google

Sveriges mest googlade ord 2013

av Emanuel Karlsten den december 17, 2013

i Medier och internet

Idag presenterades vilka sökord som trendat under 2013. Helt kort kan man sammanfatta med att det mest fascinerande är hur kvinnor dominerar personsökningar. Tio av tio vad bloggande kvinnor – fem av dem har varit gravida i år. Fascinerande!

De mest sökta orden verkar ha etablerats vid det här laget. Topplistan i år var nästan exakt samma som förra året, där förstaplatsen än en gång kneps av…


…följt av Aftonbladet, Youtube och Google.
Så varför googlar vi google? Jag skrev en krönika om saken när det begav sig.

Men det är den här listan som kanske är mest intressant:


Listan fortsätter med 6) Carolina Gynning 7) Ebba von Sydow 8) Amanda Schulman 9) Pernilla Wahlgren 10) Sofi Fahrman.
Hela listan domineras alltså av kvinnor. Varav hälften av dem har varit gravida i år, vilket säkert bidrar ännu mer.
Enligt Google själva är det unikt.

Vidare:


Värt att notera här är kanske att det bara är boxaren Alexander Gustafsson som hamnar här på grund av sina idrottsliga framgångar. Ettan avled, tvåan sköt sin flickvän, trean var nära att dö i en boxningsmatch ochh femteplatsen knips av en idrottsman som under året parade en fotbollskarriär med att vinna Idol.

Vidare till matsökningar då, som brukar domineras av sötsaker. Men i år kommer en uppstickare:

Google har också börjat bryta ut olika frågetermer. Som ”Vad”-frågor:


Yolo, ”You only live once” är något slags tonårscredo för 2013 och återkommer på flera topplistor. Värt att notera är att kärlekskranka Sverige lät ”vad är kärlek” kvala in på en fjärdeplats.

Här ser ni hela listan!

{ 1 kommentar }

Aldrig har jag känt mig så ensam

av Emanuel Karlsten den juni 30, 2011

i Medier och internet

Google+

{ 8 kommentarer }

Så, Google har lanserat sin Facebookdödare, Google+, och detta är så klart veckans och sommarens nätnördssnackis: Googles försök att utmana Facebook. Det är alldeles för tidigt att säga varken bu är bä om detta. Tjänsten finns fortfarande inte att testa (även om du kan signa upp dig för en inbjudan).

Men eftersom mitt jobb just nu går ut på att tycka om saker som jag ännu inte vet så mycket om, så gör jag ett försök:

# Greppet är både givet och förväntat och leds av Googles kanske smartaste kille när det handlar om sånt här. Projektet (jag älskar att de kallar det ”projekt”!) handlar allra mest om att Google redan äger vårt internetliv till så hög grad att de kan addera en social tjänst – ett facebook – ovanpå det. I dag har alla googlesidor (som heter nåt med google i adressen – dvs inte Youtube) fått en svart kant överst – en första revirpinkande påminnelse om att du är på en googledomän. Varför inte kunna nyttja det till att göra något socialt? Det borde ligga oss närmare till hands än att söka oss till en helt ny domän – så som vi gör med Facebook. Detta är själva pitchen, säljidén.

# I övrigt är det få saker som får mig i spinn. Grupper och listor kallas cirklar. Skypegryppsamtal kallas groupvideos. Och med tanke på att Google på senaste tiden bara floppat får man dåliga känslor direkt. Med det sagt: Konceptet och idén är lika enkel som briljant, och kanske sammanfattar xkcd saken bäst: http://xkcd.com/918/

Men till sist:

# Vad är det för idiotnamn? ”Google+”? Vem tar med en symbol i sitt nya varumärke? Jag trodde det dog med Prince och hans försök att kalla sig ”the sign”. Google kan ju nu inte ens göra en riktig domän av varumärket, utan får kalla det ”plus.google.com”. Jaja.

Här är googles egen förklaring av tjänsten:

Uppdaterat: Här är en ganska enkel och bra sammanfattning av Google+ tjänster. Och Fredrik Lyreskog är den första svensk(?) som har testat, läs hans genomgång här.

{ 17 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat 22jan

av Emanuel Karlsten den januari 22, 2010

i Länkkommentarer

  • Politikerbloggen » INTERVJU: Anders Pihlblad snackar med Niklas Svensson
    – Man kan naturligtvis ha massor av åsikter om Niklas Svensson, inte minst med tanke på dataintrånget. Vi träffades första gången när vi skulle föreläsa under samma tillfälle i Umeå. Det var fascinerande. Han delade mycket av erfarenheterna om hur han jobbat med politikerbloggen. Han lever mycket av det som (jag?) socialmedieexperter teoretiserar om. Han ser nyttan, använder den och uppnår fantastiska resultat. Det känns mycket spännande att Niklas nu är en del av Expressen. Han börjar dagen efter mig, 2 februari.
  • Official Gmail Blog: Serving better ads in Gmail
    – Det här är så fascinerande. Google berättar att de läser alla mina mail för att visa annonser som är relevanta till dem. Och jag rycker på axlarna och går vidare. Varför – varför! – har inte tidningar lyckas göra något liknande på nätet? På pappret ser det ju ut att vara en sådan given och lätt succé?
  • Fabienne blev 15 år – DN.se
    – Oerhört stark text och bilder från Haiti.
  • Tre pappersartiklar om dagen på dn.se
    – Fattar ni vilket slöseri det här är på kvalitativt journalistiskt material? Och känns det inte som att webbredaktionen blir en andrahandsredaktion när de uppmuntras att intervjua pappersredaktionens reportrar som ”experter”?

{ 12 kommentarer }

Mer om googles cachning och nyhetssajter

av Emanuel Karlsten den januari 18, 2010

i Medier och internet

Bloggposten om Google och kvällstidningarna kändes som att smaka på överkursen, det tangerar områden där jag är nybörjare. Det smakade bra, och jag försöker gärna lite till.

Inte i ett försök att göra något större än vad det är, utan för att jag lär mig och allra mest: De digitala förutsättningarna berör det som tidigare varit okrångliga fundament för journalistiken.

I fallet om varför kvällstidningarna inte tillåter Google att ”fotografera” deras sidor tycker jag, efter förra bloggposten, det står ganska klart att det allra mest handlar om att skydda allmänheten från de misstag som ansvarig utgivare, reportrar eller mellanchefer gör. Och då inte angående så fåniga misstag som att råka rajta en tre år gammal nyhet (som man för övrigt själv tidigare hade skrivit), utan snarare namnpubliceringar, för närgångna porträtt (både bild- och textmässigt). Det kanske allra bästa argumentet är att ingen ska komma till en cachad sida av en tidning och tro att det är något aktuellt som inte rättats.

Då är det så klart bättre att bara kunna hittas via googles vanliga sökresultat och därigenom komma till en sida som förklarar ”här fanns en artikel om XX som vi rättat/tagit bort/hänvisat hit” (det gjorde inte Aftonbladet igår)

Samtidigt finns det fler än Google som gör skärmdumpar av våra publicistiska eller fåniga misstag. Våra läsare gör det ofta. När Nöjesguidens chefredaktör Atladottir ville radera en obekväm recension hade hela läsarna redan gjort egna skärmdumpar. Och även när det handlar om så små saker som Aftonbladets misstag så har det tagits skärmdumpar. Misstag är svåra att gömma, oavsett om det är från Google eller läsarna.

Till sist: Det är intressant att notera att Aftonbladet och Expressen är ensamma i Sverige med att inte tillåta googles arkivering. Och utomlands tillåter till exempel Usatoday, CNN, Guardian, Latimes google att arkivera – cacha – deras sajter (även om det finns flera som också gör det, som The sun och New york times).

Jag vet inte om det säger något. Alls.

{ 1 kommentar }

Jag tänker inte moralisera över det här, jag tror inte ens jag tycker att det är fel.

Men ikväll lärde jag mig att våra kvällstidningar (Aftonbladet och Expressen inkl KVP och GT) inte låter Google cacha deras sidor.

Ni vet vad det handlar om, va? Det här med cachning? Kunskapen borde ligga i grundutbildningen för alla journalister. Google går då och då in på världens alla sajter och tar ett foto på hur det ser ut. En cachning, kallas det. Vilket till exempel hjälper oss journalister att i efterhand se de misstag som gjorts på nätet.

Kommer ni ihåg hur Lars Ohlys sambo bloggade om att Lasse Berghagen hade köpt porrtidningar på en mack? När kvällstidningarna använde henne som källa raderade hon snabbt hela(!) bloggen, men google cachade (hade kvar foton på) allt. På Dagen använde vi det flera gånger. När SSPX-härvan avslöjades försökte de radera flera av sina sidor, till redaktionens förtret. Men med google cache kunde vi göra faximiler till tidningen med bevis för vad de skrivit och påstått.

Google cache är internets samvete, kan man säga. När vi gör fel på internet finns det kvar och säger ”aja baja”. På gott och ont.

I dag gjorde Aftonbladet en tabbe. En fyra år gammal nyhet började varvas på nätet (sannolikt) efter att den länkats på buzz. Sydsvenskan märkte den höjda trafiken, gick in och putsade den, vilket (sannolikt) resulterade att Google fick nys på den igen och någonstans här såg en Aftonbladetreporter nyheten, rajtade och slängde ut på Sveriges största nyhetssajt.

Inte jättemycket att skämmas över, kanske. Och Aftonbladet rättade sig själva snabbt genom att radera nyheten från sajten. Men när jag, och andra, skulle leta i internetsamvetet efter hur stort Aftonbladet slagit upp saken, hur artikeln såg ut, insåg jag: Aftonbladet har förbjudit Google att cacha deras sajter. Så också Expressen.

Det är inget revolutionerande, men kanske intressant?

Jag förstår varför man inte vill låta någon annan, i efterhand, se de misstag man har gjort.

Men samtidigt: Borde kvällstidningarna i någon anda av transparens och god vilja låta andra ta del och cacha allt det tidningen gör, för att i sin tur förvänta att få del av de internetraderingar som görs runt om i samhället?

Och vidare: Blir det fånigt att försöka stoppa cachningen? Eller finns det andra, tekniska skäl som jag inte nämnt till att man vill göra det? (uppdaterad: Ja, det gör det) För ännu fånigare blir det när hela texten ändå går att nå och se via googles sök och nyhetssök

Simon Sundén twittrade om hur enkelt det var att hitta hela texten.

Genom att googla del för del av texten kan man, via en slags bakväg, få ut hela texten från Aftonbladet.

Kontentan blir kanske då: Vi kan aldrig gömma våra misstag på internet, så kanske borde vi låta bli att försöka?

Här är förresten hela texten. Tack Simon Sundén som letade ihop den:

(uppdaterad: Läs gärna min uppföljande bloggpost)

Titel på inlägg:
Blind slog döv efter klockbråk

Huvudrubrik:
Blind slog döv

Underrubrik:
Vilt slagsmål efter fråga om tid
Den blinde mannen ringde på hos den döve och frågade vad klockan var.
När han inte fick något svar utbröt ett vilt slagsmål.

De två männen är båda i 60-årsåldern och bor i samma kvarter i Arlöv.
Den blinde mannen var berusad och ringde i tisdags på hos sin granne för att fråga vad klockan var.
Men eftersom den döve inte kunde höra frågan så gav han han inget svar.

Såg inte klockan
På besökarens kroppsspråk förstod han dock att att frågan gällde vad klockan var och han höll fram sin klocka – som gästen inte kunde se. Den blinde blev provocerad av tystnaden.
– Den blinde slog till den döve. Han tog ett tag om nacken och drog ner honom på golvet. Båda föll till marken, säger kommissarie Mikael Holmström vid Skånepolisen till Sydsvenskan.

”Borde känna till varandra”
Efter ett slagsmål lyckades den döve mannen slå sig fri från den blinde och låsa in sig i lägenheten. Med hjälp av en personlig assistent har han polisanmält händelsen.
Polisen har inga vittnen till händelsen. Inte heller känner de till om männen är bekanta med varandra, men de bor i samma kvarter.
– De borde känna till varandras problem, säger Mikael Holmström till Sydsvenskan.

{ 27 kommentarer }

I dag har Aftonbladet offentliggjort de slutliga nomineringarna i Stora bloggpriset.

Jag kan inte hjälpa att känna att det hela är… en axelryckning. Det är på många sätt en konstig reaktion. Jag gillar ju sånt här, egentligen. Men det känns gammalt, som en reprisering. Det betyder för lite, det är för lite glans över saken.

Det är samma gamla bloggar. Kulturbloggen, Weird science, Kling (samma blogg, ny kanal), Kenza, Moderskeppet, Schulman, Hax.

Vi kunde lika gärna gått in på bloggtoppen, plockat ut tio i topp i varje kategori, skakat och listat de fem första vi plockar upp.

De nominerade är väl värda sin listning – många av dem har jag själv röstat på – men det blir så tydligt hur liten, liten den svenska bloggosfären är.

Eller som Isobel sa när jag mötte och gratulerade henne alldeles nyss: ”Det betyder nog mer för……andra”

Det är alldeles tydligt hur Aftonbladet slarvar med arrangemanget. Hur det görs med vänsterhanden och  allra mest handlar om en pliktskyldig och förebyggande flört med bloggosfären. Det visar inte minst det ogenomtänkta att inte ha en matbloggskategori och det tekniska haveriet. Förra året råkade man outa att Birro var vinnare en halv dag innan det skulle offentliggöras (hur är det förresten möjligt att förra årets sportbloggsvinnare Birro inte ens är nominerad i år – däremot två AB-bloggar?) och i år verkar deras domän, storabloggpriset.se vara sänkt.

Och googlar man på sajten får man upp, well, viagra:

Ni kan bättre än så här, Aftonbladet. Lyft tävlingen och ge galan den glans den förtjänar.

Uppdaterad: Någon frågade i kommentarsfältet hur Aftonbladet _borde_ göra. Här är facit.

{ 24 kommentarer }