Jag har inte hunnit fördjupa mig i turerna kring Juholt de senaste dagarna. Min spontana känsla har varit att det känns lite som en axelryckning. Inte för att det inte skulle vara allvarligt om Juholt verkligen försökt förskingra eller lura staten på pengar, utan för att jag tror det är ett enkelt misstag.
@Pierrea gjorde ett snabbgräv under kvällen och hittade en förklaring till varför det var så snårigt.
Läs gärna vidare i hans Facebooktråd och hjälp till att reda ut.
Är det bara i närheten av det här är det inte svårt att förstå varför det blev svårt.
Du har ju en kopia av ansökan om ersättning på aftonbladet: http://goo.gl/C9pvu
Jag tycker det är ganska solklart med formuleringar som ”Jag disponerar en lägenhet…” och i och med att Åsas namn står med på kontraktet: http://goo.gl/qhRTl så borde en partiledare och ev. blivande stadsminister fatta att den ersättningen han begär gäller alla som står på hyresavtalet.
”Juholt-affären” intresserar mig för vad den kan få för konsekvenser för socialdemokraternas och Sveriges framtid.
Och den intresserar mig för att den belyser ett sakförhållande som många enkla människor anat sig till, utan att bli tagna på allvar. Riksdagspolitikerna verkar ge sig själva förmåner som vi andra får betala för samtidigt som vi stöter på patrull om vi skulle behöva utnyttja de förmåner som vi har betalt för.
Juholt själv, honom tycker jag mest synd om.Men det socialdemokratiska partiet, däremot, det borde ju lärt sig av misstagen från Sahlins ”slarv”-affärer.