En text som sammanfattar och avslutar stormen kring Benny Hinns Sverigebesök

av Emanuel Karlsten den oktober 29, 2010

i Religion och kyrka

Daniel Wistrand på Ikon hörde av sig om frågade om jag kunde sammanfatta mina tre texter ( 1, 2, 3 ) om Benny Hinns sverigebesök i en krönika om ledarskap i kyrkan. Det gjorde jag och jag tänkte att jag skulle publicera den. Så tänkte jag att jag skulle vänta tills den kom ut på Ikonsajten, men det verkar den inte gör. Så tänkte jag att jag kanske skulle vänta tills jag kommer hem och kan fota hur krönikan såg ut, men det kommer aldrig hända. Så när jag väl försökte hitta texten inser jag att jag har den gömd någonstans.

Men allra mest inser jag att om jag inte postar det jag har nu så kommer det aldrig postas. Såhär kommer det jag har. Ett första utkast, eller mejl, till den krönika som publicerades i det kristna trosmagasinet Ikon. Gissningsviss mycket längre än det som var i tidningen. Och det kan ju vara kul på sitt sätt:

Uppdaterat: Hitta en bild som jag mobilfotat när jag fick tidningen för att det var lustigt att jag och @mymlan var i samma:

from Emanuel Karlsten <emanuelkarlsten@gmail.com>
till Daniel Wistrand <daniel.wistrand@ikon1931.se>
ämne Re:

har inte hunnit läsa igenom, men vad tror du om det här:

Skulle en uppslagsbok bildsätta en falsk profet eller villolärare
skulle det antagligen göras med Benny Hinn. Det finns ingen som så
självklart kommer till tanken när frågan om en tveksam predikant
kommer upp. Benny Hinn har inte bara profeterat att homosexualitet
skulle utplånas 1995, att påven skulle dö och ersättas av en
italienare och att Iranregimen skulle störtas senast 2005. Nästan inga
av hans påstådda helanden har kunnat verifieras med läkarintyg.
Trots det är Benny Hinn en av världens mest välkända, mest hyllade
predikanter. Och drar in pengar i mängder. Hans status är så stor att
det inte ens spelar någon roll att hans fru nyss lämnade honom –
trosförsamlingen Livets ord bjöd ändå in honom att hålla
helandekampanj i Sverige.
Väl på plats sveper en cirkus in över Uppsala. Inför ett fullsatt
Livets ord håller Benny Hinn ett rekordlångt kollekttal som en slags
förberedelse för vad som skulle komma – helanden. Och visst kommer de.
Person efter person ställer sig på scen och berättar om hur de inte
längre känner smärtor. Blir knuffade i pannan, ramlar baklänges och
dras upp igen av Hinns medhjälpare. För att knuffas ner ”i anden”
igen. Den som inte förstår att falla dras snabbt undan för att ge
plats på scenen för de som gör. De spekakulära andeyttringarna.
Strax till höger om scenen finns rullstolsavdelningen. Här finns samma
hopp, samma längtan som i övriga lokalen, men annorlunda
förutsättningar. Förvinade armar som väntas på att rätas ut, förlamade
ben som väntar på känsel. Tonåringen med nervskada som förtvivlat
försöker tränga sig längst fram i kön för att få en beröring, en
”touch”, av Benny Hinn. Men ingen av dem får se helanden.
Tidigare under kvällen har Benny Hinn predikat om att ”synd och
sjukdom är tvillingar”. Ansvaret för helandet ligger inte på Gud, inte
på Benny Hinn, utan på dig. Det är lätt att tolka Bibeln så. Lika lätt
det är som att skuldbelägga sig själv. ”Jag behöver jobba med mig
själv innan jag kan bli helad”.
Kvinnan med förlamade ben ser hur de skråmor till sjukdomar blir
helade, medan hon sitter kvar. Hon gråter och försvinner snart från
lokalen.
Benny Hinn är segerrusig efter kvällen. Livets ords pastor Ulf Ekman
likaså. ”Det här var härligt”, säger Ulf Ekman och pustar ut. Kvällen
innan har han fått ta avstånd från Benny Hinns predikan. Den var
”heretisk”, menade han då. Benny Hinn åker vidare. Innan han åker hem
till USA med sitt gåvofinansierade privatjet sover han en till natt på
Grand hotel. Inget hotell i Uppsala var tillräckligt värdigt.
Väl hemma är jag chockad, lite äcklad. Hur kan det gå så långt? Hur
kan han få så mycket utrymme? Kan vi bortse från allt det
karaktärslösa bara för att vi är så besatta av helanden?
Ytterst handlar det kanske om en ledare som aldrig har blivit direkt
ifrågasatt. För innan han lämnar Sverige blottar han en spricka i
fasaden. För både Ulf Ekman och en annan pastor ber han om ursäkt för
att han ”formulerat sig fel” och ber sedan de båda pastorerna om råd
för sin fortsatta tjänst. Senare hittar jag ett youtubeklipp från
förra året där en journalist ställer alla jobbiga frågor om helanden,
utnyttjande av gåvopengar till lyx och de felaktiga profetiorna. Benny
Hinns publicist försöker avbryta den exklusiva intervjun, men Benny
Hinn menar att det är ok. ”Jag har väntat i 20 år på att någon ska
ställa de här frågorna”, säger han.
Jag inser igen: Tänk så farlig kyrkobubblan kan vara. Den som skyddar
oss från de kritiska frågorna från världen utanför, som tvingar oss
att hitta logik i vårt beteeende, vår tro.
För tänk om det är så. Att Benny Hinn aldrig har nåtts av
ifrågasättanden. Bara omgett sig av jasägare, som tjänar pengar på
honom och han på dem.
Som gjort kyrkan till en upplevelseindustri.
Och det allra läskigaste av allt: Jag känner igen stråk av det där hos
både mig själv och andra.
Låt oss aldrig sluta ifrågasätta oss själv, vårt beteende eller vår tro.”

Previous post:

Next post: