Jag är disträ ibland. Ser inte saker. Jag kan ta omedvetna steg över soppåsar som står vid ytterdörren. Jag är blind för om vi har gardiner, om blommor är döda eller om det ligger kläder på golvet. Julia irriterar sig ofta på det. Men ibland inser hon hur praktiskt det är. Som igårkväll. Hon visste att om hon dukade upp middagsbordet så skulle jag inte notera det. Så hon dukade upp lugnt medan jag satt och jobbade. Pussade mig godnatt och idag vaknade jag med sång och leddes ut till det här färdigdukade bordet.
”När hann du?!!”
Julia gav mig en puss.
Jag fyller 31 idag. Det är inte så speciellt. Mest speciellt är det i så fall att fira födelsedag med en egen familj vid bordet. Julia, som lär sig mer om mig för varje dag och som jag lär mig mer mer om för varje timme. Det är att vinna högsta pris varje dag att hon vill vakna upp bredvid mig. Min hjärna har så svårt att förstå, acceptera, att det faktiskt händer. Att det kommer att vara såhär, jämt.
Och Billie. Jag öppnar presenter som uppfyller gamla drömmar och Billie sitter vid bordskanten och skrattar. Hennes present är att bajsa så mycket att det når upp till nacken. Men det gör mig, löjligt nog, absolut ingenting.
Idag får jag vara med henne hela dagen.
Det är den bästa födelsedagspresent jag kan få.
