Jag hinner inte skriva mycket, men ni måste läsa det här.
Myndigheten Post och telestyrelsen har idag tvingats offentliggöra sin egen utredning om Datalagringen.
Jag har skrivit om Datalagringsdirektivet, i till exempel DN:
För i veckan ogiltigförklarade Europadomstolen EU:s datalagringsdirektiv. Det direktiv riksdagen antog 2012 och som inneburit att all data om vilka svenskar har varit i kontakt med över telefon, sms och mejl sparas och kan kontrolleras. Svenska politiker tycker lagen varit ”bra” och Säpo har gillat den så mycket att de försökt pressa operatörer att ge dem direkttillgång till all data.
Europadomstolens beslut är en slakt av datalagringsdirektivet. I domslutet skriver man att den gör grova överträdelser av medborgarens rätt till privatliv. Ogiltigförklarandet är så grundläggande att Post- och telestyrelsen säger att de inte längre kan tillämpa lagen, att svensk lagstiftning måste göras om. Operatörerna har redan börjat radera den kunddata de sparat.
Hur kunde Sverige överhuvudtaget rösta igenom en sådan lag? Hur kunde det inte vara större protester från våra beslutsfattare? Är kunskapen
så låg? Har vi blivit EU:s knähundar?
Nu framkommer det alltså att PTS gjort en utredning av den svenska anpassningen och kommit fram till att vår version av Datalagringen är lika vidrig som den EU-domstolen rivit upp.
Men trots detta har PTS offentligt drivit linjen att bötfälla de internetoperatörer som vägrar datalagra.
Något har alltså hänt mellan PTS egna utredning och beslutet att bötfälla de operatörer som vägrade datalagra.
Frågan är därför: Vem är det som fått eller tvingat PTS att ändra sig?
Det här är en fråga som måste upp på bordet nu.
PTS är en statlig myndighet, och därför tvungen att följa gällande lagstiftning. Deras egen utredning kan enbart visa på hur lagstiftningen behöver ändras, vilket dåvarande regering kan blanka fan i.