Vet inte varför jag tycker det här är så obehagligt. Men det kom ett vykort hem i dag. Ett handgjort vykort, utan avsändare. Med en sur gubbe över hebreiska tecken. Det postades i Umeå igår och handlar om en DN-krönika jag skrev om att Spotify blivit ett musikens Klondike.
På baksidan står egentligen inget konstigt. Den anonyma avsändaren gör en märklig parallell om att det i ”den moderna talmud” står att artister kunnat göra sig ett namn på nätet länge. Och så skriver han ett citat från ”361” i hans ”moderna talmud”.
Inget konstigt i det, säkert, men det anonyma, det handgjorda, datorutskrivna kortet får mig ändå att känna olust.
Vilket jag inte hade fått om det kommit som en kommentar, eller som ett mejl. Men kom det på post. Någon har tagit sig tid att skriva ut från datorn, anteckna för hand, klippa, sätta frimärke, leta upp min adress och posta. Anonymt. Varför? Det är oklart.
Varför känner jag sådant obehag? Jag kan inte riktigt förstå logiken i mina känslor.
Kanske just för att det kräver så mycket mer att skicka ett vykort än att skriva en kommentar på nätet? Och att avsändaren nu vet vart du bor?
Alla som har sett ”Bodyguard” skulle tycka det där var läskigt…
Det är ju en oerhört skillnad när någon skickar något hem till dig mot att få meddelandet i datorn. Mycket verkligare. Hoppas personen kommer fram, en del av det obehagliga du känner är säkert att du inte vet vem det är. Vad ska du göra med det?
Var det detta? http://denmodernatalmud.wordpress.com/2011/10/30/361/
Inte för att personen bakom framgår av sidan, men där kan lämnas kommentar.
Ja, titta! Det var det. Märklig sajt?
2011/11/29 Disqus