Detta har hänt efter att EU klubbat artikel 13

av Emanuel Karlsten den juli 31, 2019

i Copyrightdirektivet

  • Sverige har börjat arbetet med artikel 13 och startat arbetsgrupp med tung övervikt av upphovsrättshavare – där Wikimedia inte fick plats.
  • Frankrike har, som första land, redan antagit en del av direktivet.
  • Polen greppar efter ett sista halmstrå – och tar direktivet till domstol, men behöver hjälp.

I mars antog EU det nya Upphovsrättsdirektivet, med artiklarna som då hette Artikel 13 och 11 (numera 15 och 17). Sedan dess har det varit ett EU-val (där frågan fick lite utrymme) och parlamentet och EU-kommissionen har bytts ut. Det betyder ingenting för det antagna direktivet – som tidigast kommer granskas av kommissionen några år efter att det implementerats som lag. Däremot har implementering börjat – som mött olika reaktioner.

Sverige startar implementeringen

I Sverige har det funnits ett kompakt politiskt motstånd i frågan (bara Socialdemokraterna är positiva). När nu direktivet trots det ska bli lag har regeringens lösning varit att bilda en referensgrupp för en öppen process.

I början av sommaren aviserade Regeringen att en arbetsgrupp (senare kallat referensgrupp) bildats och att en inbjudan gått ut till drygt 80 organisationer och företag. Gruppen har en stark övervikt av upphovsrättsorganisationer (ungefär en tredjedel) och antalet representanter gör den också svårhanterlig. Den ska därför kanske mest ses som ett sätt att bygga broar inför den kommande processen – antagandet av direktivet föranleddes av en mycket infekterad och polariserad debatt. Arbetsgruppen verkar heller inte vara särskilt exklusiv. Svenska Wikimedia, organisationen bakom Wikipedia, var inte inbjudna, men kunde efter påstötning i praktiken bjuda in sig själva och ingår numera i gruppen.

Det första mötet hölls 18 juni och där informerades bland annat att om att:

  • Regeringen startar ingen utredning. Det är för kort tid – allt ska vara klart som svensk lag om två år. Dessutom, menar regeringen, att det är ovanligt med utredning för den här typen av frågor. Det kan också ses som ett sätt för regeringen att behålla initiativet och greppet om frågan. Referensgruppens storlek indikerar hur svårt det skulle vara att välja en expertgrupp som skulle leda utredningen.
  • Regeringen kommer att upprätta en promemoria, som ska ligga till underlag för beslut om genomförande. Denna skickas ut på remiss nästa sommar, sedan skickas en proposition till riksdagen för att klubbas och bli lag senast 7 juni 2021.
  • Varför är det så många upphovsrättsorganisationer i gruppen? Regeringen förklarar att 1) Det är många intressenter, dvs direkt berörda. 2) Gruppen är öppen – förslag på fler namn välkomnas 3) Gruppen röstar inte, här tas inga majoritetsbeslut.
  • Referensgruppen kommer att träffas sju gånger i storgrupp. De hetaste frågorna, den om ”internetfilter” (tidigare artikel 13) och ”länkskatt” (tidigare artikel 11), ska diskuteras under de tre första mötena, 24 september, 22 oktober, 19 november.
  • Referensgruppens bredd gör att det blir svårt att diskutera under mötena, därför får deltagarna skicka in skriftligt underlag inför varje möte, som sedan sammanställs och presenteras av regeringen som inledning till mötena.
  • Det kommer också att, inför promemorian, göras individuella möten med utvalda intressenter.

Frankrike antog länkskatten

Frankrike har, som första land, antagit ”länkskatten” som lag. I EU-parlamentet var Frankrikes ledamöter nästan uteslutande positiva till direktivet som helhet och det gick alltså även snabbt i det egna parlament. Förra veckan, den 23 juli antogs artikel 15 (tidigare 11) i direktivet – det som kallats ”länkskatt” – av Frankrikes parlament. Kulturministern gick därefter ut och hyllade beslutet: ”Vi kan vara stolta som det första land att anta direktivet”. Men det är alltså inte hela direktivet, utan bara den delen som handlar om länkskatt.

I debatten inför beslutet framhöll nätjättarnas part att man önskade ett förtydligande till vad som nu är tillåtet att länka. Enligt direktivet står det klart att till exempel Googles sökmotor bara får använda ”väldigt korta utdrag” från en artikelingress, till skillnad från idag. Så var går gränsen? Parlamentet brydde sig inte om att adressera det, utan hänvisade till domstol för tolkning i den frågan.

Det som nu händer är – när beslutet träder i kraft – att nyhetsmedier får besluta om de vill avstå eller utnyttja rätten att tvinga till exempel Google att betala för ”snippets” i deras tjänster. Och för till exempel Googles del handlar det om att besluta om de kanske helt enkelt ska strunta i att visa nyhetsmedier i sina tjänster. Du kan läsa mer om utmaningarna här: ”Vem vill ha en urvattnad länkskatt?”

Polens anmälan till EU-domstolen

Polen är ett av de länder som har varit starkast kritiska mot direktivet, även i EU-parlamentet. Den 24 maj anmälde landet hela direktivet till EU-domstolen, eftersom de menar att det förstör balansen mellan medborgares integritet och företagens rättigheter. Den ansedda tidningen Wired har skrivit en artikel om saken och rapporterar där att anmälan mest ska ses som en markering gjorda av inrikespolitiska skäl – för att vinna poänger hos de egna (yngre) medborgarna. Experter är förvånade, särskilt som just Polen inte gjort sig känd som försvarare av yttrandefrihet. Samtidigt öppnar det för andra länder att ansluta sig för att ge anmälan tyngd. En politisk tjänsteman som Wired talat med menar att det skulle vara avgörande:
”Allt beror på en faktor: Huruvida minst två andra länder kommer ansluta sig. Det är möjligt, eftersom sex länder i ministerrådet röstade mot direktivet och tre avstod från att rösta”, säger Paweł Jabłoński, vice ordförande på International Project Coordination Department hos den polska statsmininstern.

Fallet kommer antagligen avgöras av domstolen först nästa år, och skulle domstolen då anse att direktivet är olagligt, skulle det innebära att direktivet stoppades från implementering i EU.

Fakta

EU har röstat igenom en stor reform av upphovsrätten, kallad Upphovsrättsdirektivet. Den har varit kontroversiell, framför allt på grund av två artiklar: 13 och 11. Kritiker tycker att de gör för stora intrång i yttrandefriheten, medan andra menar att den är nödvändig för att skydda upphovsrättshavare.
Två lagstiftande församlingar i EU har nu antagit direktivet och Sverige har haft en högprofilerad roll. Dels genom att två svenska ledamöter röstade fel i parlamentet, dels genom att Sveriges riksdag tvingade regeringen att ändra sin röst i Ministerrådet.

Den här artikeln är gratis och tillgänglig med hjälp av personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistik ska vara öppen. 
Du kan också bidra, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

Previous post:

Next post: