…skrev jag en tweet till Julia Mjörnstedt. Vi hade aldrig hälsat innan, men det var som om hela världen var ställd i exakt rätt läge. Allt stämde. Jag förstod inte ens att något sa klick. Det var bara två pusselbitar som fogades samman utan friktion. Vi som egentligen var främlingar började prata som om vi visste att vi väntat på varandra.
Jag bokade om en biljett så att vi kunde träffas två dagar senare. Det var som att hälsa på framtiden. Där var du ju! Aldrig har något känts så enkelt, aldrig har något känts så självklart.
Dagen efter den där första träffen åkte jag iväg på en månads jobbresa i Indien. Det kändes som att jag slets itu, lämnade en del av mig därhemma. Mitt fokus flackade och jag var uppriktigt orolig över att förlora mitt förstånd.
När jag kom hem mötte du upp mig i Stockholm. Det var andra gången vi träffades. Vi firade midsommar med mina vänner och dagen efter följde jag med dig till Göteborg och träffade hela din släkt. Veckan efter följde du med mig till Visby och bodde hos min familj en vecka.
Aldrig har något gått så snabbt och ändå känts så självklart. Du slog dig bara ner på den lediga plats som var omedvetet förberedd för dig. All ångest jag känt inför att en dag ta ett livslångt beslut byttes till lust och nyfikenhet. Som jag alltid drömt och hoppats att det skulle vara.
Jag flyttade till Göteborg. Vi flyttade ihop. Vi köpte en ny, större lägenhet tillsammans.
Och om 61 dagar ska den här personen inte längre vara en kontur på en svartvit bild, utan fläta oss samman till en familj.
Och jag vet. Ibland hänger jag inte alltid med. Ibland är jag envis och trubbig. Jag tänker att det beror på att min hjärna är så ovan vid att mitt hjärta är så övertygat.
För Julia, jag har aldrig varit så i grunden säker på att jag älskar någon som jag älskar dig.
Jag sitter på ett hotell i centrala Hanoi, Vietnam. Igen.
Det är inte så ofta jag skriver om vad jag gör nuförtiden. Det är konstigt. Det är väldigt roliga saker. Allt från studiobesök i Aktuellt, till föreläsningar på Teologiska högskolan, till nya spännande och hemliga projekt. Jag antar att viljan att berätta strukturerat minskat med åren? Kanske navelskåderiet också…
Hursomhelst. Jag är i Hanoi igen. Det är ett knappt år sedan senast jag gjorde något av det mest utmanande hittills: En månads asienresa till Indien och Vietnam där jag utbildade reportrar, nyhetschefer och chefredaktörer i att använda sociala medier för att göra bättre journalistik. Det var hisnande, läskigt. I Indien på engelska, i Vietnam med tolk. Men det gick bra. Väldigt bra. Sedan dess har jag hunnit åka tillbaka till Asien, gjort liknande utbildningar i Singapore, suttit i juryn för Asian digital media awards. Och nu är jag åter i Vietnam.
Det finns så mycket att säga om det här landet. Så många märkliga förutsättningar. Jag hinner kanske berätta mer om det en annan gång.
Den här gången ska jag hålla en tvådagarskurs i Hanoi och sedan en likadan i Ho Chi Minh. En vietnamesisk co-trainer är med och en tolk. Men dem har jag ännu inte träffat.
Säkert kommer jag att uppdatera vidare både Instagram och Twitter om resan. Följ där! Nu ska jag ta en förmiddagslur. Hej.
När resten av Sverige bänkar sig framför Melodifestivalens final ikväll samlas Sveriges journalistmurvlar på Gräv-galan i Göteborg. Varje år avgörs vilka tidningar, teve- och radioprogram som får guldspaden i olika kategorier.
Och, precis som förra året, är Aftonbladets Öppna granskning en av de nominerade.
2011 skapade jag och Aftonbladet ett manér för att göra stora granskningar tillsammans med läsare. Jag har skrivit om det här förut, hur det började med Skolgranskningen och fortsatte med ”Piller, pengar, psykvård” – som förra året blev nominerat till Guldspaden.
Jag har sedan den första granskningen stegvis fasat ut mitt eget deltagande och var under Polisgranskningen bara med en dryg vecka. Jag varken kan eller ska därför ta eller dela på någon som helst credd från de som är nominerade ikväll – Josefin Sköld och Martin Ekelund. Men jag är otroligt stolt över att konceptet har hållt över tid, även i guldspadejuryns ögon, och berättar gärna mer om bakgrunden.
”Öppen granskning” är en metod för att bredda redaktionen från att vara några få reportrar, till att bli en redaktionell armé. Redan i researchstadiet öppnas en granskningssajt upp som berättar om granskningsämnet. Utöver bloggen finns ett grundkit med funktioner som ska hyvla ner tröskeln för läsare som vill delta. En öppen dokumentbank där redaktionens researchmaterial laddas upp, men där också läsaren har möjlighet att bli publicerad. Antingen med ett tips, en bild, en video eller ett dokument. Öppenheten innebär att läsare kan hjälpa till att kolla och kommentera tipsen som kommer in, rekommendera eller bara använda dem som en hänvisning till att man har bidragit till den stora granskningen.
Den tredje funktionen är en typ av databas. När vi granskade skolan listade vi alla svenska grundskolor tillsammans med mastig data som läsaren sedan kunde jämföra med andra skolor i hens område. När vi granskade psykiatrin skapade vi databaser över hur olika län klarade sig. Och på Polisgranskning plockade vi (där projektledare Maria Trägårdh bör ha rejält med credd) in @jensfinnas och skapade tillsammans ”Brottskoll”, en tjänst där läsaren kunde se sannolikheten för att ett brott kommer lösas där de bor.
Och detta alltså bara om själva metoden. För själva innehållet, avslöjandet och resultatet stod Josefin Sköld och Martin Ekelund för. Och vilket jobb de gjorde!
Det är det som är nominerat ikväll.
Och även om vi inte vinner ska vi ikväll fira och vara glada – journalistik blir allra bäst när den görs tillsammans med läsaren.
Idag sänder vi sista avsnittet av Gudgubbar! Det har blivit totalt nio avsnitt med några av Sveriges största portalfigurer inom kyrkan. Och så roligt det har varit! Så lyxigt det har varit! Att få besöka människor och prata religion, hitta intressanta skärpunkter i dialogen mellan den kristne och den som aldrig trott. Stort tack till magasinet Amos och tidningen Dagen som sponsrat! Och poddcaststudion Apear som hjälpt oss med ljud, vecka efter vecka!
I vårt sista avsnitt besöker vi författaren Ylva Eggehorn i hennes missionshus, strax utanför Nynäshamn. Det blir ett fint, kanske ett av våra bästa, samtal om hur man är ställföreträdare för Gud i sångtexter och författarskap.
Lyssna här, eller på Itunes!
Och tusen tack för att ni har lyssnat! Ni har varit förbluffande många som har visat intresse, hört av er med analyser och kommenterat programmen! Jag och Andreas är väldigt glada över det. Tack!
Åke Bonnier är en av Sveriges absolut rikaste människor. Och nybliven biskop i Skara stift. Vi möter Bonnier-arvtagaren som pratar om förhållandet till pengar. Hur tolkar en av de rikaste Jesu ord ”lämna allt du äger och följ mig”?
Jag och Andreas träffar honom på hans kontor i Skara.
Lyssna här nedan eller via Itunes – sök på Gudgubbar (några har rapporterat om ett fel i sändningen, Soundcloud är medvetna om detta och jobbar på en lösning)
Programmet sponsras av tidningen Dagen.
Jag spenderade en del av sommaren med att skriva bok, och nu har den släppts! Eller bok, det är en antologi och jag har skrivit ett av kapitlen. Vilket var roligt i teorin, men extremt svårt i praktiken.
Bakgrunden är att regeringen tillsatt en framtidskommision för att förbereda för framtiden. Vilka utmaningar står vi inför om tio, tjugo år och hur rustar vi bäst för dem? Som final skulle den här antologin skrivas. Massor av personer med fina titlar och tunga akademiska meriter fick skriva. Och jag!
Mitt kapitel handlade om framtidsutmaningar för integriteten. Givetvis handlar den mycket om internet, hur vi bör förstå den utveckling som kommer genom att lära av det som har gått.
Jag vet inte riktigt om den går att köpa i butik, men du kan läsa mer hos förlaget Volante som gett ut boken. Eller så kan du läsa en ganska fin recension av Martin Jönsson i Svenska dagbladet som också citerar ett utdrag från mitt kapitel i boken.
Uppdaterat: Volante hörde av sig på Twitter och tipsade om var man kan få tag på boken
Helt otroligt att vi har gjort sju avsnitt, men glömt fota nästan alla. Hur som helst. I veckan besökte vi riksateisten Lena Andersson för prata om kristendom. Lena gillar inte den tvärsäkra kristendomen, så vi pratade med henne om kristendomens fördelar. Mitt bland allt dåligt, finns det något att lära?
Finns att lyssna via Soundcloud eller på Itunes!
Här kan du lyssna på tidigare avsnitt.
Vi i femman har fyllt 50 år. För några veckor sedan ringde det en snubbe från SR och ställde några frågor om min medverkan i programmet på 90-talet. Jag har bloggat om det tidigare, hur bråkiga vi var, hur folk ringde hem till mina föräldrar efteråt.
Exakt det blev vinkeln i det minnesprogram för Vi i femman som nu alltså sänts. ”De som har vunnit Vi i 5:an har varit välartade barn som blivit ingenjörer och ekonomer – undantaget Emanuel Karlsten”. Vilket kanske inte är sant, men en komisk vinkel.
Och i och för sig träffande för vårt Vi i femman-lag från S:t Hans i Visby. De övriga två i laget är nu båda framgångsrika ingenjörer. Ersättaren är nog läkare. Är helt säker på att min medverkan i laget bara byggde på att jag turkryssade rätt i enkäten.
Anyway, här är snutten om mig från minnesprogrammet. Klippte ut det ur hela programmet för att spara till barnen:
Nu är Gudgubbar tillbaka efter en veckas julledighet! Denna gången pratar vi om Guds röst. Vem har rätt att tolka den? Jag och Andreas Ekström träffar en av Sveriges kändaste frikyrkopastorer. Om själavård, predikan och om man kan ändra sig efter att ha talat Guds ord in i någon annan människas liv.
Du kan också lyssna på Itunes genom att söka på Gudgubbar. Avsnittet sponsras av Amos magasin.
Idag sänder vi sista avsnittet innan jul, vårt femte avsnitt! Det är med en av landets mest kända biskopar, Caroline Krook. Som också är en av landets mest provokativa. Ofta för att hon tagit sida med utanförskap inom kyrkan. Vilket också är ämnet för dagen – varför är kyrkan så dålig på att inkludera andra än den traditionella besökaren?
Fristående konsult och skribent. Föreläser, utbildar och skriver om saker som är digitala och sociala. Och väldigt mycket annat.
emanuelkarlsten@gmail.com
Jag spenderade en del av sommaren med att skriva bok, och nu har den släppts! Eller bok, det är en antologi och jag har skrivit ett av kapitlen. Vilket var roligt i teorin, men extremt svårt i praktiken.