november 2019

Internetfilter och länklicens, tidigare kallat artikel 13 och 11 (nu 17 och 15), håller på att bli lag runt om i Europa. Frankrike har redan åkt på ett dråpslag från Google, men hur går det i övrigt?
En avgörande faktor är EU-kommissionens arbete. Nästan samtliga länder inväntar rekommendationen från kommissionen om hur direktivet kan implementeras som lag.

cc-by

Kommissionen har sammankallat till möte för samtliga intressenter, ett så kallat ”stake holder dialogue”. Det är liknande den referensgrupp den svenska regeringen skapat inför vår lagstiftning. Alla möten livesänds och här finns representanter från totalt 80 intressenter och 25 medlemsländer. Det som sägs här givetvis stora implikationer.
Hittills har två möten avverkats och ett tredje hålls i mitten på december.
Här är de viktigaste punkterna hittills:

Filmindustrin vill blockera – inte ha betalt

Redan i debatten inför internetfilter stod det klart att filmjättarna inte främst var intresserad av att få betalt av till exempel Facebook, de ville mest se till att deras innehåll inte sprids. Debatten om det är just ett filter blir därför särskilt relevant här, eftersom företagen kan kräva att bilder och video förbjuds att laddas upp på sociala medier. Men det innebär också att musikindustrins argument att lagen bara kommer att handla om att få betalt för vad som sprids – inte stoppa användning – klingar falskt.

Publicister rasande på Google

Eftersom Google redan aviserat sin hållning i frågan om länklicens, har medier och publicisters röst under mötena (och framför allt det senaste mötet) allra mest handlat om att ge kritik på nätjättens agerande. Men det uttrycks också en frustration kring att andra stora plattformar inte redan nu visat vilja eller öppnat upp för att börja betala publicister när deras innehåll sprids på deras tjänster. Plattformarnas representanter visade under mötet inte heller prov på vilja att frivilligt börja eller initiera sådana samtal, vilket knappast bättrade på relationen. För att Facebook och andra stora plattformar ska öppna plånboken kommer det sannolikt inte räcka med enbart lagstiftning, utan också kräva stora gemensamma insatser från branschen med kollektiv licensiering.

Små aktörer oroliga

Med på mötet har också representanter från mindre plattformar funnits, som tyska Animexx och tjeckiska Seznam. De agerar på lokala marknader och har försökt lyfta hur en implementering, krav och utveckling av till exempel internetfilter kommer göra det svårt för dem att överleva. Det framstår ironiskt, eftersom lagstiftningen i så fall skulle cementerar den makt hos nätjättarna, som lagen ursprungligen syftade till att begränsa. Här kommer det bli avgörande hur man i rekommendationen definierar vilka plattformar som kommer drabbas av direktivets krav.

Facebook och Google hemlighetsfulla

Representanter från Facebook och Google har inte avslöjat någon tydlig eller ny hållning under mötena. Det framstår som att de allra mest bevakar andra aktörers positioner och hoppas (eller åtminstone argumenterar för) att vad de redan idag gör och betalar för upphovsrättshavare ska räcka – eller godtas inom ramen för det nya upphovsrättsdirektivet.

Sammanfattningsvis

Det verkar bli en dragkamp mellan musik- och filmindustrins olika hållningar. Medan filmindustrin vill fokusera mer på att blockera och radera, vill musikindustrin fokusera mer på att få betalt för det som går att få betalt för – och strunta i det andra. Medborgarrättsorganisationer får alltså, möjligtvis oväntad, draghjälp från musikindustrin i att skapa en rekommendation till implementering som får minst negativa effekter för enskilda användare. Det är också här mindre kulturarbetare har störst chans att få betalt för det arbete som sprids, men det krävs i så fall ett mycket detaljerat och tydligt kollektiv licensiering, för att inte slå fel.

Det tredje mötet hålls i mitten på december och kommer att fokusera på hur direktivet ska tillvarata rättigheter för enskilda användare. Det kommer att bli ett mycket delikat arbete, vilket en grupp på 51 akademiker framhåller i ett uppmärksammat öppet brev till kommissionen under november. Där menar de bland annat att det är mycket tveksamt om nuvarande teknik är tillräcklig för att tillvarata inviders rättigheter och intressen, och radar upp en rad problem gruppen nu måste ta hänsyn till. Läs en sammanfattning av deras inlägg här.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

Läs också:

{ 0 kommentarer }

Deadline har passerat för svenska parter att skicka in synpunkter på den kommande lagen om ”internetfilter”, tidigare känt som artikel 13. Men bland de som skickat in finns nästan bara upphovsrättsorganisationer eller företag med upphovsrättsliga intressen. Detta trots flera försök att få in fler synpunkter till regeringen.

Lagen om ”internetfilter” ska vara klar sommaren 2021. Som förberedelse för det har svenska regeringen skapat en referensgrupp, där företag och organisationer som kommer påverkas av lagen om internetfilter representerar. Gruppen är ohanterligt stor, och därför har representanterna ombetts skicka in skriftliga synpunkter. Regeringskansliet har flera gånger flaggat för att gruppen har kraftig slagsida mot upphovsrättsföretag och saknar perspektiv från medborgarorganisationer. Wikimedia Sverige valde därför att inför deadline skapa ett formulär som skulle göra det enklare för organisationer att skicka in synpunkter. Det hjälpte föga.
Totalt kom det in synpunkter från 25 organisationer och företag, angående artikeln om ”internetfilter”, artikel 17.
Bland de som skickat in finns Google, Facebook, Bonnier och SVT. Men få, nästan inga, kritiska röster.

Här finns företag eller organisationer med upphovsrättsliga intressen, myndigheter, men i princip är det bara Svensk biblioteksförening, Sveriges konsumenter och Wikimedia som har ett kritiskt perspektiv.

Hela listan följer nedan (artikel 17 berör ”internetfilter”, tidigare 13. Artikel 15 berör ”länklincens”), samtliga utlåtanden kan läsas genom att klicka.

1Astrid Lindgren Aktiebolag (artikel 17)
2Svenskt Näringsliv (artikel 17)
3Bonus copyright (artikel 13-16 och artikel 17) (artikel 15)
4Dataspelsbranschen (artikel 17)
5Epidemic Sound (artikel 17)
6Facebook (artikel 17)
7Filmtvp yttrande (artikel 13) (artikel 17)
8Google (artikel 17) (artikel 15)
9Ifpi Sverige (artikel 17)
10Musikförläggarna (artikel 17)
11NENT Group (artikel 17)
12Patent- och registreringsverket (artikel 13-16) (artikel 17)
13Rättighetsalliansen (artikel 17)
14Svenska Fotografers Förbund (artikel 14)
15Sveriges Konsumenter (artikel 17)
16Stiftelsen Svenska Filminstitutet (artikel 17)
17Svensk biblioteksförening (artikel 17) (artikel 13-16)
18Sveriges Filmuthyrareförening (artikel 17)
19SVT (artikel 17)
20Bonnier Broadcasting (artikel 17)
21Digisam (artikel 13-16)
22Konkurrensverket (artikel 17)
23Wikimedia (artikel 13-16) (artikel 17)
24Svensk Scenkonst (artikel 17)
25Bildleverantörernas Förening (artikel 13-16)
26SFIR (artikel 13-16) (artikel 17)
27Bildupphovsrätt (artikel 13-16) (artikel 17)
28TU medier  (artikel 15) Journalistförbundet 15
29Bonnier News (artikel 15)
30Svensk scenkonst (artikel 17)

Varje inskickat dokument går att begära ut från Regeringskansliet.

Det som händer härnäst är att regeringskansliet kommer sammanfatta det inskickade synpunkterna och presentera det för referensgruppen i kommande möten. Regeringskansliet kommer också att hålla individuella möten med utvalda parter.
Målet med arbetet är att nå fram till en promemoria som blir till underlag för beslut om genomförande. Denna promemoria skickas på remiss i sommar, för att bli en proposition till riksdagen och klubbas som lag senast 7 juni 2021.
Läs mer om förutsättningarna här.
Läs fler om uppdateringar angående Upphovsrättsdirektivet.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

{ 0 kommentarer }

Internetstiftelsen har släppt en specialrapport om barn och ungas internetanvändning. Den ger ett välbehövligt perspektiv till den stora undersökningen, men frågan kvarstår: Var har våra barn tagit vägen?

Det här är en visualisering av data som är framtaget för Mediepodden. Är det av nytta för dig? Stöd gärna Mediepodden varje månad på Patreon.com/mediepodden

I den nya rapporten Barnen och internet 2019 finns äntligen Tiktok med. När Svenskarna och internet presenterades i oktober var det en besvikelse att Internetstiftelsen missat att ställa frågan om användningen i sin enkät. Inte minst givet att det redan då var otydligt var 12-15-åringarna har tagit vägen. Nu finns Tiktok med. Och det går nu också att jämföra med data från 2018, även om tjänsten då hette Musical.ly.

Det är en av få kanaler som ökar.

Gymnasiet mättes inte 2018, vilket gör att vi inte kan få en totalsiffra på om det ökat, men om vi tittar på varje redovisad ålderskategori för sig ser vi att Tiktok ökar både på mellanstadiet och högstadiet. Andelen flickor som använder Tiktok minskar dock kraftigt. Andelen pojkar ökar å andra sidan lika kraftigt.

Men framför allt är det i daglig användning som vi ser den största ökningen. Och här ökar det i alla kategorier.

Pojkars användning går från noll till 5 procent, men det är i mellanstadieåldern och bland flickor Tiktok är populärast i daglig användning.

Men Tiktok är alltså ett undantag. Tillsammans med Twitch är det de enda plattformar som tydligt ökar för barn och unga i åldern 11-16. Och i båda fallen är det från låga nivåer.

Istället ser vi på totalen en minskning i nästan varje fråga. Jag har jämfört 2018 och 2019 års svar i enkäten. Tittar vi på hela åldersgruppen barn (11-19 år) och vad de någon gång använder, är det bara Twitch som ökar (här är Tiktoks siffra minskande, på grund av att gymnasieanvändningen 2019 drar ned totalen).

Det är förbluffande: Direktmeddelanden minskar. Sociala medier och Snapchat minskar – förhållandevis stort – och Facebook rasar.

Och inte är det ljusare vid en sammanställning av daglig användning av olika internettjänster. Här är det alltså bara Twitch och Tiktok (med samma mätproblematik som tidigare) som ökar.

Sociala medier rasar, liksom direktmeddelanden. Och Snapchat och Instagram tycks upplevas allt mer ointressant bland våra unga.

Samtidigt ger det såklart en delvis skev bild, eftersom skillnaderna mellan den som är 11 och 19 är enorm. Dessutom är inte, som sagt, alla frågor ställda till hela målgruppen. Därför blir det viktigare att gå igenom ålderskategori för kategori.

Internetstiftelsen redovisar mellanstadieålder (som de definierar till mellan 11-13 år) högstadieålder (14-16) och gymnasieålder (17-19).

Det ska sägas direkt: Inte i någon av åldrarna sker något som tydligt bryter mot trenden ovan, men däremot är genomslaget väldigt olika.

Mellanstadieåldern

Om vi börjar med att titta på de som någon gång använder olika tjänster på nätet i mellanstadieåldern ser vi att de flitigast använder Youtube. Nästan hundra procent, även om även det minskar med ynka en procentenhet. Därefter är direktmeddelanden, chattar, det vanligaste, följt av sociala medier, som rasar långt från 88 till 77 procent.

Vi ser att Tiktok och Twitch är populärare än Facebook och att Twitter i princip dött från ett år till annat. Pinterest och Reddit (liksom Linkedin och Flashback) har inte mätts under 2019 på målgruppen. Synd, eftersom det höga användandet av Pinterest sticker ut särskilt.

Daglig användning är något annorlunda.

Framför allt framkommer att Twitch inte är en del av den dagliga måltiden, men att Pinterest 2018 stod sig förvånansvärt bra även i daglig användning.

Högstadieåldern

Om vi i stället tittar på användningen i högstadiet ser vi ett stort skifte: Barnen ökar här användningen av sociala medier dramatiskt.

Youtube, chattar och sociala medier är alla över 90 procent i någon gång-användning, men sociala medier minskar även här med 5 procentenheter. Framför allt är det Facebook som åker på stryk. Twitch ökar nästan 10 procentenheter, medan allt utom Twitch minskar.

Även den dagliga användningen är betydligt högre bland högstadiebarnen än mellanstadiet:

Här ser vi också den (unika) ökning av Youtube som vi kunde skönja i den stora undersökningen ”Svenskarna och internet” (som mäter från 12-15 år).

Twitch sticker ut här, och ökar 200 procent, men från låga nivåer. Likaså Tiktok, men även Twitter gör en liten ökning.

Men generellt ser vi att användandet vänder sig mer till sociala tjänster, ju äldre barnen blir – men att samtliga etablerade sociala sajter minskar. Facebook halverar sin räckvidd i målgruppen och hämtar inte hem det med andra plattformar (inte heller Whatsapp, som ligger och skvalpar på några ynka procent).

Så var har våra unga tagit vägen? Utöver Twitch och Tiktok – som förvisso växer, men det är inga raketsiffror – tycks våra unga minska sin användning av internets olika tjänster?
Det handlar inte om att de slutat koppla upp sig – nästan exakt lika många kopplar upp sig dagligen i år som förra året. Däremot minskar antalet som ”ansluter sig till internet flera gånger dagligen”.

Och här är vi kanske inne på något centralt. I Göteborgsposten skrev jag i veckan om undersökningen:

”Är det en brytpunkt vi nu bevittnar? Är vuxenvärldens frågor om vad barn gör på internet obegripliga för en ny generation? /…/ För oss hade det varit jämförbart med att någon bad om detaljer kring hur vi använder elektricitet och vatten. Gör vi det dagligen? När använde du det senast?/…/ Exakt så obegripligt borde det framstå med internetfrågor för en generation som bokstavligen fått skärmtid med modersmjölken. Hur och varför ska de definiera vad de gör framför uppkopplade skärmar?”
Läs hela krönikan här

Läs också min genomgång av den stora undersökningen Svenskarna och internet 2019:

{ 0 kommentarer }

Mest retweetade – senaste månaden

av Emanuel Karlsten den november 25, 2019

i Veckans tweet

Twitter fick hicka, varför jag inte har fått ut några topplistor den senaste månaden.

Här kommer därför alla de senaste listorna – sammanslagna.

10)

Therese Lindgren blev första svenskspråkiga kanal att passera en miljon prenumeranter. Vad hon gjorde? Köpte en brunn.

9)

Den starkaste åldersgruppen på Twitter är fortsatt Paradise hotels målgrupp. (på riktigt! enligt svenskarna och internet)

8)

7)

6)

5)

4)

3)

2)

1)

Det blev stor skandal efter detta poddavsnitt av de båda influencers. De har pudlat och gått under jord under en period pga stormen av reaktioner.

Se tidigare veckors största tweets här.

Topp 10 mest retweetade tweets någonsin

{ 0 kommentarer }

Malmö-moderater skapade film om att lämna Malmö och flytta till Staffanstorp.
En annan Malmö-moderat spelade gangster som jagar medborgare från Malmö.
Aktörer med invandrarbakgrund valdes bort, Clas Ohlson vill stoppa filmen – och Tiffany Persson vill flytta, från Staffanstorp.
Här är vad vi hittills vet om tidernas mest tittade och kontroversiella kommunfilm.

M+SD-ledda kommunen Staffanstorp har hamnat på allas läppar efter att de släppte en kampanjfilm förra veckan. Filmen kampanjar mot grannkommunen Malmö och lyfter upp problemen staden haft med våld och kriminalitet. Syftet är att få Malmöbor att lämna staden och istället bosätta sig i Staffanstorp.

På kort tid har filmen fått en kvarts miljon visningar, enormt mycket för vem som helst, men särskilt mycket för en kommuns informationsfilm.

Filmen har älskats att främlingsfientliga och nazister, men fått högljudd kritik av andra som menar att filmen svartmålar Malmö och visar upp en skev bild av verkligheten – ett ”svart” Malmö och ett ”vitt” Staffanstorp.

Det här är vad vi vet hittills om filmen:

  1. Filmen kostade 123 291,25 kronor ex moms för Staffanstorp.
    Då fick kommunen drygt 140 000 kr i rabatt. Produktionen beställdes av ett företag i Malmö.
  2. Filmen regisserades av en Malmömoderat.
    Niclas Röhr representerar Moderaterna i Malmös kommunala bostadsförmedling. Han äger också ett produktionsbolag, som alltså fick uppdraget att göra reklamfilmen som svartmålade Malmö och hyllade Staffanstorp. Det är också Röhrs Porsche som familjen reser i. När Expressen ifrågasatte de dubbla rollerna svarade Röhr endast: ”Mitt företag har fullföljt uppdraget från uppdragsgivare”.
  3. Malmömoderat är gangster
    I gänget som i filmen terroriserar Malmöbor finns en 54-årig man.

Mannen är moderaten Claes Holmerup, ersättare i Arbetsmarknads- och socialnämnden – i Malmö stad. När Expressen frågar hur hans uppdrag går ihop med att göra reklam för att flytta från Malmö svarar Holmerup: ”Ja, men det är ju bara som statist jag medverkat i filmen”

4. Tiffany Persson hotar flytta

5. Kioskägaren i Staffanstorp byttes ut
Filmen har återkommande kritiserats för att visa upp en svartvit bild – i ordets sanna bemärkelse. I Staffanstorp finns bara vita människor. När en scen vid en kiosk skulle spelas in, valde man en skådespelare istället för kioskägaren, en invandrare. ”Jag hade ställt upp, men de frågade inte”, säger kioskägaren till ETC.

6. Clas Ohlson vill stopp filmen
I ett segment ses Clas Ohlsons flyttlådor, något som fått företaget att reagera. Enligt Staffanstorp vill företaget att kommunen ska klippa om filmen och blurra deras logga, eftersom Clas Ohlsson inte vill ha med filmen att göra.

{ 0 kommentarer }