januari 2017

Nu är du här, ute bland oss

av Emanuel Karlsten den januari 5, 2017

i Pappablogg

”Nu är huvudet ute”. Barnmorskan säger det nästan mekaniskt. Julia vrider sig i smärtor. Jag flackar, vet inte var jag ska ta vägen. Försöker känna av stämningen i rummet, tyda sköterskornas mummel. Är de stressade? Jag väljer att fokusera på Julia. Trösta, klappa, plåstra. Lyssnar på ljuden i rummet. Är barnet friskt? Varför är alla så tysta? Visst är det bra att de är tysta?

Jag fortsätter lägga fokus på Julia, det tycks vara det enda rimliga. Håller hårt i hennes hand medan hon kvider och skriker.

Så: Ett dämpat bebisgråt. Det går inte att beskriva. Det vackraste ljudet. Någon använder sina första andetag till att ta i så mycket en kan, men har varken kapacitet eller kroppsresonans för att skriket ska uppfattas som mer än en sprucken, ljuv viskning.

Barnmorskan puffar på mig. ”Kolla”. Jag vågar inte. Det känns så orimligt att vi, som redan har världens bästa barn, skulle få ett till friskt och levande. Jag tittar, blinkar bort tårar. En sköterska torkar bort blod och fett från barnet. Jag ser barnet, men fattar inte. Är allt bra? Alla sköterskor jobbar. Resolut, metodiskt, men lugnt. Det måste väl innebära att allt är bra? Det är bra.

Jag försöker luta mig mot Julia. ”Vi klarade det”. Men det finns inget ”vi” i det här. Jag har varit åskådare till en nio månaders lång resa, en medgångsupporter som slutit upp vid slutspurten för att ivrigt heja på under målgången. I övrigt har det här varit hennes kamp. Ibland har jag fått glimtar av insikt om hur tuff resan varit – av fler skäl än vad jag behöver nämna här – men oftast har jag mest varit en oförstående, helt frisk man, som kunnat leva ett vanligt liv vid sidan av hennes gravidmara. Jag är skyldig henne så mycket, vårt barns liv.

Barnmorskan lägger barnet på Julias bröst. Jag får klippa navelsträng. Jag klipper och det skvätter blod i ögat på mig. Det blandas ut med fler tårar. Barnmorskan ber mig ta av mig tröjan och lägger sedan ett kladdigt, varmt alldeles nyfött barn på mitt bröst.

Det är helt otroligt. Ett friskt, barn, med en tunn, darrig röst som förskräckt ryckts (klippts!) från en trygg tillvaro inuti min frus mage.

Nu är du här, ute bland oss. Det är det bästa som hänt oss.

15539012_1710265969283777_2263436512177684480_n

{ 4 kommentarer }

Mest retweetade v52

av Emanuel Karlsten den januari 2, 2017

i Veckans tweet

Jag har denna vecka skrivit i GP om årets största svenska tweets, men här kommer – innan vi helt stänger 2016 – också listan över vecka 52s största tweets.

10) @jobigt

Starterpack-väska?

9) @ellejohansson

Resten av världen också.

8) @sauronlol

:o

7) @felixhagman

Felix gör sig ovän med halva sverige.

6) @_strindberg

Inte onsdag, inte tisdag, bara mellandag.

5) @baconfjaril

4) @sarasongbird

3)

2)

1) @unibet_sverige

Det är klart att skitåret 2016 avslutas med att Twitter vinns av ett spelföretag som bjuder på pizza mot några retweets.

 

Se tidigare veckors största tweets här.

Topp 10 mest retweetade tweets någonsin

Vad är Twitter? Gå en snabb twitterskola

{ 0 kommentarer }