USA

För två år sedan skrev jag om den tvååring som spelade predikant spreds på Youtube:

”Ett videoklipp jag hittade för några veckor har förföljt mig i mina tankar. Jag kan liksom inte släppa det. Det är en kanske två år gammalt barn som fått plats på scen i en karismatisk kyrka i USA(?). Barnet har fått en mick och härmar hur pastorn brukar låta och prata när han går över scenen. Det är medvetet och förvånansvärt närvarande barn som helt obehindrat agerar exakt likadant.

Och jag kan inte avgöra om det är hemskt och sjukt eller bara en söt liten grej som barn kan göra.”

Jag vet inte om jag var riktigt osäker på hur jag kände för det, eller bara inte orkade med ytterligare en storm på Dagen. Men när följande klipp nu cirkulerar på familjen – där barnet visar sig vara son till pastorn i försmalingen – som nu stolt visar upp hur barnet fostrats vidare och nu, fyra år gammal, fortfarande predikar.

Ja, då blir det alldeles uppenbart, upprörande, sjukt och hemskt. HUR och VARFÖR vill en far och pastor göra så här mot sin son?

{ 6 kommentarer }

Första dagen på egna ben

av Emanuel Karlsten den april 1, 2011

i Mellansnack

Vilken märklig första dag det blev! Inte alls som jag hade tänkt. Gick upp tidigare än vanligt, jag som trodde jag skulle ta sovmorgon. Tillbringade sedan halva dagen med att surfa runt på tidningssajter för att ringa in aprilskämt. Jag vet, en märklig fascination för det där, men jag älskar det. Har gjort liknande listor de senaste åren och det är en slags enande sak. Vi skrockar, pekar och tipsar för att hitta de bästa. Överlag kan man väl säga att det var lite småskralt i år? Ingen dundersuccé.

 

Märkligast var kanske tjänsten Flickrs skämt som tyckte det var kul att lägga till ett ”e” i loggan. Fattar inte grejen? Missuppfattningskomik?

Eller Youtubes. En ”anno”-logga med grammofon, som att de skapats 1911. 100 år för ungt. Även här måste det vara nåt jag inte fattat?

Hursomhelst.

Eftermiddagen tillbringades på Amerikanska ambassaden med ett ”rundabordssamtal” om freedom of speech och internet. Det var kanske inte det mest fruktbärande jag gjort, men kul upplevelse! Egentligen tror jag det var lika mycket på grund av det senare som man anordnade mötet. Få lära känna folk som tycker sånt är spännande och kul. Själv tycker jag det är kul att vara på ambassaden. Den nya ambassadören (som också var med på mötet) verkar göra det lite roligare. I somras var jag där på en stor fest på deras bakgård där de hade lånat in band i hattar som spelade och marscherade. En influgen kör som sjöng nationalsången och så fyra matstationer där ”klassisk amerikansk mat” serverades. Nachos, korv, och McDonalds. Och Ben n Jerrys!
I dag fick vi se deras matsal. Omgjord helt till en klassiska amerikansk Diner. Rött och vitt och de konstiga sofforna osv. Otroligt imponerande. Hade jag varit ambassadör hade jag gjort exakt samma sak.

Mest spännande var nog ändå mitt första ”förutsättningslösa möte”, som ser ut att leda till att jag får min första kund. En stor kund, i så fall. Det kan bli banbrytande. På riktigt. Åtminstone låter det så på pappret. Lita på att jag återkommer om det.

Och bostadsjakten! Tro inte att jag glömt den. Det har bara varit alldeles för mycket den senaste tiden. Men jakten pågår, och den kommer trappas upp. Jag lovar!

{ 0 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat 19jan

av Emanuel Karlsten den januari 19, 2010

i Länkkommentarer

{ 4 kommentarer }