mars 2019

Det har gått två dagar sedan direktivet om upphovsrätt antogs i parlamentet, och allt fler börjar fråga sig: vad händer nu?

Här kan du ladda ned hela direktivet på svenska.

Klart är att ingenting kommer att rivas upp, trots att ett helt nytt parlament snart väljs in. Det brukar sägas att det tar lika lång tid att riva upp ett direktiv, som att skapa det. Och det har tagit många år att nå dit vi är nu. Kritiker hoppas fortfarande på halmstrån. Som att EU-domstolen ska underkänna direktivet. Att ministerrådet, när de träffas om några veckor för att formellt godkänna beslutet, kommer att ha ändrat sig.
Det är orealistiskt.

Vi kan därför konstatera att upphovsrättsorganisationerna nådde en stor seger och var också de som lyckades bäst i sitt lobbyarbete. De lyckades etablera ett narrativ om att de som kritiserade direktivet antingen var förledda av skräckpropaganda eller var Googles marionetter. Men allra mest: Att det här var en fråga om att vara för eller emot kulturskapare.

Den senare frågan blev helt avgörande. 

Bland de svenska socialdemokraterna var denna punkt vad som fick flera att vackla. Tydligast uttryckte sig Aleksander Gabelic (s), som framstod skärrad över de påtryckningar han upplevt från lobbyister av upphovsrätt. Visst, han hade fått tusentals mejl från medborgare, men trycket från kulturskapare, de nattliga samtalen om att han höll på att förstöra för dem, skärrade honom. Gabelic var helt övertygad om att FN:s observatör för yttrandefrihet hade rätt, att direktivet var en alldeles för stor inskränkning i yttrandefriheten, men tryckte gjorde att han ändå övervägde att rösta blankt – han var rädd för hur kulturskapare skulle tolka och spinna det. Gång på gång under vårt möte underströk han det, att direktivet inte handlade om att vara för eller emot kulturskapare. 

Oron är begriplig, för den berättelsen blev dominerande.

Under de sista dagarna trappades lobbyarbetet upp i Strasbourg. Halva Strasbourg var inför sessionen klädd i gula ”Yes2copyrigh”-banderoller. Nästan varje taxibil i staden var strajpad med gula vepor och på dagen för votering hängde specialgjorda tidningar på varje ledamots dörr med uppmaningen att rösta ”rätt” – för kulturskaparnas skull. 

Det var en otroligt offensiv, mer välfinansierad och koordinerad än någon gräsrotsrörelse eller ”nej”-sida varit.

Gabelic röstade till slut ändå nej. Men det räckte inte.

Om kritiker ska trösta sig med något är det att direktivet ändå har förbättrats under tidens gång. Det har gjorts en rad kompromisser och ändringar på grund av det enorma tryck från miljoner medborgare runtom i Europa – även om de flesta kritiker inte tyckte att kompromisserna var tillräckliga. 

Men det är det ingen idé att fortsätta älta det. Mer intressant är att fokusera på vad som händer nu. 

Dels påbörjas nu två år av implementering i medlemsländerna, när direktivet ska bli nationella lagar. Det innebär alltså att det kan bli olika versioner i alla länder. 

Dels fortsätter det jag skrev om i höstas: EU-kommissionens förslag att använda filter-idén även till andra brott. Som terrorpropaganda.

Just nu förbereds förslaget i utskotten i EU och sannolikt kommer det efter sommaren vara klart för beslut i parlamentet. I grunden handlar det om att nätjättarna ska göras ansvariga för att se till att terrorpropaganda tas bort omedelbart. Det låter väl bra? Ja, men fundera på hur det skulle bli i praktiken. För hur definieras terrorpropaganda? Var går gränsen? Nelson Mandela ansågs vara terrorist i Sydafrika – hur ska EU hitta en gemensam, godtagbar definition? Och hur ska nätjättar som Facebook och Google begripa avvägningen? Än en gång finns en stark tilltro till tekniken – en teknik som inte existerar.

Förslaget understryker också en av de allvarligaste bieffekterna med det nu antagna upphovsrättsdirektivet. Idén var att ta makt från nätjättar genom att tvinga dem dela med sig av pengar eller stoppa spridningen av upphovsrättsskyddad innehåll. Men genom att tvinga dem att göra automatiska bedömningar om lagbrott, krönte vi dem också till samhällets polis, åklagare och domstol. 

Om vi återgår till den lokala implementeringen av upphovsrättsdirektivet. I Sverige kommer det i praktiken innebära flera förändringar. Jag har gått igenom de utförligt i min text om Artikel 13, men för att sammanfatta:

Alla sajter kommer inte att behöva nätfilter. I Artikel 2 görs en definition av vilka det drabbar: ”tjänster som har som huvudsyfte eller ett av sina huvudsyften att lagra och ge allmänheten tillgång till en stor mängd upphovsrättsskyddade verk eller andra skyddade alster som laddats upp av dess användare, som leverantören ordnar och marknadsför i vinstsyfte.”

Det är en medvetet vag definition där alla sociala medier skulle kunna ingå, men idén är att kunna undanta typ forum, för att istället fokusera på aktörer som Youtube och Facebook. 

I skäl 66 talas det om proportionalitet för ett nätfilter. Att när man avgör hur bra någon klarat att stoppa brott, ska det beaktas hur stor sajten är, vilken ”bästa praxis i branschen” är (Googles igenkänningsfunktion content ID, som kostade 100 miljoner dollar att bygga), hur ”ändamålsenligt” åtgärderna varit, hur dyrt det blir för tjänsterna att utveckla. Formuleringarna är medvetet vaga och kommer säkerligen utnyttjas av sajterna för att testa direktivets gränser. Men eftersom definitionerna beskrivs i skälen – inte i artikeln – kommer dessa förmildringar inte ha samma tunga betydelse i domstol.

I grunden är idén att direktivet ska tvinga nätjättar till förhandlingsbordet där upphovsrättshavare ska kunna använda direktivet som hot: ”Förhandlar ni inte, måste ni hålla borta ALLT. Börjar ni betala, kan vi se genom fingrarna på en del andra saker!”   

Det kan därför antas att upphovsrättsorganisationerna kommer nöja sig med att fälla högvilt, och inte jaga mindre sajter. Men. Direktivet och artiklarna är samtidigt tydliga med avgränsningar och skulle lätt kunna användas även mot mindre sajter, om så önskas. 

Det ska inte bli massövervakning. I både artikel 17.8 och skäl 66 står att varken artikeln eller direktivet ska ”leda till att medlemsstaterna föreskriver en allmän övervakningsskyldighet”. I praktiken måste givetvis en sajt övervaka, eller filtrera, om material ska stoppas. Formuleringen är en slags friskrivning och kompromiss: Nu har EU åtminstone gjort klart att övervakning inte är syftet med direktivet.

Vi får en ny ”domstol”. Ytterligare en intressant skrivning i skäl 70 och 79, men delvis också artikel 21, är upprättandet av en opartisk instans för ”tvistlösning” som inte ska belasta vanliga myndigheter. 

”Medlemsstaterna bör också säkerställa att användarna har tillgång till prövningsförfaranden för tvistlösning utom domstol.”(70)

Hit ska alla kunna vända sig ifall man tycker att en sajt har tagit bort för mycket, eller gjort fel. Men också om du vill hävda din upphovsrätt, att din bild inte ska spridas på nätet. Men den ska också säkerställa att satir och kritik inte filtreras.

Hur detta ska gå till kommer bli olika i andra länder, och mycket intressant att följa.
De har nu två år på sig (men det kommer säkert dra längre ut på tiden).

Klart är att vi inte sett det sista av det här. Svenska riksdagsledamöter har redan lämnat in interpellationer till regeringen, för att kräva svar. Och i EU-valet kommer det säkert användas som ett slagträ. Debatten om hur direktivet ska införas kommer säkert bli en följetong, liksom EU:s försök att försöka reglera internet och använda nätjättarna för att komma åt fler brott. 

Just den balansgången kommer att bli mycket svår. Och skapa en framtid som därför kan kännas lite  obehaglig. 

För min del är reportageresan om EU och ”ödesröstningen om internet” över. Jag kommer att fortsätta att rapportera om frågorna i andra former och andra plattformar, men detta blir det sista jag skriver på uppdrag av de läsare som finansierade reportageresan genom Kickstarter.

Tusen tack för att ni har varit med och läst, kommenterat och gjort rapporteringen till vad den blev. Den har citerats och kopierats runtom i Europa och Sverige – och förhoppningsvis gjort några smartare eller åtminstone mer insatta i vad som hände i Europarlamentet den här veckan. 

Tack.

Foto: Herman Caroan. CC-BY

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.


{ 0 kommentarer }

Det var inte bara tre svenska ledamöter som tryckte på fel knapp i den avgörande omröstningen. I protokoll som nu offentliggörs är det totalt 13 ledamöter som anmält att de röstat fel.
Hade bara tre av dem tryckt som de ville – hade direktivet kunnat se helt annorlunda ut.
Så vad hände?

English translation

Igår berättade vi om hur två Sverigedemokrater som varit emot hela upphovsrättsdirektivet, råkade trycka på fel knapp – och rösta ja till direktivet. Direktivet kunde då passera vidare utan ändringar, med fem rösters marginal. Rösterna går inte att ändra i efterhand, men det går det att föra till protokollet att man menade att rösta något annat. Röstlistan har nu offentliggjorts – och där framgår att ytterligare 13 ledamöter i parlamentet menade att rösta annorlunda.

Det voteringen handlade om var alltså möjligheten att ändra i direktivet – och rösta bort till exempel artikel 13 och 11. Den möjligheten förlorades, eftersom följande tryckte på fel knapp:

10 ledamöter menade att rösta ja till att ändra direktivet (men röstade nej/avstod):
Peter Lundgren, Sverigedemokraterna, SE
Kristina Winberg, Sverigedemokraterna, SE
Gerolf Annemans, Flemish Interest Party, BE
Johannes Cornelis van Baalen, People’s Party for Freedom & Democracy, NL
Dita Charanzová, non-affiliated/ANO 2011, CZ
Martina Dlabajová, non-affiliated/ANO 2011, CZ
Antanas Guoga, Liberal Movement, LT
Eva Joly, Europe Ecology — The Greens, FR
Jo Leinen, Social Democratic Party, DE
Michèle Rivasi, Europe Ecology — The Greens, FR

2 ledamöter menade att rösta nej till att ändra direktivet (men röstade ja):
Marek Plura, Civic Platform, PL
Marita Ulvskog, Socialdemokraterna, SE

1 ledamot menade att avstå (men röstade nej till att ändra direktivet):
Daniel Buda, National Liberal Party, RO

Utöver att här finns ovanligt många svenskar (3) är ett av namnen något som fler känner igen, Antanas Guoga. Guoga kommer från Litauen och är kanske mest känd under namnet ”Tony G”, en internationellt erkänd pokerspelare.

Hade alla dessa tryckt på rätt knapp hade alltså den slutgiltiga omröstningen blivit 319 för – 314 mot. Och parlamentet hade kunnat rösta in ändringar i direktivet, som att stryka artikel 11 och 13.
Istället förlorade samma sida – med fem rösters marginal. På grund av 13 personers feltryck.

Hur kunde det hända? Flera ledamöter menar att det rådde förvirring. Även under själva röstningen var det tydligt för den som följde röstningen på plats. Men inför den avgörande röstningen om ändringsförslagen stannade ordförande till och med upp och försäkrade sig om att allt var i sin ordning, innan han fortsatte.

Men allt var i sin ordning. Det var några ledamöter som bara inte hade gjort sin läxa.

Det ska tydliggöras att det händer ganska ofta att ledamöter råkar trycka fel. När tidningen Dagens arena granskade de svenska ledamöterna 2016 låg Anna Maria Corazza Bildt (M) i topp med 49 felröstningar, följt av Soraya Post (FI) med 24 felröster.

– Knapparna sitter väldigt nära varandra, sa Soraya Post då, till ETC.

Såhär ser knapparna ut i parlamentet:


Det som snarare är problemet är att hålla koll i den röstlista man har med sig. Röstlistan är en slags guide över vilken ordning man ska trycka på dessa knappar. Ledamöterna röstar många gånger under en dag och har heltidsanställda assistenter – både enskilt och i partigruppen – som hjälper till att ta fram dessa.

Samtliga ledamöter fick inför gårdagen en röstlista inför omröstningen, en ”indicative voting list”. Där fanns hela röstningsförfarandet med. En rad ändringsförslag var framtagna, bland annat att stryka artikel 13 – det visste samtliga ledamöter. Samtliga ledamöter visste också att ett yrkande om att rösta på dessa förslag ska, enligt arbetsordningen, ske muntligt. Det står därför inte som en egen punkt i röstlistan. Alla tjänstemän är medvetna om det och alla grupper ska ha förberett sina ledamöter på det. Det är alltså inget ”kaos” eller udda ingrepp.

I röstningen under tisdagen uppmärksammade alltså ordföranden att något inte hade stod rätt till i salen och stannade upp en stund innan röstningen avslutades. Trots det röstade 13 personer fel.

Det är ovanligt många, åtminstone jämfört med hur många som anmält att de röstat fel under övriga voteringar under dagen. Men igen: Inget i arbetsordningen som var ovanligt.

– Om man missade på grund av ”ordningen ändrades” betyder det mest att man inte har läst på arbetsordningen och förstått att det inte gick att rösta på ändringsförslagen utan att först godkänna den röstningen, förklarar en av ledamöternas assistenter.

Hade dessa personer läst på, gjort sin läxa och varit särskilt noga med sin knapptryckning – hade resultatet kunnat se helt annorlunda ut.

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

Rättelse: I en tidigare version gjordes en felaktig uträkning av det ”egentliga” slutresultatet av rösterna, det är nu korrigerat. Feluträkningen berodde på ett antagande att alla som röstat ”nej”, också röstat ja. Så var inte fallet, några hade av misstag tryckt på mittenknappen ”avstå”.

{ 2 kommentarer }

För ett halvår sedan intervjuade jag den föredragande ledamoten för upphovsrättsdirektivet, Axel Voss. Direktivet hade precis passerat parlamentet och var på väg till trilogförhandlingar och Voss var segerrusig. Jag frågade om direktivet, hur det kommer sig att de röstade igenom ett förbud mot att filma på sportevent? Det som senare kom att bli artikel 12a i direktivet. Voss viftade undan det, att det var ett misstag. Det var först efter att jag berättade för honom att han röstat på det, att det var med i direktivet, som förvirringen tilltog.

– Det fanns med idag? Var det också med idag?

Voss visste inte vad han röstat på. Jag bandade intervjun, och den spreds av flera stora medier runtom i Europa. I förhandlingarna ströks sedan artikel 12b, men det gav en fingervisning om hur lite ledamöterna visste om direktivet de röstade på. Inte ens den ledande föredragande ledamoten visste.

När vi nu ses tror jag inte Voss minns vårt möte. Jag har fel. Han är på sin vakt, låter sig inte smickras av mina försök att få honom att kommentera att journalister applåderade honom när han gjorde entré under presskonferensen. Istället är han noga med att tona ned den dystopiska bild som spritts runt om i Europa mot förslaget. Han förklarar sin oro, trots att jag inte ställt några frågor om någons oro.

När jag ber Voss ge exempel på hur det skulle gå till när någon vill publicera ett meme eller bedriva kritik på ett upphovsrättsskyddat verk meddelar hans assistent att min tid är slut. Jag ser det inte, så hon går till min kameraman och trycker ned kameran. Fortsätter att hålla handen på kameran så att den riktas ned mot Voss ben, medan Voss försöker förklara hur satir kommer att skyddas från ett filter.

Det är en märklig situation. Först efter min fråga är slut ser jag henne. Då släpper hon kameran. Jag fortsätter ställa en fråga till. Sedan avbryts vi.

Men även om intervjun blir konstig (och bilden blir på Voss ben och skor en bra stund) understryks något viktigt:

Att ha teoretiska undantag för satir, memes och kritik är en sak. Vi behöver också svar på hur det ska fungera i praktiken. Det räcker att försöka ge ett praktiskt exempel på hur det ska gå till när medborgare vill bedriva kritik mot en tevesändning eller göra satir på en upphovsrättskyddad bild. En sådan uppladdning kommer inte att publiceras, utan blockeras. Först efteråt kommer den att bli tillgänglig – om användaren överklagar.

Det finns ingen tidsfrist för hur lång tid det ska ta för överprövning Facebook behöver bara blockera, i direktivet finns ingenting om hur lång tid det ska ta för dem att se till att de verk som är satir återpubliceras.

Det är en märklig ordning, för medborgare som ska skyddas från censur och yttradenfrihetsbegränsningar.

Se Voss svar på frågorna i klippet här (och se också hans skor och byxor, när assitenten trycker ner vår kamera)

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Direktivet har antagits med bred marginal. Men i frågan om man skulle tillåta att rösta om ändringsförslag, var det bara med fem rösters marginal som det beslutades att röstas ned. Hade det godtagits fanns en chans att kunna stryka de kontroversiella artiklarna 13 och 11.

English translation

När nu listan över hur svenska ledamöter röstat, visar det sig att det handlade om åtminstone två, kanske tre, feltryckningar.

Dels röstade Ulvskog för att rösta om ändringsförslagen, trots att hon igår gick ut och ville anta direktivet som helhet. Socialdemokraterna har inte återkommit med en kommentar, men det framstår som en feltryckning.

Mest överraskande är att Sverigedemokraternas Peter Lundgren och Kristina Winberg röstade mot röstningen om ändringsförslag.

Feministernas Soraya Post var sjuk och Moderaternas Anna Maria Corazza Bildt valde att moderera en panel i Luxemburg istället för att rösta i parlamentet (hon har inte velat återkomma med en kommentar).

Därmed var det fyra svenska ledamöter som röstade mot ändringsförslaget.

Hade SD:s Lundgren och Wingren med Socialdemokraternas Ludvigsson och Guteland röstat för att tillåta röstning om ändringsförslag, hade artikel 13 och 11 kunnat strykas.

Uppdaterat: SD kommenterar nu händelsen.
”Idag gjorde vi tre knapptryckningar om Copyrightdirektivet. En missade vi på och tryckte fel. Det var omröstningen om i vilken ordning vi skulle rösta. Om den hade gått igenom hade vi fått rösta om att ta bort artikel 13 vilket vi ville. Röstningen borde ha slutat 314-315.”

SD:s gruppledare:

SD meddelar nu att de kommer att föra till protokollet att de ämnade rösta annorlunda. Det ändrar dock inte själva rösten i frågan. Vad som är tryckt, är tryckt.

Därmed skilde alltså bara en röst, från att rösta om att få besluta om att stryka artikel 13 och 11 från direktivet. En feltryckning mindre – och hela resultatet i Europa hade kunnat se annorlunda ut.

Läs också:

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Föredragande Axel Voss tar emot applåder efter votering. Foto: Herman Caroan, ccby

Upphovsrättsdirektivet antogs – med artikel 13 och 11 oförändrat. Det blev en snabb omröstning. Och med fem rösters marginal förkastades förslaget om att införa förändringar i avtalet.

Därifrån blev det odramatiskt. Hela direktivet antogs med bred marginal, 348 för, 274 mot, och efteråt utbröt applåder i plenum.

Det innebär att medlemsländerna från och med nu får två år på sig att införa direktivet som lag. Det innebär också att upphovsrättshavare får en chans att förhandla med nätjättar – som i sin tur måste filtrera alla användares innehåll och stoppa alla upphovsrättsbrott.

Att direktivet skulle antas, var väntat. Den verkliga brännpunkten var om artikel 13 och 11 skulle röstas bort. Men det fick plenum aldrig chans till. Med fem rösters marginal valde de 751 ledamöterna bort möjligheten att rösta om ändringsförslag.

Hur ledamöterna röstade är ännu inte redovisat. Tidigare har vi berättat att de svenska Socialdemokraterna är splittrade och att flera röstar för. De socialdemokratiska ledamöterna är de enda svenska ledamöterna som på förhand berättat att de ska rösta för direktivet – alla andra har sagt att de röstat nej.

Om tre svenska ledamöter hade röstat ja, hade det alltså räckt att de bytt sida, för att ändringsförslagen om artikel 11 och 13 hade fått en chans att röstas igenom.

Uppdaterat:

Några svenska ledamöters kommentarer:

Läs mer:

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Foto Jytte Guteland: Jonatan Svensson Glad / cc-by-sa 3.0

Gårdagens besked från Socialdemokraterna blottade sprickan i partiet. På ena sidan står Marita Ulvskog och Jytte Guteland. På andra sidan står ledamöterna Anna Hedh, och Aleksander Gabelic. I mitten, Olle Ludvigsson.
För två veckor sedan skrev de alla gemensamt att de ”hela tiden har varit emot artikel 13 och 11”, men sedan hände något.

När ledamöterna tog emot pressen under tisdagen är stämningen spänd. De påtalar gång på gång att stämningen är god, att man kan tycka och rösta olika. Men spänningen är uppenbar.

I en intervju efteråt, med de tre ledamöterna som är kritiska eller obestämda, blir sprickan än tydligare. Hedh, den som varit mest kritisk, förklarar att partigruppen har en gemensam idé om att rösta nej till artikel 13, 11, men om den kritiken faller, ändå rösta ja till direktivet som helhet.

– Men det är inte så att Olle röstar ja till artikel 11 och 13…
Olle Ludvigsson avbryter.
– Jo, det blir det nog.
–Jaha? Ok…
Hedh vänder om, skakar på huvudet och är märkbart irriterad. Pressekreteraren som står bakom viftar försiktigt med händerna att tona ned.
Anna Hedh irritation har sin förklaring. För det här är en fråga där Socialdemokraterna har svängt – och partiet försökt piska sina EU-ledamöter till rättning i ledet.

Kanske kom partiets vändning när den S-ledda regeringen i sista stund svängde bort från sin kritiska hållning och godkände direktivet i ministerrådet i februari. Tonen förändrades då hos Socialdemokraterna. De ville inte längre ta ställning mot, eller alls kommentera hur de såg på direktivet. Trots upprepade frågor och löften om besked låg locket på. Ansvarig minister, justitieminister Morgan Johansson, började retweeta upphovsrättsorganisationers debattartiklar. Övriga ledamöter var tysta.

Tills plötsligt Anna Hedh skrev under ett ändringsförslag till parlamentet om att helt stryka artikel 13. Fortfarande kunde hon inte kommentera sin hållning offentligt, meddelade pressekreteraren.

I helgen möttes Socialdemokraterna för kongress i Örebro. Flera riksdagsledamöter och även justitieminister Johansson tog undan Hedh, försökte övertyga henne om att rösta ja och i enlighet med regeringen. Anna Hedh tog illa vid sig. I tre val har hon varit på partiets lista till parlamentet, men inför detta val petades hon. Skulle nu riksdagsledamöter och ministrar i Sverige veta bättre än henne? Det gjorde henne rasande, uppger en källa.

Därför skakar nu Hedh på huvudet åt Ludvigssons besked. Därför vänder hon sig om. Partikamrater som bara för några veckor sedan var kritiska, röstar nu för, eller överväger att rösta för.

Olle Ludvigsson fortsätter att förklara att han är osäker. Att han har ringt många samtal för att få stöd och råd i hur han ska rösta. Alla ledamöter uppger att de har utsatts för hårt lobbytryck. Särskilt ledamot Aleksander Gabelic. Men det handlar inte om mejlen, utan trycket i andra kanaler. Allra mest från kulturskapare.

– Jag tycker att jag aldrig har varit med om något liknande. Det är en väldigt olycklig debatt som tränger in människor i olika hörn. Det är en olycklig och osvensk situation att man ska hamna i det här. Att man inte diskuterar sakfrågan på ett bättre sätt, antingen är man med oss eller mot oss.

Gabelic har märkt av trycket från ”nej”-sidan genom mejl, men tycker att det är beklämmande att han även från ja-sidan utmålas som någon som skulle svika kulturskapare, om han röstade nej av yttrandefrihetsskäl.

– Man blir uppringd på kvällar att man ska rösta på ett sätt eller inte. I det här upphetsande klimatet har också den här ”ja”-sidan gått igång. Jag nöjer mig med att säga att även den sidan har både resurser och bedrivit ett aktivt lobbyarbete, så kan jag säga, säger Gabelic.
Hedh fyller i:
– De kan ju driva ett annat lobbyarbete än vad Kalle, Frida och Jesper hemma på kammaren kan.

Gablic tydliggör att han kommer att rösta nej till artikel 13, men att det han väljer mellan är att rösta nej eller lägga ned sin röst om det blir röstning om hela förslaget – och artikel 13 fortfarande finns kvar.

Olle Ludvigsson är också skeptisk till delar av direktivet, men har stort förtroende för vad man kommit fram till under trilogsamtalen.

Det kan ju vara så att din röst blir avgörande?
–Det kan det vara. Men som sagt, jag har inte helt fullt bestämt mig, det kommer jag att göra här under dagen.

Så varför röstar du inte emot de delar i direktivet du tycker är så problematiska så att man kan gå tillbaka och arbeta om det?
– Ja, ”tillbaka och arbeta om det”, jag vet inte om det är så möjligt, utan faller väl alltihop i slutändan, jag vet inte det…

Men rent praktiskt är det väl så att det får gå tillbaka till trilog och så får man knåda fram nya kompromisser.
– Ja, det kan det hända att det gör. Och ja, och då ligger det bortom nästa mandatperiod och hur det parlamentet ser ut är en helt annan sak.

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Efter gårdagens besked att Jytte Guteland och Marita Ulvskog svänger och röstar ja till direktivet, bekräftade ledamoten Anna Hedh att hon röstar nej, medan Aleksander Gabelic och Olle Ludvigsson var osäkra.

Gabelic lutar åt ett nej, men överväger också att avstå från att rösta, eftersom han är rädd för hur ett nej skulle uppfattas.

– I den här upphetsade debatten hamnar man med ett ”nej” i ett läger där man skulle vara mot kulturskapares självklara rättigheter att få betalt. Jag tycker det är väldigt obehagligt. Om jag avstår är det endast för att en annan röst skulle kunna missbrukas som att jag vore mot kulturskapare. Det jag är emot är artikel 13, som, precis som FN:s observatör för yttrandefrihet sagt vid upprepade tillfällen, är mycket problematisk.

Även Olle Ludvigsson är osäker.

– Jag lutar åt att rösta ja, men jag har inte bestämt mig, det är mycket att gå igenom. Jag har läst in mig på de mindre kulturskaparnas problem och det är mycket det som det handlar om för mig, hur ska de få betalt.

Läs också:

Efter den gemensamma pressträffen samlade jag Ludvigsson, Hedh och Gabelic i en gemensam intervju. Du hör den här:


Ny text kommer snart om sprickan i Socialdemokraterna.

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Foto: Diliff ccbysa

Klockan 12.30 idag röstar Europaparlamentet slutligen om upphovsrättsdirektivet. Alla svenska ledamöter utom två socialdemokrater kommer sannolikt att rösta nej. Men hur slutresultatet blir när 751 ledamöter lagt sin röst, är osäkert.

English translation

Här följer du livestream från röstningen.

Röstningen kommer att gå snabbt. En ledamot kommer begära ordet och föreslå att ändringar ska göras i direktivet. Den föredragande för direktivet kommer argumentera emot, eftersom ministerrådet redan antagit direktivet i sin helhet. Den första voteringen kommer därför att handla om ifall parlamentet ska tillåts rösta om ändringar.

Om den röstningen förloras, går direktivet igenom och då är det klart efter bara en minut – och direktivet kan börja resan mot att bli lag i Sverige.

Om röstningen vinns, kommer parlamentet få rösta om en rad ändringsförslag som skickats in på förhand. Julia Reda har gått igenom det metodiskt.

Stryk artikel 11

Röstning sker på ändringsförslagen 267+270, signerade av 108 ledamöter.
Röstas de ned, kan artikel 11 antas som det är i direktivet.

Stryk artikel 13

Röstning sker på ändringsförslag: 257+265+268+269, signerade av 209 ledamöter.
Röstas de ned, kan artikel 13 antas som det är i direktivet.

Avslutande röstning

Skulle några av ändringsförslagen godtas, kan den föredragande ledamoten Axel Voss begära att arbetet nu får fortsätta i utskottet. Skulle parlamentet välja att istället rösta igenom direktivet med de nya ändringsförslagen (det vill säga till exempel utan artikel 11 eller 13) kan ministerrådet antingen godkänna det, eller fortsätta förhandlingar. I korridorerna i Strasbourg viskas det att man tror att ett sådant beslut kastar tillbaka direktivet till ritbordet, eftersom dessa förhandlingar kommer ske efter EU-valet, med ett helt nytt parlament.

När blir det lag?

Det finns två års frist för medlemsländerna att anpassa sig till direktivet, det kommer alltså inte hända direkt, utan förhandlas lokalt i åtminstone två år, det vill säga tidigast 2021.

Läs också:

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Foto: Jonatan Svensson Glad(ccbysa)/Per Wilkens/TeaMeister

Jytte Guteland och Marita Ulvskog kommer att rösta ja till det kontroversiella Upphovsrättsdirektivet i sin helhet, inklusive artikel 11 och 13. Det uppger Guteland till denna blogg. Partiet har tidigare inte avslöjat sin hållning och Guteland och Ulvskog är därmed hittills de enda svenska ledamöterna i EU-parlamentet som sagt att de kommer att rösta ja till direktivet. Tidigare har denna blogg avslöjat att socialdemokraten Anna Hedh kommer att rösta nej.

English version

Guteland är själv ännu inte i Strasbourg, men säger över telefon att hon företräder både sin och Ulvskogs röst. Gutelands beslut handlar främst om att hjälpa upphovsrättshavare till en bättre förhandlingsposition med nätjättar, som gör stora vinster på enskildas verk, utan att betala. Hon framhåller att direktivet i artikel 13 försöker begränsa sig till att handla om plattformar som konkurrerar med till exempel Spotify eller andra sajter som ersätter upphovsrättshavare. Och hon anser inte att det handlar om att skapa några generella filter.
– Det är inte filter, utan det handlar om att sajterna ska vidta rimliga åtgärder och det finns också gratis och billiga sådana, säger Jytte Guteland.

I direktivet står att sajterna behöver göra ”best efforts” ”in accordance with high industry standards of professional diligence”. En av de aktörer som direktivet vill nå är Google, vars igenkänningsfilter på Youtube, Content ID, kostade 100 miljoner dollar att utveckla.

Hur menar du med ”gratis och billiga” sätt att vidta de åtgärderna som behövs för att stoppa upphovsrättskyddat material från att spridas?
– Man ska inte behöva förbinda sig till dyra tekniska lösningar, utan det ska vara proportionerligt och rimliga åtgärder utifrån det material man har. Och är man en kommersiell aktör med väldigt stora material, så behöver man ha andra åtgärder.

Hur ser du på balansen här, det finns undantag i direktivet för satir, kritik och parodier. Hur ska en ”funktion” känna igen vad som är upphovsrättsbrott och vad som är ett undantag – innan det publiceras?
– Det finns både möjligheten att i efterhand överklaga och en oberoende instans som den som får sitt material nedplockat kan få det prövat hos, vilket inte är möjligt idag. Vi menar att det stärker möjligheter att lyfta fram parodi.

Men satir kommer försvinna först i så fall? Alltså den som vill kritisera något som också är upphovsrättskyddat. Först blockeras det, sedan kan det publiceras?
– Även idag kan material plockas ned, lagen idag skyddar inte medborgare idag. Nu får man ett lagstöd att hävda sin rätt.

Men då får man vänta…?
– Det ska inte vara långa domstolsprocesser. Även stora plattformar har intresse av att det inte blir långa domstolsprocesser.

Om vi ska ta ett exempel: Instagramkontot 1337likes ville under Metoo lyfta fram hur uppenbar vardagssexismen var. Hon gjorde satir utifrån några klipp från Nyhetsmorgon. Hur skulle det fungerat om det hade skett i framtiden, med den nya lagen?
– Jag ser framför mig att det utvecklas en mekanism som inte finns idag, där vi ju idag har igenkänningteknik, men inte överprövning. Men att det i framtiden blir en naturlighet hos plattformar att granska om material är satir. Och då kommer upp igen snabbt. Men det handlar om att igenkänningen blir en tvåstegsapparat där det idag bara finns ett och då blir det lättare att göra bedömningar.

Att användare inte kan publicera satir och kritik, utan att också anmäla det till prövning – är det något ont som man får stå ut med för att få det goda?
– Nej, satir ska skyddas, och eftersom det lyfts fram i artikeltexten och inte i skälen så är det skyddet särskilt starkt.

Men i praktiken så blockeras först satir som görs av upphovsrättsskyddade verk.
– Det är din bild av det.

Nej, det är din bild, så som du beskrev det i exemplet alldeles nyss? Att det kommer upp igen, efter att det är nedtaget.
– Ja, alltså, jag förställer mig att det går till så… Att tekniken är sådan att man är oerhört noga med att vad man tittar på… Att det finns en tydlighet att det är material som är just upphovsrättskyddat och om material hamnar i den sitsen att det plockas ned, då är väldigt snabb med att göra detta. För företagen handlar det om att det ska vara en oerhört snabb prövning.

Det står ingenting i direktivet om att det ska ske en snabb prövning?
– Nej, men det ligger i deras intresse vara snabba, de vill ha material på plattformarna.

Jytte Guteland menar att hon och Ulvskog kommer att rösta ja till hela direktivet, inklusive artikel 11 och 13. Det är därmed en kraftig vändning mot hennes och partiets tidigare hållning. Då skrev partiet ”Vi tror inte att obligatoriska övervakningsfilter som föreslås i artikel 13 är rätt väg att gå.  De riskerar att hämma både yttrandefriheten och den digitala utvecklingen. Istället vill vi att digitala jättar som Youtube och andra ska tvingas teckna kollektiva licensavtal med upphovsrättsinnehavarna.” Hela partiet röstade också mot ett undantag mot satir, detta på grund av en feltryckning, efteråt gjorde de en korrigering.

Imorgon 07.45 har Socialdemokraterna bjudit in pressen till en frukost med de övriga av partiets ledamöter i parlamentet. Ledamöter i partiet uppges vara djupt oense i frågan, enligt uppgifter är ledamoten Anna Hedh rasande över att partiet försöker piska in henne i ledet och rösta ja.
Vi rapporterar direkt från pressträffen.

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Hundratusentals demonstrerade igår mot en ny internetlag som ska antas på tisdag. Det är extremt nära, det är till och med sannolikt att det kommer att röstas igenom – och om du inte vet vad det handlar om, är det dags att du tar reda på det.

Read english version of this story

I korthet är det två saker; En länkskatt och ett internetfilter.

Länkskatten kommer från artikel 11 i Upphovsrättsdirektivet och handlar om när länkar till tidningar och medier från till exempel Google ser ut såhär:

Ska de fortsätta se ut så måste Google betala, eftersom medier menar att Google snyltar på tidningars material. Om Google vägrar? Då kan sökresultaten se ut såhär:

Och det där får väl bli som det blir, den största förloraren blir ju medierna själva som inte får trafiken. Och vi användare som inte får tillräckligt med information innan vi klickar.

Internetfilter

Men vad värre är artikel 13, internetfilter.
För alla som har upphovsrätt på bilder, filmer och text är trötta på att det sprids omkring fritt på internet, utan att någon betalar. Så nu ska alla större sociala medier tvingas betala för spridningen av allt sådant.
Alltså: Sociala medier måste betala om du ska få se ett utdrag ur Astrid Lindgren, så som instagramkontot Filmfabriken ofta gör:

Eller om du vill skratta åt Greta Thunbergs roliga videoklipp:

View this post on Instagram

Receiving planet earth from older generations like

A post shared by Greta Thunberg (@gretathunberg) on

Och det låter väl bra och Facebook och de andra nätjättarna har väl råd?Ja, men problemet när de som äger bilderna vill att deras material ska finnas i sociala medier, att du ska få ladda upp det. Och därför kan de kräva att Facebook aldrig publicerar det.

Som till exempel bilden på Karlsson på taket. Om bilden skulle publiceras är det Facebook som begår brott och får straffet eller betala skadeståndet. Alltså: Facebook behöver ha en licens med alla i hela världen som kräver sin upphovsrätt, och säkerställa att inga upphovsrättsbrott någonsin publiceras.

Egentligen räcker det att du bara påstår att du har upphovsrätt på den där fula bilden på dig som din kompis publicerar. Då måste Facebook ta bort bilden direkt, för att inte begå brott.

Det finns undantag. Satir, kritik och parodier, ska fortsatt tillåtas – även om de görs på upphovsrättsskyddade verk. Som till exempel ett sådant här:

Ett uppenbart upphovsrättsintrång, men är den rolig? Är det satir? Eller är det bara ett plumpt snyltande?
Det ska ett automatiskt filter begripa – innan det ens hunnit publiceras!
Eller den här:

Instagramkontot 1337likes var viktigt under #metoo för att uppmärksamma vardagssexism. Men det hade varit en smal sak för TV4 att säga att inga sociala medier fick publicera bilder från Nyhetsmorgon – och 1337 likes hade inte kunnat publicera bilderna. Eller? Hade det kvalat som kritik? Ett filter kommer aldrig kunna begripa – och tar bort först, för att eventuellt reda ut senare.
Eller den här:




En bild på en explosion i Stockholm. Men det är en person som har upphovsrätten. Som sedan kanske säljer den till  Expressen. Och Expressen vill att alla kommer till dem och tittar – inte att du ska skicka videon till dina vänner. Då är det upp till Facebook att stoppa alla kopior av den här.

Det kan också handla om att du vill kritisera en tidningsartikel eller citera en debatt i teve – då är det inte längre självklart att det går att ta en skärmdump och publicera. Facebook måste vara säker på att det inte är ett brott – och eftersom det är de som har ansvaret behöver de ha rejäl säkerhetsmarginal.

Det är det här som är kärnan i problemet med det nya direktivet. Inte att upphovsrättshavare ska ha bra betalt – det tror jag att alla håller med om – utan hur lagen är utformad.

Att det är plattformarna som inte bara har ansvar, utan blir straff- och skadeståndsskyldiga ifall det gör något fel. Det är att ge privata företag status som polis, åklagare och domare. Och framförallt är det något som riskerar att beskära yttrandefriheten.

Då har vi knappt ens hunnit gå in på hur svårt det blir för helt nya sajter att skapas. Hur ska de kunna bygga ett filter som kan känna av vad på sajten som är ett upphovsrättsbrott? Youtube har ett liknande, otillräckligt idag, som kostade 100 miljoner dollar att utveckla.Hur ska andra sajter ha råd med sådant?

Det är orimligt, det försvårar den fria konkurrensen – men framför allt riskerar det en självklar del av yttrandefriheten.

Det är om detta EU-parlamentet slutligen röstar om på tisdag klockan 12. Då vet vi vilket internet vi har imorgon. 

Så röstar de svenska ledamöterna:

Emanuel Karlsten. Foto: Herman Caroan. cc-by

Den här texten finansieras av en Kickstarter för att bevaka upphovsrättsdirektivet under den sista omröstningen. Text och bild är skriven under cc-by, en licens som gör den fri att använda var du vill, så länge du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }