Min första vecka med @p3karlsten är avklarad! Det blev bra, men jag sitter på bussen nu och det är krångligt att länka. Det är ett grymt programformat, grymma kollegor och kändes – trots premiärnerver – förvånansvärt bra!
Men det är också första gången jag har haft ett nio till fem-jobb sedan Billie föddes. Och jag märker hur annorlunda jag är.
Jag är personen som går undan och letar upp bilder på Billie på telefonen. Bläddrar bland dem och blir lite blödig. Jag är personen som under mötet är noga med att klockan är fem och att nu måste jag faktiskt gå hem till fru och barn. Jag saknar dem. Jag vill hem till dem, vara med dem, äta med dem, leva med dem.
Det är helt nytt för mig. Att inte värdera mitt jobb, mitt eventuella uppdrag, högst eller ens högt. Inte i jämförelse.
Jag har aldrig förstått de här människorna, nu är jag en av dem själv.
Jag är väldigt bekväm med det.
