≡ Menu

Om hur mördare använder sociala medier för att kontrollera omvärldsbilden

Jag har precis blivit avstängd från Twitter för att jag har nått något slags tak för dagligt twittrande. Hur jag än försöker går det inte att skicka en enda tweet till.

Och det var kanske lika bra. Sedan kvar i fyra i dag har jag suttit och twittrat oavbrutet om det som händer i Oslo. Jag som precis var på väg ut, stannade i dörren och blev kvar.

Kanske är det därför bra med en paus, att få tänka, sammanfatta och fundera innan jag slutar för dagen. Jag har ju ändå varit i gång i snart 11 timmar… Men det har ju varit så spännande!

Nu är det alltså publikt och öppet vem skytten som gick loss på Utöy var. Därmed börjar såklart alla att googla på namnet. Och söka på olika sociala nätverk.

Och den misstänkte har öppnat flera konton. Ett på Twitter och ett på Facebook. Till synes extremt väl orkestrerat.

Båda kontona har spår som tidigast sträcker sig tillbaka till den 17 juli. Om vi börjar med Twitter finns det bara en tweet. Kontot följer ingen, men har i övrigt fyllt i alla uppgifter. Tweeten är skriven den 17 juli och innehåller en text som mycket väl kan indikera att det var väl planerat att upptäckas i dag, efter attentatet.

På Facebook finns desto mer aktivitet. Allt är närmast att likna vid en stor karta med ledtrådar. Helt uppenbart riggat för den här dagen. Här finns inga vänner registrerade, antingen är de raderade, eller så är kontot nyregistrerat – den 17 juli.

Här finns nytagna bilder, närmast att likna pressbilder. I olika poser, någon där han är frilagd, klädd i frimurardräkt, en där han står med vad som kan antas vara syster och mor. Alla bilder upplagda samma datum – 17 juli.

Alla uppgifter är noggrant ifyllda. Var han jobbar någonstans, VD för ett företag som varit registrerat i hans namn sedan 2009. Var han studerat, men framförallt vad han gillar. Att han är kristen, konservativ och gillar både WoW och att träna. En lång lista av gamla och nya idoler, inklusive nazistmotståndaren och nationalisten [[Max Manus]] och Winston Churchill.

Mest creepy är hans facebookstatusar. På 40 minuter har han postat 12 youtubeklipp, inklusive två kommentarer om var man ska titta och även hunnit ”gilla” tre sidor på Facebook. Sedan tog han en 40 minuters paus, postade ytterligare ett youtubeklipp, försvinner fyra timmar innan han postar ett till. Dagen därpå, den 18e, postar han inom tio minuter ytterligare tre youtubeklipp och två kommentarer som visar var man ska titta. Allt skrivs på engelska.

Detta är till synes hans sista digitala avtryck. Sedan är det tyst. Alla klipp visar trance/techno-låtar. Inget har till synes någon koppling till något.

(bild från en pdf – eftersom facebook-kontot på lördagsmorgonen är avstängt. Jag länkar inte till hela pdf:en eftersom den också innehåller bild på den misstänktes förmodade släkt)

Allt är så löjligt tydligt arrangerat och orkestrerat att det måste vara medvetet planterat.

Det är för tidigt att dra några andra slutsatser. Men man kan anta att den som har varit uppmärksam på vad som hänt med mordoffer, gärningsmän i samband med uppmärksammade händelser är att persoernas Facebookprofil har skärskådats – flera gånger om. Det är härifrån bilder har hämtats. Ofta letar man bilder som speglar det mörka eller det sköra.

Men hos den misstänkte finns bara en sorts bilder. Bara en totalbild. Av en man med koll på läget, som vet vad han gör. Som har kontakt med sin familj, sitt samhälle och sin sociala kontext. Och om hans ansikte ska tapetsera världsmedier en tid framöver finns inget annat alternativ än att använda någon av de bilder som han varsamt valt ut som representativa.

Det är närmast obehagligt kalkylerat. Och lita på att vi bara är i början på att nysta i denna märkliga historia.

Uppdaterat: Den här bloggen påstår att den misstänkte har funnits på Facebook tidigare och varit vän med bloggaren.

Här ansvarar den som skriver kommentarer för sitt eget innehåll

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upptäck mer från Emanuel Karlsten

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa