Det här är så starkt och osannolikt att det är kvällens, veckans, kanske sommarens!, bästa läsning. Tack Christoffer Carlsson för att du berättade! (Öppna denna sida i safari om du inte kan se tweetsen nedan)
De borde inte ens ha deltagit. På pressbilden som tas av dem kort innan allting sparkar igång, tvingas de luta sig mot bilen för att inte skaka. De har sjukhusfrisyrer. De är magsjuka. Bilen – en bitchin’ Mercedes 220SE, utan servo – har redan märkts med ett startnummer; 711. pic.twitter.com/T6UELCRpby
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
"Hur kommer det sig att ni som kvinna deltar i biltävlingar? Är det inte alldeles för ansträngande för er? Tror ni att ni ska kunna genomföra det?"
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
De är ett spektakel. Något att skratta åt, ett ha-ha-hur-ska-det-här-gå-två-kvinnor-jojo-lycka-till medan man tänder cigarren.
Hon har sju, ibland åtta veterinärsbesök varje dag. Avstånden mellan gårdarna är stora. Hon kör bil mellan dem. Hon klockar sina tider mellan gårdarna för att kunna planera sitt arbete bättre, hur många besök hon hinner med. Till slut är hon rasande snabb.
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
Hon vinner Europamästerskapet i rally tre år i rad: 1959, 1960, 1961. Hon kontrakteras som fabriksförare för Volvo. Hon vinner Midnattssolsrallyts damklass fyra år i rad, 1959-62. Hon utnämns till Årets Idrottskvinna i Sverige 1961. Och: hon värvas. Från Volvo till Mercedes. pic.twitter.com/wzCsxY5eyY
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
Även Ewy Rosqvist vinner på Nurburgring. Hon kör i kolsvart mörker och ösregn längs en skogsväg smal som passagen bakom en ladugård – i 200 kilometer i timmen. Hon ser vänner och konkurrenter omkomma i eldvrak. Ett kvarlämnat plåtkadaver är allt som återstår. pic.twitter.com/olm1R5NJBz
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
Föraren greppar växelspaken, en hand på ratten. Det är som om hennes hud blivit mycket tunn: hon är ett med luften härinne, den uppgift som ålagts henne. Världen är tyst, stillsam, den hänger äntligen samman. Hon är ett med sin andning. Gränserna upplöses. Och så faller flaggan.
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
De är en sensation. När de klarat av Etapp 2 dagen därpå är de stjärnor. De är fortfarande snabbast, men inte längre med en minut. Den här gången har Ewy och Ursula varit en kvart snabbare än någon annan tävlande. Hon kliver ur bilen. En stor tratt sätts i tanken för bensin. pic.twitter.com/LIbYn4dUX9
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
Det är deras kollegor, och vänner, Manfred och Hermann. Manfred ligger på sjukhus och kommer att klara sig. Men Hermann … Hermann Kühne; under etapp 2 tvingas han till en undanmanöver för att inte kollidera med en skock lösgående får på vägen.
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
Han gör manövern i 185 km/h.
Den kvällen är hon ensam på hotellrummet. Det är ett avgörande ögonblick, tror jag. Hon vill egentligen inte fortsätta. Hennes vän är död. Och hon kan fortfarande inte gråta. Vilken dum jävla idé, att tävla i bilar. Vad fan har drivit henne till det? pic.twitter.com/O6g3DeILvf
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
De börjar Etapp 3. Hon kör som om någon jagade henne, något större, något djupare än bara klockan. Det värker i armarna, i huvudet, i hjärtat.
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
Ewy är 25 minuter snabbare än mannen som närmast följer henne och Ursula, en O. E. Carvallido i en Volvo. pic.twitter.com/cOuyE8gqx4
De stiger, stiger, stiger mot den plats som kallas Skärseldens Sadel. Ju högre de kommer desto mer bländande blir solen. Varje gång hon vrider ratten bränner och värker det i armarna och axlarna nu, i ryggen. Hon kisar. Ursula stoppar druvsocker i hennes mun för att hon ska orka. pic.twitter.com/WmHpCMRchY
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
Det händer under Etapp 5. Ena sekunden är de inte där, i nästa står de där. Bilen forsar fram i över 160. Viker hon av åt höger rasar de rakt utför en brant; en säker död för henne och Ursula. På vänster sida, träd och fårhjorden. Sex, sju stycken får befinner sig ute i körbanan.
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
Det händer under Etapp 5. Ena sekunden är de inte där, i nästa står de där. Bilen forsar fram i över 160. Viker hon av åt höger rasar de rakt utför en brant; en säker död för henne och Ursula. På vänster sida, träd och fårhjorden. Sex, sju stycken får befinner sig ute i körbanan.
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
Den höga farten får blodet att trängas bort från vindrutan. Snart ser hon igen. Det smärtar våldsamt i händerna. Genom hettan och dammet blir blodspåren på kylaren mörkgrå. De vinner Etapp 5 med 32 minuter till tvåan, José Migliore i en Peugot men hon är bara glad att hon lever. pic.twitter.com/6GmawQVdi6
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
När de rullar in i autodromen i Buenos Aires har de två kvinnorna gjort något som ingen annan har lyckats med förut: de har vunnit alla sex etapper av den 5000 kilometer långs tävlingen. Och de har gjort de med en snitthastighet på över 128 km/h; snabbare än någon annan före dem. pic.twitter.com/i6sSJvpPUg
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
Ewy Rosqvist har givetvis gjort ofantligt mycket mer än att vinna det stora Argentinarallyt här i livet. På lördag, den 3 augusti, fyller hon 90 år.
— Christoffer Carlsson (@CCarlssons) August 1, 2019
Vilken enastående historia, människa, kvinna och tävlingsförare. Tänk på henne och skåla grattis till en pionjär på lördag. ❤️ pic.twitter.com/1G2XwvzwIK
Otroligt! Ewy är värd varje hyllning! Läs mer om henne på Wikipedia
