Ring till polisen om ditt barn har meddelande-appen Signal. Det var Rikspolischefen budskap till allmänheten förra veckan. Var det ett misstag, ett feltänk? Nej, uppföljande frågor till polisen visar på ett formellt attitydskifte mot appar som skyddar medborgare från avlyssning.
Bakgrunden till kritiken är att appen Signal används av kriminella, eftersom det är omöjligt för alla utom sändare och mottagare att läsa eller höra vad som kommuniceras. Det är också anledningen till att Försvarsmakten använder appen, liksom EU-parlamentet och att även andra svenska myndigheter överväger det.
Men inte polisen. För dem innebär appen att de inte längre kan avlyssna medborgare. Och eftersom att polisen i första hand kommer i kontakt med brottslingar, så är det just appen Signal som blir ett rött skynke. Genom åren har därför polisen flera gånger gått ut med kritik och varningar kring Signal – men alltid backat eller förtydligat. Inför sommaren gick polisen ut med en uppmaning, koordinerat med Länsstyrelsen, om att föräldrar skulle ta bort apparna Signal, Wickr och Telegram från barnens mobiler. Appen Wickr är nedlagd sedan flera år, och polisen raderade inlägget och pudlade: ”Förtydligande från polisens sida: Vi har inga rekommendationer om att radera vissa appar. Däremot vet vi att vissa appar används för att annonsera och koordinera grova våldsbrott”.
Men under sommaren verkar alltså något hänt. För när Rikspolischef Petra Lund nu besökte SVT fick hon frågan om hur man som förälder ska reagera om man ser Signal i sina barns telefon, och svarade såhär:
”Jag skulle bli väldigt orolig som förälder om jag upptäckte det, för det finns inget normalt användningsområde för den appen. Och ser man det så tycker jag absolut att man ska kontakta oss.”
Det är alltså ett steg längre än tidigare. Nu ska appen inte bara raderas, utan användaren också rapporteras.
I flera omgångar har jag försökt att få en kommentar eller ett förtydligande från polisen om detta. Menar de verkligen att föräldrar ska ringa polisen om de ser appen Signal och att det inte finns legitima användningsområden? Barn som vill kommunicera med sina släktingar i länder med stark censur? Barn som lever under hedersförtryck, och vill vara säker på att ingen annan utom mottagaren läser vad hon säger eller skriver? Barn som lever under hot? Varför skulle det inte finnas barn – som med samma legitima skäl som vuxna – vill att deras konversationer ska få vara just privata?
Och varför väljer polisen att vara kategorisk kring en teknik, istället för att lyfta brottsliga handlingar?
Polisen har inte velat ställa upp på en bandad intervju, men har valt att svara per mejl via sin pressekreterare Malin Sahlström.
– Det rikspolischefen uttrycker är att om man som förälder ser tecken som oroar är det bättre att höra av sig till polisen en gång för mycket än för lite. Vi finns där för att bolla och kunna göra eventuella bedömningar.
Det jag undrar konkret är: Står polisen fast vid att det inte finns ”några normala användningsområden” för Signal för barn?
– I normalfallet ser vi inte naturliga användningsområden för Signal hos barn, men det kan givetvis finnas undantag. Vårt syfte är att erbjuda stöd och hjälp till föräldrar som är oroliga. De kan vara ett eller flera tecken som gör att de känner så. Då vill vi gärna att de kontaktar oss så att vi kan prata om just deras situation.
Kan ni förklara vad ni menar med normalfallet? Hur bedömer ni vad som är normalfall bland svenska barn och ungdomar som har Signal installerat? Har ni någon data, någon källa för att kunna avgöra vad som är normal eller som ligger till grund för ett så brett och svepande påstående? Och ska jag också förstå ditt svar som en nyansering av Lundhs uttalande, som ju inte handlade om ”normalfall” utan var kategoriskt att det inte finns andra användningsområden för barn.
– Vårt syfte med svaret på frågan i SVT var att göra föräldrar uppmärksamma på de varningstecken som kan finnas och att de kan höra av sig till oss om de är oroliga.
Jag undrar om ni kan svara direkt på frågorna: Kan ni förklara vad ni menar med normalfallet? (har ni källor eller data som underbygger vad som är normalfall?) Tar ni tillbaka det kategoriska uttalandet om att det inte finns något normalt användningsområde?
– Så här: Vi förstår att det finns användningsområde för krypterade meddelandetjänster av personer som vill komma i kontakt med släkten utomlands, av vissa yrkesgrupper och människor som är politiskt förföljda etc. Men det vi talade om i SVT handlar om barn där föräldrarna inte har tidigare vetskap om att de använder sig av krypterade medelandetjänster. Och det handlar om deras oro när de hittar den typen av appar i barnets telefon. Vi vet vi, utifrån det vi dagligen ser och arbetar med, att dessa tjänster nyttjas av kriminella för att koordinera och rekrytera barn till grov våldsbrottslighet. Vi har ett ansvar att uppmärksamma föräldrar och andra med barn runt sig om detta så att de kan reagera och agera i tid och för att polisen ska kunna fortsätta förhindra brott. Veckovis får vi samtal från föräldrar som hittat en mordplan i sitt barns telefon, vi märker att vår kommunikation gör skillnad.
Jag förstår, det jag undrar är om ni ångrar eller vill ta tillbaka det kategoriska uttalandet. Det har ju principiell betydelse att inte vifta undan det. Antingen är det som ni säger, eller så finns nyanser. Jag försöker inte skapa dramatik, men det är ju viktigt att inte bara hasta förbi? I grunden handlar det här om kriminalitet, inte om appar. Och antingen tycker man att en app inte har andra användningsområden än kriminalitet, eller så tycker man inte det.
Jag undrar om jag kan få en rak kommentar på om ni tycker att uttalandet var rättvist och sant?
– Vi har förklarat vad rikspolischefen avsåg med sitt uttalande och att det handlar om barn där föräldrar kan oroas över att hitta appen i deras telefon. Vi avböjer att kommentera detta ytterligare.
Det är på sin plats att tydliggöra att polisens informationsarbete är viktigt. Om det leder till stoppade mordplaner, att föräldrar engagerar sig eller intresserar sig för sina barns kommunikation har polisen lyckats.
Men principen här är ännu viktigare: Vi får inte skapa ett samhälle där vi misstänkliggör det som är grundläggande mänskliga rättigheter – rätten till ett privatliv.
Signal är en app som är gratis, drivs av en stiftelse och är fri från kommersiella intressen. Den bygger på öppen källkod och är en motkraft i ett samhälle som går allt mer mot total övervakning. Det ligger inte i medborgarens intresse. Och de medborgare som är medvetna om det och väljer appen Signal av de skälen, kan inte misstänkliggöras av den myndighet som ska upprätthålla lag och ordning.
Det är inte värdigt en fri och öppen demokrati. Det måste gå att kommunicera om på andra sätt.
Den här artikeln är kostnadsfri tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara tillgänglig.
Du kan också bidra, från 25 kr i månaden, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.
Journalist. Vinnare av