. I varje hörn, varje sammanhang, snart sagt varje samhällsklass. I hipsterstockholm bärs de överallt. De var säkert heta redan förra sommaren, men precis som med Rayban-bågarna så är det först i år det blivit folkliga.

Tydligen har min sin mobiltelefon där. Ibland också pengar. Den officiella ursäkten är att man inte ska få ”mobilmärke” på jeansen. Well..

När jag till sist såg bilden till höger från Putte Nelsons sommarblogg blev nyfikenheten för stor.

Jag twittrade om saken. Dels för att förstå trenden, dels för att veta vad fickan kallades, dels för att fatta var det kommer från.

Förslagen på namn finns alla i rubriken. Tror @medinjonas kom på det fantastiska ”Bröstpung”. Mest intressant var det att spåra ursprungsmakaren för trenden. Twitter menar att han är svensk. Hänvisar till Facebooksidan för bröstpungen (som fått ett mer internationellt namn). Men flest spår går till Musse Hasselvall. @jacoblapidus såg en på honom redan 2008 när han tog emot pris för årets bäst klädda programledare.

Några googlingar senare kommer vi fram till att det är tidigare än så. Redan 2006 tog Cafés moderedaktör den här bilden på Musse.

Fem år sedan! Bröstpungen ser här ut att vara ganska nyinköpt. Använd en sommar, kanske? När vi spårar honom ett år senare har väskan fått ny, sliten nyans (bild till höger)

Och så där håller det på. Musse har slitit år efter år med sin bröstpung och kan i år, äntligen skörda framgång när hela Sverige går med bröstpungar på bröstet.

Vad händer då?

Musse tar av sig bröstpungen.

Jaja. Nu vet ni. Bakgrunden, berättelsen och namnet.

Bröstpung. Kom ihåg var ni läste det först. Eller sist.

{ 4 kommentarer }

Några korta saker som jag tänker på

av Emanuel Karlsten den juni 7, 2011

i Personligt

Mina länkar, de där korta med rubriker, fungerar inte. Eller de fungerar, men inte den plugin som jag använder för att automatiskt få ut de på bloggen. Min adress till Google shared items vill helt enkelt inte fästa där den ska. Det här låter som mumbojumbo för er, men det största problemet är att det gör det för mig också.

Så tills någon förbarmar sig över mig får jag skriva såhär istället. Men då orkar jag inte länka och hålla på.

Jag har köpt nya solbrillor i dag. Eller nya. De är exakt likadana som de jag köpte för två veckor sedan. Men som jag sumpade så snart det är mörkt. Dagen någon säljer en billig gps-klisterlapp att fästa på glasögonen är jag första köparen. Hursomhelst. Martin – som är fotograf och inte postar sina foton någon annanstans än på Facebook och därför inte får någon länk och därmed inte heller några nya kunder – la upp ett foto på dem i dag där jag såg så hipster ut. Jag har aldrig sett hipster ut förut. Men det såg så charmigt ut att jag var tvungen att köpa nya likadana i dag.

Jag har också köpt tygfärgsblåa byxor. Det känns vilt.

Det var en bra helg. Jag vilade, men vill vila i tusen dagar till. Göra saker som faller mig in. Men istället jobbar jag.

Fortfarande på Aftonbladet. Jobbar, alltså. Inhyrd, förlängd efterhand eftersom de behöver någon som kan ta hand om efterarbetet av Skolgranskning. Det är glatt för det innebär att jag kan ta lång semester när det är klart. Det är jobbigt eftersom jag redan bokat in flera andra uppdrag som är ganska tidskrävande. Vilket innebär mer arbete. Aftonbladet på dagen, de andra uppdragsgivarna på kvällen. Jag intalar mig att det är tillfälligt. Och det är fortfarande väldigt stimulerande att vara så tydligt efterfrågad. Att vara dyr, så att timmarna tas tillvara på. Att övriga timmar får göras hur man vill med.

Det är sommar också! Jag har inga shorts, för det har jag lärt mig att man inte får ha när man är på stan. Att man då på sin höjd viker upp sina byxor. Eller köper tunnare byxor. De nya tygfärgsblåa.

Det är också uppenbart att vi är i gymfolkets tid. Det är under de kommande två månaderna gymfolket cashar in på alla de gånger vi övriga skrattat och tagit ytterligare en näve ostbågar. Även om vi övriga borde leda poängställningen med ungefär 10 mot 2 kan jag inte låta bli att känna att jag förlorat. Var ostbågenävarna värt att inte få flexa magmusklerna?

Å andra sidan har jag inte haft magmuskler att flexa med sedan jag var åtta år och hade mowgli-kropp.

Mina nya solglasögon får kompensera saken.

{ 7 kommentarer }