Justitiedepartementet har idag, tisdag, hÃ¥llit det första skarpa mötet om upphovsdirektivets artikel 17, det som kallats ”internetfilter” och tidigare hette ”artikel 13”.
Mötet hölls under två timmar med de 70-talet inbjudna som denna blogg tidigare publicerat en lista på.
Flera källor har till denna blogg berättat om mötet som kan sammanfattas på följande sätt:
Inga enskilda fick komma till tals
Mötet var mest en presentation av departementets tolkning av direktivet, som nedtecknats i den promemoria som tidigare publicerats på denna blogg. Det var ingen öppen diskussion, vill någon av deltagarna tycka till och bidra ska det framöver göras skriftligen.
Referensgruppen har ”skev” representation
Under mötets gÃ¥ng menade departementsrÃ¥det att listan pÃ¥ inbjudna var ”skev”. Det specificerades inte mer, men givet att de inbjudna framför allt kommer frÃ¥n rättighetsinnehavare och väldigt fÃ¥ representanter frÃ¥n användarsidan, är det rimligt att anta att det är just detta som avses. DepartementsrÃ¥det vädjade till de samlade att identifiera fler som kunde bjudas in. Detta inte minst för att departementet i sin promemoria pekar ut att flera frÃ¥gor kring användare fortfarande är obesvarade. Det verkar ocksÃ¥ ha varit svÃ¥rt att identifiera svenska plattformar som man tror berörs av artikel 17.
Departementets tolkning av artikel 17
Den tydligaste nyheten var kanske departementets tolkning av artikel 17.4. Det är svÃ¥rtydda texter i direktivet och kanske det mest kontroversiella, det är det som gjort att kritikerna pratar om att ett ”internetfilter” behöver införas. Flera som var pÃ¥ mötet hos departementet reagerade pÃ¥ att tjänstemännen gjort en flexibel tolkning. I promemorian har de skrivit följande:
”När det gäller dessa tvÃ¥ moment ska Delningstjänsterna som utgÃ¥ngspunkt göra vad de kan (eng. made best efforts). Den svenska översättningen av artikel 17.4 kan ge intryck av att Delningstjänsten närmast med alla till buds stÃ¥ende medel ska uppfylla de tvÃ¥ momenten. Av direktivet framgÃ¥r dock tydligt att sÃ¥ inte är fallet. De begränsningar som anges i artikel 17.5 innebär – pÃ¥ ett övergripande plan – att det ska göras en helhetsbedömning av vidtagna Ã¥tgärder där samtliga relevanta omständigheter ska vägas in och en proportionalitetsbedömning ska göras. Sammantaget syftar bestämmelserna – som anges i skäl 66 – till att Delningstjänsten ska vidta alla de Ã¥tgärder som en samvetsgill operatör skulle ha vidtagit, ett begrepp som tangerar EU- domstolens praxis pÃ¥ omrÃ¥det. /…/De närmare gränserna och förutsättningarna för att en Delningstjänst ska anses ansvarsfri enligt artikel 17 kommer att övervägas mycket noga i det fortsatta svenska genomförandearbetet.”
Det är viktigt att påminna om att ovanstående text inte är regeringens, utan tjänstemännen och att frågan är öppet ställd till referensgruppen kring hur de ställer sig till departementets tolkning. Det är i ljuset av det också intressant hur viktigt departementet tycker att det är att få med en större bredd av åsikter och infallsvinklar.
Nästa möte sker 22 oktober.
Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen.
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.
