≡ Menu

Så tycker de svenska företagen om ”länklicens”

Google har gjort tester som visar på katastrofresultat för tidningar – men svenska medier är förvånansvärt kortfattade. Det framgår efter en genomgång av de svenska organisationernas inskickade kommentarer om ”länklicensen”, artikel 15 i det kommande upphovsrättsdirektivet.
Jag har läst samtliga handlingar som skickats in till Sveriges regeringskansli – här är en sammanfattning.

Om två år ska den svenska versionen av upphovsrättsdirektivet vara klar. Som förberedelse har justitiedepartementet satt samman en stor referensgrupp. Här representerar Google och Facebook, men också organisationer som STIM, Tidningsutgivarna och Bonnier. Det är en stor grupp och för att göra arbetet hanterligt har samtliga medlemmar ombetts skicka in sina kommentarer skriftligt.

Jag har gått igenom samtliga inskickade kommentarer. Sammanfattningsvis finns olika ambitionsnivåer. Möjligtvis handlar det om resurser, men medan Google skickade in 20 sidors kommentarer bara på artikel 15 (länklicens), skickade motparten Tidningsutgivarna in två sidor. Det är svårt att inte också dra slutsatsen att det handlar om engagemang? Redan förra året var frågan klar: Vill någon i Sverige verkligen ha länklicens? Det vill säga: Vill verkligen svenska medier att Google ska betala dem, för att nyheter ska synas i sökresultat?

För i korthet handlar artikel 15 om detta: Den som vill länka tidningsartiklar och använda en förhandsvisning från artikeln, rubrik, ingress och bild, ska betala för detta.

I Frankrike har det redan blivit lag och Google har förklarat att de kommer ta bort alla förhandsvisningar för medier som kräver betalt, vilket gjort att Frankrikes regering rasat.

Så hur resonerar nu svenska parter?

Google är de som har skrivit längst. De gör inledningsvis en uträkning som visar att Google skickar 3 000 besök till nyhetssajter i EU – per sekund. De hänvisar också till en extern rapport som menar att nyhetssajter tjänar i snitt en halv krona per besök. Ett rejält saltad uträkning?

Google hänvisar också till den liknande lag som tidigare införts i Spanien, där Google slutade hänvisa till medier, och de förluster som det medförde. Men det mest spännande delen är Googles redogörelse för ett helt färskt test:

”Tidigare under år 2019 genomförde Google ett experiment inom EU för att förstå effekten av upphovsrättsdirektivet med förutsättningen att endast URL:er kunde visas, mycket korta fragment av rubriker och utan några bilder att titta på i förhand. Alla versioner av experimentet resulterade i betydande trafikförlust till nyhetsutgivare. Till och med en begränsad version av experimentet (där visades publiceringstitel, URL och tumnagelbilder för video) ledde till en 45% minskning av trafiken till nyhetsutgivarnas hemsidor. Det visade sig att många användare i stället vände sig till webbplatser som inte är nyhetssidor, sociala medier och onlinetjänster för videor. Även sökningarna på Googles sökmotor ökade när användare sökte alternativa sätt att hitta relevant information.”

Övriga delar av Googles kommentarer handlar om detaljer i hur Sverige och EU ska avgöra vad som är ”mycket korta utdrag”, vilket fortfarande ska tillåtas. Länkar kommer tillåtas vara gratis, även om URL:en innehåller en upphovsrättsskyddad mening (tex rubrik), varför Google också försöker göra en poäng av att en bild kan vara en länk, och därför vill pröva om bilden på samma sätt kan vara undantagen.

Det finns även andra undantag i direktivet som Google understryker är viktiga att hålla koll på. Att även om medier kan skydda sitt innehåll och formuleringar från att synas hos Google, får de inte ha patent på fakta.

 ”Artikel 15 undantar även rena fakta från omfattningen av utgivarnas rättigheter av det viktiga skälet att ingen ska förbjudas att dela, diskutera eller vidare rapportera om faktiska frågor. Det är lika viktigt att se till att den första utgivaren som beskriver vissa fakta inte kan hindra andra från att använda dessa genom att göra anspråk på äganderätt till de ord som är nödvändiga eller sedvanliga för att uttrycka nämnda fakta.11 För att undvika tvetydighet bör införlivandet klargöra att undantaget för rena fakta sträcker sig till de grundläggande formerna igenom vilka dessa fakta uttrycks.”

Svensk biblioteksförening är inne på samma sak i sin kommentar. De påminner om att vetenskapliga artiklar är undantagna från länklicensen och hur viktigt det är att fakta måste få vara fritt öppet, för alla. Detta också för att vetenskapsartiklar inte är annonsfinansierade, utan bygger oftare på prenumerationer.

Wikimedia är de som är tydligast kritiska i sin text. De hänvisar till den franska situationen som bevis på att artikel 15 redan blivit kontraproduktivt.
De fokuserar mycket på hur regeringen borde tolka längden på de länkar som ska tillåtas, i direktivet formulerat som ”mycket korta utdrag”. Wikimedia argumenterar att direktivet inte anger om det innebär text, och varför också tumnaglar av bild skulle kunna räknas därtill. De ger också ett förslag på att ”mycket korta utdrag” ska vara minst 240 tecken långt.

Tidningsutgivarna, som är paraplyorganisationen för svenska tidningar, har skrivit två sidors kommentar. Det är tveklöst så att de tycker att länklicensen är viktig och vill stå upp för den, men inledningsvis gör de också en historiebeskrivning där de menar att ”de globala plattformsföretagen på ett otillbörligt sätt tillåtits utnyttja och också tjänat pengar på deras investeringar”.
Hur det har varit historiskt otillbörligt framgår inte och är anmärkningsvärt, eftersom det alltid varit enkelt för svenska medier att ta bort sitt innehåll från till exempel Google, genom filen ”robots.txt”.

Tidningsutgivarna hänvisar i övrigt till EU-kommissionens arbete som viktigare än det svenska. Att det är på central nivå flera detaljfrågor behöver avgöras, inte i svenska. Därför avstår de eller svarar de kort på flera frågor. De markerar dock mot idén att Google skulle kunna klassa en länk som en bild, och därmed runda regelverket om vad som är klassat som ett upphovsrättsbrott. ”Bilder är alltid upphovsrättsligt skyddade och kan aldrig anses vara undantagna rätten enligt direktivet. Detta oavsett om det handlar om en så kallad tumnagelbild eller en större bild”.

Journalistförbundet (SJF) skriver längre, men även de hänvisar till kommissionens arbete som viktigare än det svenska. De understryker dock vikten av att även tv-medier omfattas av länklicensen, även deras verk behöver skyddas, något som SJF uppfattat hamnat i skymundan.

Bonnier News, med flera av Sveriges största dags- och kvällstidningar i portföljen, skriver i en osignerad kommentar att det är viktigt att det i de svenska skrivelserna görs tydligt vilka publikationer som kan hävda sig mot till exempel Google. Det är rimligt att anta en skrivelse som ”utgivare av presspublikation” inte kommer vara särskilt begriplig om några år.
De påpekar också att det blir viktigt att särskilt nämna bilder i svenska lagstiftningen, så att det får ett särskilt skydd.
Bonnier har i övrigt inga särskilda synpunkter, utan menar att de håller med departementet om att det finns många frågor att utreda.

Justitiedepartementet kommer nu att göra en sammanfattning av de inskickade kommentarerna.

Denna blogg återkommer med en sammanfattning av parternas kommentarer till artikel 17, det så kallade ”internetfiltret”.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

Här ansvarar den som skriver kommentarer för sitt eget innehåll

Leave a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.