Jag är orolig. De senaste månaderna har jag, för första gången i mitt liv, hittat en frisörsalong jag gillar. Som klipper så att man inte skäms och börjar platta till håret så fort man kommer ut från sin frisering. Men idag när jag ringde var min vanliga frisör inte där. Och den som svarade var så insisterande att jag inte vågade tacka nej. Ärligt talat kunde jag kanske inte heller. De senaste veckorna har mitt hår levt sitt eget liv. Varje dag vaknar jag upp med en ny typ av hår, en ny typ av frisyr. Som idag, med en Lars Adaktussonfrisyr. Det går inte att tygla det där. Det bara blir.
Därför är jag och min frisyr nu på väg till den här nya frisören. Vi är hemskt nervösa. Men det kan hursomhelst inte bli värre än det här:
Uppdaterat: Kaos. Frisören fick för sig att göra mig till….
…en ung arg poet pa väg till ett ”Poetry slam” ;-P