sven otto littorin

I dag har nätsnackisen varit att Sven Otto Littorin har vunnit resebyrån Vings tävling. I något som kan liknas en novell har han beskrivit sitt drömresemål, ”magiska mellanöstern”.

Det finns bara en Sven Otto Littorin i Sverige (och han stavar just utan bindestreck) och med utgångspunkten att det är en före detta arbetsmarknadsminister som tidigare gått under jorden, men nu skickar in novelltävlingsbidrag till Ving blir det på väldigt många sätt ofrivillig komik.

Men är det verkligen en före detta minister som skulle delta i det här?

Jag ringde upp Ving. De menar att de inte har verifierat att deltagaren verkligen är Littorin, de har bara gått på hans mejladress. ”Men är det fd ministern är det såklart väldigt roligt”. Sedan lägger presstjänsten oprovocerat ut texten om hur värd bidraget var vinsten. Vilket förstås först i kontexten att SvD har ringt och ställt frågor om de gett honom bidraget för att han är fd minister.

Först senare i veckan kommer Ving kontakta Littorin för att föra över de 15 000 som han vann. Det är också först då de kommer kräva någon form av bekräfltese på hans identitet.

Tills dess antar jag att vi får sväva i någon slags ovisshet om någon använt Littorins namn när de mejlat in sitt bidrag. Eller om Littorin numera tillbringar sin tid med att skicka bidrag till Ving och detta bara var en mishap i planeringen – att hans första publika framträdande sedan avhoppet skulle bli en resenovell.

Så var det med det.

{ 3 kommentarer }

Nu har Almedalsveckan börjat! Jag gjorde premiär med att delta i Godmorgon Almedalen, Joakim Jardenbergs och Brit Stakstons egen ytterst ambitiösa webbtv-show varje Almedalsmorgon. Det är ett ganska intressant fenomen. De vill själva värja sig från att vara eller göra anspråk på att vara journalister. Att de bara är folk med frågor. Men så är det såklart inte. Varken att de bara är folk med frågor eller att de inte är journalister. De må sakna erfarenheten och utbildningen som journalister, men de försöker göra samma research och ställa samma frågor som journalister. Och givetvis finns det också en agenda, medveten eller omedveten, att föra de frågor som man själv tycker är intressant eller tycker behöver fokus, på tapeten.

Jag tycker inte det är något fel i det, snarare väldigt smart!

Här kan du se mitt deltagande, ungefär 28 minuter in i sändningen. Jag pratar om Skolgranskningen och hur vi gjorde journalistik tillsammans med läsarna. Ett bra samtal, tycker jag (och angående ”killen med håret”, kommer det härifrån) (foto, höger, @ danehav )

(mobillänk till sändningen)
Nu ska jag ut och hämta både mitt presspass och bloggarpass. Vi ses i vimlet!
Här är dagens länkar sålänge:

  1. Reinfeldts presschef: Vi kände inte till någonting | Nyheter | Aftonbladet
  2. – Aftonbladet gör i dag uppföljning på sin Littorin-grej. Och precis som Aftonbladet själva skriver så visste Reinfeldt såklart om hans sexhattande när han avgick. Det säger både Aftonbladets källor och inte minst den artikel som @niklassvensson skrev och @expressen gjorde löp på för ett år sedan: http://www.expressen.se/Nyheter/val2010/1.2060129/sven-otto-littorin-jag-har-aldrig-betalat-for-sex
    Märklig sak detta.

    För övrigt är det inte sant att Aftonbladets grej inte fått något eko på sin story. Svd gjorde egen grej igår http://www.svd.se/nyheter/inrikes/littorin-sexchattade_6290556.svd och TT har skickat telegram vilket innebär att Sveriges alla lokaltidningar åtminstone haft möjligheten att publicera. Som GP: http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.666385-aftonbladet-littorin-sexchattade

  3. S04E08: Klippet som alla trodde var fejk | SCHULMAN SHOW | Nöjesbladet | Webbtv | Aftonbladet
  4. – Ok, på riktigt. Skulle det här gamla youtubeklippet faktiskt vara sant? I så fall är det en fenomenal sågning från Ekdahl.

  5. Täcknamnet: Mrfeelgood6 | Nyheter | Aftonbladet
  6. – I nätnördsvängen var den stora snackisen igår hur Aftonbladet fick tag på en skärmdump INIFRÅN Littorins alias ”Dangerzone2010”:s mejl. Detta trots att Aftonbladet menar att kontot raderades strax efter Littorins avgång.
    I Flashback finns dessutom trådar daterade från 2010 där folk menar att de kunnat se Dangerzones konto upp till oktober. Det finns många märkligheter här som, med foliehatten på, skapar konspirationer hit och dit.
    Mest av allt skulle man önska att Aftonbladet kunde vara transparenta med de här delarna också. (och ytterligare: Hur kunde de veta att ”Idas” mejl studsade, om de – som de påstår – aldrig var i kontakt med henne, eller hade tillgång till Dangerzones mejlkonto under tiden Littorin var aktiv? Äh, jag lägger ifrån mig foliehatten nu. Man mår inte bra av att läsa Flashback.)

  7. Rånad rånade rånare – Malmö – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt
  8. – Fantastiskt. Inte så mycket storyn i sig – som förvisso också är rolig – utan rubriken. Rubriken!

  9. 20 000 tweets – vad har de gett mig?
  10. – @johanhedberg är Sveriges mest spännande PR-konsult inom sociala medier just nu. Att förstå honom verkar vara omöjligt, men att läsa honom är ett måste.

  11. den här annonsen kan inte vara det bästa valet att placera in… on Twitpic
  12. – Intill Aftonbladets artiklar om faran med att chatta med okända tjejer är en annons för…att chatta med okända tjejer. Kolla skärmdumpen som hann tas innan annonsen plockades bort.

  13. Iron Maiden Tagorama // GP.SE in cooperation with FanTag.eu
  14. – Men hur roligt var inte det här? Har helt missat FanTag förut. Tydligen en tjänst man kan använda för att facebooktagga sig på ett helt vanligt foto. Så smart använt av GP här, från ett foto på publiken under en Iron Maiden-konsert i Göteborg. Skriv upp och använd!

  15. Jakten på ett svar | Nyheter | Aftonbladet
  16. – Så publicerade då Aftonbladet det ”lite annorlunda” reportaget som Jan Helin aviserade om. Dock en dag för tidigt. Det ger så klart grund för spekulationer. Pressades de hårt av mejl, tweets och bloggar som ifrågasatte den nya publiceringen? Ville de ge en kontext till varför den sker nu? Inte omöjligt. Men för mig blir den nya publiceringen ännu märkligare i ljuset av det här ”självkritiska” reportaget.
    Genom den nya texten blir det istället uppenbart att publicering är att se som ett slags försvar, en förklaring till varför man skrev första gången. Att, ett år senare, försöka göra rätt för det haveri till publicering som det första var. Det som den nya, självrannsakande texten gör är att väcka liv i gamla minnen hos sina läsare. Som om tf chefredaktör Lena Melins inledande superfadäs när hon förklarade att hon aldrig skulle publicera uppgifter om en minister utan hans kommentar – men tre dagar senare gjorde det ändå. Känslan är att beslutet var lika dåligt då, som nu. Uppförsbacke, minst sagt.

{ 2 kommentarer }

Nu har jag läst allt i Aftonbladet stora avslöjande om den förre arbetsmarknadsministern [[Sven-Otto Littorin]]. Det handlar om att han har sexchattat väldigt mycket. Ibland med människor som utgett för någon de inte är.  Allt kokar egentligen ner till följande, som chefredaktör Jan Helin skriver:
Aftonbladets research visar att Littorin medgav för statsministerns närmsta man, natten innan han avgick, att han ägnat sig åt sexkontakter på nätet. Ett uppenbart högriskbeteende.

Verkligen? Är det ett högriskbeteende att sexchatta? Ens när det är med människor som vill en illa? Moraliskt förkastligt, sure. Äckligt beteende, visst. Men högriskbeteende?

Det Aftonbladet gör är att, ett år efter att en minister avgår, begå karaktärsmord på en person som inte längre är offentlig. På en person som medvetet – säkert med allt det här i åtanke – dragit sig undan för att slippa bli uthängd under allmänintressets flagg.
En sådan har Aftonbladet ändå hittat genom att mena att sexchattandet handlar om ett högriskbeteende. Men inte för Littorin – det hade inte varit tillräckligt för publicering – utan för svenska staten.

Hela granskningen bygger på att man måste berätta de komprometterande detaljerna om Littorins sexliv, för att förklara hur rikets säkerhet varit i gungning.

Det är svårt, nästan omöjligt, att inte känna att det är ett konstruerat motiv för att kunna göra något av de  uppgifter som landat i knät.

Aftonbladet gjorde flera misstag när de förra sommaren publicerade uppgifterna om Littorin. [[Jan Helin]] erkänner flera av dem och aviserar ett spännande reportage imorgon där flera av dem kommer tas upp. Det här avslöjandet kan (och försöker) så klart vara en upprättelse. Men har man hamnat i samma fälla igen?

Klart är att Littorin utsatt sig för en situation som kunde ha lett till utpressning i sitt privatliv. Han har både barn, exfru och flickvän. Men på vilket sätt borde regeringen agerat om de hade fått reda på att Littorin var otrogen på nätet? På vilket sätt borde SÄPO agerat om de hade fått reda på att Littorin sexchattade i sammanhang där man inte vet vem som är bakom [[avataren]]?

På vilket sätt kan rikets säkerhet drabbas av saken? Vad skulle kunna ha blivit den värsta konsekvensen?

Att Littorin fick avgå? För visst hade han hellre gjort det än att lämna ut några av rikets dokument?

Att Littorin fått betala svarta pengar till någon sexchattande snubbe? Riskerar det rikets säkerhet?

Eller handlar det om att det är internet och att då finns det så många nya variablar, så många ”tänk om”? För var går annars gränsen? Ska vi förbjuda ministrar att prata med alla som Säpo inte godkänt – även utanför internet? Eller är det bara på internet som vi måste utgå från att det finns en skummis bakom varje profilbild?

Det kan hända att det finns väldigt legitima skäl till publiceringen som jag behöver hjälp att förstå. Men jag får allra mest en känsla av att det handlar om att peka ut någons moraliskt förkastliga liv.

Det är alltid lätt att kasta den första stenen. Särskilt när man kan skylla på att man egentligen siktade på något annat.

{ 16 kommentarer }