Nu vill statens sätta gränser för skärmen – så vad vet vi?

Folkhälsomyndigheten har tillsammans med Mediemyndigheten tagit fram kunskap om skärmtid. Så vad vet vi egentligen? Och varför är tonläget så högt?
Här är en genomgång av vad vi hittills lärt oss om skärmar och internet – utifrån svenska data.

– Problemen tycks börja och sluta med skärmen.
Socialministern Jakob Forssmed var tydlig under presskonferensen inför att Folkhälsomyndigheten skulle presentera resultaten av det uppdrag han gett dem: Hitta samband mellan ohälsa och internet. Han hade sett till att resultatet skulle skyndas på, för frågan var akut. Visst, varje generation har sin panikmoral. Videovåld, dumburk och hårdrock. Men nu skulle fakta visa vem som var på rätt sida.
– Nu kan vi lämna diskussionen om detta är moralpanik eller inte, säger Forssmed.
– I framtiden tror jag att vi kommer fråga oss: Hur kunde vi bara acceptera utformningen av de här produkterna som går ut på att stjäla våra barns tid, säger han till DN.

Men vad framgick egentligen? Först en kort bakgrund, för frågan om barn och skärmtid är varken ny.

Folkhälsomyndigheten har i flera omgångar försökt undersöka varför vi har stigande psykisk ohälsa bland barn. Det är grundproblemet och vår samtids stora pandemi. Det är också enkelt att peka ut skärmen som orsak, eftersom den tycks ha växt fram parallellt med ohälsan. Men stämmer det? Det är enkelt att kontrollera, eftersom Folkhälsomyndigheten har detaljerad data om barns hälsa i skolan. Var fjärde år uppdateras data om Skolbarns hälsovanor. Varje gång jag har sökt där har jag förvånats. För den visar inte det vi tror.

Barn mellan 11-15 har inte varit radikalt mindre aktiva de senaste 20 åren. Tvärtom är trenden snarare stabil, även under de år som smarta telefoner introducerades bland barn.

Tittar vi på andel som tränar minst fyra gånger i veckan, ser vi istället en tydligt uppåtgående trend där nästan hälften av de äldsta pojkarna i mätningen är mycket aktiva.

Så vad innebär det – har vi inget problem? Jo, dels är andelen som rör på sig för få – vilket har varit fallet sedan 80-talet. Men det som framför allt är ett problem är att barn inte rör på sig mellan sina fysiska aktiviteter. Stillasittandet har ökat, vilket innebär att den totala rörelsetiden också minskat, oavsett om fler gör pulshöjande aktiviteter. Men det här sker parallellt med en annan trend: Föräldrar skjutsar allt mer till skolan och aktiviteter. Elsparkcyklar har introducerats och det fria skolvalet har gjort att elever åker mer buss än går och cyklar till skolan. Spelar skärmar roll? Självklart, men det går inte att peka ut som en huvudorsak, allra mest eftersom trenden pågått innan skärmar fanns.

Samma oväntade trender ser vi med psykisk ohälsa. Andelen med minst två psykosomatiska symptom (vilket inkluderar allt från att vara nedstämd, irriterad, nervös, svårt att sova, till att känna sig yr) har ökat bland flickor. Sedan 80-talet har andelen närmast fördubblats.
Men kolla när ökningen började. På 80-talet. Innan internet fanns och 20 år innan smarta mobiler existerade.

Tittar vi på äldre grupper, 16-24 åringar och mer svåra besvär av ängslan, ser vi samma mönster:

För att addera ytterligare komplexitet kan vi se att i Norden är problemet liknande, liksom att det började långt innan internet. Men att Sverige verkar ha mer problem än våra grannländer. Trots att skärmanvändningen är jämförbar.

Så om det inte skulle bero på skärmtid – vad beror det på då?

Även detta har Folkhälsomyndigheten försökt klarlägga. De hittade orsaker som handlade om politiska lösningar: socioekonomiska villkor, och arbetsmarknadspolitik. Men när det kom till digitala medier var kunskapsunderlaget för svagt.

Det är med bakgrund av det här som en kunskapsutredning kring barn och digitala medier kan kännas viktig. Men det är också viktigt att framhålla att myndigheten alltså redan tagit fram orsaker som skulle kunna användas som underlag för att driva igenom politik som skulle motverka psykisk ohälsa bland barn och unga.

Samtidigt – finns det en nyckel i digitaliseringen som kan förklara något vi tidigare inte känt till är det viktigt att ta fram den.

Så vad säger forskningen? I den kunskapssammanställning som nu tagits fram sätts redan inledningsvis tonen angående tillgänglig forskning: ”Alla är tvärsnittsstudier som inte ger underlag för att fastställa orsakssamband.” Kort sagt är det enkelt att hitta samband, men svårt att hitta orsak. Exempel: Den som mår mycket dåligt vänder sig ofta till skärm som tröst och flykt. Vad blir då hönan och ägget?
– Vi har identifierat att det finns en kunskapslucka, säger Sara Fritzon, projektledare på Folkhälsomyndigheten och en av dem som tagit fram rapporten, när jag intervjuar henne.
Hon framhåller samtidigt att det finns några områden där forskningen är tydlig. Skärm kan leda till minskad sömn, och minskad sömn bäddar för psykiska besvär. Liksom att skärmtid leder till skev kroppsuppfattning. Det senare fick till exempel stor uppmärksamhet när det läckte ut från en intern rapport från Instagram. I den framhölls hur Instagram fick fler tonårsflickor att få en värre kroppsuppfattning.
Det blev stora rubriker över hela världen. Men det som helt uteslöts från rapporteringen var alla andra staplar. För utöver ”problematiskt användande” uppgav samtliga flickor och pojkar att Instagram gjorde livet bättre.

Problemet med det kunskapsframtagande som lyfter kroppsbild blir alltså att problemet sätts i vakuum, isolerat från det positiva. Vad hade en studie av läsare av Veckorevyn på 80-talet sagt om kroppsuppfattningen?

Det är också problemet med uppdraget, som det är formulerat från regeringen. Uppdraget är att hitta problem och vetenskapligt stöd för problemen. Så finns här någon nyckel som ger svar på frågan?
– Vi konstaterar inte att vi har en nyckeln, det här är en pusselbit, säger Fritzon.
Hon vill inte svara på om de håller med socialministern om att vi underlaget säger att det inte längre kan handla om moralpanik?
– Nja, det vi kan konstatera är att vi ser vissa samband och de tycker vi känns relevanta och som grund för rekommendationer, men sedan måste det fortsätta forskas på.
Efter sommaren ska Folkhälsomyndigheten ta fram rekommendationer för skärmtid.
Vad är det för rekommendationer man kan ge när kunskapsunderlaget är så tunt?
– Ja det blir väl spännande att se?, säger Fritzon.

Den här artikeln är kostnadsfri tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara tillgänglig. 
Du kan också bidra, från 25 kr i månaden, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.