Har någon händelse på förhand varit så sönderanalyserad som den nazistiska demonstrationen? Ändå kom så många överraskningar.
Jag stod på Bokmässans scen på fredagen och sa att det bara fanns två alternativ på lördagen. Att ignorera demonstrationen eller protestera mot den.
Det fanns tydligen ett tredje alternativ. Att bilda köttmur och blockera den.
Men vi återkommer till det. För det först som överraskade var nazisterna själva.
Det finns en livevideo från nazistorganisationen som dokumenterar vartenda steg på väg till demonstrationens startpunkt. De går stilla, tysta omringade av poliser. Vid Fabriksvägen, i hörnet på ICA focus, skriker någon i nazistledet “VÄNSTER, SVÄNG VÄNSTER”. Som på signal forcerar det sköldbetäckta främsta ledet mot polisen som är oförberedda på utfallet, men finner sig snabbt. Med bara händer håller polisen emot sköldarna och snart blir de så många att de kan kila in tåget mot hörnet av Ica focus-huset. Polisbussar sluter upp, åker med fart in i massan och bildar metallmur mot resten av tåget. På kort tid har tåget skurits av, det främsta ledets personer omhändertagits och ordningen relativt återställd. Det är här – och på grund av detta utfall – som läget direkt blir låst. Det fortsätter sedan vara låst när massor av Göteborgare, motdemonstranter, sluter upp och täpper till alla möjligheter för demonstrationståget att fortsätta.
Det är en ofattbart korkad manöver av nazisterna. En grov felbedömning av sin egen och polisens förmåga. Det måste slagit slint, en impuls som inte kunde kontrolleras. Inte heller hjälper deras efterhandskonstruktion om att de blev provocerade av stenkastning, eftersom någon sådan inte fanns på livevideon. Det är svårt ens för den mest historierevisionistiska att se något annat än ett totalt ledar-fiasko.
Det andra som överraskade var Göteborgarna. Mängden. Attityden. Andan. Tillsammans skapade de en köttmur som manifesterade att inga nazister tillåts på våra gator. Och inte heller något våld på Göteborgs gator. Allra tydligast och vackrast blev det utanför Liseberg. Motdemonstranter hölls här av polisen på säkert avstånd från nazisterna. Motdemonstranterna var många. I fronten stod några få, kanske en handfull, i maskering och slungade sten mot polisen. Men så snart första stenen kastades skrek en dam, kanske i 55-årsåldern: “SKÄMS! NI ÄR PRECIS LIKA ILLA SOM NAZISTERNA!”. Hon hade handväskan över axeln, gestikulerade, viftade, rasande. Hon var kanske fem meter från en maskerad stenkastare, som stannade upp och försökte argumentera tillbaka. Ytterligare några fredliga demonstranter rusade gestikulerande fram mot de övriga, ställde sig framför dem för att få dem att sluta. Stenkastarna gick till attack och en kort stunds tumult uppstod där stenkastarnas maskering revs av.
I efterhand är det ett av de finaste ögonblicken. Det här blev inte bara en pinsam dag för nazisterna, utan för alla våldsutövare. På Göteborgs gator accepterades inget våld, oavsett politisk färg.
