Maggio och Linnros – Slaget om uppbrottslåtarna

av Emanuel Karlsten den maj 3, 2011

i Personligt

Jag älskar musik, men jag är fullkomligt textdöv. Man kan kalla det ett handikapp. Jag hör melodislingor, harmonier, förstår dem till och med ganska bra. Men texter hör jag inte. Inte ens när jag försöker. Enda gångerna jag reagerar är när det inte rimmar, när rytmen så att säga bryts.

Så när någon berättade att Oskar Linnros och Veronica Maggios uppbrott offentliggjordes med ”Från och med du”var det en total överraskning – trots att det var en av mina favoritlåtar från förra sommaren. Jag hade inte ens tänkt på att låten handlade om en relation.

Ännu värre – eller bättre? – blev det när jag häromdagen förstod att Maggio nu svarat Linnros med en egen breakup-låt. Jag som helt nyförälskat suttit med Maggios album på repeat hade inte hört ett enda ord av låttexterna. Istället har jag suttit som i trans och njutit av toner, känslor och melodier. På samma sätt som jag gjort med Linnros album.

Men så lyssnar jag närmare på titelspåren på Linnros och och Maggios album. Börjar långsamt koppla ihop. Linnros berättar i ”Från och med du” om hur han står utanför Maggios port och sörjer, tillsynes utkastad, att Maggio gjort slut. Maggio berättar i sitt titelspår hur ”du kan gråta mitt på gatan, men jag glömmer aldrig bort vad du gjort”.

Och jag tycker det är så fantastiskt intrikat. Jag spelar upp dem om och om igen. Sätter ihop en egen spellista, kallar den ”Slaget om upprottslåtarna” och analyserar varje textrad. Fantiserar upp scenarior om vad som egentligen hände. Hur Linnros låt är förlåtande, ursäktande, sökande. En krossad dröm om den framtida relationen. Och hur Maggios låt är full av ilska och avståndstagande. Hur hon liksom äcklas av den eventuella attraktionen och bränslesätter istället sitt avståndstagande med att påminna om vad som hänt – det vidriga han gjort. En otrohetsaffär? Ett svek för mycket? En hemlighet som kom fram?

Sådär håller jag på. Jag kan inte hjälpa det och jag älskar det. Och ursäktar mig med att de var de själva som lät deras uppbrott bli en angelägenhet för hela Sverige.

Previous post:

Next post: