Webbtvhistoriens bästa ögonblick?

av Emanuel Karlsten den december 27, 2009

i Medier och internet

Sitter på bussen på väg till Jönköping och får lite tid att läsa ikapp. Läser Markus Granseths bloggpost om Schulman show. Jag har bara sett ett avsnitt tidigare och det var otroligt trist. Han rockrecensenten, Fredrik Virtanens ersättare, Markus nånting, är helt otroligt färglös. Måste vara inkvoterad från Aftonbladet i – ytterligare – ett försök att profilera honom. Igen. Om Aftonbaldetmarkus är bra i spalterna (jag har en del att invända där) är AftonbladetMarkus fullkomligt färglös i tv. Han fungerade inte, helt enkelt. Så kan det vara. Och Ann Söderlund var inte mycket bättre. Passar inte alls som fast panelgäst i programmet.

Men skit i det nu. Det var inte vad jag skulle skriva om. Jag tilltalades i stället av andra saker med programmet. Dess enkelhet. Visst, programmet rider på Schulmans varumärke och det är det som har dragit de där 500 000 unika som de pratar om. Men det ligger något attraktivt i försöket. Och hur studiotv på webben ligger i sin linda. Om det där skrev jag mycket mer på i en snabbt ihoprafsad framtidsspaning på Same same but different.

Jag tittade på det igen efter Granseths tips. Och det var fortfarande rätt stolpigt, svårgreppat, men så blixtrar det till.

Alex Schulman plockar fram det där han är bra på, det som gett honom framgång. Det nakna, det ärliga som går så nära att att vi inte vet om vi ska reflexsparka eller krypa närmare.

Han introducerar en lek där han ärligt delar med sig av två sorgliga karaktärsdrag hos sig själv. Han gör det så smart, agerar (eller: är) märkbart besvärad när han berättar det. Lämnar en märklig stämning i studion. Och skapar på så sätt både tryck och chans för de andra att lätta den obekväma stämningen genom att själva berätta något mer sorgligt.

Ni känner igen scenen? Notting Hill.

Det är så briljant och vi får plötsligt del av ett av den unga webbtvhistoriens bästa ögonblick, någonsin, när Petra Mede berättar sitt sorgliga karaktärsdrag.

Kolla:

  • Jonas

    Jag kollar rätt mycket på webb-tv faktiskt, mest på den här sajten (svensk webb-tv om dataspel) http://www.press2play.tv/

  • Jonas

    Jag kollar rätt mycket på webb-tv faktiskt, mest på den här sajten (svensk webb-tv om dataspel) http://www.press2play.tv/

  • Anonym

    Håller med. Schulman och Mede fattar grejen. Blir faktiskt rätt intressant.

    Min svåger blev för övrigt utskälld av Petra häromveckan för att han stod en hel kväll på hennes parkeringsplats i Bromma. Hon kanske skulle ha bjudit in honom på en kopp kaffe istället.

  • pmnordkvist

    Håller med. Schulman och Mede fattar grejen. Blir faktiskt rätt intressant.

    Min svåger blev för övrigt utskälld av Petra häromveckan för att han stod en hel kväll på hennes parkeringsplats i Bromma. Hon kanske skulle ha bjudit in honom på en kopp kaffe istället.

  • Anonym

    ”kom över till mig” och så hittade två ensama självar varandra, känns nästan som upptakten till en film… men frågan som följer är vad hände sen? Kom hon över? flyttar de ihop? Kommer de att ha fantastiskt mysiga kvällar med kärleksfullt tillagade måltider som avnjuts i stearinljusets sken. Kommer deras hem bli en liten oas avtrygghet och gemenskap i en trasig ensam värld… Kanske mynnar det hela ut i ett kreativt kollektiv? Vem vet… men denna lilla mening ger mig ändå på något vis hopp för världen och en bättre framtid ”kom över till mig!”

  • tindra_e

    ”kom över till mig” och så hittade två ensama självar varandra, känns nästan som upptakten till en film… men frågan som följer är vad hände sen? Kom hon över? flyttar de ihop? Kommer de att ha fantastiskt mysiga kvällar med kärleksfullt tillagade måltider som avnjuts i stearinljusets sken. Kommer deras hem bli en liten oas avtrygghet och gemenskap i en trasig ensam värld… Kanske mynnar det hela ut i ett kreativt kollektiv? Vem vet… men denna lilla mening ger mig ändå på något vis hopp för världen och en bättre framtid ”kom över till mig!”

  • tindra_e

    ”kom över till mig” och så hittade två ensama självar varandra, känns nästan som upptakten till en film… men frågan som följer är vad hände sen? Kom hon över? flyttar de ihop? Kommer de att ha fantastiskt mysiga kvällar med kärleksfullt tillagade måltider som avnjuts i stearinljusets sken. Kommer deras hem bli en liten oas avtrygghet och gemenskap i en trasig ensam värld… Kanske mynnar det hela ut i ett kreativt kollektiv? Vem vet… men denna lilla mening ger mig ändå på något vis hopp för världen och en bättre framtid ”kom över till mig!”

Previous post:

Next post: