Jag fick ett mejl från Göran Lambertz

av Emanuel Karlsten den november 5, 2014

i Personligt

Låt mig åter avbryta pappaledigheten en stund för detta. För några dagar sedan fick jag ett mejl från Göran Lambertz. Göran är en av Sveriges absolut mäktigaste personer. Han är justitieråd i Högsta domstolen och är därmed nästan helt oantastlig.

Göran Lambertz har också varit Justitiekansler i många år och som sådan fick han också 2006 fallet Quick i sitt knä. Ett fall som idag, efter en rad avslöjanden, ses som Sveriges kanske största fall av rättsröta. Lambertz avfärdade det snabbt, då. Och allt sedan dess har han i otaliga debatter försvarat det beslutet i synnerhet och utredningen i allmänhet. Han tycker allt har gått rätt till, helt enkelt, domarna var riktiga.

Då och då träffar Lambertz andra som varit engagerade för att fälla Quick. Åklagaren, polisutredaren, journalisten och psykologiprofessorn. Som här i Öje, för ett knappt halvår sedan. De kallar sig ”Quicklaget” och låter sig helt öppet intervjuas om sin relation.

screenshot 2014-11-03 kl. 13.01.05

Hursomhelst. Jag fick ju ett mejl.

Såhär skrev Göran Lambertz från sin personliga Hotmail:

screenshot_2014-11-03_kl__12_33_44

Jag ber honom bekräfta sig på något sätt och igår fick jag svar från en Högsta domstol-adress. Mejlet är alltså verkligen från Göran Lambertz.

Och jag vet inte var jag ska börja. Jag tycker det finns så många saker som är besvärliga här.

Är det verkligen rimligt att ett justitieråd lägger så mycket tid på ett enskilt, färdigt fall? Till den grad att han nu finkammar nätet på reaktioner, letar upp personerna och konfronterar? En googling på mejladressen visar att det knappast är första gången. Lambertz har varit aktiv i bloggar och kommentarsfält för att försvara sig. Vad säger det om någon i Högsta domstolen att man blir så drabbad av ett nederlag att man gör det till sin livsuppgift att frigöra sig?

Därför – antar jag – skriver alltså Göran Lambertz en bok. Därför vill han ha en kommentar till en tweet jag en gång skrivit.

Min tweet skrevs i samband med en numera klassisk intervju i SVT:s Veckans brott. Jag har skrivit om programmet och fallet Quick förut och skrev då bland annat:

”Det Hannes Råstam gjorde med sin bok var att gå till botten med något som skavde. Han la ner ett ojämförligt arbete med att gå igenom alla domar, bemöta varje bevis med motbevis. Att läsa hans bok är en svindlande resa mellan chock, ”oj” och ”näe” för att till slut landa i den mest självklara av känslor: Vilken rättsröta!”

Jag skriver vidare:

”Att en domare i högsta domstolen personligen går in och försvarar vår tids största rättsskandal, skyller det på media och åker på jaktresa med åklagare, polisutredare och journalister – alla nyckelpersoner för att fälla Quick – är som taget ur en alldeles för dålig, konspiratorisk deckare.”

”Det är så farsartat, så fruktansvärt, så otroligt att man antagligen bara kan göra som GW gjorde – skratta. Och det är ju både enklast och mest naturligt att skratta, men borde vi inte egentligen välja att gråta?

”För det är inte någon vanlig foliehatt vi har att göra med. Göran Lambertz går inte att avfärda och sedan fortsätta som om inget har hänt.
Göran Lambertz sitter i Högsta domstolen och kan i princip inte förlora sin position utan att begå brott. Mig veterligen har ingen någonsin avsatts? Till och med den HD-domare som begick brott och köpt sex fick sitta kvar. Och det är väl i någon mening bra att justitieråd står fria från debattens vindar och populismens politiska nycker. Men hela systemet gungar när ett justitieråd går in och driver opinion i rättsfrågan för en man som frikänts.”

Allt det här gissar jag att Lambertz har läst. Ändå vill Lambertz nu ha citat till sin bok. Han vill veta om också veta om en av mina uppdragsgivare, Dagens nyheter, står bakom det.

Jag uppfattar frågan som nästan hotfull och väljer därför att svara såhär, öppet. Ska det ändå in i en bok är det lika bra att ta debatten redan nu.

Här är därför mitt öppna svar, Göran Lambertz.

Hej Göran,

Nej, jag twittrade inte i egenskap av DN-medarbetare. Däremot som medborgare, privatperson och småbarnspappa. Och det agerandet jag ser från dig, du som symboliserar det allra högst uppsatta i vårt rättsväsende, gör mig djupt orolig. Att du som aktivt justitieråd väljer att skriva en bok om saken får mig att tro att du har lätt att drabbas av personliga vendettan, känna revanschlust och det gör mig ärligt talat rädd.

Jag vet inte om min tweet om rättsröta är juridiskt korrekt. Jag vet inte heller om jag verkligen tycker att ett justitieråd ska kunna avsättas av yttre, politiska krafter, hur mycket jag än ogillar dennes åsikter. Och det förklarar också i vilken egenskap jag skrev min tweet: Som rädd privatperson som undrar om du inte förstår signalvärdet du sänder genom att göra det till din livsuppgift att försvara denna illaluktande rättsprocess.

Jag vill tro och hoppas att du omvärderar. Inte för att du behöver tycka att du har fel, utan för att du representerar något som är större än dig själv. Tilltron till rättsväsendet.

mvh
Emanuel Karlsten

Previous post:

Next post: