iDB 2017-04-24 kl. 19.24.17

En pojke ser en reklambil för en strippklubb, ropar oh la la, fastnar med blicken och kör rakt in i väggen. Klippet har blivit viralt. Rekordviral. På bara några timmar har den blivit en av tidernas mest retweetade svenska video – någonsin.

På bara fem sex 18 timmar har den blivit den tionde näst mest delade tweeten någonsin.

Det finns gott om anledningar att anta att klippet är regisserat. Dels det orimliga i att någon står och filmar reklambilen, för att sedan perfekt panorera mot killen. Dels att den lilla killen sätter ner foten i backen strax innan han kör in i väggen.

Så vem har skapat den? Anders Forssberg menar att han har fått det av en kompis som vill vara anonym. Jag har fått ta del av skärmdumpar från en Whats app-chatt där han och åtta vänner chattat och där ”kompisen” lagt upp klippet. En kvart efter att @andersforssberg twittrade filmen delade ”Slop3” samma klipp på Facebook. Klippet har i skrivande stund fått 600 000 visningar. Slop3 menar att han fått klippet av en ”kollega till en kompis” och bedyrar att han inte fått betalt för att dela klippet. Uppdaterat: Enligt TheLadBible har klippet blivit licenserat av företaget The viral hog, som säljer virala klipp till medier över hela världen. Det är inte vanligt att företag gör.

Så vad handlar det om? Reklam för en strippkubb? En dråplig incident? Någon som bara kom en rolig idé och ville filma ett kul klipp? Det är inte helt lätt att slå fast. Men skulle det vara en planerad reklamfilm, skulle den alltså ha anlitat ett barn för att marknadsföra en strippklubb. Det vore en ny typ av lågvattenmärke.

Hur som helst är videon det snabbast växande virala klipp vi har haft i Sverige i år – och någonsin på Twitter.

Här är listan på de mest retweetade genom tiderna.
Listan på Sveriges största Facebookstatusar.

{ 5 kommentarer }

Mest retweetat vecka 17

av Emanuel Karlsten den april 24, 2017

i Veckans tweet

Mest retweetade denna veckan börjar på en lägre retweetnivå än på länge, men slutar på topp.

10) @johaningero

Skolkommisionen la fram förslag på hur elever skulle få välja skola, ett av alternativen (efter bland annat närhetsprincipen) var att elever skulle lottas till skolor. Det var inte Miljöpartiet eller Fridolins förslag specifikt, men eftersom Fridolin sitter i regeringen var det enkelt att göra poäng för debattören Ingerö.

9) @lovisabarkman

Avokado är livet.

8) @annabckstrom

ja, tööntiiigt

7) @moaahellstrom

Känd bloggare nobbar – för att hånas.

6) @ulrikagood

Andra veckan i rad på topplistan för Göteborgs-copywritern Ulrika Good.

5) @leovegassportsv

Leo vegas fluffar upp statistiken med en tävling.

4) @lisa_blomqvist

Namnet måste vara en installation.

3) @flikenoel

Zara Larssons poddkamrat (jo, visst, han är också artist) fångar bilden som hånar att 99:or är…unga.

2) @johanlarsson80

Sjukt.

1) @erik_kardashian

Erik hoppar på trenden att göra spellistor med budskap, men det blir töntigt – och helt orimligt delat. En av månadens mest retweetade.

 

Se tidigare veckors största tweets här.

Topp 10 mest retweetade tweets någonsin

Vad är Twitter? Gå en snabb twitterskola

 

{ 0 kommentarer }

Mest retweetat v 15

av Emanuel Karlsten den april 18, 2017

i Veckans tweet

Här är de mest retweetade svenska tweetsen, vecka 15.

10) @elinlarssn

Synd om rasister?

9) @marcusdubbelv

Detta är alltså personen här nedans version av sanningen, som har klättrat upp till plats nio bland veckans mest retweetade.

8) @teodorkoistinen

Miljöpartiets språkrör Fridolin gjorde en gång tidernas töntigaste hjärta och la ut på Instagram. Den har återanvänts gång på gång, nu senast passade den in när Fridolin kom med ett förslag att sätta fotboja på asylsökande som fått avslag.

7) @ulrikagood

Fantastisk! Listan är gjord av Hans Renman

6) @fotbollsdamp

Internet har nu börjat ge oss lokala kommentatorer, som denna fantastiske!

5) @pinsamtystnad

:D

4) @mattiasljngbrg

3) @high__dry

2) @agnescsson

Välfunnet.

1) @sauronlol

hur går ens rekryteringen till för Carlings?

Se tidigare veckors största tweets här.

Topp 10 mest retweetade tweets någonsin

Vad är Twitter? Gå en snabb twitterskola

{ 0 kommentarer }

iDB 2017-04-12 kl123

Idag gick polisen Peter Springare ut och tog avstånd från gruppen ”Stå upp för Peter Springare”. Det blev därmed kulmen för ett av Sveriges största Facebookfenomen genom tiderna. Och ett exempel på hur snabbt en grupp med liktänkande kan radikaliseras.

Jag har bevakat gruppen sedan den startades. Dels eftersom den rekordsnabbt klättrade upp på listan ”Sveriges största Facebookgrupper”, men också eftersom den är intressant ur ett medieperspektiv. Vi diskuterade det i Mediepodden som ett svenskt typexempel på hur snabbt nya makthavare kan få plats, och vad det kan betyda. För makthavare har de varit. Grupper styr allt mer flödena på Facebook och den som är adminstratör här kan potentiellt skapa en väldigt inflytelserikt plattform.

Därför hade jag för några veckor sedan också tänkt göra en uppföljning. Hur hanterade man sin tillväxt? Hur såg man på den rasism som flödade i gruppen? Eller att en av adminstratörerna hade kriminell bakgrund? Ganska snabbt fann jag en extremt infekterad maktstrid bland gruppens adminstratörer. På en nivå så låg att den var svår att återge. Det var som att bege sig in på ett mellanstadiedisco som urartat och alla satt i varsitt hörn och surade över att den snygga tjejen i klassen varit taskig. För problemet var, för att vara kort och ytlig, uppmärksamheten Peter Springare valt att ge, eller inte ge, gruppens adminstratörer.

Invektiv, anklagelser och berättelser kastades mellan administratörerna. Bevis i form av skärmdumpar skickades och det stod klart – det här har havererat. En ny grupp, eller variant av gruppen, startades, och någon enstaka tusen (mindre än 1 pocent) lämnade gruppen under några veckor.  Tills nu.

Det som hänt är alltså att gruppen långsamt blivit en plats för rasism och främlingsfientlighet. En folkets variant av Fria tider, där den typen av främlingsfientliga tidningar gärna fått ta plats, men om inte det fungerat, har man letat efter tidningsartiklar som bekräftar bilden av invandraren som samhällets fiende. I kommentarsfälten har ren rasism förekommit alldeles för ofta.

Till slut blev det nog – för Peter Springare.

När Peter Springare så tydligt tar avstånd från gruppen blir det inte längre sura mellanstadiebarn, det blir som att sätta en pinne i en myrstack. Om myrstacken nu är de befintliga administratörerna. Administratörerna, Patrik Markström, skriver följande i gruppen samtidigt som han ändrar gruppnamnet till ”Stå upp för sanningen som är relativ”

Sedan dess ändrar han, eller gruppens administratörer, gruppens namn ytterligare några gånger. Jag vet inte ens vad den heter längre. Vilket gör det svårt för den som vill följa Springares uppmaningen, söka upp gruppen och gå ur. Ändå har 5 000 medlemmar hunnit göra det på de dryga två timmar som uppmaningen legat uppe.

Därmed finns två tänkbara alternativ för vad som händer härnäst: Antingen imploderar gruppen och bryts långsamt ner tills den raderas (vilket är nästan omöjligt så länge det finns medlemmar och adminstratörer kvar), eller så radikaliseras den ännu mer, under nytt namn.

Vad det än blir är det intressant. Det är den första stora, digitala folkrörelsen vi sett i ett så slutet rum. Det handlar inte om att 200 000 gruppmedlemmar har varit aktiva i diskussionen – långt ifrån! – men hur samtalet har utvecklats, att de tagit så här lång tid för Springare att ta avstånd, säger något om vilka krafter som sätts igång, vilka ärenden man går, och hur lätt det är att radikaliseras när den enda gemensamma nämnaren är: det är invandraren som är problemet.

{ 0 kommentarer }

Mest retweetade – under attentatsveckan, v14

av Emanuel Karlsten den april 10, 2017

i Veckans tweet

Varje vecka sammanställer jag de tweets som delas mest på svenska Twitter. Veckan som gått har varit exceptionell. Efter terrorattacken i Stockholm vände sig myndigheter, allmänhet och media till Twitter, precis som man nu oftast gör under en händelseutveckling. För att få nyheter, men också för att berätta och ventilera.

Här är veckans mest retweetade.

10) @linnahlborg

Vi börjar med den enda tweet på listan över de tio mest delade, som inte hade något med terrordådet att göra, utan som bara var den vanliga tonårspoesin Twitter oftast handlar om.

9) @markus_mattila

Markus hittade webbkameror.se som fångade den enorma massan som sökt sig till Sergels torg för kärleksmanifestationen.

8) @pewdiepie

Vanligtvis räcker det att Pewdiepie skriver något – vad som helst – på svenska för att det ska toppa den här listan. Den här veckan fick det konkurrens.

7) @cornubot

Den alternativa makthavaren Lars Wilderäng hade stor läsning under helgen som gick och fick stor spridning på sin uppmaning nedan:

6) @juristhen

En påminnelse om vad polisen offrar.

5) @frisund

Bara två timmar efter terrordådet fångade Svd:s reporter denna bild på det Stockholm som försökte hjälpa varandra.

4) @kickoff79

Bilden, fotade av Svd:s fotograf tidigt på plats, har fått enorm spridning.

 

3) @polisen08live

Polisen använde sociala medier effektivt efter attacken.

2) @hermancaroan

Filmaren Herman var på plats på sergels torg under söndagen och fotade. Sprang snabbt hem och klippte ihop den här fantastiska, fantasiska filmen. Trots att den laddades upp på söndagskvällen, alltså med bara timmar kvar av veckan, ligger den ändå på en total andraplats över veckans mest retweetade.

1) @polisen_sthlm

Polisens andra konto fick veckans största tweet. Fascinerande hur starkt mediet fungerar – och tack igen polisen för det fantastiska arbete ni gjorde!

 

Se tidigare veckors största tweets här.

Topp 10 mest retweetade tweets någonsin

Vad är Twitter? Gå en snabb twitterskola

{ 0 kommentarer }

ingr

Tiotusentals personer trängs på liten yta, några meter från den plats där attacken skett bara två dygn tidigare. Tiotusentals svenskar blottar sina strupar och säger till terrorn: Öppenhet vinner alltid.
Det måste brinna i huvudet på kollapsminoriteten.

Det naturliga nu vore att vi sluter oss. Och det har funnits gott om hjälp att gå den vägen från medier den senaste tiden.
Aftonbladets tungviktarkolumnist Lena Mellin skrev “det bästa man kan göra i dagens folksamlingar är att antingen undvika dem. Eller snegla sig misstänktsamt runtomkring”.
Sverige gjorde tvärtom.

SVT:s Mats Knutson menade att “Vi kommer att vakna upp till ett helt nytt, förändrat Sverige” och insinuerade att det skulle bli ett Sverige drabbat av fruktan. Andra artikelingresser beskrev ett Sverige som “skakat i sina grundvalar”.

Lyssna på Mediepoddens sammanfattning av hur medierna agerade

Det har funnits gott om opinionsskribenter som försökt löpa den linan ut. Pratat om att vi inte är tillräckligt rädda. En av kollapsminoritetens härförare, Tino Sanandaji, menade att Sverige handlade “hysteriskt”.
Sanningen är snarare att Sverige handlade metodiskt, resolut och medmänskligt. Polisen visade otrolig handlingskraft. Experter hyllar hur snabbt polisen lyckades få fram en bild på gärningsmannen och lika snabbt omhänderta honom. På håll tycks myndigheternas agerande vara ett skolboksexempel.

Men framförallt var det här helgen för Stockholmare att visa motgift mot hat. Den kyla, cynism och stress man ibland fördomsfullt kan förknippa med Stockholm, krackelerade. Fram klev bilden av ett Stockholm som satte skuldra mot skuldra. Hem öppnades, bilskjutsar anordnades, det bjöds på mat och tröst. Och i en lägenhet i Stockholm satt Damon Rasti och kände; något måste göras. Damon och jag är vänner och kollegor sedan tidigare och jag kan inte tänka mig någon som bättre förkroppsligar det nya, moderna Stockholm än honom. Jag vet ingen som bättre och med mer precision kunde skaka fram den perfekta blandning av artister och talare som blev Kärleksmanifestationen i Stockholm: Det svennebananiga i Rickard Sjöberg. Det Hisingska i Miriam Bryant. Det spetsiga i Milad Mohammadi. Det kulturiga i Rikard Wolff. Och den folkliga Nano.
Jag satt hemma i Göteborg och såg på teve och varje hårstrå på kroppen reste sig. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig ett Stockholm som kunde resa sig så enat, så kärleksfullt. Det var den kärleksfulla majoriteten som reste sig.

I nätets undervegetationer kokar det. Varför är folk inte argare? Varför riktas det inte mot muslimen? Sluga internettroll manipulerar bilder, klistrade in muslimer som obrytt knappar på telefonen bredvid offer från attentatet. Andra försökte sprida felaktiga uppgifter om att svenska flaggan inte accepterades under kärleksmanifestationen, eftersom det skulle vara stötande. Någon skriver att “‘Möta terror med kärlek’ är kod för ‘var ett lydigt valboskap som inte ställer politikerna till svars’”. För det är omöjligt för kollapsminoriteten att förstå hur det här inte skulle innebära bränsle för deras agenda. En agenda där kontroll, etnicitet och religion har större värde än människans. En agenda där rädsla styr.

För ja, det är okej att vara rädd. Det är okej att vara arg. Hela Sverige känner nog den rädslan. Men det är skillnad på att känna rädsla och låta sig ledas av rädsla.

Allt det där kunde bara vara fina ord som en bloggare strösslar ut som avslutning på en text. Men nu är det mest ett försök att sätta ord på vad Stockholmarna visat de senaste dygnen: Över oss vinner aldrig hatet och rädslan.

{ 208 kommentarer }

Min favoritanalytiker är danska Thomas Baekdal. En eremit som några gånger i månaden skriver fullkomligt briljanta, ögonöppnande analyser på sin sajt Baekdal. De är fria att läsa, om man hitta en länk till artiklarna direkt, som till exempel här, men kostar om man vill prenumerera på. Vilket i sig är en briljant metod.

Förra året skrev han en analys som jag lånat flitigt sedan dess. Det beskriver på ett helt briljant sätt hur man behöver förstå internet, inte bara från ett journalistiskt medieperspektiv, utan generellt som internetanvändare.

Du kan läsa hans, ganska långa, analys gratis genom denna länk, men jag kommer översätta delar av det här också. Dels eftersom det blir en kortare version, dels eftersom det blir på svenska och dels för att jag tror att flera inte kommer att klicka.

Det handlar om hur vi tar till oss information.

I den gamla världen skedde vi detta relativt strukturererat, genom papperstidningen på morgonen, kanske Lunchekot på radion, lite magasin på kvällen och så ett stort block TV på kvällen.

Idag är den konsumtionen uppluckrad på ytterligare tre beteenden, enligt Baekdal.

iDB 2017-04-03 kl. 13.56.18

Längst ner ser vi det traditionella beteendet, men vi ser att morgontiden, lunch och kvällstiden försvunnit. Det är framför allt papperstidningen som tappat sitt grepp. Medan vi fortfarande idag har kvar en stor del av vår medietid på kvällen, genom TV.

Ersatt har nu tre nya beteenden, räknat nedifrån och upp: Småätandet, Sökandet, och Innehållsvalet.

Småätandet är det vi gör 150 gånger om dagen, varje gång vi tar upp mobilen och vill hitta något annat att tänka på. Vi gör det genom att framför allt surfa in på sociala medier, skrolla vårt flöde i jakt på information att äta.

Sökandet gör vi mer sällan, men det är alla de gånger vi tänker på något vi vill veta. När stänger bageriet, vad är högsta punkten i Göteborg, hur länge kokar man ett ägg.

Innehållsvalet är de gånger vi lägger tid på att läsa en favoritbloggare, youtuber, läser en artikel vi blivit rekommenderad, eller lyssnar på en podd.

Vad som är viktigt med de här beteenden är deras särdrag.

Det traditionella beteendet, framför teven eller papperstidningen, bygger på att mediekonsumenten AVSIKTLIGEN avsätter tid för att läsa/titta, men har LÅGT UPPSÅT med vad man ska konsumera. Man flippar runt bland kanalerna, tills något är bra. Eller surfar in på Netflix och försöker hitta nån kul serie. Det enda man vet är att man ska se något, under en tid framöver.

Småätandet å andra sidan, är IMPULSSTYRT med LÅGT UPPSÅT. Vi gör det närsomhelst, utan idé eller tydligt syfte. Vi vill bara få hjälp att tänka på något annat. Något som retar oss, något som kan fånga oss på de mikrostunder vi har över under dagen.

Sökandet är också IMPULSSTYRT, men här har vi å andra sidan STARKT UPPSÅT. Vi googlar när vi får en impuls, men har stark förväntan att hitta det vi söker. Ofta finns här någon form av köpbeslut i bakgrunden.

Innehållsvalet är å andra sidan något som vi AVSIKTLIGEN söker upp och har STARKT UPPSÅT kring. Vi förväntar oss att det är värt tiden att läsa vår favoritbloggare, vår favoritpoddare, eller artikeln som flera av mina vänner rekommenderat. Jag avsätter alltså tid för att konsumera något, eftersom jag vet att det kommer ge mig något tillbaka.

Alla de här fyra beteendena är det möjligt att lyckas med, men det kräver helt olika tillvägagångssätt för en innehållskapare. Det traditionella är ganska enkelt, dels eftersom vår kunskap där är stor, dels eftersom vi får hjälp med uppsåtet. Vi har stor chans att överraska med vårt innehåll för en användare som är rätt öppen för att överaskas.

Småätandet är det kanske svåraste. För här finns inget uppsåt, här finns heller ingen bestämd tid. Användare är inte beredda att investera tid, vilket gör att innehåll på de här plattformarna måste använda den millisekund de har över för att suga in sin läsare. Det här skapar ett väldigt speciellt beteende och innehåll specialdesignat just för det.

Söket blir ibland bortglömt. Men finns du, ditt innehåll, ditt företag, där folk förväntar sig hittar det? Där de har som högst förväntan att hitta dig? Det handlar inte bara om Google, kom ihåg att till exempel Youtube är världens näst största sökmotor.

Innehållsvalet är där en relation har uppstått, där någon har valt dig, för att du positionerat dig som en expert inom ditt område, eller någon som är särskilt relevant för läsaren. Användare återkommer till dig för att du är särskilt bra och levererar återkommande.

 

Hela den här genomgången är viktig, eftersom den förklarar hela mediemänniskan. Så ofta fastnar vi vid att den bara är en sociala medier-konsument, eller bara är en Blondinbella-läsare. Men den är lite av allt. Alla de sakerna här ovan är olika svåra, och olika bra att fokusera på för olika företag. Men bilden är viktig att ha med sig när man bygger strategier kring digital närvaro.

 

{ 1 kommentar }

Mest engagerande artiklar – mars 2017

av Emanuel Karlsten den april 3, 2017

i Medier och internet

iDB 2017-04-03 kl. 11.12.27

Varje månad listar jag de artiklar från svenska hemsidor, tidningar, bloggar som fått mest engagemang. Engagemang räknas Facebooks gilla, delningar och kommentarerar sammanslaget med tweets, pinterest, google+ och Linkedin.

Syftet är att visa hur fördelningen av sociala medier-engagemang ser ut, och vilken typ av artiklar det är som vinner här. Kom ihåg: sociala medier speglar inte hela svensken eller mediekonsumenten, utan det beteendet som finns i sociala medier.

10) Expressen: LEIF GW PERSSON: Punktmarkera gängen och lås in dem för alltid | 27 391 reaktioner

9) Newsner: Kvinnan smyger diskret ned fingret i drinken – när nagellacket ändrar färg inser hon det otänkbara | 27 000

8) Expressen: Vi måste sluta ta emot män som hatar kvinnor | 28 000

7) Aftonbladet: Dödade sin bebis – får skadestånd för ”lidande” | 29 000 reaktioner
Upprörda känslor.

6) Aftonbladet: Lär ut att 12-åringar hamnar i helvetet – får bidrag av staten | 30 000 reaktioner
När legitim imam-kritik också får skjuts av det fördomsfulla samhället ger det totalt en stark skjuts.

5) Expressen/Omtalat: Bästa vännerna klippte sig likadant – så deras lärare inte skulle se skillnad på dem | 32 000
Barn+antirasism+människovärde=viralt!

4) SvD: Förintelseöverlevaren: ”Kinberg Batra, du banar väg för ondskan” | 39 000 reaktioner
Förintelseöverlevare kritiserar Moderaterna för deras öppna hållning till Sverigedemokraterna.

3) Newsner: Detta får du aldrig glömma om du älskar någon med ADHD | 41 000
Newsner har lånat en av tidernas mest delade bloggposter som de (vem? framgår inte – det är i sig intressant, hur deras tilltal är syntetiskt personligt, men här finns ingen personlig avsändare) hittat från en vän.

2) Newsner: Det händer i kroppen om du börjar äta havregryn varje dag | 41 000 reaktioner
En artikel att slå i huvudet på sina barn och sin omgivning.

1) Newsner: Rektorn införde militär disciplin på svenska skolan – nu skjuter betygen i höjden | – 61 000 reaktioner
Skolan, rektor, ordning och reda, tydlighet. Perfekt recept för viral.

{ 0 kommentarer }

Mest retweetade v13

av Emanuel Karlsten den april 3, 2017

i Veckans tweet

Här är veckans största svenska tweets:

10) @mattiasljungbrg

90-talisterna.

9) @simooneeg

Fångades på tv, lades upp på Twitter.

8) @sauronlol

lol

7) @mporomaa

tragiskt.

6) @filippzorz

Kishti!

5) @sauronlol

Och jag.

4) @scholm240

Hm.

3) @pierremathisson

iDB 2017-04-03 kl. 07.36.57

2) @moarydert

1) @emeloll

Linnea Claessons konto Assholesonline har verkligen exploderat sedan hon gick ut med sin identitet. Det märkliga är att hon fortfarande tycks få förfrågningar från assholes som hon kan göra fenomenal träffsäker komik om. Den här skärmdumpen från kontot av @emeloll blev en av månadens största tweets.

 

Se tidigare veckors största tweets här.

Topp 10 mest retweetade tweets någonsin

Vad är Twitter? Gå en snabb twitterskola

{ 0 kommentarer }

Karriärsplanering – hur ska man tänka?

av Emanuel Karlsten den mars 27, 2017

i Pappablogg,Personligt

iDB 2017-03-27 kl. 12.18.34

Jag är nu tvåbarnspappa sedan snart tre månader. Jag skrev om känslorna kring födseln tidigare och nu är den vanligaste frågan jag får ”hur känns det?”. Well, det är ganska odramatiskt. Ärligt talat hade jag väntat att det skulle vara tuffare kanske till och med tråkigare att börja om på nytt med bajsblöjor och spyor. Men, tvärtom. Vi har Billie, 3,5 år, som kompletterar vårt liv på ett fantastiskt sätt. Maskineriet känns mer väloljat, det finns alltid något att göra, någon plats att ta. Den inledande, enbarnspappakänslan, där man mest passar upp och är till ”hjälp” är nu ersatt av att man har en viktigare betydelse. Det är skönt! Ännu skönare att se Billie ger uttryck för kärlek till sin bror Frank. Hon pussar, kramar, är försiktig och inkluderande.

Mitt i allt det här jobbar jag vidare och Julia ammar. Men jag tänker mycket på karriär, framtid, ekonomi. Det är om detta jag nu skriver.

För hur ska man tänka? Jag är 34 år, tvåbarnsfar och har en otroligt förmånlig position. Jag bor i Göteborg, men kan ändå välja bland uppdrag och uppdragsgivare från hela världen. Allt detta känner jag – trots allt – ett trängande behov av att kasta ut. Våga, uppfinna, investera både mig själv och pengar i något som har större påverkan.

Men nu? Ska man verkligen göra det nu?

I svd skriver Linda Nordlund:

Det kan låta krasst, men kanske borde de absoluta toppjobben inte axlas av småbarnsföräldrar. Se på Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor, som när partiet som kippar en procentenhet under riksdagsspärren går på föräldraledighet. Eller utbildningsminister Fridolin, som i december 2015 deklarerade att han tänkte vara ledig när Miljöpartiet identitetskrisade i regeringsställning och landets skolor kämpade med att ta emot tusentals flyktingbarn.

Tänk om vi i stället för att stressa igenom småbarnsåren kunde se att karriären hade olika faser. I den första kan man satsa allt, jobba långa dagar och ta varje chans att jobba utomlands. Därefter planar karriären ut under några år, om man prioriterar familjen. Men sedan måste det gå att accelerera igen.”

Jag vill så gärna tänka att livet är så här och att jag kan falla in i det. Att livet har varit i en uppbyggnadsfas, att jag de senaste (och kommande) fem åren kan surfa på det, för att sedan växla upp när jag har barn som då ändå inte bryr sig så mycket om min närvaro.

Att jag nu är i en mittenfas där jag kan njuta av den här positionen vid sidlinjen, att jag inte behöver accelerera. Mentalt är jag nog där redan och jag har tackat nej, och tackar nej, till stora karriärsförändrande uppdrag. Jag har blockerat bort att det ens är möjligt, hur kittlande de än är. Men kanske är det inte bara för nu, i närtid, utan för flera år framåt?

Kan jag låta min identitet mest vara att jag är pappa?

Jag vet inte om jag lurar mig själv, om jag om ett år, eller om en månad, ändå kommer ramla dit och ta ett jobb som kommer sluta all min tid.

Men jag låter det vara ett riktmärke. För jag är inte bra på det här, jag är inte en särskilt närvarande, särskilt bra pappa. Detta är fortfarande mer ord än handling. Jag är dålig på att skaka av mig självbilden som arbetare, snarare än privatperson, men jag försöker se det som en tid av kalibrering. Där jag inte är ledig för att orka jobba, utan att jag jobbar för att kunna vara ledig. Pappaledig?

{ 2 kommentarer }