En kort reflektion efter mitt första stora uppdrag

Hur går det med företagandet? Frågan är den vanligaste nu. Kanske också för att jag inte bloggat särskilt mycket om det.

Mitt företagande är en och en halv månad gammalt nu. Drygt. Kort sagt har det gått väldigt bra. Långt över förväntan.

Från första dagen har jag haft så mycket jobb att jag till och med tvingats tacka nej till några uppdrag. Det känns svindlande. Både att jag tvingats tacka nej, men också för att arbetsbelastningen har varit så hård.

Mest tid har så klart Aftonbladets Skolgranskning tagit. Ett drömprojekt, förklarade jag för tidningen Journalisten. Det innebar att jag gick all in. Satsade allt på att det jag pratat om, föreläst och teoretiserat kring skulle fungera. Det var det mest utmanande jag gjort, men blev bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

Sju veckors gräv gjorde mig på många sätt ödmjuk för journalistiken, men också fast övertygad om att varje gräv borde vara öppet. För trovärdigheten, nyttan och produktionens skull. Totalt publicerade vi 13 granskningar och avslöjanden och fyra slutdokument. Resultatet blev läraruppror, löften om lagändringar och att högsta politiker från båda blocken hyllade granskningen. Att ge reportrar över en månads tid för granskning har jag i efterhand förstått som är en ganska rimlig tid. Men resultatet är då sällan mer än några dagars artikelserie. Nu fick vi – i print – över 50 sidor med kvalitativ, granskande journalistik. På webben ännu mer och därtill unikt (både still, rörlig och live) bildmaterial, en helt unik granskningssajt (som lätt kan skinnas om) samt en funktion som fick så gott mottagande att den nu kommer att knoppas av och bli egen sajt.

Och då har jag inte ens nämnt alla de tips som kommit in. Via tipsarkivet, mejl och kommentarer. I många fall helt avgörande för den journalistik som skapades.

Jag kan prata mycket om det här och alla insikter, lärdomar och resultat. Utvärderingen ska få ta tid och plats. Men just nu njuter jag bara av känslan av att vara klar. Att det gick att ro i land. Att vi kunde göra journalistik och teknisk utveckling parallellt. Att alla mål, alla förhoppningar, infriades.

Jag är så fantastiskt stolt över vad som blev!

Men även om Skolgranskningen nu är över (missa inte att se lite statistik) så fortsätter mitt uppdrag ett tag till. Skollistan kommer, som sagt, knoppas av och bli en egen funktion. Dels att göra bra databasjournalistik av, men också en tjänst för allmänheten att använda för att få koll på medborgarnas och statens betyg och kommentarer om Sveriges alla skolor. Jag får återkomma om det.

Där kommer hursomhelst mitt fokus vara några veckor till.

Vad som händer sedan är öppet. Jag har flera föreläsningar inbokade en bra bit in i juni. Jag älskar sådant. Att prata och förklara hur internet gör journalistiken mer relevant, ärlig och effektiv.

I det sammanhanget är Skolgranskningen en krona på verket – ett starkt case som visar på hur journalistik gagnas av att göras tillsammans med läsaren.