Tysklands förslag: Memes får vara max 128x128px – och tre sekunder långa

av Emanuel Karlsten den januari 20, 2020

i Copyrightdirektivet

Tyskland vill att länkar och utdrag från medier bara får innehålla bilder som är max 128×128 pixlar stora – och videoklipp som är inte är mer än 3 sekunder långa. 
Det framgår när landets myndighet publicerat ett första utkast på lagförslag för hur Tyskland ska implementera delar upphovsrättsdirektivet.

I förslaget, som berör artiklarna 3-7, 15 and 16 (det vill säga, inte det kontroversiella “internetfiltret”) går igenom vilka rättigheter medier föreslås få på internet. I sektion 87g går man i detalj igenom vad sajter tillåts använda från en nyhetsartikel.

Detta får internetsajter visa från nyhetsmedier:

  • ”Enstaka ord eller väldigt korta utdrag” från en rubrik.
    Här tydliggörs inte vad detta exakt innebär, hur många ord det handlar om, men det tydliggörs åtminstone att privatpersoner med fritidsbloggar inte berörs av inskränkningen. Utöver rubrik gäller ”enstaka ord och väldigt korta utdrag även artikeltexten.
  • ”En liten förhandsgranskande bild med upplösning på 128 gånger 128 pixlar”
  • En bildsekvens som är max 3 sekunder

De två sista punkterna är särskilt anmärkningsvärda. Dels för att det tillåter kommersiella sajter att fritt använda nyhetsredaktioners bilder för att göra till exempel memes – men väldigt begränsat.

Det är tillexempel inte tillåtet att använda den här bilden, eftersom den är för stor.

Stefan Löfven Statsministern GIF from Stefanlöfven GIFs

Inte heller skulle det vara tillåtet för Politism att posta den här bilden, eftersom den är ungefär tre gånger för stor.

Den här bilden börjar närma sig i storlek – men då är den istället för lång! Kom ihåg: Max tre sekunder!

Och här, där Jimmie Åkesson är så glad, den är inom rätt gräns – på ena ledden. På andra är den alldeles för stor.

Istället behöver vi komma ner hit, för att vara inom den tillåtna gränsen. I Tyskland.

Detta blir maximal, tillåten storlek på ett nytt, tyskt internet, om utkastet står sig.

Utkastet går nu på remiss fram till 31 januari.

Under tiden har Frankrike och Nederländerna, som enda andra länder, tagit fram (och implementerat) delar av upphovsrättsdirektivet.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

Dråpslag för publicister efter Upphovsrättsdirektivet – Google vägrar betala ”länklicens”

{ 0 kommentarer }

Så tycker de svenska företagen om ”länklicens”

av Emanuel Karlsten den december 30, 2019

i Copyrightdirektivet,Medier och internet

Google har gjort tester som visar på katastrofresultat för tidningar – men svenska medier är förvånansvärt kortfattade. Det framgår efter en genomgång av de svenska organisationernas inskickade kommentarer om ”länklicensen”, artikel 15 i det kommande upphovsrättsdirektivet.
Jag har läst samtliga handlingar som skickats in till Sveriges regeringskansli – här är en sammanfattning.

Om två år ska den svenska versionen av upphovsrättsdirektivet vara klar. Som förberedelse har justitiedepartementet satt samman en stor referensgrupp. Här representerar Google och Facebook, men också organisationer som STIM, Tidningsutgivarna och Bonnier. Det är en stor grupp och för att göra arbetet hanterligt har samtliga medlemmar ombetts skicka in sina kommentarer skriftligt.

Jag har gått igenom samtliga inskickade kommentarer. Sammanfattningsvis finns olika ambitionsnivåer. Möjligtvis handlar det om resurser, men medan Google skickade in 20 sidors kommentarer bara på artikel 15 (länklicens), skickade motparten Tidningsutgivarna in två sidor. Det är svårt att inte också dra slutsatsen att det handlar om engagemang? Redan förra året var frågan klar: Vill någon i Sverige verkligen ha länklicens? Det vill säga: Vill verkligen svenska medier att Google ska betala dem, för att nyheter ska synas i sökresultat?

För i korthet handlar artikel 15 om detta: Den som vill länka tidningsartiklar och använda en förhandsvisning från artikeln, rubrik, ingress och bild, ska betala för detta.

I Frankrike har det redan blivit lag och Google har förklarat att de kommer ta bort alla förhandsvisningar för medier som kräver betalt, vilket gjort att Frankrikes regering rasat.

Så hur resonerar nu svenska parter?

Google är de som har skrivit längst. De gör inledningsvis en uträkning som visar att Google skickar 3 000 besök till nyhetssajter i EU – per sekund. De hänvisar också till en extern rapport som menar att nyhetssajter tjänar i snitt en halv krona per besök. Ett rejält saltad uträkning?

Google hänvisar också till den liknande lag som tidigare införts i Spanien, där Google slutade hänvisa till medier, och de förluster som det medförde. Men det mest spännande delen är Googles redogörelse för ett helt färskt test:

”Tidigare under år 2019 genomförde Google ett experiment inom EU för att förstå effekten av upphovsrättsdirektivet med förutsättningen att endast URL:er kunde visas, mycket korta fragment av rubriker och utan några bilder att titta på i förhand. Alla versioner av experimentet resulterade i betydande trafikförlust till nyhetsutgivare. Till och med en begränsad version av experimentet (där visades publiceringstitel, URL och tumnagelbilder för video) ledde till en 45% minskning av trafiken till nyhetsutgivarnas hemsidor. Det visade sig att många användare i stället vände sig till webbplatser som inte är nyhetssidor, sociala medier och onlinetjänster för videor. Även sökningarna på Googles sökmotor ökade när användare sökte alternativa sätt att hitta relevant information.”

Övriga delar av Googles kommentarer handlar om detaljer i hur Sverige och EU ska avgöra vad som är ”mycket korta utdrag”, vilket fortfarande ska tillåtas. Länkar kommer tillåtas vara gratis, även om URL:en innehåller en upphovsrättsskyddad mening (tex rubrik), varför Google också försöker göra en poäng av att en bild kan vara en länk, och därför vill pröva om bilden på samma sätt kan vara undantagen.

Det finns även andra undantag i direktivet som Google understryker är viktiga att hålla koll på. Att även om medier kan skydda sitt innehåll och formuleringar från att synas hos Google, får de inte ha patent på fakta.

 ”Artikel 15 undantar även rena fakta från omfattningen av utgivarnas rättigheter av det viktiga skälet att ingen ska förbjudas att dela, diskutera eller vidare rapportera om faktiska frågor. Det är lika viktigt att se till att den första utgivaren som beskriver vissa fakta inte kan hindra andra från att använda dessa genom att göra anspråk på äganderätt till de ord som är nödvändiga eller sedvanliga för att uttrycka nämnda fakta.11 För att undvika tvetydighet bör införlivandet klargöra att undantaget för rena fakta sträcker sig till de grundläggande formerna igenom vilka dessa fakta uttrycks.”

Svensk biblioteksförening är inne på samma sak i sin kommentar. De påminner om att vetenskapliga artiklar är undantagna från länklicensen och hur viktigt det är att fakta måste få vara fritt öppet, för alla. Detta också för att vetenskapsartiklar inte är annonsfinansierade, utan bygger oftare på prenumerationer.

Wikimedia är de som är tydligast kritiska i sin text. De hänvisar till den franska situationen som bevis på att artikel 15 redan blivit kontraproduktivt.
De fokuserar mycket på hur regeringen borde tolka längden på de länkar som ska tillåtas, i direktivet formulerat som ”mycket korta utdrag”. Wikimedia argumenterar att direktivet inte anger om det innebär text, och varför också tumnaglar av bild skulle kunna räknas därtill. De ger också ett förslag på att ”mycket korta utdrag” ska vara minst 240 tecken långt.

Tidningsutgivarna, som är paraplyorganisationen för svenska tidningar, har skrivit två sidors kommentar. Det är tveklöst så att de tycker att länklicensen är viktig och vill stå upp för den, men inledningsvis gör de också en historiebeskrivning där de menar att ”de globala plattformsföretagen på ett otillbörligt sätt tillåtits utnyttja och också tjänat pengar på deras investeringar”.
Hur det har varit historiskt otillbörligt framgår inte och är anmärkningsvärt, eftersom det alltid varit enkelt för svenska medier att ta bort sitt innehåll från till exempel Google, genom filen ”robots.txt”.

Tidningsutgivarna hänvisar i övrigt till EU-kommissionens arbete som viktigare än det svenska. Att det är på central nivå flera detaljfrågor behöver avgöras, inte i svenska. Därför avstår de eller svarar de kort på flera frågor. De markerar dock mot idén att Google skulle kunna klassa en länk som en bild, och därmed runda regelverket om vad som är klassat som ett upphovsrättsbrott. ”Bilder är alltid upphovsrättsligt skyddade och kan aldrig anses vara undantagna rätten enligt direktivet. Detta oavsett om det handlar om en så kallad tumnagelbild eller en större bild”.

Journalistförbundet (SJF) skriver längre, men även de hänvisar till kommissionens arbete som viktigare än det svenska. De understryker dock vikten av att även tv-medier omfattas av länklicensen, även deras verk behöver skyddas, något som SJF uppfattat hamnat i skymundan.

Bonnier News, med flera av Sveriges största dags- och kvällstidningar i portföljen, skriver i en osignerad kommentar att det är viktigt att det i de svenska skrivelserna görs tydligt vilka publikationer som kan hävda sig mot till exempel Google. Det är rimligt att anta en skrivelse som ”utgivare av presspublikation” inte kommer vara särskilt begriplig om några år.
De påpekar också att det blir viktigt att särskilt nämna bilder i svenska lagstiftningen, så att det får ett särskilt skydd.
Bonnier har i övrigt inga särskilda synpunkter, utan menar att de håller med departementet om att det finns många frågor att utreda.

Justitiedepartementet kommer nu att göra en sammanfattning av de inskickade kommentarerna.

Denna blogg återkommer med en sammanfattning av parternas kommentarer till artikel 17, det så kallade ”internetfiltret”.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Är det ett problem att Facebook låter annonsörer se vilka barn som är intresserade av alkohol?

av Emanuel Karlsten den december 28, 2019

i Granskning,Medier och internet

DN skriver idag om att Facebooks annonsverktyg visar hur många barn i Sverige som är intresserade av alkohol. Vilket också möjliggör annonser till dessa.
Exakt den vinkeln fick jag skickad till mig av en lobbyorganisation för en månad sedan. Jag valde att inte skriva, eftersom här fanns det ingen story.
Nu ångrar jag mig.
För hur många läser mer än Dagens nyheters rubrik?

Jag finansieras av ett hundratal läsare varje månad. De gör det mot löfte att granska hur internet behandlas av politiker, men också hur nätjättar behandlar individer. Det senare har fått mindre fokus i det jag skrivit, varför jag ständigt är på jakt efter fler sådana vinklar. När jag fick tips av en lobbyorganisation om att Facebooks annonsverktyg visade hur man kunde annonsera till barn, kändes artikeln given. Spel om pengar och alkohol – till barn? Hur kunde Facebook gör så.

Jag fick intervju med Facebook, gjorde den – men släppte det. Här fanns ingen story. Eller den fanns, men den hade oundvikligen blivit alarmistisk. Att skriva, hade skapat ett problem som egentligen inte fanns.

För såhär är det:
Facebook kartlägger varje användare utifrån en rad parametrar. Vad du gillar, pratar om och besökt. Du kan se hur Facebook bedömer dig på en särskild sida. Facebook gör det för att annonsörer ska kunna nå en så exakt publik som möjligt, med sina budskap.
Utifrån detta kan annonsörer välja en målgrupp. Som till exempel hur många barn som är intresserade av alkohol:

Det blir en grupp på 70 000. När jag gjorde sökningen innan jul var den högre, 81 000. DN verkar gjort sin sökning då också.

Är inte det här ett problem? Jo, det verkar så. Men problemet är inte att vi ser vilka barn som är intresserade av alkohol, utan om gruppen verkligen exponerats för reklam för alkoholhaltiga drycker. Och något sådant exempel finns inte.

Så varför har Facebook ens den möjligheten?
För att det finns andra intressen än strikt kommersiella.

Facebook exemplifierar med en kampanj som nyss avslutades i Danmark, där en organisation, likt svenska ”No smoking generation”, ville nå unga i som var i farozonen för att börja röka. Facebooks annonsverktyg var perfekt. Samma sak skulle en nykterhetsorganisation göra i Sverige, med hjälp av verktyget.

Så finns det inte en dubbelmoral i att Facebook kartlägger vissa olagliga beteenden, men inte andra? De tillåter till exempel inte att kartlägga vapenintreserade barn eller vilka som är intresserade av nazism eller terrorism.
Jo, och här finns möjligtvis en mer intressant vinkel.
Och det är möjligtvis här jag ångrar mig. Att jag borde valt den vägen.

Mitt problem var att det kändes opportunt.

För just nu är det världens enklaste sak att få en negativ rubrik på Facebook. Dagens nyheters rubrik är uppenbar: ”Facebook erbjuder reklam till ungdomar ”intresserade av alkohol”. Men hade desarmerats helt av tillägget: ”Kan och får bara användas av nykterhetsorganisationer”.

Det skriver också DN. Långt ner i texten. Men fortsätter sedan med ett stycke, som är både spekulativt och helt ovidkommande:
”Det är inte första gången Facebooks sätt att klassa sina användare väcker frågor. Redan 2016 framkom i att företag som annonserar om lediga bostäder kan utesluta afroamerikaner och amerikaner av asiatiskt eller latinamerikanskt ursprung. ’Tänk om’, skrev den nyhetssajten Propublica i sin granskning, ’tidningar erbjöd annonsörer möjlighet att bara annonsera i tidningar som går till vita läsare. Det är i allt väsenligt vad Facebook gör nu för tiden.’
Det fick flera organisationer att stämma Facebook, som i våras lovade att betala miljontals dollar och att vidta åtgärder för att stoppa diskriminering på plattformen.”

När vinkeln inte längre håller, lyfter DN helt enkelt in ett tidigare problem, som inte längre finns.

Så här blir det ofta journalistiska medier skriver om sociala medier. Lockelsen att svartmåla och misstänkliggöra är så stark att den trumfar varje försök att göra läsaren smartare.

Det har betydelse. Efter artikeln skriver Statens medieråds generaldirektör och ber vuxna skicka skärmdumpar om de ser alkoholannonser på deras barns konton. Det är inget fel i att be om det, men det görs utifrån den uppenbara andemeningen i DN:s artikel: Vi har hittat ett problem!
Trots att alla bevis man har, pekar på noll problem.

En nyhet hade varit att företag annonserat mot barn. Fram till dess är den enda nyhet vi har att Sverige har fått ett verktyg för att förstå hur populärt alkohol är bland unga.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Mest retweetade v50

av Emanuel Karlsten den december 16, 2019

i Veckans tweet

10)

Snygg reklam!

9)

8)

7)

6)

5)

4)

3)

2)

1)

Se tidigare veckors största tweets här.

Topp 10 mest retweetade tweets någonsin

{ 0 kommentarer }

Så blev Emmy en bricka i Brasilianska parlamentets spel – för att hon liknar Greta Thunberg

av Emanuel Karlsten den december 13, 2019

i Granskning

Vid första anblick ser Emmy Slinge inte alls ut som Greta Thunberg. Men i vissa vinklar. Det har hennes kompisar uppmärksammat och skojat om flera gånger. Och visst, ibland, går det att se likheterna.

Men vad som varit oskyldigt, internt skämt fick plötsligt oanade konsekvenser.

Slinge, som är intresserad av vapen, var ute och träningssköt med sin AR15. Hon filmade och publicerade på Twitter. Och just i den vinkeln, blev likheten med Greta Thunberg extra stor. Trots att åldersskillnaden är nästan 15 år.

Några kompisar retweetade och skrev en skämtsam bildtext, ”När Greta ser dig ta sugrör på Mcdonalds”.

Samtidigt hade Brasiliens president Bolsonaro gått ut och kallat Greta Thunberg ”snorunge”. Detta efter att Thunberg kritiserat landets skövling av regnskogen. I den kontexten letade landets politiker efter något att angripa Thunberg med.

Då hittade Leticia Aguiar tweeten. Hon är motsvarande riksdagsledamot i Brasiliens Deputeradekammare. Hon laddar ner Emmys video, lägger på en egen politisk logga, och skriver syrligt om hur videon visar hur Greta Thunberg skjuter och förstör miljön.

Plötsligt exploderar det. Videon laddades ner och spreds av tusentals över hela världen, helt utan källkritik. Själv menar Emmy att hon fick ta emot mentions på 20 olika språk. Hon försökte genast kontakta Twitter för att få hjälp att ta ner tweeten.

– Jag fick panik för hon (Leticia Aguiar, reds anm) verkade helt spritt språngande, så jag kontaktade twitter och nu syns den inte mer, säger Emmy Slinge.

Franska, portugisiska och turkiska journalister försökte viralgranska och förklara att det inte handlade om Greta, men för den som letade bevis på Gretas hyckleri var det redan för sent. Bilden spridd, och budskapet cementerat.

Själv är Emmy Slinge skakad.

– Det har varit de tre konstigaste dagarna i mitt liv.

{ 0 kommentarer }

Frankrikes lag om internetfilter är kritikernas värsta mardröm – flera skyddsmekanismer borta

av Emanuel Karlsten den december 9, 2019

i Copyrightdirektivet

Frankrike blir första land att lägga fram ett förslag på hur EU:s ”internetfilter”, tidigare kallat Artikel 13, ska fungera i praktiken.
Men lagförslaget saknar allt det som kritiker lyckades förhandla fram. Inget skydd för ”memes”, satir eller parodi – och användarrättigheter syns knappt.
Däremot är det tydligt att internetfilter blir ett måste.

Frankrike var först med att implementera ”länklicensen”, i höstas. De stränga reglerna rundades direkt av Google, vilket följdes av en offentlig debatt med högt tonläge. Nu är det dags för nästa rond, den om ”internetfilter”.

Frankrike släppte i torsdags förslag till en ”audiovisuell reform”, där implementeringen av artikel 17 (tidigare Artikel 13) finns med. Det är än så länge bara ett förslag som ska antas av parlamentet i början av 2020. Men Frankrike har varit en av de största supportrarna av EU:s upphovsrättsdirektiv, där en överväldigande majoritet av de franska EU-ledamöterna var positiva. Därför är det sannolikt att förslaget inte möter något större motstånd från landets nationella parlamentariker.

Den här texten bygger i huvudsak på Frankrikes egna reformförslag, Politicos text ”Frankrike släpper bred reform” och Julia Redas (tidigare PP och ledamot som satt med under direktivets triloger) djupgående analys av förslaget.

Här är de viktigaste punkterna i förslaget:

Förslaget begränsas inte till stora plattformar

Kort sagt kan det sägas att Frankrike valt att tolka direktivet på hårdast möjliga sätt. Det som är bindande för EU-länder är det som står i direktivets artiklar, men artiklarnas skäl (som ej är bindande) ska vara vägledande. Där har Frankrike plockat lite som de vill.

När det i skälen står att direktivet ska begränsas till stora sajter, har Frankrike uteslutet alla skrivelser om storlek (det får avgöras senare, menar man). Men däremot väljer de att plocka fram de delar av skälen som kan inkludera sajter som även indirekt tjänar pengar på att användare laddar upp upphovsrättsskyddat material, till exempel nätdejtingsajter som Tinder. De tjänar inte pengar direkt på visningar av upphovsrättsskyddat material, men indirekt: eftersom de har en frivillig betaltjänst i botten. Skrivelsen gör att många fler sajter än de stora – och de som ”tävlar med andra ljud- och videoströmmande tjänster för samma målgrupp” (skäl 37a) – riskerar drabbas.

Filter krävs av alla

En knäckfråga i debatten efter direktivets antagande har varit om upphovsrättshavare kan kräva licenspengar från sajter, istället för att kräva att de ska filtrera bort deras innehåll. I EU-kommissionens arbete med rekommendationer är det den stora tvistefrågan. Frankrike tar här tydlig sida och öppnar för att upphovsrättsinnehavare kan kräva att deras innehåll ska blockeras av en sajt, vilket innebär att filter nu blir ett måste.

Skydd för satir och memes borta

”Memes är inte hotade”, lovade EU-kommissionen under direktivets slutförhandlingar. Stor möda lades på att specifikt förklara att ”satir, parodi och kritik” kommer undantas från alla filter – oavsett om det var på upphovsrättsskyddade verk (artikel 17.5). Alla sådan skrivelser är nu borta i det franska förslaget. Borta är också de skyddsmekanismer som ska skydda användare från felaktiga raderingar. Kvar finns bara krav om att sajter ska informera om möjligheten att överklaga. Men sajters skyldighet att inte kränka användares rättigheter (till exempel genom att radera kritik eller memes), finns inte med i de franska skrivningarna. Istället kommer allt material blockeras – om det råkar få med sig något upphovsrättsskyddat. Tycker man att blockeringen var fel får man överklaga. En process som kan ta dagar. Vilket är ointressant för en livestream där musik råkar spelas eller en upphovsrättsskyddad bild skymtar. Upphovsrättshavare har också rätt att blockera en uppladdning utan att precisera vad som är ett brott. Detta trots att direktivet säger motsatsen. Först när en användare överklagar behöver upphovsrättshavaren förklara sig.

Sammantaget

Det franska förslaget är kritikernas mardröm, eftersom den lyfter fram alla de mest negativa delarna med direktivet. Upphovsrättshavare får enorm kontroll och nästan ingen uppmärksamhet ges till vad det innebär för internetanvändares vardagliga användning och möjlighet att uttrycka sig eller kritisera.

Frankrike är också ett av EU:s största medlemsländer, varför detta första förslag väntas få stor betydelse för övriga länders arbete.
Beslut om förslaget väntas tas av parlamentet i början av 2020.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Mest retweetade v49

av Emanuel Karlsten den december 9, 2019

i Veckans tweet

10)

9)

8)

7)

6)

5)

4)

3)

2)

1)

Se tidigare veckors största tweets här.

Topp 10 mest retweetade tweets någonsin

{ 0 kommentarer }

Nej, svenska myndigheter gör inte nidbilder av judar på ID-kort – men det är lätt att förstå den som tror det

av Emanuel Karlsten den december 7, 2019

i Mellansnack

Det verkar helt otroligt, men det framstår också som helt sant. Journalisten och judinnan Annika H Rothstein la ut sitt nytryckta nationella ID-kort på Twitter. Hennes bild ser ut att ha gjorts om – som en nidbild av en judisk näsa.
Men det finns, konstigt nog, en logisk förklaring.

Annika, som hade besökt polisstationen med en davidsstjärna runt halsen, tog kort i deras automat och godkände bilden. En tid senare fick hon tillbaka passet – med en bild där hennes näsa såg helt annorlunda ut. Som om någon klippt in en rasistisk nidbild av en jude, med stor näsa.

Det var häpnadsväckande, samtidigt som Rothstein inte var förvånad, skriver hon på Twitter. Även om det här var på en ny nivå. Hon publicerade bilden på Twitter och för den som ville zooma in såg det tveklöst ut som att någon klistrat in en enorm näsa:

Polisen ser allvarligt på det och skriver i ett skriftligt svar till denna blogg:

”Vi kommer självklart att titta närmare på ärendet och vi ber därför också personen kontakta oss snarast. Vi håller på att bakspåra för att se om det kan handla om en manipulering eller eventuella skuggor på bilden. När en bild till ett nationellt id-kort tas i ett fotobås på en polisstation någonstans i Sverige sker en automatiserad process utan manuell handpåläggning, Men det finns alltid en risk att digitala system manipuleras därför tar vi det här på största allvar.”

Men det finns en annan förklaring. På Twitter börjar allt fler berätta egna erfarenheter kring foton som blir konstiga.

”Min vän och råkade ut för exakt samma sak, näsan blev ’lång’ vilket den inte var när kortet togs”, skrev någon.

”Det har hänt mig med. Har sett vissa få ”blyertstecknade” hitler-mustacher Har med foto- och tryck- utrustningen att göra.”, skrev någon annan.

Och snart började ytterligare några bifoga bilder.

Och Henrik fick snarare en hitler-mustasch:

Allt fler la upp bilder på sina egna märkliga bilder.

Det verkar sannolikt så att svenska myndigheters maskiner ökar kontrasten så mycket att skuggan ökar vid läppen och minskar vid näsan – vilket skapar nidbilder av både judiska näsor – och Adolf Hitler.

Det är ändå…anmärkningsvärt?

{ 0 kommentarer }

Mest retweetade vecka 48

av Emanuel Karlsten den december 2, 2019

i Veckans tweet

10)

Kritiken mot Linnea Claeson har fortsatt i veckan.

9)

Aftonbladet skriver mer om händelsen

8)

7)

6)

5)

4)

3)

2)

1)

Se tidigare veckors största tweets här.

Topp 10 mest retweetade tweets någonsin

{ 0 kommentarer }

Filmbranschen vill filtrera, musikbranschen licensera – här är skiljelinjerna i EU-kommissionens arbete med ”artikel 13”

av Emanuel Karlsten den november 29, 2019

i Mellansnack

Internetfilter och länklicens, tidigare kallat artikel 13 och 11 (nu 17 och 15), håller på att bli lag runt om i Europa. Frankrike har redan åkt på ett dråpslag från Google, men hur går det i övrigt?
En avgörande faktor är EU-kommissionens arbete. Nästan samtliga länder inväntar rekommendationen från kommissionen om hur direktivet kan implementeras som lag.

cc-by

Kommissionen har sammankallat till möte för samtliga intressenter, ett så kallat ”stake holder dialogue”. Det är liknande den referensgrupp den svenska regeringen skapat inför vår lagstiftning. Alla möten livesänds och här finns representanter från totalt 80 intressenter och 25 medlemsländer. Det som sägs här givetvis stora implikationer.
Hittills har två möten avverkats och ett tredje hålls i mitten på december.
Här är de viktigaste punkterna hittills:

Filmindustrin vill blockera – inte ha betalt

Redan i debatten inför internetfilter stod det klart att filmjättarna inte främst var intresserad av att få betalt av till exempel Facebook, de ville mest se till att deras innehåll inte sprids. Debatten om det är just ett filter blir därför särskilt relevant här, eftersom företagen kan kräva att bilder och video förbjuds att laddas upp på sociala medier. Men det innebär också att musikindustrins argument att lagen bara kommer att handla om att få betalt för vad som sprids – inte stoppa användning – klingar falskt.

Publicister rasande på Google

Eftersom Google redan aviserat sin hållning i frågan om länklicens, har medier och publicisters röst under mötena (och framför allt det senaste mötet) allra mest handlat om att ge kritik på nätjättens agerande. Men det uttrycks också en frustration kring att andra stora plattformar inte redan nu visat vilja eller öppnat upp för att börja betala publicister när deras innehåll sprids på deras tjänster. Plattformarnas representanter visade under mötet inte heller prov på vilja att frivilligt börja eller initiera sådana samtal, vilket knappast bättrade på relationen. För att Facebook och andra stora plattformar ska öppna plånboken kommer det sannolikt inte räcka med enbart lagstiftning, utan också kräva stora gemensamma insatser från branschen med kollektiv licensiering.

Små aktörer oroliga

Med på mötet har också representanter från mindre plattformar funnits, som tyska Animexx och tjeckiska Seznam. De agerar på lokala marknader och har försökt lyfta hur en implementering, krav och utveckling av till exempel internetfilter kommer göra det svårt för dem att överleva. Det framstår ironiskt, eftersom lagstiftningen i så fall skulle cementerar den makt hos nätjättarna, som lagen ursprungligen syftade till att begränsa. Här kommer det bli avgörande hur man i rekommendationen definierar vilka plattformar som kommer drabbas av direktivets krav.

Facebook och Google hemlighetsfulla

Representanter från Facebook och Google har inte avslöjat någon tydlig eller ny hållning under mötena. Det framstår som att de allra mest bevakar andra aktörers positioner och hoppas (eller åtminstone argumenterar för) att vad de redan idag gör och betalar för upphovsrättshavare ska räcka – eller godtas inom ramen för det nya upphovsrättsdirektivet.

Sammanfattningsvis

Det verkar bli en dragkamp mellan musik- och filmindustrins olika hållningar. Medan filmindustrin vill fokusera mer på att blockera och radera, vill musikindustrin fokusera mer på att få betalt för det som går att få betalt för – och strunta i det andra. Medborgarrättsorganisationer får alltså, möjligtvis oväntad, draghjälp från musikindustrin i att skapa en rekommendation till implementering som får minst negativa effekter för enskilda användare. Det är också här mindre kulturarbetare har störst chans att få betalt för det arbete som sprids, men det krävs i så fall ett mycket detaljerat och tydligt kollektiv licensiering, för att inte slå fel.

Det tredje mötet hålls i mitten på december och kommer att fokusera på hur direktivet ska tillvarata rättigheter för enskilda användare. Det kommer att bli ett mycket delikat arbete, vilket en grupp på 51 akademiker framhåller i ett uppmärksammat öppet brev till kommissionen under november. Där menar de bland annat att det är mycket tveksamt om nuvarande teknik är tillräcklig för att tillvarata inviders rättigheter och intressen, och radar upp en rad problem gruppen nu måste ta hänsyn till. Läs en sammanfattning av deras inlägg här.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

Läs också:

Deadline passerad för synpunkter om svenska ”Internetfilter” – få kritiska röster inskickade

{ 0 kommentarer }

← Äldre poster