Ska vi starta en alternativ frilansrekommendation?

av Emanuel Karlsten den maj 10, 2011

i journalistik

@JanGradvall twittrade i dag om det märkliga i att frilansar tar betalt för text, men sällan om de medverkar i tv eller radio.

”Öppet brev till alla frilansare: Tacka aldrig, aldrig mer ja till att medverka i radio och tv utan ersättning”

Jag talade vidare med Gradvall om saken, försökte få grepp om när det är lämpligt att begära ersättning. När man är inringd som expert? När man är med i panel? När man intervjuas? Det är en djungel om när och vad som gäller, men ingen tar tag i frågan. Allra minst facket, som i stället tror att man löser betalfrågan genom att sätta upp straffavgifter om ens prat också går ut på nätet.

Egentligen saknar vi en riktig och relevant frilansrekommendation. Allra mest nu när journalisten har blivit så flerkanalig. Inte bara producerar hon innehåll, utan allt oftare också föreläser, debatterar och hyrs som moderator.

Vad kan man förväntas ta betalt? Den lilla erfarenheten jag har samlat på mig hade varit guld att veta för två år sedan. Hur olika företag har olika förutsättingar att betala. Var man ska sätta sina gränser och när/hur man ska inse sitt värde.

Idén föddes och jag vill gärna testa den på er: Borde vi skapa en alternativ frilansrekommendation?

Den kan vara lika statisk som den facket har gjort, men ta hänsyn till att journalisten i dag är mer än bara innehållsproducent. Ge exempel och tydligare förslag på vad man kan ta betalt och hur olika det är. Eller så kan delar av den vara dynamisk, där man som journalist kan skicka upp uppgifter om vad man fick betalt för sin krönika, reportage, radiopanelmedverkan eller liknande. För att skapa ett snitt och måttstock om vad man får i dag och vad man borde begära.

Målet är att få rimligt betalt för frilansjournalistens arbete. Pengar finns. De stora medieaktörerna – nästan alla – gjorde vinster på hundratals miljoner förra året. Men om journalisten ska få bättre betalt för sin kompetens och arbete bör det sättas upp rekommendationer som tar hänsyn till den verklighet vi är i och lever just nu.

Journalistkåren behöver självförtroende, men också riktlinjer som inte är hittepåsiffror. Tänk om vi kunde skapa något som ger både och.

Previous post:

Next post: