Några korta om Gardells gud-program

av Emanuel Karlsten den mars 3, 2010

i Religion och kyrka

Såg ni igår? Jonas Gardells religionstv satte igång. Visst kändes det rätt trött?

  • Den här grejen med att filma vid sidan av, att hälften av programmets prator liksom var ”vi får sitta bredvid och lyssna när Gardell pratar med producenten”, vad var det fiffiga i det? Var det meningen? Råkade det bli så att han sa bäst saker när han inte förberedde sig? Och de gånger han hade riggade prator stakade han sig flera gånger. Men det tog de inte om? Märklig sak det där.
  • Introt. Dels det allra första, där Gardell spelar grå frikyrkotant som varnar för homofilen. ”Stäng av med tid ännu finns”. Men allra märkligast: Predikoklippet från Ulf Ekman när han säger något i stil med ”Gud älskar dig _inte_ som du är. Han vill komma och förvandla dig”. Är kärleken till mitt människan villkorad? Jag (tror jag)  förstår vad han är ute efter, det där med förvandling och så vidare. Men hjälp. Man uttrycker sig väl inte så? Förstår han inte vilka spår det sätter, vilken prestationsångest? Vilken otillräcklighet? Jag är inte älskad som den jag är? jeez.
  • Vad trött jag blir på Gardells bibeltolkningar eller sammanfattningar som någon slags sanning. Gör han inte samma misstag som han tycker resten av kyrkan gör? Förklarar hur det är, för att det bara är så. ”Det vet ju jag”. När han emellanåt slår fast att ”så här tyckte man” så hade jag åtminstone velat ha några källor. Var kommer påståendet ifrån?
  • Tråden! Tråden, för guds skull. Vad handlar programmet om? Vad gjorde de i öknen? Var är vi på väg?
  • Stefan Swärd. Han är för rolig. Gjorde en stor grej av att han är med i programmet, släppte den, skapade känslan av att det var ett fast segment med Swärd. Han fick två sekunder. Tillsammans med ett radband av olika gudsförespråkare. Det tyckte jag var roligt.

Ser vi på det nästa vecka? Tveksamt, va? Om vi råkar zappa, kanske.

Previous post:

Next post: