Chat control pausas – kan vi nu få en debatt om det extrema intrånget i vår integritet?

I sista stund ströks punkten om övervakningsförslaget Chat control från EU-nämndens dagordning.
Kan vi nu få en starkare politisk debatt om ett av de mest långtgående intrången i vår integritet – någonsin?

Idag, fredag den 22 september, skulle riksdagens EU-nämnd samlas för att klubba Chat control 2.0.
Detta trots att det knappt föregåtts av någon offentlig debatt, trots att svenska medborgare därmed inte fått insikt eller kunnat vara med i diskussionen om ett av de mest långtgående intrången i vår integritet.

I sista stund uppges nu punkten ha strukits från agendan. Anledningen är att EU:s ordförandeland Spanien i sin tur har strukit punkten på dagordningen till ministerrådet sammanträde. Ännu vet vi inte om det beror på att förslaget ska ombearbetas, eller om man väntar på att opinionen lugnar ned sig. För av någon anledning tycks det väldigt viktigt att hamra igenom denna nya lag.

Förslaget går ut på att alla företag måste skapa en bakdörr i sin teknik och ge myndigheter möjlighet att övervaka alla EU-medborgares samtal, chattar, foton och videos. Alla är skyldiga till brott – tills motsatsen bevisas. Syftet? Motverka barnporr och grooming. Vilket är en slug murbräcka för politiker som vill skapa kontroll. Att argumentera mot intrånget kan uppfattas som att försvara pedofili. Och ingen vill framstå som att de försvarar pedofili.

Det gör situationen oerhört delikat. Under förevändning av att skydda barn ska alla övervakas. Den krypterade kommunikationen ska avkrypteras, och ingen ska ges absolut integritet. Lagen har tidigare funnits i en slags svag, frivillig version, den så kallade Chat control 1.0. I den har nätjättar som Google till exempel spårat i okrypterade dokument efter övergrepp på barn. Det har slutat i katastrof åtminstone en gång, när en förälder av medicinska skäl fotade sitt barns genitalier, Google misstog det för pedofili och stängde honom ute från alla digitala plattformar och flaggades som pedofil. I det nya uppdaterade förslaget, kallat Chat control 2.0, är övervakningen inte längre frivillig. Alla företag _måste_ övervaka allt, även krypterad kommunikation och tillgängliggöra det för myndigheter. Med hjälp av AI ska övergrepp identifieras utifrån en vansinnig övertro till teknikens möjligheter att hålla isär gränsfall eller rättvist kunna identifiera brott. Det är ett enormt intrång i samtliga medborgares rättigheter.

Sverige har aldrig tillåtet ett sådant ingrepp tidigare. Vi har inte tillåtit det för post (brevhemligheten är stark, trots alla brott som skulle kunna avslöjas om allt innehåll granskades) eller kameraövervakning (vi tillåter inte ens vägtullskameror fritt användas av polisen). Men när det sker digitalt tycks inga spärrar finnas.

Bakom beslutet står Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson (S) och hon och EU-kommissionen har fått hård och återkommande kritik: Journalister är oroliga för vad hur de ska skydda sina källor om ingen digital kryptering är säker. 300 forskare och oberoende experter har i öppet brev kritiserat förslaget och undrat om EU verkligen förstår vad de gör. FN:s människorättskommissionär, EU:s dataskyddsombudsman – ja alla flaggar med alla flaggor de har inför beslutet. Men Ylva Johansson har framhärdat. Beslutet måste antas. Av någon anledning som är helt obegriplig vill Johansson inte ändra en enda punkt, bara pressa igenom beslutet av…princip?

Ordningen för lagstiftningen inom EU är Europaparlamentet och EU:s regeringar har var sin röst. När båda dessa röstat ja möts de i ett trilogsamtal med EU-kommissionen där eventuella medskick ska knådas till en kompromiss som sedan blir lag.

I ministerrådet behövs en blockerande minoritet för att säga nej, och tillräckligt många länder är kritiska för att Sveriges nej skulle kunna bli tungan på vågen. Men svenska regeringen har under hela våren varit tyst i frågan.”Vi bestämmer oss efter ordförandeskapet”, var budskapet i april. I veckan avslöjade Piratpartiet att regeringen nu har smugit fram sin hållning i ett underlag till Justitieutskottets sammanträde den 14 september. Där säger man, kort sagt, ja till förslaget – krypteringen ska lyftas, allt ska genomsökas. De har några invändningar, som att det kan räcka att tråla efter redan identifierad barnporr och att grooming inte ska genomsökas. Men grunden är ett ja, och i ett trilogsamtal är det svårt att förlita sig på att lilla Sveriges invändningar skulle få någon avgörande roll eller påverkan.

Här är vi alltså nu. Av allt att döma ställer sig Sverige bakom förslaget. Enligt uppgifter – ännu finns inga offentliga protokoll – var Vänsterpartiet det enda parti som sa nej till förslaget i justititeutskottet. Detta trots att V, SD, C och MP:s ledamöter i Europaparlamentet tidigare röstat mot förslaget (och Moderaternas ledamot menat att han kommer att göra det).

Av någon anledning sker allt tyst, så tyst. Ylva Johansson är inte intresserad av att träffa kritiska akademiker eller aktivister. Av det skälet spekuleras nu om skälet till bordläggning av frågan. Istället för att tro att förslaget ska göras om, antas det att våra folkvalda vill vänta ut stormen. Att den plötsliga opinion som nu skapats ska dra vidare.

Varför? Vad är den långsiktiga planen eller förhoppningen?

Mardrömsscenariot är att Chat control bara är början. Att murbräckan är kampen mot pedofili, men att det i en framtid kan gå att bekämpa fler brott genom samma bakdörr. För polisen är det såklart en dröm att ha tillgång till allt varje medborgare säger och gör: Det blir dokumenterade bevis om avsikt om allt och alla alltid kan övervakas. Men det är också ett system som vi bara förknippar med Nordkorea, Kina och andra totalitära polisstater.

Bara för att det går att övervaka medborgare, innebär inte att vi ska göra det.

Den här artikeln är kostnadsfri tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara tillgänglig. 
Du kan också bidra, från 20 kr i månaden, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.