Tänk om Benny Hinn aldrig nåtts av ifrågasättanden?

av Emanuel Karlsten den juli 29, 2010

i Religion och kyrka

Jag trodde, kanske hoppades, att det sista ordet var sagt om Benny Hinn.

Men den rundringning som den gamla predikanten Stanley Sjöberg gjort till svenska medier kräver ett varv till.

Även om nu inte Stanley Sjöberg är en man med den bästa av urskiljningsförmågor, så säger det ändå något om hans beskrivning av Benny Hinn som ”en bländande estradör/…/och samtidigt en väldigt bräcklig personlighet”.

Det ändrar ingenting i sak av det Hinn sagt, eller den märkliga tjänst han utför, men jag tycker att den ändå föreslår en bild av hur illa det kan gå.

Det blir töntigt att påstå att Benny Hinn är ett offer av omständigheter. Han är inget offer, han har haft all möjlighet att göra annorlunda, bygga annorlunda. Men jag kan inte låta bli tanken: Tänk om han hela sitt liv bara varit omgiven av ja-sägare? Som aldrig ifrågasatt någon del av hans arbete? Som aldrig har kommit med invändningar? Han har säkert själv varit med och byggt upp en sådan miljö. Det blir bekvämt, alla kommer med lösningar, kringargument på kritik, istället för att ta tag i den. Men ändå, tänk om det är så?

Att den markering hans vän, Ulf Ekman,  gjorde var en av de få han fått i sitt liv från någon han litade på? Att hans stab skyddat honom så, att han haft sådan auktoritet i det övriga kyrkovärlden och att alla i hans närhet blivit så beroende av verksamheten, dess inkomst, levnadstandard, att den automatiskt skyddat Benny Hinn från all övrig kritik.

Är det varför han övertygades eller övertygade sig själv att inte ens ta en paus när hans fru lämnade honom? Är det därför han aldrig ger intervjuer?

Den senaste intervjun – som verkar rätt unik – kommer från slutet av 2009. I den intervjun är Benny Hinn nästan chockerande glad över frågorna han får om kritiken. På andra sidan om honom sitter en journalist som inte fyller i hans svar, som inte är jakande. Av någon anledning trivs Benny. Däremot inte hans publicist, som flera gånger bryter in, säger att de måste avbryta. Trots att Benny Hinn uttryckligen säger ”det är ok, det är lugn, jag har väntat i 20 år på att någon ska ställa de här frågorna”.  Se gärna hela klippet:

Tänk om det är som Stanley säger. Att det är en liten bräcklig person bakom estradören Benny Hinn. Som egentligen ser sitt liv som en show passera framför honom. Där varje möte ser likadant ut. Där pengar bara är medel som kan införskaffas med en anpassad anekdot. Där varje hotell, varje land bara är en kuliss till nästa show. Kanske fortfarande använd av Gud, men fortfarande en show.

Kanske har livet på turné – likt för många andra artister – blivit en drog? Tänk om han nu, med äktenskapskris och ekonomiska problem (Benny påstår att han lever på ”skins and bones” och fick låna ihop pengar till sin resa till Sverige) känner att verkligheten börjar komma ifatt? Att han börjar bli känslig för självkritik, mer intresserad? Att han därför är tacksam för kritiken han fått?

Det ändrar, som sagt, inte mycket i sak, inte just nu. Men kanske ändrar det något för Benny?

Det är, om inte annat, min bön.

Previous post:

Next post: